Rötterbloggen
Rötterbloggen

Moskva, Polen och Paris

Den senaste tiden har jag hållits i Ånimskogs socken i Dalsland i min forskning. Där fanns det förr tre torp med intressanta namn. Det ena hette Moskva, det andra Polen och det tredje Paris. Det är sådant där som en släktforskare kan stanna upp vid när en egentligen letar efter något annat.

Både Moskva och Polen finns redan i den första husförhörslängden som börjar 1736. Polen försvinner efter 1850, Moskva lite senare och Paris fanns bara ett par decennier under första halvan av 1800-talet.

När jag först såg Moskva och Polen i ortförteckningarna tänkte jag direkt att det måste vara soldattorp där soldaterna varit med vid fälttåg till Moskva och i Polen. Det visade sig att detta var vanliga torp, vad jag kan se.


Torpet Moskva. Bildkällor: Arkiv Digital, till vänster från Ånimskog (P) AI:2 (1741-1746) Bild 61 / sid 56, till höger från Ånimskog (P) AI:11 (1800-1805) Bild 75 / sid 71.

Är det någon som vet hur det är med detta? Vad bakgrunden är? När jag googlar hittar jag ingen förklaring.

Torpet Polen stavades ibland Påland eller Pålen men i ortförteckningarna står det Polen. Torpet Moskva bytte så småningom namn till Muskog. Paris hette Paris hela tiden.


Torpet Polen. Bildkällor: Arkiv Digital, till vänster från Ånimskog (P) AI:1 (1736-1740) Bild 77 / sid 72, till höger från Ånimskog (P) AI:13 (1812-1816) Bild 190 / sid 166.


Torpet Paris, eller kanske en backstuga. Bildkälla: Arkiv Digital, Ånimskog (P) AI:17 (1833-1840) Bild 28 / sid 22.

Paris verkar ha fått sitt namn på 1820-talet. Det låg under Bolet och där bodde inhysefolk enligt de tre husförhörslängder där det finns med. Troligen var det en backstuga.

Om du känner till något om dessa boställen så berätta gärna i en kommentar. En blir ju nyfiken...

Kanske finns det andra ställen med märkliga namn som du stött på?

Fortsätt läs mer
  1078 Träffar
  3 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Claes-Göran Magnusson
Den första bilden visar soldatstommen Wassnöa (under Västergården). Vet tyvärr inte ursprunget till namnen.
lördag, 30 september 2017 11:21
Claes-Göran Magnusson
I grannsocknen Skållerud lär finnas ställen med namn som England, Irland, Skottland och Sibirien.
lördag, 30 september 2017 11:30
Eva Johansson
Claes-Göran! Tack för dina kommentarer! Där hade jag feltolkat W som ett M, Moskva var torpet ovanför på samma sida. Nu har jag än... Läs mer
lördag, 30 september 2017 19:44
1078 Träffar
3 Kommentarer

MyHeritage - really?

MyHeritage - really?

Så fort någonting blir populärt, det kan vara en maträtt, ett vin, ett mode, ett fritidsintresse, ett resmål, vad som helst egentligen, så skyndar sig alla aktörer och entreprenörer för att vara med och hamna i första ledet. Till och med i släktforskarnas skyddade värld gör de sig hörda, de pengatörstande affärsmännen, vars högsta önskan är att casha in på just vår lilla sektor i samhället. Den senaste "flugan" bland oss släktforskare är givetvis DNA, och där är det en handfull företag som slåss om topsarna, däribland FamilytreeDNA, Ancestry, 23andMe och nu också MyHeritage.

Enligt de rapporter jag får från DNA-folket är MyHeritage DNA-version dyr och dålig. Några säger "undermålig". Matchningarna är få och grumliga - de vilda automatgissningarna desto fler och oerhört fantasifulla. Tala om luftslott ... Eftersom jag inte själv har tagit deras test bör jag kanske avstå från att kommentera just denna gren av deras verksamhet. Men kom igen, alla ni som gjort det, och låt oss få höra vad ni tycker. Är den bra eller dålig? Eller usel?

Däremot abonnerar jag på en del övriga tjänster från MyHeritage, framför allt då deras nätresurser i form av databaser och register. När man går in på MyHeritage möts man av en förstasida med ungefär detta utseende:

b2ap3_thumbnail_MyHeritage-ppning.JPGb2ap3_thumbnail_MyHeritage-ppning.JPG

Man får med andra ord ett val. Antingen skall man beställa en DNA-test, eller också skall man börja bygga sig ett släktträd, online med den programvara MyHeritage förser oss med. Det finns dock ett tredje val: LOGGA IN. Då gör man så och plötsligt hamnar man i någon annans släktträd, ett som man vid något tillfälle har inbjudits att ta del av. SLÄKTPLATSER kallas de. För att komma till databaserna och registren måste man helt otippat scrolla ned till sidans underdel, för att där trycka på den intetsägande och gråa rubriken FORSKA - som leder till detta:

b2ap3_thumbnail_Supersearch.JPGb2ap3_thumbnail_Supersearch.JPG

SuperSearch - jo, man tackar! Men detta nät är så grovt och träffarna så oerhört många att man nästan kan döma ut Supersök som värdelöst. Det finns visserligen en "Advanced search" med fler filter och parametrar - men det verkar inte som om programmet riktigt respekterar de krav på exakthet man till synes kan fylla i. Det blir ändå tusentals irrelevanta träffar.

MyHeritage har dock en hel del godsaker att erbjuda. Mängder med indexerade danska folketaellinger t.ex. liksom finska och svenska husförhörsregister. De senare omfattar tiden 1880-1920 och har skapats i samarbete med svenska Arkiv Digital. Där kommer man direkt från registeruppgiften till rätt sida i rätt husförhörslängd. Mycket praktiskt och bra, men också lite farligt. Risken är att man nöjer sig med denna "nedslagsforskning" och avstår från att gå den långa vägen, d.v.s. att följa personernas kronologiska vandring fram och tillbaka i volymerna och över till nästa längd, och nästa ... Kanske gör "bekvämligheten" att man missar viktig information.

Det här med att bygga sin släktutredning direkt på nätet har sina sidor. Vad händer med informationen man knackat in den dag man inte själv styr över den? Där ligger den och guppar på cybervågorna och kan kopieras ned av vem som helst, stjälas och korrumperas utan angivande av källa. Och vad händer om man slutar betala in sin årsavgift? Får man då inte ens själv tillgång till det material man med blod, svett och tårar har forskat fram och på detta sätt lagt in på nätet. Hamnar man i en sorts gisslansituation?

b2ap3_thumbnail_3-dont-speak.jpgb2ap3_thumbnail_3-dont-speak.jpg

Det värsta med MyHeritage är dock deras aggressiva marknadsföring och deras sätt att undvika kundkontakter och kundsupport. Inför denna blogg försökte jag vid flera tillfällen kontakta företaget, vilket visade sig vara omöjligt. De svarade inte i telefon, inte på mail och inte heller på sin egen Facebookgrupp. I desperation skrev jag då följande på gruppen SLÄKTFORSKNING på Facebook:

Hur kommer det sig att ingen svarar när man ringer till MyHeritage support. En telefonsvarare svamlar om att det nu är helg och att man kommer att återgå till normala svarstider så småningom. Men idag är det onsdag .... Har också försökt att välja "försäljning" och andra knappar - men ingenstans svarar man. Vad är detta?

Det kom en rad kommentarer och förslag - en riktig våg av irritation - som jag härmed ber att få citera:

  • Låt ditt abonnemang gå ut och gå sedan in på kontot. Då hör de garanterat av sig ...
  • Synd att jag la ned så mycket tid på träd hos dem, man kommer inte ens åt dem för att titta utan att betala....
  • DNA testen hos dem är rena rama lurendrejeriet. Ofta får de som testar sig 10-50 matcher och tror det skall vara så. Efter transfer till t.ex. FTDNA får de 1000-tals matcher. Det är då de förstår att de blivit lurade att testa ett dyrare test, som är samma sak som hos FTDNA. 
  • För att MyHeritage skall kunna påvisa matcher till sina kunder använder de en omdiskuterad metod kallad Imputed matches som innebär att man beräknar fram delar av DNA, som inte finns med i testen. Genom att ha för vidlyftiga algoritmer i denna metod så kan man alltså framkalla matchningar mot personer som inte finns. Så även detta med DNA är de högst oseriösa med och skadar därmed DNA-släktforskningens anseende. 
  • Ett riktigt skojarföretag som man bör undvika. Talar av egen erfarenhet.
  • Registren som de tagit fram tillsammans med AD är ovärderliga, helt klart. Så visst gör de nytta. Men kundbemötandet är bedrövligt och deras aggressiva marknadsföring på DNA-området lurar många att beställa deras undermåliga DNA-test istället för test som skulle ge användbara resultat. Det är inte lätt...
  • Tyvärr är MyHeritage ett företag som har det mest otrevliga kundbemötandet av alla företag jag upplevt. De är otroligt aggressiva i sin marknadsföring och att terrorisera personer med telefonförsäljare. Spelar ingen roll vad de erbjuder för tjänster, ett sådant beteende är oanständigt.
  • Är det verkligen Mitt Ursprung (My Heritage) företaget levererar? Är det inte bara en massa dåligt underbyggda gissningar baserade på ett hopkok av insamlade uppgifter och slarvigt genomförda DNA-tester! 

Really, MyHeritage, detta är oerhört allvarlig kritik!

Care to comment?

Fortsätt läs mer
  13793 Träffar
  8 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Gilbert Lövenstad
Jag känner igen fenomenet inom andra områden inom där tjänsten är baserad på IT och där du som kund ska lämna information som andr... Läs mer
måndag, 25 september 2017 08:32
Gilbert Lövenstad
Det som retar mig med MyHeritage är att det släktträd jag skickat in i poolen är deras största tillgång. En tillgång dom inte beta... Läs mer
måndag, 25 september 2017 08:45
Patrik Brander
Att de råkar ha en av de (i mina ögon sett) bästa pc-programvaran för släktforskning gör det ännu mer förtretligt. Men uppenbart ä... Läs mer
måndag, 25 september 2017 11:58
13793 Träffar
8 Kommentarer

Arkiv Digital vs Svar

Säkert har de flesta av er läst om att Svar kan komma att bli gratis nästa år, enligt regeringens budgetproposition tidigare i veckan. Det här har väckt starka känslor hos vissa, och alla är inte positiva. En orsak är att det finns en stark oro hos en del släktforskare att ett gratis Svar skulle bli en dolkstöt för företaget Arkiv Digital. Men det tror inte jag.

Jag är övertygad om att Arkiv Digital kommer att överleva och klara sig bra. Vi är många släktforskare som i olika diskussionsforum de senaste dagarna klart uttryckt att vi aldrig skulle nöja oss med enbart Svar, utan kommer att ha fortsatt abonnemang hos AD. 

Bildkvalitén hos AD är helt överlägsen Svar. Men det finns också andra faktorer som gör att jag tror att AD kommer att klara sig bra i konkurrensen från ett gratis Svar. Framför allt är det den mängd arkivhandlingar som finns tillgängliga hos AD och som inte finns hos Svar, men också de register som numera finns hos AD. Bland de senaste tillskotten hos AD är flygfotona och porträttbilderna från Stockholm. Jättebra!

Fortsätt på den vägen, AD! Då kommer vi släktforskare garanterat att fortsätta använda AD:s tjänster.

Satsa på att digitalisera fler personrelaterade arkivhandlingar, och välj det som inte finns hos Svar! Vad som efterfrågas av andra vet jag inte, men inom mitt område sjömansforskning skulle jag verkligen gilla att se förlisningshandlingar från Kommerskollegiums arkiv digitaliserade. Barnmorskejournaler efterfrågas ofta av släktforskare. Och alternativa handlingar i socknar där kyrkböckerna förstörts. AD, be om förslag från erfarna släktforskare!

Fler register vill vi ha. De nya bouppteckningsregistren är en fantastisk resurs. En början till lokala och regionala register är också de som nu köpts in för delar av Sörmland. Mer av sådant!

Skälet till att Svar ska bli gratis sägs vara att de svenska offentliga arkivhandlingarna är en del av vårt kulturarv och därför ska vara tillgängliga gratis för alla. Så är det i Norge, Danmark och Finland, så vitt jag erfarit. Det har de nog varit ganska länge för där saknas ett alternativ som AD, och jag kan förstå att det kan vara svårt att starta ett företag med tjänster som redan är gratis hos en myndighet. Men AD finns ju redan och är beroendeframkallande när en väl börjat nyttja det.

Att Svar nu kanske blir gratis är förstås behjärtansvärt. Det innebär att även vi med några mil till närmaste bibliotek får samma tillgänglighet som de som länge kunnat forska gratis på bibliotek och landsarkiv. Det jag tror att ett gratis Svar för med sig är att antalet släktforskare kommer att växa, och att detta så småningom gör ett större kundunderlag för AD. Som nybörjare nöjer en sig kanske med de svartvita bilderna hos Svar, men efter ett tag ökar kraven och släktforskaren är beredd att lägga mer pengar på sin allt mer uppslukande hobby. Dessutom, om Svar blir gratis kanske fler släktforskare faktiskt skaffar abonnemang hos AD eftersom det blir pengar kvar i plånboken till det.

