Viva España

Nelson

Eftersom tre av mina barnbarn också har lite spanskt påbrå är jag, som ansvarskännande släktforskare, naturligtvis tvungen att försöka forska lite även i detta lands källmaterial. Detta utan att kunna mer än en handfull ord på spanska och totalt ignorant kring hur nationens folkbokföring, kyrkoböcker och arkiv fungerar.
 
Efter decennier av misslyckade försök, fick mina forskningar nyligen ett rejält genombrott när jag via en google-sökning hittade den framstående spanske historikern och genealogen NELSON DIAZ FRIAS. Det visade sig att denne flitige man publicerat en rad genealogiska utredningar och källskrifter. Så också om den lilla staden Adeje, där mina barnbarn har en del av sina rötter. Boken på bilden visade sig vara en riktig guldgruva - en renskrift av samtliga vigslar i församlingen 1565-1925. Men författaren nöjer sig inte med bara avskrifter, utan har därefter lagt till en matig notapparat med hur många framforskade ledtrådar som helst om brudparet i fråga, deras bakgrund, föräldrar och barn samt uppgifter om deras död och begravning så småningom.  
 
Som redaktör för Släktforskarnas Årsbok har jag blivit allt mer allergisk mot "onödiga" fotonoter, sådana som inte ger någon ny information utan bara står där som en sorts obligatorisk, ehuru onödig, källhänvisning. Men det här är något helt annat. Nelson Diaz Frias fotnoter läser man med förtjusning och tar till sig all den nya information de bjuder på. 
 
Och det behövs, eftersom det i Spanien, och i så gott som alla andra länder, saknas Husförhörslängder eller liknande källserier, där man ser och kan studera hela familjegrupper i sina sammanhang och kan följa dem framåt och bakåt i tiden. I en del länder finns det Folkräkningar, som i viss mån fyller denna funktion, men som bara är ögonblicksbilder, plötsliga nedslag i historien.
 
Den spanska namngivningen har dock sina fördelar framför den svenska. I Spanien har varje individ TVÅ efternamn, ett efter pappa och ett efter mamma. Detta ger oanade möjligheter för fortsatt forskning. I vigselboken finns som regel också kontrahenternas föräldrars fulla namn med. Så när PEDRO RODRIGUEZ GARCIA och ANTONIA RODRIGUEZ GONZÁLEZ 1874 gifter sig i Adeje får vi också veta att hans föräldrar heter:
 
PEDRO RODRIGUEZ FUENTES och ANTONIA GARCIA HERNÁNDEZ
 
och hennes:
 
JOSÉ RODRIGUEZ FUENTES och MARIA DOLORES GONZÁLEZ CASTELLANO
 
vilket ger oss flera nya släktnam bakåt i tiden: Fuentes, Hernández. González och Catellano.
Vi får också anledning att starkt misstänka att brud och brudgum måste vara kusiner.
 
Efter detta genombrott blev det att raskt ta sig ned till Spanien och besöka de städer och byar där den spanska släkten bott och verkat. Också kyrkogårdarna, där de spanska gravstenarna ofta bjuder på porträtt på de avlidna. Detta känns kanske lite främmande och udda för oss nordbor, men för en släktforskare kan ingenting vara roligare, utom möjligen att också få träffa levande personer, som kan berätta lite mer om de olika släktingarna, deras liv och öden.
 
Grav
 
Här en sida ur Nelsons bok:
 
Adeje
 
Våra barnbarn och ännu mer våra barnbarns barn kommer sannolikt att ha en blandad antavla med inslag från flera både Europeiska som utomeuropeiska nationer. För deras skull är det viktigt att våga ta sig an även sådana grenar om så bara för att säkerställa några få generationer bakåt i tiden. Viktigare kanske än att komma ytterligare en generation tillbaka på 1600-talet i en svensk släkt ...
 
Fortsätt läs mer
378 Träffar
0 Kommentarer

Släpp bilderna loss ... det är vinter!

KB ny