Jag vill också ha mer differentierade abonnemangsmöjligheter hos AD. Nu är det bara basabonnemanget som finns på kortare perioder än ett år. Låt oss även få allt-i-ett-abonnemanget på kortare perioder! Helst skulle jag vilja se en möjlighet att ha ett basabonnemang där jag kan koppla på t ex olika register under kortare perioder och betala för det jag vill använda.

Det finns släktforskare som uttryckt önskemål om att AD ska tillhandahålla möjlighet att lägga in sitt släktträd och hantera det, t ex koppla ihop med andras släktträd. Då blir det mer som en konkurrent till Ancestry och andra portaler. Det finns säkert andra nya produkter som kan utvecklas.

På Släktforskardagarna i Halmstad lyssnade jag på en diskussion mellan AD:s styrelseordförande Jan Aronsson och riksarkivarien Karin Åström Iko (på ett möte för släktforskare så det var ingen privat diskussion). Där talade Karin Åström Iko om att arkivhandlingarna som kan bli gratis då kan användas för nya smarta produkter framtagna av andra aktörer. Lite luddigt kändes det då, men kanske menade hon t ex register för handlingar som nu inte är så lättillgängliga även om de är digitaliserade. Är det något för AD? Att t ex skapa ett register med direktlänk till handlingar hos ett öppet Svar? Ungefär som Familysearch har gjort.

Jag ser fram emot att kunna fortsätta använda både AD och Svar och få tillgång till mer arkivhandlingar och register som jag har nytta av. När jag började släktforska 2010 hade jag bara Svar det första halvåret, för det ingick i kursen. Men sedan jag upptäckte AD har jag inte kunnat avstå från den så mycket bättre bildkvalitén där och de många andra arkiv där som inte Svar har.


Någon av kvinnorna på den här bilden tror jag är efterlevande till de som omnämns på bilderna nedan, men jag vet inte vem. Jag gillar den här bilden och har ibland funderat på vad de ska göra. Är det storkok på gång? Glada är de i alla fall. Bilden är med här för att inläggets första bild syns i förhandsvisningen, och de nedanstående bilderna ska ses två och två.

Två exempel på skillnaden i bilder hos Svar och Arkiv Digital, från min egen forskning:


Svar: Berga församlings vigselbok (Kronobergs län) C:3 (1772-1826) sidan 23. Det här är svårt att läsa.


Arkiv Digital: Samma sida som ovan, bildkälla: Berga (G) C:3 (1772-1826) Bild 15 / sid 23. Mycket lättare att läsa.


Svar: Ryssby husförhörslängd (Kronobergs län) AI:16 (1866-1870) sidan 207.


Arkiv Digital, samma sida som ovan. Bildkälla: Ryssby (G) AI:16 (1866-1870) Bild 214 / sid 207. Även om texten fortfarande är svag är det ändå betydligt lättare att läsa den. I AD:s program går det dessutom att öka kontrasten i bilden.


Vän av ordning menar nog att Svar inte blir gratis för det ska ju finansieras även i fortsättningen, fast kostnaden kommer på skattsedeln i stället. Kostnaden är 10-11 miljoner kronor, vilket i statsbudgetsammanhang närmast är småpengar även om det i mina ögon är mycket pengar.

Fortsätt läs mer
  4169 Träffar
  6 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Carin Olofsson
Apropå Släktforskardagarna; Eva du har väl läst artikeln om dig i Helsingborgs Dagblad? Än så länge är den inte bakom betalvägg, s... Läs mer
lördag, 23 september 2017 12:51
Eva Johansson
Carin! Ja, det såg jag idag. Tack för påminnelsen!
lördag, 23 september 2017 13:04
Markus Gunshaga
Tack för ett som vanligt klockrent blogginlägg, Eva! Jag kunde inte sagt det bättre själv Och jag inser efter att ha läst dina ta... Läs mer
lördag, 23 september 2017 17:08
4169 Träffar
6 Kommentarer

Hej, det verkar som att vi är släkt på något sätt ....

Hej, det verkar som att vi är släkt på något sätt ....

Vi är många som har börjat få meddelanden av ovanstående slag. I takt med att fler och fler DNA-testar sig uppstår matchningar och "träffar" med förmodat avlägsna släktingar, varvid det roliga pusslandet kring HUR man är släkt kan komma igång. Ofta handlar det om "remote cousins" och då är det inte alltid så lätt att hitta sambandet. Ibland får man till och med ge upp. Av och till kan det dock hända att nya släktgrenar serveras som på silverfat, varvid man fullständigt tappar hakan. Det senare hände mig i veckan.

Jag fick ett mail från Per Olof, som berättade att han testat sig hos Ancestry och fått en oväntad matchning; Ted Rosvall. Nära släkt skulle vi dessutom vara, tredje eller fjärde led. Vi kastade oss in i den Göingesocken där sambandet verkade finnas. Det begåvade programmet hade så att säga redan gjort jobbet åt oss och föreslog en gemensam anfader, en Nils Jönsson född 1712. Jo då, en sådan hade vi båda två, men i övrigt stämde uppgifterna dåligt. Per Olofs Nils Jönsson och min bodde inte ens i samma socken. Dessutom skulle vi så fall ha varit 7-männingar och inte släkt i tredje eller fjärde led, som matchningen påstod.

Per Olof berättade då att hans farfars äktenskapliga börd möjligen kunde vara en smula skakig? How so? Jo, han föddes till synes inom äktenskapet, men hans föräldrar, Amanda och Olof, piga och dräng på samma gård, hade gift sig bara ett par månader innan farfar gjorde entré. Nåja, sådant var väl mera regel än undantag - att det första barnet kom lite för tidigt ...  Vad hette gården? Per Olofs svar golvade mig. Det var just den gård där min farmor, Oda, hade fötts samma år. Odas far, Per, var så att säga husbonde på gården dit lilla Amanda, 18 år, två år tidigare anlänt som piga. Fram med husförhörslängden för den aktuella tiden, och visst, där finns de ju på samma sida, min farmors far Per med familj och några rader längre ner, pigan Amanda med sin lille son. Det är först några månader efter sonens födelse som drängen Olof flyttar in på gården, i något litet rum i ett uthus får man förmoda. Kan det vara så att Olof, för undvikande av skandal, fick en slant för att påta sig faderskapet åt husbonden Per? Att han, som det så fult hette, fick "sopa farstun" ...

b2ap3_thumbnail_Magic-broom.jpgb2ap3_thumbnail_Magic-broom.jpg

Men det blir bättre än så. Det visar sig att Per Olofs farfar och min farmors bror var kommunpolitiker i samma socken/kommun under samma tid och kände varandra personligen. De lär också ha varit mycket lika, och det skvallrades på byn om att de var bröder. Deras respektive döttrar var bästisar och brukade ibland skämtsamt men, som det nu visar sig, helt korrekt kalla varandra för "kusiner". Förmodligen visste de hur det stod till. Hur var det då med likheten? Betrakta de båda ansiktena nedan:

b2ap3_thumbnail_jmfrelse-JUST_20170917-051340_1.jpgb2ap3_thumbnail_jmfrelse-JUST_20170917-051340_1.jpg 

Mannen till vänster är min farmors far, husbonden Per, och mannen till höger hans förmodade son, Per Olofs farfar? Tyvärr är den senare bilden hämtad från ett tryckt verk och hårt rastrerad, men ändå ... Visst finns det slående likheter! Munnen, gropen i hakan, näsan, öronen, hårfästet! Men låt oss i stället jämföra Per Olofs farfar (nedan till vänster) med en av Pers "äkta" söner (till höger):

b2ap3_thumbnail_PW-och-Ove.jpgb2ap3_thumbnail_PW-och-Ove.jpg

Slående som sagt! Inte för att bildbevis behövs - DNA-matchningen talar sitt tydliga språk - och när omständigheterna i övrigt stämmer så otroligt bra, går det inte längre att tveka. Jag har fått en uppsättning nya sysslingar och släkten en helt ny gren. 

Allt tack vare DNA.

 

Fortsätt läs mer
  8845 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Åshild Woldstad
Det er alltid så interessant å lese det du skriver. Tusen takk for at du deler.
måndag, 18 september 2017 07:29
8845 Träffar
1 Kommentar

Två veckor i sängen?!

För hundra år sedan var kvinnolivet ganska slitsamt, åtminstone för de som inte var besuttna. Husmödrarna fick nog stå i från morgon till kväll, både i det egna hemmet och på arbete hos andra. Men den som var nyförlöst, den skulle vila, åtminstone en tid.

Idag vet vi att det är bra att gå upp ganska så snabbt efter en förlossning och och många väljer att åka hem från BB samma dag eller efter någon enstaka dag. Annat var det förr. I början av 1900-talet ansågs att en nyförlöst kvinna skulle ligga till sängs i över en vecka. Åtminstone om en ska tro den tidens läkarbok.


I doktor Bergs bok kan vi läsa om kvinnors barnsäng och vad som rekommenderas. Till höger en bild på barnmorskan Anna Hydén i Sundsvall, verksam 1883-1923. Det nyfödda barnet är lindat enligt tidens sed. Foto från Sundsvalls Museums fotosamling, fotograf okänd. Bilden finns på Digitalt Museum där det också finns en lång berättelse om Anna Hydén och hennes arbete.

Av en händelse fick jag tag på två delar av "Läkarebok" skriven av läkaren Henrik Berg 1918 och i reviderad upplaga 1925. I den skriver han bland mycket annat om barnsbörd: "Hur länge bör kvinnan ligga till sängs efter förlossningen? Någon för alla giltig siffra kan ej uppställas. 9 dygn brukar vara en tid, som de flesta behöva. Dock är det bättre att i tvivelaktiga fall låta kvinnan ligga några dagar längre (12-14 dygn)." 12-14 dygn!!

Han fortsätter: "På landsbygden råder mångenstädes den skadliga plägseden att kvinnan redan på 4:e dygnet, ja på 3:dje dygnet, får stiga upp och t o m deltaga i sådana sysslor som potatisplockning, för att ej tala om hushållsgöromål." Doktor Berg menar att kvinnor som behandlas så kan få framtida underlivssjukdomar och andra men, men också att hon blir gammal och utsliten i förtid. Han uppmanar männen att låta hustrurna få den vila de behöver.

Om detta stämmer så säger det ju en del om den tidens seder. Jag har svårt att tänka mig att kvinnor i vanliga hem kunde ligga till sängs i över en vecka efter en förlossning, och kanske blev det inte mer än en eller två dagars vila innan det var dags att gå ut i potatisåkern igen.


Att ligga kvar inne och få sin välbehövliga vila efter en förlossning var kanske inte alltid så lätt när potatisen skulle upp. Foto från Bohusläns Museums bildsamling, Kville hembygdsförening. Fotograf: Johan Johansson. Namn på de som tog upp potatisen här i september 1921 finns i bildtexten på Digitalt Museum.

Idag kan vi ju se det här som lite kuriosa från en svunnen tid, men för kvinnorna då var det en bister verklighet att räcka till för familjen även i sådana stunder. Alla dessa barn som föds som vi läser om i kyrkböckerna, hur hade kvinnorna det egentligen? Hur orkade de med alla förlossningar? Många kvinnor var gravida eller ammade i stort sett hela tiden i ett par decennier.

Jag tror att man oftast ställde upp för varandra, slöt upp kring dem som behövde hjälp. Fanns det ingen piga i familjen kanske en grannflicka kom till hjälp när husmor låg i barnsäng. Fast många fick förstås klara sig bäst det gick. Det dröjde en bra bit in på 1900-talet innan det blev vanligt att föda barn på BB. Jag tror att både min farmor och min mormor födde alla sina barn hemma, min mormor så sent som på 40-talet. Mormor fick 13 barn och när barnkullen växte fick de stora ta hand om de små, och då gick det nog bra. Men de fem-sex första barnen, hur gick det då? Vem kom till hennes hjälp när min mamma föddes och hon redan hade två småbarn på ett och två år? Jag vet inte, men säkert fick hon hjälp, troligen av grannfrun.

Att läsa det som skrev i samtiden då och som är historia för oss nu, kan vara nog så berikande och hjälpa oss idag att förstå livsvillkor och attityder i samhället under en annan tid. Det är nog mycket i vardagslivet som vi inte tänker på hur det har förändrats på bara några generationer.

Fortsätt läs mer
  1571 Träffar
  0 Kommentarer
1571 Träffar
0 Kommentarer

Släktforskning – nationell och internationell

Släktforskning – nationell och internationell

Detta är ett gästinlägg på Rötterbloggen, skrivet av Erland Ringborg – ordförande i Sveriges Släktforskarförbund. I dag pratar vi om vårt globala arv, att framhålla det nationella ligger inte i tiden. Annat var det förr, då rasbiologiska idéer färgade flera forskningsområden. Inte minst släktforskningen.

I vårens proposition om kulturarvspolitik framhåller kulturministern att kulturarvet är globalt, summan av de materiella och immateriella värden och traditioner som skapats under årtusenden. Och självklart är det så. Men samtidigt finns det naturligtvis ett kulturarv som är kopplat till nationalstaten Sverige. I en proposition 1990 talade en tidigare kulturminister, Bengt Göransson, om ”det för en kulturnation självklara i att bevara minnet av sin utveckling”. I detta bevarande har släktforskningen en given roll genom de bilder av människor, miljöer och samhällsförhållanden som den förmedlar. På det sättet bidrar släktforskningen definitivt till det nationella kulturarvet. Att det inte har något att göra med nationalism eller med att främja något slags svenskhet eller nordiskhet är nog alla överens om idag. Men så har det inte alltid varit.

I en tidskriftsartikel för ungefär 100 år sedan skrev en Uppsalaprofessor att han betraktade släktforskning som en sant fosterländsk gärning. Det var den svenska rasbiologins centralgestalt, Herman Lundborg, som med hjälp av uppgifter i kyrkoböcker och mätningar av skallar ville bevisa olika rasers och individers över- eller underlägsenhet. De idéerna fanns det stöd för i Sveriges regering och riksdag ända in på 1930-talet, och en sammanslutning, Skandinaviska Släktstudiesamfundet bildades 1920 med ändamålet att bedriva nordisk släktforskning på biologisk grund.

Att de rasbiologiska idéerna inte dött ut får vi en antydan om i Klas Östergrens roman Twist från 2014. Östergren beskriver där en släktforskare i läsesalen på länsmuseet i Karlskrona, som säger sig ha som uppgift att ”kolla upp det genealogiska, åt familjer som vill veta att de är klara, att de inte har något skräp i släkten, orena låga raser”. Jag hoppas att detta är en rent litterär skapelse. Seriösa släktforskare låter sig självklart inte styras av vare sig nationalistiska, rasistiska eller andra syften. Med DNA:s inträde på släktforskningsarenan har ju också de föreställningar som låg till grund för det rasbiologiska tänkandet skjutits i sank, och vi har fått en fördjupad bild av mänsklighetens ursprung och spridning över världen och av sambanden mellan olika befolkningsgrupper. Det är en ödets ironi att detta som vi kallar genetisk genealogi har gett dödsstöten åt det som en gång kallades släktforskning på biologisk grund.

I en kulturnation bör alla ha rätt att söka sina rötter med de källor och metoder som står till buds. I Sverige ser vi inga problem med det. Men i Frankrike är DNA-tester förbjudna enligt en lag från 1994. Den lagen är grundad på rädslan för att en uppsjö av okända fäder ska avslöjas. Och kanske finns det större sådana risker i Frankrike än i andra länder. Men många franska medborgare vill i alla fall veta sanningen om sitt ursprung och då kringgår de förbundet genom att låta testa sig hos DNA-företag i andra länder. Kanske inspirerade av president Macrons engagemang för vetenskap och förnyelse har genealoger i Frankrike nu startat ett upprop mot 1994 års lag. Vi ska hoppas på framgång för det, inte bara av principiella skäl utan också därför att det faktiskt ligger i alla släktforskares intresse. För ju fler fransyskor och fransmän som testar sig, desto lättare blir det för släktforskare i andra länder att belägga eller upptäcka anor med anknytning till Frankrike. Här har vi väl en illustration så god som någon till att släktforskningen, med sin givna nationella förankring, i dag har en internationell dimension, långt ifrån alla fosterländska ideal.

Fortsätt läs mer
  2202 Träffar
  0 Kommentarer
2202 Träffar
0 Kommentarer

Arvinge okänd

Arvinge okänd

I dagens blogg vill jag göra reklam - ärligt och oförblommerat - för ett TV-program: Arvinge okänd på TV1. Jag hade missat TV-visningarna av denna nya serie, men nuförtiden kan man ju se det mesta på PLAY. Gjorde så och fastnade ... Det blev tre program på raken, nämligen de tre som hittills sänts [ur programpresentationerna]:

  1. Pappan och miljonerna. Kattis Ahlström och Niklas Källner söker upp personer med rätt till ett arv och en okänd familjehistoria. Ungraren Stephan Tasi dör ensam i Malmö 2013 och lämnar efter sig 7 miljoner kronor. Någonstans finns en son med rätt till arvet. Vet sonen att hans pappa är död? Varför förlorade far och son kontakten när Stephan flydde till Sverige under Ungernrevolten? Kattis Ahlström och Niklas Källner nystar upp ett livsöde som påverkats av krig och flykt och finner en arvinge som får miljoner - men aldrig återfår sin pappa.
  2. Systern som försvann. Rauza Nurullina delade bostad med sin syster under studietiden i Ryssland. Men när Rauza dog 2015, bara 53 år gammal, kom ingen till Sverige för att begrava henne eller för att ta hand om arvet på 1,8 miljoner kronor. Var finns systern idag? Gled systrarna isär bara för att de bosatte sig så långt ifrån varandra? Kattis Ahlström och Niklas Källner följer spåren efter en självständig, berest kvinna som någonstans på livets väg tappar bort en syskonrelation.
  3. Den ofrivillige spionen. Den en gång så stilige polacken Janusz Koryzma dör i Göteborg 2008. Han lämnar efter sig en okänd arvinge och en dramatisk livshistoria värdig en agentroman. Kattis Ahlström och Niklas Källner gör en tidsresa till det sovjetisk-kontrollerade Polen, där Janusz gör karriär på CIAs radiostation Radio Free Europe, där han pressas att byta sida och bli spion! Beslutet får ödesdigra konsekvenser för relationen mellan Janusz och hans son - som programledarna gör allt för att hitta. 

b2ap3_thumbnail_Systrarna.jpgb2ap3_thumbnail_Systrarna.jpg

De båda systrarna från episod två

Det är bara att konstatera: Det här är en riktigt bra programidé, väl dokumenterad och trivsamt genomförd. En blandning av Vem tror du att du är? och Spårlöst, men med sin alldeles egna twist. Allmänbildande, spännande och kanske en smula filosofisk. 

Programrubriken är måhända lite missvisande. Arvingarna är inte direkt okända - man vet ju att de existerar - men däremot är de borttappade. Och det är det programmet handlar om; jakten på de försvunna arvingarna, detektivarbetet, både i källorna, via intervjuer med goda män och grannar, men också på plats i utlandet, där den avlidne förmodas ha bott och där arvingarna kanske finns.

b2ap3_thumbnail_Ungern-3.JPGb2ap3_thumbnail_Ungern-3.JPG

Det första programmet, som handlade om en ungrare som flydde 1956 i samband med ryssarnas invasion, var riktigt rörande. Den son man till sist hittade, visade sig vara ödmjuk och genomsympatisk och definitivt värd alla de miljoner som han till sist får till sig. Betydelsefullt för honom var också att fadern strax före sin död faktiskt planerade en sista resa till Ungern, med all sannolikhet för att söka upp sonen, som han många år tidigare tappat kontakten med.

Det är självklart så, att det mesta i ett sådant här program är framforskat och planerat långt innan kamerorna börjar rulla. Den "spänning" man försöker bygga upp är så att säga fejkad, detta för att det skall bli nerv och närvaro i programmet. Men om det görs skickligt må det faktiskt vara hänt. 

Programledarna, Kattis Ahlström och Niklas Källner, är som klippta och skurna för detta koncept. Kattis är lugn, till synes välorganiserad och mycket charmig. Niklas lyckas förmedla lite av den entusiasm som vi "detektiver" känner inför vår uppgift, forskarglöden om man så vill. Jag har tidigare haft rejält svårt för denne TV-personlighet, särskilt när han larvade runt i Skavlan, men i den här rollen är han alldeles utmärkt.

b2ap3_thumbnail_Arvinge-oknd.jpgb2ap3_thumbnail_Arvinge-oknd.jpg 

Tre avsnitt till väntar i denna, den första säsongen. Dem ser vi fram emot!

Fortsätt läs mer
  6085 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Ted Rosvall
Även kvällens avsnitt, det om Alexander Nordqvist och hans Sol-och-vårare till far, var sevärt och spännande. Dock inställer sig e... Läs mer
torsdag, 21 september 2017 22:23
6085 Träffar
1 Kommentar

Alla dessa saker


Den här tavlan är en av de saker jag är mest glad åt att den föll på min lott i arvet efter mina föräldrar. Den visar min mormor med syskon och föräldrar. De är fotograferade den 26 april 1926 utanför huset där mormor växte upp i Buskabygd i Gällareds socken i Halland. Mormors far Malkolm Johansson fyllde 60 år den dagen. Fotografiet finns som svartvitt i flera fotoalbum i släkten men denna kolorerade förstoring är kanske den enda i sitt slag. Mamma har ärvt den efter sin mormor.

Vad gör ni med alla saker från tidigare generationer? Sparar så klart. Eller? Nej, jag tror inte det, även om den första tanken kanske är att ta hand om allt.

Vad en ska göra med allt som ens gamla föräldrar lämnar efter sig kan bli ett problem, det tror jag många före mig har erfarit. Vi som lever idag och har varit vuxna ett tag, vi har ju som regel allt vi vill ha redan, och även våra vuxna barn. Så vi måste göra oss av med en hel del, för ingen vill ha det. Sorgligt, men ändå måste det ske.

Min pappa blev sjuk och gick bort tidigare i vår. Eftersom min mamma är borta sedan flera år är det vi syskon som nu tagit över det han lämnat efter sig. Hus, möbler, verktyg, grejer han snickrat, böckerna, de broderade dukarna, fotografier. Allt. Ett helt livs artefakter. Två livs, eftersom mycket också var kvar efter min mamma.

Huset är sålt och vi tog sedan hand om alla inventarier. Inte bara det vi syskon och våra barn själva ville ha utan även det andra. Allt det där som är bra och fungerande och varit värdefullt för pappa men som inte har så stort värde för oss.

Det handlar förstås inte bara om praktiska prylar. Det är också alla minnen och de saker som är en port till barndomen. Det som kallas affektionsvärde. Så klart att vi inte gjort oss av med hyllan pappa snickrat, tavlan som faster målat, skålarna min morbror  snidat, fotografierna, psalmboken mamma ärvt efter sin farmor med mera. Ni vet vad jag menar.

Som släktforskare är jag så klart extra glad åt de saker och papper som berättar något om släktens historia. Mamma hade en hel del anteckningar om släkten som varit en hjälp i släktforskningen. Pappa och jag hann gå igenom både fotografier och tidningsklipp med dödsannonser med mera. Vi har kvar skrivböcker från när mamma gick i skolan och hennes betygsbok. Vi hittade bouppteckningarna efter farmor och farfar och deras föräldrar. Allt detta är länkar till min släkts historia.


Den här kistan fick min mamma i 30-årspresent av min pappa samma år jag föddes. När vi röjde ur huset låg fortfarande mammas sygrejer och stickor kvar i den. Nu står den hemma hos mig och i den har jag lagt det mesta av de släktpapper jag sparat. En passande förvaring, tycker jag. Och kanske kommer den att gå vidare till något av mina barnbarn en dag. Ett av mina fem barnbarn hann träffa min pappa.


Stolen har min pappa snickrat. Han var duktig på det. Nu har jag ärvt den, och en massa andra saker han gjort. Börsen är ett arv efter min farfar, som dog 1972. Jag gillar att använda grejer jag ärvt och den har verkligen kommit till användning även hos mig. Idag när jag tog fram den såg jag att det låg en del pengar i den, gamla mynt och sedlar som det redan är för sent att växla in. De får bli ett minne från gångna tider. De är inte från farfars tid utan från de första åren på 2000-talet när jag använde den som börs för hushållspengar så att mina barn kunde handla sig mat om de var hungriga efter skolan innan jag kom hem från jobbet.


Saker som min mamma gjorde i slöjden på 30-talet. Hon var hela livet duktig på att sy och brodera. 

Mina föräldrar tillhörde ju en sparsam generation, kanske den sista sådan. Bra-att-ha-grejer kastades inte i första taget, det som kunde lagas blev lagat. De hade inget överflöd, inte som vi i min generation har. Skåpen fulla med allt möjligt, lämningar efter helt onödiga shoppingrundor och loppisfynd. Nu har jag bytt ut en del av mitt eget och lämnat till loppis och satt in mina barndomsminnen i skåpen i stället.

Många av er har nog ställts inför den här situationen redan, med alla dessa saker efter föräldrar, saker som ingen vill ha. Vi måste kunna hantera detta, trots att det skär i hjärtat. Så jag är glad att det finns loppis och att många, inte minst de unga, uppskattar det som jag inte vill ha från det fula 70-talet eller det pastelliga 80-talet. För den som är 25 idag är dessa artefakter från en historisk tid, men inte för mig.

Vi hade tur. Husköparna är en barnfamilj som tagit över en hel del saker, vilket vi är glada för. Det blir en generationsväxling som känns väldigt bra.

Läs en artikel i New York Times eller en i Forbes i detta ämne.

Fortsätt läs mer
  2988 Träffar
  4 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Gunnar Håkansson
När en äldre person dör och det finns saker att ärva. Barnen har redan "allting". Barnbarnen också. Men barnbarnsbarnen! Det gälle... Läs mer
lördag, 09 september 2017 08:29
Eva Johansson
Gunnar: Ja, kommande generationer kan glädjas åt det vi andra inte vill ha. Jag har sparat en del som mina barnbarn ska få när de ... Läs mer
lördag, 09 september 2017 08:44
Margareta Karlsson
Jag studsade till när jag såg bilden på kistan. Jag har en exakt likadan fast med min mammas namn och årtalet 1953. Den köpte mamm... Läs mer
onsdag, 27 september 2017 15:12
2988 Träffar
4 Kommentarer

Resan

Sitter på tåget från Göteborg hem till Stockholm. Efter en intressant dag med mycket diskussioner om DNA och annat så är det skönt att luta sig tillbaka och bara njuta av resan. Titta lite förstulet på medpassagerare, titta ut genom fönstret och se landskapet passera. Regnet känns inte men syns. Att det tar några timmar till känns både bra och lite mindre bra. Avkopplande, men visst kunde tiden användas till annat. Fast, varför inte, numera går det ju att nå de resurser jag behöver för att kunna leta efter information om både det ena och det andra. Jag kan kolla mina frågor, jag kan kolla mina testresultat och jag kan läsa, och leta i, de kyrkböcker som är aktuella.

b2ap3_thumbnail_ombord.jpgb2ap3_thumbnail_ombord.jpg

Tankarna går vidare, undrar hur de reagerat, de jag läser om, om de sett vad jag kan se nu på min skärm. Kunde de någon gång fantisera om att deras liv skulle vara av intresse för någon annan. Tänkte prästen någon gång tanken att det jag skriver ner nu, kommer någon att sitta på ett tåg och läsa i framtiden. Naturligtvis inte det där med tåg, det fanns ju inte ens då. Men resten, att i en avlägsen framtid skulle någon sitta och försöka förstå vad som skrevs för mer eller mindre eget bruk. Kanske skulle handstilen vara mer precis, förkortningarna mindre svårförståeliga om den som skrev förstått vilket värde någon sätter på det som skrevs ner. Skulle beskrivningen av Anna och Per vara mer utförlig, skulle deras upplevelse beskrivits annorlunda, nu lite torr text om den tid då de förlorade alla sina sju pojkar på mindre än ett år. Det kanske är tur att inte allt för mycket skrevs, upplevelsen är ändå skrämmande och sorgesam.  Ja, vi får aldrig veta om det blivit en annan text, men tankarna kan ändå flyga när landskapet far förbi utan för fönstret. Fast det är ju vi som far förbi landskapet om vi ska vara ärliga.

b2ap3_thumbnail_landskap.jpgb2ap3_thumbnail_landskap.jpg

Resan bland kyrkböcker och annat arkivmaterial är ju en resa i tiden, bakåt, och vi kommer lite olika långt beroende på vad som finns tillgängligt. Inget nytt material tillkommer, det som är skrivet är skrivet, men alltmer blir tillgängligt genom den digitaliseringsvåg som sveper genom samhället. Det går knappt en dag utan att nytt material blir tillgängligt, det ena mer intressant än det andra.

En annan resa är det som sker genom att olika studier släpps om det som kallas ancient DNA, DNA från för länge, länge sedan avlidna människor. Här kan vi säga att det tillkommer nytt, nya upptäckter ger nya slutsatser och gamla sanningar måste revideras. En utveckling som sker inom detta område accelererar när tekniker och forskare går hand i hand för att minska kostnader att ta fram resultat. Snart är det lika dyrt/billigt att ta DNA-prover som det är att ta kol-14test. Snart är det naturligt att fylla på databaserna med stora mängder DNA-data från stenåldern och framåt, något som kommer att berätta nya historier och också ge alla de som testat sig idag en koppling långt, långt tillbaka i tiden.

Vill vi veta allt detta, ja det kan vi fråga oss, men visst ger det en större insikt i vår historia, visst öppnar det upp sinnet för nya, fantasieggande funderingar. Kanske kan vi se både forntid och nutid med nya ögon, ny kunskap ger oss förmodligen vidgade vyer och det är ju inte fel.

Nu stannar tåget i Skövde, måste hoppa av och posta inlägget, eller hur får man annars ut det till alla som vill läsa, skulle säkert prästen ha funderat (fast det var en annan präst, lite senare i tiden, som sett ett tåg)

Fortsätt läs mer
  1803 Träffar
  0 Kommentarer
1803 Träffar
0 Kommentarer

Men snälla Isadora ... (en gammal skandal)

Men snälla Isadora ... (en gammal skandal)

De bland mina läsare som är rejält allmänbildade eller som är specialintresserade av dans vet kanske vem Isadora Duncan (1877-1927) var: en amerikansk dansös som räknas som en av den moderna dansens pionjärer. Hon fick ett liv fyllt av skandaler och tragik. Bland annat förlorade hon sina två barn och sin andre man. Dessutom slutade hennes eget liv på ett mycket udda sätt. Isadora ströps, när hennes långa scarf trasslade in sig i ekrarna på ett av hjulen på hennes nya sportbil. Men nu var det en helt annan Isadora denna blogg skulle handla om ...

b2ap3_thumbnail_Isafor-fb.JPGb2ap3_thumbnail_Isafor-fb.JPG

ISADORA  HENRIETTE SOPHIA de FALCK föddes 1773 11/3 på gården Björnsnäs i Kvillinge socken strax norr om Norrköping. Hennes föräldrar var löjtnanten Jacob Gustaf de Falck (1729-1817) och hans hustru, den spansk-holländska adelsdamen Christine Henriette y Velasco, Markisinna de Monteleone (1739-1806). Adel, och adel ... Så värst mycket av den varan handlade det kanske inte om. Christine Henriettes mor var visserligen den danska adelsdamen Marguerite Huguetan, Grevinde af Gyldensteen (1702-1766), men fadern var förvisso icke Marguerites äkte man, Don Antonio Casado de Acevedo, markis av Monteleone (1703-1740), utan en helt vanlig dödlig "d'un extraction bas" (av låg extraktion), som det står i en monografi över släkten Huguetan. Efter separationen från markisen omkring 1730, skaffade sig Marguerite alltså en älskare och fick med honom trenne döttrar, däribland Francoise Charlotte och Christine Henriette, som kom att gifta sig med två bröder de Falck från Herstaberg i Kvillinge. Även det lilla prefixet "de" är ett tecken på självadlandets ädla konst. Egentligen hette familjen FALK, rätt och slätt, men efter sina år i holländsk tjänst återkom bröderna så småningom till Herstaberg, inte bara med sina "markisinnor", utan också med det lilla förnäma "de" framför efternamnet. Mycket av denna säregna historia redovisar Maja Lundblad i Släkt och Hävd Nr 2/1964

b2ap3_thumbnail_tooopen_sy_179224198554.jpgb2ap3_thumbnail_tooopen_sy_179224198554.jpg

I äktenskapet med markisen hade Marguerite ytterligare två döttrar varav den ena, Françoise Henriette Casado de Acevedo, Markisinna de Monteleone (1725-1761), blev gift med den tyske riskgreven Heinrich VI, Reuss zu Plauen  (1707-1783). Från detta par härstammar en god del av Europas kungar, drottningar, prinsar och prinsessor, t.ex. kungarna av Sverige, Nederländerna, Belgien, Spanien och Grekland, Storhertigen av Luxemburg, Fursten av Liechtenstein och nästan alla tyska och österrikiska kejsardynastier, kungaätter och furstesläkter.   

Tillbaka till Isadora. Om henne visste jag, att hon var en s.k. "hemmadotter", ägnad uppgiften att ta hand om sina gamla föräldrar. Efter moderns död i Skärkind 1806 och faderns avflyttning till Norrköping några år senare, blir hon emellertid kvar i hemmet i Rökärr, Skärkind, och ingår 1819 - vid mogen ålder (46) får man säga - äktenskap med den 18 år yngre sergeanten, senare fältväbeln, Anders Daniel Sommelius (1791-1839). Makarna flyttar till fältväbelbostället Öjebytorp i Askeby socken. Isadora Sommelius avlider i torpet Asplund på Askeby ägor 1848.

Så kom då Arkiv Digitals nya och synnerligen välkomna satsning på bouppteckningsregister med direktlänkar till rätt sida i de ofta digra volymerna. Östergötland är väl representerat i detta register och jag gör omedelbart en raid bland alla mina förfäder och släkter i detta spännande landskap. Även i släkten de Falck, så klart. eftersom min mormors mormor var en sådan ... De flesta har jag naturligtvis redan studerat, men uppenbarligen inte Isadoras, som bjuder på en betydande överraskning. 

b2ap3_thumbnail_Isadoras-bou.JPGb2ap3_thumbnail_Isadoras-bou.JPG

Så här står det: ... Bouppteckning efter Enkefru Isadore Henriett Sophie Sommelius, född de Falk, som med döden afled den 3 mars och efter sig lemnade som arftagare, en dotter Christina Maria, gift med skomakaren Johannes Persson på Askeby ägor, vilka äger ett testamente  utgifvit af fältväbel herr A. D. Sommelius den 5 december 1831, att alla tillgångar skall ensamt tillhöra förenämde Christina ...

Aha! Vad hava vi här? En tidigare okänd gren i släktträdet. Raskt in i husförhörslängden för Askeby:

b2ap3_thumbnail_jebytorp.JPGb2ap3_thumbnail_jebytorp.JPG

Ja ja, det står fosterdotter, men snart nog får hon heta Sommelius ... Det är uppenbart att detta är en biologisk dotter till Isadora (Isador/Isadore) och antagligen också till Anders Daniel Sommelius. Det senare antagandet styrks av det faktum att när Christina Maria själv får ett utomäktenskapligt barn 1839, en son som får namnet CARL HERMAN, kallas hon i Norrköping/Olai födelsebok för Maria Danielsson. Maria var ju hennes andra förnamn, och Danielsson är naturligtvis en blinkning åt fadern, Anders DANIEL Sommelius. Själv finns hon (naturligtvis) inte med i Skärkinds födelsebok 1813, ej heller i Norrköping.

Hur gick det då för denna kvartsadliga torpareflicka i Askeby? Christina Maria Sommelius lever länge, förblir Askeby trogen och avlider där först 1901 6/1. Efter hemkomsten med den utomäktenskaplige sonen, har hon emellertid 1844 gift sig med torparen Johan Persson (1819-1884) och fått en dotter, Mathilda Sophia Johansdotter (1844-1909). Den senare gifter sig 1863 med en byggmästare Carl Johan Johansson (1840-1925) och får en säger en son; OSKAR KARLSSON (eller JOHANSSON), född 1865 19/2 i Askeby. Han utvandrar 1887 till Muskegon i Michigan och är sedan dess försvunnen. Det kan förstås tänkas att föräldrarna visste var han befann sig, varför en titt i deras respektive bouppteckning kanske skulle göra susen. Tyvärr tycks dessa ännu inte vara digitaliserade, vare sig av SVAR eller Arkiv Digital.

Den utomäktenskaplige sonen, Carl Herman Johansson, lägger till namnet BERGSTRÖM, kanske en indikation på vem fadern kan ha varit, samt avlider 1894 av lungsot på ett fattighus i Göteborg. Ogift. Den ende som möjligen kan ha fört denna släktgren vidare in i vår egen tid är således Isidoras dotterdotters son, ovan nämnde Oskar Johansson. Men VAR ÄR OSKAR?

https://www.youtube.com/watch?v=fOb-kNihqLQ

Varför fick då Isadora ett så annorlunda namn? Jo, så ungefär hette hennes officielle morfars far, Don Ysidoro Casado de Acevedo y del Mazo, 1. Markis de Monteleone (1667-1739) - Spansk ambassadör i bl.a. Frankrike, England, Nederländerna och Italien. Eftersom Marguerites make, Don Antonio, INTE var biologisk morfar till Isadora, var detta naturligtvis felaktigt, men det gällde väl att upprätthålla myten om det förnäma ursprunget. Don Ysidoros mormors far var f.ö. den synnerligen berömde spanske hovmålaren VELASQUEZ (1599-1660). I hans mästerverk Hovdamerna (nedan) - där den lilla prinsessan Margarita Teresa står i centrum - har han målat in sig själv till vänster. Så titta noga, alla ni Europas kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. Här har ni er illustre anfader!

b2ap3_thumbnail_vELASQUEZ.jpgb2ap3_thumbnail_vELASQUEZ.jpg

Fortsätt läs mer
  3657 Träffar
  6 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Niklas Hertzman
Hej Ted !Visst hittar du bouppteckningen efter Carl Johan Johansson 1925 i ArkivDigital. Inte i något sökbart register ännu, men d... Läs mer
måndag, 04 september 2017 09:48
Carin Olofsson
Som helsingborgare så reagerar man direkt man hör namnet Sommelius, eftersom de är nära förknippade med Helsingborgs Dagblad. Efte... Läs mer
måndag, 04 september 2017 09:59
Ted Rosvall
Hej Niklas!Så bra att bouppteckningen fanns digitalt tillgänglig. Tyvärr skriver de inte var i "Norra Amerika" han är bosatt, men ... Läs mer
måndag, 04 september 2017 19:34
3657 Träffar
6 Kommentarer

Efter Halmstad

Som jag skrev i mitt förra inlägg är de mest bestående minnena från Släktforskardagarna i Halmstad alla möten med andra släktforskare och avlägsna släktingar. Sedan jag kom hem har jag tänkt mycket på dem jag träffade och vad som sas. De flesta har jag inte namnet på, både för att jag glömt det och för att vi aldrig presenterade oss ordentligt. Jag hade ju en namnskylt på mig i bokhandeln och glömde nog fråga efter namnet ibland, en bara bubblar på...

Med flera kom jag överens om att vi skulle höras på mail efteråt och jag lämnade ut min mailadress till kanske fem-sex personer. Så nu väntar jag på kontakt.

Särskilt efterlyser jag släktingarna till Gustaf Wilhelm Segerman, den förste stinsen på Verkebäcks station 1879. Jag bloggade om honom 2013. Två systrar, eller kanske kusiner, kom och berättade för mig att de är släkt till stinsen och hade läst mitt blogginlägg och visade mig också en bild på honom och familjen. Om ni läser detta, så hör av er. Det är dags för ett uppföljande blogginlägg.

Jag efterlyser också dig som är släkt med Ingeborg Johnsson från Köinge, som jag bloggat om. Vi talade bland annat om hennes syster Elsa som blev lärare i Okome och den bygdebok hon skrivit. Den hittade jag i min bokhylla idag och jag vill egentligen bara bekräfta att det verkligen är systern som skrivit boken. Där finns bland mycket annat ett foto på hennes far.


Så många människor! Släktforskardagarna i Halmstad hade besöksrekord, 5375 besökare kom under helgen.

En annan släktforskare har jag redan fått mailkontakt med, en man som är släkt med mig på 13 olika sätt på min mormors och morfars sida. Fast det är långt tillbaka i tiden, vi får gå till 1700- och 1600-talen för att hitta våra gemensamma anor. En av dessa är bonden Olof Jönsson, eller kanske kallades han Ola Jensen på danska, i Gunnarps socken. Han föddes som dansk när Halland ännu hörde till Danmark och dog som svensk 1677. Olof Jönsson hade minst två söner, de hette Lars och Jöns. Båda två fick barn som fick barn som fick barn… Ett av brodern Lars barn hette Anna. Släktingen som jag träffade i Halmstad, han kommer från Annas släktgren, och på så sätt är vi tiomänningar. Några släktskap är lite närmare.

Om du som läser detta vet att vi pratades vid och att vi skulle höras av efteråt, då får du gärna ge dig till känna. Mitt minne är inte det bästa och det blev ibland lite stressigt där med köer till bokhandelsdisken.

Och så var det roligt att träffa er andra, Inger, Neta, Birgitta, Erica, Anna, Sven och Roy, och veta hur ni ser ut "på riktigt".


Det bästa mötet var ändå med min bror och svägerska, som båda två är släktforskare. Vi bor på var sin kust men har setts ganska många gånger i vår och sommar med anledning av pappas sjukdom och död och allt som följde därefter. Förra lördagen satt vi här på en restaurang på en pråm vid en kaj i Halmstad, åt gott och pratade och såg skymningen falla. Så fint det var att i lugn och ro i det sällskapet få stilla tankarna efter en hektisk dag. Tack för att ni kom!


Igår ägnade jag mig knappt åt släktforskning alls, vilket är ovanligt för mig tror jag. I stället blev det några timmar i skogen. Jag gick ut för att plocka lingon men kom hem med flera liter svamp. Kantareller, smörsopp, björksopp, taggsvamp och en stor blomkålssvamp. Det är höjdpunkter i livet, det också.

Fortsätt läs mer
  1702 Träffar
  0 Kommentarer
1702 Träffar
0 Kommentarer

ROS och RIS över Halmstad

ROS och RIS över Halmstad

En av de riktigt heta montrarna i Halmstad; FamilytreeDNA, som lär ha topsat 400 personer under helgen!

 

Lugn, lugn, Halmstad! Det blir nästan bara rosor i denna lilla betraktelse.

b2ap3_thumbnail_Ros.jpgb2ap3_thumbnail_Ros.jpg

  • Fantastiska lokaler! Rymliga, luftiga, fräscha och ändamålsenliga. Aningen svårt var det kanhända att hitta föreläsningssalarna på andra och tredje våningen. Där hade det inte skadat med lite fler skyltar och en och annan tydlig vägvisare.
  • Utmärkt teknisk support - allting fungerade som ett klockverk, både ljud och bild - något man som föreläsare särskilt uppskattar.
  • Väl förberedd logistik kring föreläsningarna, med olika insläpp för förbokade och plötsliga besökare. 
  • Trevliga och vältaliga föreläsningsvärdar, som fick igång respektive avslutade programmen på ett föredömligt sätt.
  • Ett spännande och omväxlande föreläsningsprogram, där hänsyn hade tagits till såväl innehåll som förväntad publik. Mycket proffsigt!
  • Välsmakande bankettmåltid på magiska Tylösand.
  • En riktig förbundsstämma denna gång med en utmärkt mötesordförande, Karin Starrin, tidigare landshövding i Hallands län, som vant och vänligt svingade klubban och lät alla som ville få prata.
  • Gott om artiga och hjälpsamma funktionärer överallt!

b2ap3_thumbnail_Ris.jpgb2ap3_thumbnail_Ris.jpg  

  • MATEN - or lack thereof ... Detta är ett ständigt återkommande bekymmer vid alla släktforskardagar, alls icke unikt för Halmstad. Men varför är det så? Kan det vara så att catering-firmorna inte riktigt förstår så stora tal, som vi i dessa sammanhang har att räkna med. Man fixar några hundra mackor och tror att det räcker med det. Man förstår inte att smörgåsar och bullar måste räknas i tusental. Likaså kaffe och te m.m. Frågan är om man inte borde fixa till matdetaljen genom ett FOOD COURT med en massa olika entreprenörer runt ett hav av bord (utan de hemska pappersdukarna) och stolar. Eller - ännu hellre - avstå från varm mat vid lunchdags och i stället erbjuda mackor, förpackade sallader, wraps och liknande. Snabbt och smidigt. Man vill INTE stå i kö vid dessa tillfällen! Det har man inte tid med - mässan och föreläsningarna drar i en ...  En riktigt bra och praktisk innovation vore om arrangören eller någon sponsor kunde förmås BJUDA på kaffe, te och vatten, helt enkelt låta det ingå som en del av inträdesavgiften. Tänk er "tankställen" på 10 eller 20 platser i lokalerna där folk får ta för sig av de ljuva dryckerna - efter att utan köbildning ha köpt ut sin macka eller sin bulle. Tänk vad mycket irritation och frustration en sådan generositet skulle bespara besökarna. Själv fick jag ingen lunch vare sig lördag eller söndag. På lördagen var maten slut och på söndagen kom jag för sent. Lunchserveringen stängde redan kl 13.30 respektive 14.00, vilket man naturligtvis inte kunde veta. På fredagskvällen fick jag mat, men salladen var slut ... Njaee, så kan vi inte ha det!

b2ap3_thumbnail_346_.jpgb2ap3_thumbnail_346_.jpg

  • UNDERHÅLLNINGEN - eller skall vi säga UNDER BÄLTETHÅLLNINGEN. Artisterna på Tylösand var hämtade från NYA HALMSTADSREVYN, tvenne muntra herrar i övre medelåldern. Sjunga kunde de och spela med och det på flera olika instrument. I deras första avdelning bjöd de bl.a. på en visversion av den gamla historien om mannen som råkat bli sin egen morfar, samt på ett härligt kollage av gamla schlagerlåtar. Mycket trevligt och njutbart. Efter kaffet återkom de emellertid med en andra avdelning. Det borde de inte ha gjort. Något mer platt, plumpt, pinsamt och dumt får man söka efter. Så fort underhållare nämner ordet Viagra, vet man vad klockan är slagen; Nu kommer det ett gäng fräckisar. Jag är inte särskilt pryd eller sipp och kan visst skratta åt en väl framförd fräckis. Men det skall vara stil och poäng i det hela. Det var det inte på Tylösand. Allt fler sänkte generade sina huvuden mot skämskudden och önskade livet ur föreställningen. Många smög sig diskret ut ur lokalen, även jag efter några förfärliga minuter, för att på så vis undkomma allt det låga och pinsamma. Borde inte erfarna artister, för undvikande av katastrofer av det här slaget, kunna läsa av sin publik så pass att de förstår vad som går hem. Men buskisduon brassade på, som hade de haft ett gäng repgubbar eller en svensexa framför sig. Bedrövligt!

Incidenten på Tylösand lämnade en besk eftersmak, som dock söndagens alla positiva upplevelser på Halmstad  Arena snart nog förmådde skingra. Enda anledningen till att jag så mångordigt beskriver det inträffade är i hopp om att det måtte tjäna androm (läs: Växjö) till varnagel. Man måste som arrangör i förväg ta reda på ungefär vad artisterna tänker utsätta sin publik för - detta så att man hinner stämma i Nissan.  

***

 

Fortsätt läs mer
  3719 Träffar
  6 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Lena Söderström
En mycket trevlig tillställning, bra lokaler, många besökare, full fart i dagarna två.MEN maten tycks vara ett stående problem? Nä... Läs mer
måndag, 28 augusti 2017 08:57
Carin Olofsson
Var inte med på middagen på Tylösand den här gången, men för 10 år sedan var jag där. Då var både mat och underhållning väldigt br... Läs mer
måndag, 28 augusti 2017 09:46
Bo Holst
Ted Rosvalls "rapport" från släktforskardagarna i Halmstad var mitt i prick. Föreläsningarna, det blev fem för min egen del, var u... Läs mer
måndag, 28 augusti 2017 10:26
3719 Träffar
6 Kommentarer

På Släktforskardagarna i Halmstad

Nu är det dags för Släktforskardagarna igen. Tiden går fort mellan varje år och igår var det dags att resa till Halmstad. Lördag-söndag är jag i Rötterbokhandeln och hjälper till, då ska jag bland annat sälja den nya handboken om hur man forskar om sjöfolk och som jag själv har skrivit. Det är väldigt roligt att ha fått möjlighet att göra den.


Boken jag skrivit börjar säljas idag, lördag. Jag är så glad över att jag fått möjlighet att göra den.

Det som är extra roligt med Släktforskardagarna tycker jag är alla möten och pratstunder med andra släktforskare. Det brukar bli många sådana tillfällen de här dagarna, särskilt när jag är i Rötterbokhandeln, nu för tredje året. Tänk så många trevliga släktforskare det finns! Säkert kommer jag också att träffa på en del personer jag är släkt med, eftersom jag har mina egna rötter i Halland.

När jag skriver det här är det fredagkväll och redan då har jag hunnit träffa både avlägsna släktingar och andra, kända och okända, som lett till diskussioner och utbyte av tankar. Himla roligt är det!

Förbundets årsstämma har hållits på fredagen och där var jag en av två ombud från Tjust Släktforskarförening. Några beslut från stämman: Släktforskningen Dag flyttas från mars till en dag i januari eller februari, Roger Lönnebjer valdes in som ny styrelseledamot efter Arne Sörlöv, Medlemsavgiften per föreningsmedlem ska vara fortsatt 12 kr/medlem 2018 men sedan höjas, Premiumprojektet (en databasportal) ändrar sin inriktning till att förbundet i stället diskuterar ett samarbete med Arkiv Digital, förbundet ska verka för att föredragshållares arvoden beskattas på samma sätt som inom idrotten samt att förbundet ser över möjligheterna att ordna utbildningar knutna till förbundets handböcker.


Det var många ombud samlade på förbundets årsstämma. I talarstolen Karl-Ingvar Ångström från valberedningen. Vid bordet: förbundsordföranden Erland Ringborg, Mikael Hoffsten som är ekonomi- och bokhandelsansvarig på förbundskansliet samt kanslichefen Johanna Ekerstrand.


Från stämman.


Före stämman hölls en information och en diskussion mellan Riksarkivets chef Karin Åström Iko och Jan Aronsson från Arkiv Digital om vad som kan bli följden om materialet i den digitala forskarsalen hos Riksarkivet/Svar blir gratis. I mitten förbundsordföranden Erland Ringborg.

När jag hinner ska jag uppdatera det här blogginlägget efter lördagen och söndagen, så att ni som inte har möjlighet att vara på plats kan se hur det har varit.

Tack, Hallands Släktforskarförening, för att ni ordnar detta!


Reklam för boken. Den affischen gillar jag.

Tillägg lördag 26 augusti:



Några av mina kollegor i Rötterbokhandeln. Det har varit en hektiskt men rolig dag, många samtal med släktforskare.


Intresset för DNA-test är verkligen stort och bara växer. Man kan topsa sig på mässan.


Föreningen Släktdata är med, i vanlig ordning. Jag är väldigt glad för det arbete som görs och är med i föreningen.


Långarydssläkten är kanske världens största kartlagda släkt, och finns med på mässan.


En föreläsning har jag hunnit med, Sven Larsson berättade om Ätradalens historia. Mina hemtrakter.


Hallands släktforskarförening har gjort ett bra jobb.

Det har varit hektiskt idag från morgon till kväll. Redan vid niotiden när portarna öppnades kom det många besökare och det mattades bara av en liten aning kring lunchtid. Jag har pratat med många släktforskare om sjömansforskning och med folk jag är släkt med på olika sätt, både som jag visste om förut och inte.

Det är ganska omtumlande att vara bland så mycket folk hela tiden, men kul och mycket givande.

Fortsätt läs mer
  2351 Träffar
  0 Kommentarer
2351 Träffar
0 Kommentarer

Delad glädje – dubbel glädje

Det finns ett uttryck som kanske användes mer förr “outgrundliga är Herrens vägar” och det kan passa på det som hände i lördags. Uti serveringen Gröna Stugan vid Lötsjöns strand i Sundbyberg samlades några människor. Några kände varandra sedan tidigare under det att andra var okända för de flesta. En liten skara och det var nog tur det för det var svårt för de flesta att inte vilja berätta. Det berättades om olika delar av släkten och det frågades och frågades igen.

b2ap3_thumbnail_20170823.jpgb2ap3_thumbnail_20170823.jpg

Där berättades om den unge pojken, född i Häverö, som gav sig av i unga år för att söka lyckan till sjöss. Efter ett antal långa seglatser under sju år mönstrade han av i London och där fann han den stora kärleken. Efter en tid så lockades han och hans hustru till Australien, där han blev snickare på ett varv för att sedan fortsätta som hamnkapten.

Nu satt Steve i Gröna Stugan och berättade om sin mormorsfar, Anders Söderlund, eller Andrew Sutherland som han kallades down under. Historier av skilda slag, inte minst om en av båtarna som familjen byggde för eget bruk. Anders och två av hans söner byggde båten Orme, en båt byggd utan en enda spik. Den var vacker men en dag försvann båten, med sex mans besättning och återfanns aldrig. Två av de som försvann var sönerna.

b2ap3_thumbnail_201708231.jpgb2ap3_thumbnail_201708231.jpg


Där fanns Elvy, som för flera år sedan passerat de nittio, och som när jag först kontaktade henne var avvaktande. Inte kan väl jag vara med, visserligen har jag varit i Australien, men det är länge sedan och nu talar jag inte engelska så bra, och dialekten de pratar kan ju vara lite svår. Efter lite övertalning så kom intresset, det är inte varje dag en fyrmänning bara dyker upp så där. Att Elvy hade mycket att berätta från de trakter där förfäderna verkat, det blev klart fort. Och inte var språket något problem!

Där fanns Lillemor och Kent, fyrmänningar med Steve och Elvy, som träffat sin kusin efter ganska många år och där det fanns en del att komma ikapp med samtidigt som det gällde att uppdatera Steve, och även hans hustru Eastern.

Sedan fanns Ulrika, som vet att hon är släkt med Steve, men inte riktigt hur. De finns på varandras träfflistor efter att ha skickat in DNA. Efter den trivsamma träffen så blir det nu till att leta ännu djupare efter kopplingen.

Och allt detta efter en enkel efterlysning i en facebookgrupp: ”Finns det någon som vet vem Andrew Sutherland var, svensk var han men han berättade inget om sin hembygd eller familj”.
Outgrundliga var visst vägarna.

Nu till något helt annat.

b2ap3_thumbnail_201708232.jpgb2ap3_thumbnail_201708232.jpg

Nu i helgen är det Släktforskardagar i Halmstad. Hoppas många kommer och varför inte just du. Själv ska jag ta mitt pick och pack och försöka få ihop något, tillsammans med några amerikaner och SSGG, i den mest spännande montern (om jag får säga det själv) som har nummer 155 och där det står Family Tree DNA. 

Välkommen för att fråga, diskutera och kanske ta ett test eller uppgradera ditt befintliga.

Fortsätt läs mer
  2340 Träffar
  0 Kommentarer
2340 Träffar
0 Kommentarer

Bildspelet - ett utmärkt redskap!

Bildspelet - ett utmärkt redskap!

På släktträffen, och i alla andra sammanhang där du vill förmedla släktens historia, är BILDSPELET ett alldeles utmärkt hjälpmedel, enkelt att åstadkomma, lätt att redigera och komplettera och synnerligen pålitligt i skarpa lägen. Själv använder jag Microsoft Powerpoint, men det finns också andra, även gratisvarianter, som är fullt användbara. 

Finessen med bildspel är att du hela tiden har koll på läget, god överblick, och alla möjligheter att ändra och förbättra. Så här går det till:

Starta och namnge ett nytt dokument. Ställ dig på den första rutan och tryck ENTER ett antal gånger för det antal sidor du behöver. Ställ dig sedan på valfri sida och INFOGA BILDER från din mapp av skannade släktfotografier och dokument. Om du vill ha med texter, namn eller årtal, finns det särskilda osynliga rutor där du lekande lätt lägger in sådant. 

b2ap3_thumbnail_Stratsidan.JPGb2ap3_thumbnail_Stratsidan.JPG

Så här ser startsidan ut. Bilderna du lägger in kan du förstora och förminska efter behag. Du kan till och med göra dem större än arbetsytan - detta för att få fram det väsentliga i bilden. Lägg märke till hur jag i bilden ovan har gått in och markerat en av personerna med en oval i avvikande färg. Detta är särskilt viktigt när du visar stora familjegrupper och kanske vill berätta om personerna en i sänder. En annan möjlighet är givetvis den gamla hederliga laserpekaren. Med hjälp av den pekar du på de olika personerna i bilden och får förmodligen genast hjälp av de närvarande släktingar med att rätt identifiera dem.

b2ap3_thumbnail_Laserpekare.jpgb2ap3_thumbnail_Laserpekare.jpg

När du väl har petat in alla de bilder du vill ha med, skiftar du till BILDSORTERING och får då följande vy:

b2ap3_thumbnail_Bildsortering.JPGb2ap3_thumbnail_Bildsortering.JPG

Det är nu det verkliga arbetet tar vid. Det är här du kan bestämma i vilken ordning bilderna skall komma och då måste du tänka till. Vilken är den logiska ordningen, och hur vill du berätta historien om din släkt. Kronologiskt? Geografiskt? Gren för gren? Från äldsta tid till nutid eller tvärt om? Pröva dig fram! Det är bara att ta tag i en bild och dra den dit du önskar. Du kan också markera hela sjok med bilder och flytta dem i klump. Var som helst kan du lägga till nya sidor och fylla dem med ytterligare bilder, texter, kartor och dokument. När du är nöjd med ordningen och "flytet", ställer du dig på ruta ett och trycker på "Visa bildspel". Med hjälp av piltangenterna bläddrar du dig igenom bilderna, kollar att de sitter rätt och ser ut som de ska, justerar där så behövs och upprepar processen ett antal gånger. Samtidigt passar du på att fundera ut och träna på vad du skall säga när släktingarna väl sitter där i spänd förväntan.

b2ap3_thumbnail_Pytte.jpgb2ap3_thumbnail_Pytte.jpg

Problemet med många gamla bilder är att de är så förtvivlat små. Fotografering, och inte minst framkallning, kopiering och förstoring, var inte gratis och ofta nöjde man sig med de löjligt småttiga miniatyrer fotoaffären levererade. Dessa gör på intet sätt rättvisa åt bilderna, särskilt inte när de visar människor i grupp. Det är här den fantastiska nya tekniken kommer in. Skanna miniatyrerna i hög upplösning, gärna 600 DPI eller mer. Plocka in dem i Photoshop och förstora dem rejält. Skärp upp dem, bättra på kontrasten, öka (eller minska) svärtan och finlira så gott du kan. Resultatet blir ofta förbluffande bra och din publik kommer att oooha och aaaha när de upptäcker att gammelfarfar faktiskt hade ett levande ansikte, pliriga ögon och ett stort charmigt leende. 

Det är bara att konstatera: Bilder, och i synnerhet gruppbilder, gör sig bättre på en skärm eller duk än i pappersform. För oss gamlingar är detta svårt att smälta - vi tror ju fortfarande att "riktiga" bilder måste vara på papper - men nu  får vi nog ge oss. Ingressbilden ovan, som jag hittade i ett gammalt bortglömt album, var 5 cm bred och 3,5 cm hög. Visst kunde man ana att den föreställde Wilhelm Andersson i Matvik, Hällaryd (K), hans hustru Frida och deras tio barn, men inte så mycket mer. I förstorat och förbättrat skick är den en pärla att bevara och fröjda sig över.

b2ap3_thumbnail_I-grngrset.jpgb2ap3_thumbnail_I-grngrset.jpg

VAD SKÅDAR MITT NORRA ÖGA?

Förstoringar kan ibland avslöja chockerande detaljer, sådant som man tidigare inte förmått urskilja på den allt för lilla pappersbilden.  Vad är det morfar har i mungipan på denna bild från 1933? En CIGARETT!!! Morfar som var en sådan renlevnadsman och som höll sina barn i Herrans tukt och förmaning med stränga förbud mot sprit, smycken, flärd och dans. Och cigaretter!

Fortsätt läs mer
  2176 Träffar
  0 Kommentarer
2176 Träffar
0 Kommentarer

Kolla bouppteckningen!

Vem var soldaten Samuel Älms förfäder? Det var inte helt lätt att få fram men tack vare ett par bouppteckningar gick det. Därför vill jag uppmana alla släktforskare att försöka hitta bouppteckningen om ni kör fast.

Så här gjorde jag:

Samuel Älm var soldat i Norra Vedbo kompani i Kungliga Jönköpings regemente. Han var född den 11 augusti 1779 och gift med Maja Börjesdotter, född 1777. De bodde i Säby socken i Småland, där Samuel ska vara född.

Eftersom han heter Älm och är soldat är det inte lätt att veta vem som var hans far genom patronymikon.


För att få veta vilka som är Samuels föräldrar får vi gå till födelseboken 1779-08-11. Prästens handstil är inte så lätt att läsa men det går att se att hans föräldrar är bonden Anders Samuelsson och hustrun Carin Persdotter (34 år gammal), troligen i Galtås. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) C:4 (1760-1783) Bild 236 / sid 469.

Men i husförhörslängden i Galtås finns de inte vid denna tid. Kanske har prästen tagit fel och de redan flyttat därifrån.


Bouppteckningen efter Samuel Älm finns i Norra Vedbo häradsrättsarkiv. Den inleds med följande text: "Bouppteckning och värdering hållen den 26 februari 1810 efter avlidne soldaten Samuel Älm uti Källemo för roten nummer 115 Älmnäs som med döden är avliden under kriget i Finland och efter de berättelsen som nyligen är komna skall vara skiut?/skiet? (skjuten/skett) i förleden decembermånad och lämnar efter sig dess hustru Maria Börjesdotter med vilken han under deras sammanlevnad sammanavlat tvenne barn nämligen sonen Anders Gustaf på andra året och nu dottern Johanna på femte året, denna sistnämnda var med döden avliden den 15 innevarande februari. Kvarlåtenskapen uppgavs av änkan med biträde av den omyndiges farfader som antecknades i sin ordning som följer nämligen..." och sedan följer några sidor med en uppräkning av vad boet innehåller. Källa: Arkiv Digital, Norra Vedbo häradsrätt (F) FII:36 (1809-1809) Bild 287 / sid 535.



För att hitta Samuels föräldrar kan vi utgå från att hans far överlever sin son eftersom han är med och uppger boet vid bouppteckningen efter Samuel. Fadern dör alltså efter 1810. Men någon Anders Samuelsson som passar in i denna familj finns inte inom rimligt antal år i Säby dödbok. Däremot finns ett bouppteckningsregister. Bouppteckningen för fadern finns inte arkiverad men väl för modern. Hon heter Carin Persdotter men kallas ibland Catrina och ibland Cajsa. Carin, Catrin och Cajsa är samma namn, precis som Per och Petter, eller Jan, Johan och John. Enligt bouppteckningen efter Carin dör hon den 1 maj 1810 och bor då i backstugan Lillängen under Äpplaryd Norregård. Hon efterlämnar maken Anders Samuelsson som hon har två söner och en dotter tillsammans med. Båda sönerna är döda (Samuel Älm har alltså en bror som också är död) och efterlämnar arvingar. Dottern är gift med soldat Stålknapp. Källa: Arkiv Digital, Norra Vedbo häradsrätt (F) FII:37 (1810-1810) Bild 118 / sid 225.

Husförhörslängd saknas för åren 1809-1811 och varken 1808 eller 1812 finns Anders Samuelsson i Lillängen under Äpplaryd Norregård så de bor där uppenbarligen bara en kort tid och han flyttar efter hustruns död. Kanske flyttar han till en annan socken.

En sökning i Centrala soldatregistret visar att soldaten Stålknapp finns i Hårkrankeryd i Säby och i husförhörslängden (källa: Arkiv Digital, Säby (F) AI:6b (1812-1815) Bild 28 / sid 17) framgår att hans hustru heter Stina Andersdotter och är född 1777-03-06 i Säby. Hon är alltså storasyster till Samuel Älm.


Födelseboken visar att Stinas föräldrar är samma som Samuels föräldrar och här går det lättare att läsa. Familjen bor i Galtås Norregård. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) C:4 (1760-1783) Bild 224 / sid 447. 

Men i husförhörslängden 1769-1788 finns de inte där. De har bott där tidigare, nämligen när de gift sig. Kanske har prästen glömt att de flyttat därifrån eller missat att bokföra dem eller skrivit upp dem på fel sida.


Vigselnotisen visar att "drängen uti Galtås Anders Samuelsson och kvinnspersonen därsammastädes Cajsa Persdotter" gift sig den 22 april  1772. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) C:4 (1760-1783) Bild 138 / sid 273.


I Galtås Norrgård hittar vi Anders Samuelsson som dräng hos bonden Anders Larsson i husförhörslängden för åren 1771 och 1772. Han är född 1751 i Jutstugan. Familjen är överstruken och verkar ha flyttat för därunder finns sedan en ny bondefamilj. Någon anteckning om vart de tagit vägen finns inte. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) AI:2 (1769-1788) Bild 102 / sid 176.

I Galtås Sörgård finns en piga med namnet Carin men utan efternamn och möjligen är hon född 1750, så kanske är det hon som är Samuels mor. (Källa: Arkiv Digital, Säby (F) AI:2 (1769-1788) Bild 16 / sid 2)


Någon Samuel född 1751 finns inte i Säby födelsebok så kanske är årtalet fel. Går vi direkt till Jutstugan i den första husförhörslängden hittar vi Anders där tillsammans med sina föräldrar som är Samuel och Kerstin och båda uppges vara födda 1725. Barnens födelseår finns inte men deras ålder. Anders är 12 år, Maria är 9 år, Greta är 6 år och Johan är 1 år. Husförhörslängden börjar 1759 och kanske är det detta år som åldern gäller, vilket i så fall skulle betyda att Anders kan vara född 1747. Men det kan också vara en notering från ett något senare år, vilket är troligare eftersom han verkar vara född inom äktenskapet. Här ser vi att Samuel Älm har en faster som heter Greta Samuelsdotter, och det är troligen den Greta som är ett av dopvittnen då Samuel föds. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) AI:1 (1759-9999) Bild 120 / sid 218.


Anders Samuelssons föräldrar Samuel och Kerstin har gift sig 1749-10-15 enligt vigselboken. Där får vi veta att han heter Andersson och är dräng i Hallingstorp och hon heter Månsdotter och är piga i Brynestorp. Morgongåvan är 6 lod silver. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) C:3 (1695-1760) Bild 245 / sid 240.


I födelseboken för 1725 finns en Samuel med en far som heter Anders. Han föds den 8 augusti 1725 och fadern är soldaten Anders Knutsson. Modern heter Maria Nilsdotter. Det har inte gått att hitta någon Kerstin född samma år och med en far som heter Måns. Kanske kommer hon från en annan socken. Källa: Arkiv Digital, Säby (F) C:3 (1695-1760) Bild 126 / sid 122.

Enligt Centrala soldatregistret finns en soldat Anders Knutsson i Tranåskvarn i Säby, antagen 1716 i Jönköpings regemente, Norra Vedbo kompani och med rotenr 250. Det innebär att han bör vara född senast i slutet av 1600-talet.

Samuel Älms föräldrar:
Anders Samuelsson född c:a 1750 i Jutstugan i Säby
Carin Persdotter, född c:a 1745

Anders Samuelssons föräldrar:
Samuel Andersson född 1725, troligen i Tranåskvarn i Säby
Kerstin Månsdotter född c:a 1725

Samuel Anderssons föräldrar:
Anders Knutsson, född troligen i slutet av 1600-talet
Maria Nilsdotter

Jag vill betona att ovanstående är slutsatser jag dragit utifrån uppgifter i flera olika arkivhandlingar. Att det stämmer till absolut 100 procent går alltså inte att veta men är sannolikt. Det är framför allt principen jag vill tipsa om, att använda bouppteckningar för att komma vidare när uppgifterna är osäkra.

Samuel Älm finns inte i min släkt utan i en kunds släkt. Kunden har gett medgivande till att publicera detta, för att det kanske kan vara till hjälp för andra släktforskare. Dessutom vill han berätta följande:
"Med allra största sannolikhet var det i slagen vid Sävar eller Ratan, norr om Umeå 19 augusti och 20 augusti 1809, då freden slöts den 17 september 1809, och inte i Finland som Samuel stupade. Efter Ratan skeppades regementet in och återgick aldrig i strid i själva Finland igen. Vid Sävar speciellt, hade Kongl Jönköpings Regemente stora förluster efter en bra insats."

Fortsätt läs mer
  2069 Träffar
  3 Kommentarer
Taggad i:
Senaste kommentarer i detta inlägg
Carin Olofsson
Väldigt intressant Eva.Funderade på frågetecknet i bouppteckningen "efter de berättelsen som nyligen är komna skall vara skiut? i ... Läs mer
lördag, 19 augusti 2017 14:16
Eva Johansson
Carin: Ja, så kanske det står. Det låter rimligt. Det var svårt att se vad det står. Det är lätt att tänka sig att någon blir skju... Läs mer
lördag, 19 augusti 2017 16:09
Carin Olofsson
Ja, det är inte lätt att läsa, så det kan ju vara vilket som, men oftast angavs väl inte dödsorsaken i en bouppteckning? Det är dä... Läs mer
måndag, 21 augusti 2017 10:54
2069 Träffar
3 Kommentarer

Behövs böcker i den digitala världen

Nästan varje dag dyker det upp nyheter om digitalisering. Den ena informationen efter den andra blir digitaliserad och åtkomlig från all världens hörn. Bok efter bok kan brännas, den finns ju på nätet och vad fyller då den tryckta upplagan för funktion?

Kommer det en dag då Världens längsta bokbord på Drottninggatan består av ett bord, 1 meter och 20 centimeter långt, där rariteten ligger, den sista odigitaliserade boken?  Eller hann de med att få in den i datorns underbara värld veckan innan och slänga eländet, så bordet blev tomt?

Visst kan man tycka olika om böcker, läste nyligen att inredningskunniga ställer böckerna i bokhyllan, med ryggen inåt, för att kunna spela med de olika nyanserna som finns på papperet. Lär bli snyggt, men aj vilket elände att hitta den bok man vill läsa, när det är strömavbrott och varken dator, padda eller telefon kan laddas. Det kan gå åt ett antal stearinljus innan rätt bok är hittad.

b2ap3_thumbnail_GF-Bok3.jpgb2ap3_thumbnail_GF-Bok3.jpg

Naturligtvis är det bra med digitaliserade källor, men det är också en speciell känsla att gå mellan hyllor i bibliotek, antikvariat eller andra platser där de finns, många långa rader av böcker. Mängder av titlar, ordnande efter något system, så att det går att hitta det man vill. Fortfarande finns de ju, böckerna, och många är de. Man kan fråga sig hur högt det skulle bli om man kunde stapla alla böcker som finns ovanpå varandra.  Och om begränsningen är släktforskningslitteratur, hur hög blir den stapeln?

b2ap3_thumbnail_GF-Bok2.jpgb2ap3_thumbnail_GF-Bok2.jpg

Jag gick en sväng i Genealogiska Föreningens Arkiv och Bibliotek i Solna en kväll. Botaniserade bland ”riktiga” böcker, mantalslängder från Stockholm och väl namnsatta arkivkartonger. Trots att jag inte är uppväxt med släktforskning utan halkat in på denna sida millennieskiftet, så är det en mäktig känsla att se allt det material som finns samlat. Samlat av frivilliga under många år, sorterade, registrerade och ställda på hyllor så att vi kan hitta dem lätt och kunna nyttja de kunskaper som finns mellan pärmarna. Många av dessa alster är så udda i sig så det kommer att ta lång tid innan någon digitaliseringsvåg når dem, och därför är det tur att finns entusiaster som orkar hålla på, det kostar ju både resurser och pengar.

Bland hyllorna finns det en avdelning för föreningstidningar, mest från släktforskarföreningar, men jag undrar om det var någon hembygdsförening också. Tänk vad mycket som produceras, tänk vilken tid som läggs ner av många olika människor. Jag undrade för länge sedan om allt det som producerats kunde samlas på något sätt, men den frågan dog nog. Men här hittade jag en del, fast långt ifrån alla byter tidning med Genealogiska Föreningen om jag tolkar innehållet rätt. Kanske dags att lyfta frågan om ”central samling” på nytt?

 

Jag kan inte låta bli att nämna ett av de mest fantastiska digitaliserade verk jag mött. Inte bara är den gamla boken fotograferad, den är tolkad också. Dessutom finns mer än 500 sidor kompletterande text med beskrivningar, förklaringar och annan som är bra att veta för att jag själv ska kunna bedöma innehållet i originalboken. Jag har nämnt den förr och vissa kanske tycker jag tjatar, men den risken får jag ta, nu när jag nämner Johan Bures Släktbok. Den är en guldgruva för alla, oavsett Burekoppling eller ej, som är intresserade av släktforskning i äldre tider.



b2ap3_thumbnail_Johan-Bure.jpgb2ap3_thumbnail_Johan-Bure.jpg

Foton från Genealogiska Föreningens Arkiv och Bibliotek
Fortsätt läs mer
  1833 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Eva Johansson
Tryckta böcker ska vi givetvis värna om! Bränna eller kasta böcker, nej det är omöjligt. Pappersarkiv är också viktiga, nackdelen ... Läs mer
onsdag, 16 augusti 2017 11:53
1833 Träffar
1 Kommentar

Handbok för anordnare av släktträffar

Handbok för anordnare av släktträffar

I min förra blogg utlovade jag lite tips och råd kring hur man planerar, arrangerar och genomför en släktträff. Den gyllene regeln här som i alla festfixarsammanhang är naturligtvis:

TÄNK EFTER FÖRE!

 

Det gäller att vara ute i god tid, att vara väl förberedd samt att bygga in alternativa lösningar om väder eller andra oförutsägbara faktorer skulle störa de ursprungliga planerna!

1. HUR MÅNGA?

En släktträff kan handla om allt från en handfull personer till flera tusen. Det är självklart att förutsättningarna och därmed planeringen blir helt annorlunda (och enklare) om det handlar om ett fåtal personer än om man kallar samman brigader av människor från alla möjliga håll. Det första du måste göra är således att bestämma dig för vilka som skall bjudas. Ibland ger det sig själv. Handlar det om ättlingarna till soldaten Gustav Rask och hans hustru Ida, så är det just dessa som skall bjudas, givetvis med respektive. Ibland kan det vara klokt att dela upp släkten i grenar och ordna flera träffar, detta för att förhindra människomyller där alla känner sig vilsna och där man inte hinner prata med dem man skulle vilja ha en stund med. Ofta är det lokalen som sätter gränser, men även om man tänker sig ett utomhusarrangemang (gör inte det - det kommer att regna ..!) bör man försöka begränsa antalet till under 100 personer. 50-60 är kanske det ideala.

2. VAR?

En plats med anknytning till släktens historia brukar vara det logiska valet. För de flesta släkter hamnar man i så fall ute på landsbygden. Där finns det för det mesta dels en kyrka/kyrkogård, dels ett församlingshem eller någon annan samlingslokal du kan hyra. Kanske finns gården eller stugan kvar, där förfäderna bodde och verkade, eller kanske en kvarn, fabrik eller bruk, som man kan lägga in i programmet som utflyktsmål. När du väl har bestämt dig för en plats och en lokal, åk då dit och titta. Det kallas för att rekognosera och det är absolut nödvändigt. Du måste veta vad som väntar, fundera ut hur du skall möblera, hur logistiken kring ankomst, servering och fotografering skall fungera och mycket annat. Detta bör du göra i mycket god tid, helst ett år före släktträffen.

3. NÄR?

Sommar, sommar, sommar! tänker du förmodligen. Det är ju då Sverige är som vackrast, det är då folk har ledigt och kan komma iväg. Ja, och nej! Numera är somrarna för många familjer, inte minst de med barn, så intecknade som de kan bli. Många parkerar sig i sommarstugan ute vid kusten eller inne i skogen, andra flänger världen runt medan åter andra åker på kurser och läger. Frågan är om inte sen vår och tidig höst kan fungera väl så bra? I alla fall före midsommar eller efter skolstarten i augusti. Lördagar brukar vara lämpliga för släktträffar, men gör inte misstaget att börja för tidigt på dagen. Många har kanske långt att köra. Flexibel start mellan 11 och 12 på förmiddagen brukar fungera, med avslut senast vid 17- eller 18-tiden.

4. INBJUDAN

Marknadsföring är A och O när det gäller släktträffar. Marknadsföring OCH god framförhållning. Använd gärna gamla beprövade metoder som brev och telefon, men glömt inte e-posten! Testa också att göra ett Facebook-event, dessa brukar nå fram till en god procent av de potentiella deltagarna, kanske väl så bra som ett brev. Det är inte fel att "varsla" om släktträffen redan 2 år innan den skall inträffa. På så vis är släktingarna mentalt förberedda på att det kommer en inbjudan så småningom samt att det handlar om augusti 2019. Ett år senare kommer den skarpa INBJUDAN, som skall innehålla all nödvändig information om tid och plats, hur man anmäler sig, vad det kostar, till vem man meddelar önskemål om specialmat o.s.v. Passa gärna på, att samtidigt med inbjudan efterfråga gamla fotografier och dokument. Sådana kan då dyka upp antingen i skannad form via e-post, eller i original vid själva träffen. Föreslå också att de som har lust och har något att berätta om förfäderna eller släktens historia gärna får göra så - att det finns utrymme i programmet för sådant. 

5. VILKA SKA FÅ KOMMA?

Förutom ättlingarna och deras respektive är det inte fel att också bjuda in släkten närstående personer, kanske någon mer avlägsen släkting, granne eller vän, som sitter inne med förstahandskunskaper eller har personliga minnen att förmedla. Hur gör man då med EXEN - d.v.s. tidigare ingifta personer, som genom skilsmässa eller på annat sätt checkat ut? Änkor och änkemän behandlas naturligtvis som vore de fortfarande ingifta i släkten, men hur gör man med de frånskilda? Deras barn och barnbarn är ju bjudna. Mitt råd: Kolla om eventuella nuvarande partners kan tänkas ta illa upp och om inte, bjud in exen med. Folk brukar kunna uppföra sig hyfsat vid dessa tillfällen även om man tidigare i relationen har kastats lösa föremål på varandra. Och glöm för Guds skull inte de adopterade barnen och fosterbarnen. De kan bli djupt kränkta om inte de också får en inbjudan.

6. MINGEL?

Börja gärna släktträffen med lite trivsamt mingel kring kaffe och bulle - en liten buffert som också jämnar ut de förseningar p.g.a. trafik och annat som kan uppstå. Folk behöver tid att få hälsa på varandra, presentera sina barn och barnbarn och småprata lite om ditt och datt. Först när detta är avklarat kan det vara dags att köra igång det egentliga programmet.

7. MATEN

Gör det enkelt för dig. Som arrangör och organisatör är du portförbjuden i köket. Låt andra ta hand om denna matnyttiga del - det finns säkert många villiga händer. Catering brukar fungera bra och vid mindre släktträffar är det inte heller fel med knytkalas, eller att man tillsammans ställer sig och förbereder en måltid. En bra kombination brukar vara att man ordnar huvudmåltiden med hjälp av catering eller anlitad kökspersonal, men att man i inbjudan skriver något i stil med: Om du vill får du gärna ta med dig något gott att ställa på kak/tårt-buffén vid det avslutande kafferepet, eller hur man nu tänker sig det hela.

I en kommande blogg kommer jag att förmedla tankar om själva programmet vid släktträffen, vad som måste vara med och vad man till varje pris bör undvika.

b2ap3_thumbnail_Stand-by.jpgb2ap3_thumbnail_Stand-by.jpg

 

 

 

     

Fortsätt läs mer
  2252 Träffar
  0 Kommentarer
2252 Träffar
0 Kommentarer

Starta betalportalen!

Starta betalportalen!

Snart är det dags för förbundsstämma i Halmstad och då kommer troligen det så kallade premiumprojektet att diskuteras igen. Det vill säga den eventuella kommande betalportalen där släktforskare ska kunna få tillgång till register och databaser av olika slag.

Detta har diskuterats sedan flera år och enligt förbundets senaste nyhetsbrev Angeläget ska ett förslag presenteras vid stämman. Om det innebär att beslut kan tas om att genomföra det eller om det ska beredas ytterligare ett år återstår att se. Men jag hoppas på beslut och att det kan komma till stånd så snabbt det bara går.

Jag vet att det finns ett motstånd. Jag tror att det framför allt finns hos föreningar som säljer cd-skivor med sina egna databaser. Och kanske också hos de släktforskare som redan investerat en hel del i sin samling av cd-skivor. Men varför? Cd-skivor är idag ett gammalt medium. Usb-minnen är bättre men också på väg ut, vad jag vet. Själv har jag en tre år gammal dator och redan den saknar cd- och dvd-läsare. När jag byter nästa gång kanske usb-kontakten är borta. Förändringar går snabbt och vi släktforskare måste hänga med.

Vi ägnar oss visserligen åt att blicka bakåt men vi måste kunna se framåt också. Att göra databaser och register tillgängliga via webben är den enda framkomliga vägen idag, om alla ska ha tillgång. Antalet släktforskare verkar bara växa, intresset ökar och då måste vi kunna möta det. Nya unga släktforskare kommer inte att köpa någon cd-skiva, kanske inte ens ett usb-minne, med Sveriges dödbok eller PLF:s kyrkboksregister. Alla har kanske inte ens en dator utan klarar sig med surfplatta, mobil och molnet, och då är tillkomst på webben det enda rätta.

Dessutom, i takt med att antalet släktforskare ökar så ökar även skaran som precis som jag har mac och inte en pc. Först de allra senaste åren har till exempel Sveriges dödbok och vissa folkräkningar blivit tillgängliga för mac och på usb-minne så att jag kunnat skaffa dem. Med en portal på nätet får alla tillgång, jämlikt och rättvist.

Betalningen går att ordna, med abonnemang eller mikrobetalningar per antal sökningar. Redan nu finns i förslaget att det ska gå att abonnerna i olika nivåer, där olika delar ingår. Mycket bra, tycker jag. Vill jag bara kunna använda dödboken och en folkräkning så ska det inte kosta lika mycket som att komma åt alla lokala och regionala register.

Ni ute i föreningarna som slår vakt om er cd- och usb-försäljning, ni kan i stället räkna med en ökad försäljning till dem som inte kommer att köpa en cd eller en usb-pinne men vill använda er databas kanske bara några månader och betala abonnemang för det. Jag skulle väldigt gärna vilja kunna söka i till exempel Kronobergs släktforskarförenings register men hittills har det inte varit möjligt eftersom det inte är konverterat för mac. Men via en portal betalar jag gärna för åtkomsten.

Så nu hoppas jag på ett ja till betalportalen. Då kan alla släktforskare få tillgång på samma villkor.

Men glöm aldrig – och det kan inte upprepas nog ofta – att alltid kolla resultatet från databasen i kyrkböckerna! Lita inte helt på avskrifter! Databaser och register är ett hjälpmedel, inte en källa.

Bilden är bara till för att ni ska fästa blicken på något. En av kvinnorna är min pappas faster Emma.

Fortsätt läs mer
  1250 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Bengt-Åke Svenningsson
Jag är också för en betalportal.Jag skulle dock vilja komplettera med nedladdningsversioner av de olika registren.Alltså att man (... Läs mer
söndag, 13 augusti 2017 12:46
Eva Johansson
Bengt-Åke! Ja, det kan jag hålla med om att nedladdningsbara register och databaser också är bra. Då blir det ju som idag, fast vi... Läs mer
måndag, 14 augusti 2017 09:42
1250 Träffar
2 Kommentarer

Vad ska vi tro?

Att det inom släktforskningen ofta talas om källkritik, om att kontrollera uppgifter inte bara en gång utan kanske också två, det torde flesta som kommit en bit med sitt eget sökande efter släkt ha hört från andra många gånger. Ordet källkritik låter inte speciellt roligt, jag tycker det har en tråkig ton, men det har många av de ord som är viktigt inom olika slags forskning. Men, kom ihåg, bara för att något sagts många gånger eller presenterats av erkänt duktiga personer så behöver det inte vara rätt.

Ibland kommer påminnelsen från olika områden, signaler om att det vi tar för givet kanske inte är det rätta svaret. Häromdagen blev jag påmind om hur mycket klichéer kan sätta sig på näthinnan och att vi många gånger lever med föreställningar som inte har någon koppling alls till det som verkligen hände.


b2ap3_thumbnail_vikingaliv.JPGb2ap3_thumbnail_vikingaliv.JPG

 


Jag besökte, tillsammans med hustru, barn och barnbarn, en av Stockholms nyare attraktioner. Jag har nämnt det tidigare: Vikingaliv på Djurgården i Stockholm. Ett nytt sätt att berätta om den tid som vi benämner vikingatiden, med nyttjande av ny teknik blandat med gedigen kunskap om den tid som beskrivs. Naturligtvis finns det fortfarande ”hål” i vår kunskap och nya rön gör ibland att vi måste förändra vår syn, exempelvis så innebär utgrävningarna i Varnhem en del förändringar. Men, tillbaka till Vikingaliv, där en entusiastisk och kunnig guide gav oss nya inblickar och förändrade bilden av den tid som svunnit. Att stå framför gestaltningen av en person från den tiden, som tittar på dig med sina kluriga ögon, och man funderar på när han ska blinka kan vara nästan skrämmande, men han är skapad med hjälp av DNA-spår och ser säkert ut som de gjorde då. Men det var några som gick undan och inte ville stå i närheten.

Berättelsen om vikingarnas horn var något som fångade hela familjen. Att det kanske inte var den vanligaste huvudbonaden, hjälmen med horn, var det nog några som funderade på. Men att bilden, från början skapad av en kostymansvarig vid en opera, sitter så djupt är förunderligt djupt är fascinerande: Ska vi skylla vår felaktiga bild på Wagners opera, på personen som hittade på vingarna på hjälmen som senare blev horn eller vems fel är det att så många tror så fel?  Att man inte hittat hjälmar med horn, och inte dryckeshorn heller, vid utgrävningar betyder kanske inte så mycket. Vi har hört så länge att det ska vara horn så vi fortsätter tro på det.


Något som överraskade många var kvinnornas ställning, att de var likar, att de själva kunde äga stora gårdar var inte så känt. Ändå vet vi, från besöken jag skrev om förra veckan, att många av de finaste och största gravarna på Öland är kvinnogravar. Betydligt mer jämlikt än idag säger vissa och definitivt en stor skillnad mot det som blev kutym när kristendomen kom och kvinnan blev mannens ägodel. Att besöka Vikingaliv ger många fler upplevelser, så……

 

 b2ap3_thumbnail_arte.jpgb2ap3_thumbnail_arte.jpg

 

Från vikingatiden till en tid betydligt närmare oss. Under 1800-talet växte genealogin sig starkare och starkare, den blev lite mer lättillgänglig, även om det mest var för de bäst beställda. Duktiga genealoger började sammanställa uppgifter på nytt sätt och med bättre kommunikationer, inklusive enkla brevkort, kom nya kalendrar av olika slag till stånd. En av de mer kända är Gabriel Anrep. Han och hans arbete har många gånger ifrågasatts och ibland känns det som ingen vet riktigt vad man ska tro, var han en sådan dålig genealog som en del säger. Eller är allt det han skrev helt riktigt, framforskat av en duktig person.

Det är därför intressant att läsa senaste numret av Riddarhusets tidning Arte et Marte. Där finns en artikel av Marianne Setterblad, kalenderredaktör, som beskriver Gabriel Anrep och hans arbete och dess villkor.  Den är skriven efter att Välborne herr Gabriel Anreps eget skåp återfunnits i Riddarhuset. En målande beskrivning av de villkor som gällde som hjälper oss att tolka det som producerades. Mycket var säkert riktigt, men det finns en mening i texten som etsat sig fast, en mening som många behöver läsa och förstå innan man öppnar Anreps verk, Svenska Adelns ättartavlor. Jag citerar från artikeln: ”Anreps ättartavlor innehöll nästan alla fel och ofullkomligheter som fanns i originalgenealogierna, vilket gav Gabriel Anrep en hel del personlig – och orättvis kritik. Han var nämligen högst medveten om felen, men bakbunden av riddarhusdirektionen att vara originalgenealogierna trogen.”

Det innebär att vi när vi läser dessa verk idag måste fundera på, ska vi tro på det som står, eller ska vi se dessa ättartavlor som de var, en reproduktion gjord trots medvetenhet om de innehöll fel och brister. Känner man till bakgrunden kan man, precis som vikingahjälmarnas historia, se att de har skapats av annan orsak än den som vi tror oss se nu.

Så, allt vad vi ser måste sättas in i rätt perspektiv, då kan vi svara på frågan:

Vad ska vi tro?


 

http://www.vikingaliv.se/

https://www.riddarhuset.se/aktuellt/senaste-arte-et-marte-2/

Fortsätt läs mer
  2509 Träffar
  0 Kommentarer
2509 Träffar
0 Kommentarer

Bloggare

Ted Rosvall
234 inlägg
Eva Johansson
204 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
47 inlägg
Helena Nordbäck
38 inlägg
Gästbloggare
18 inlägg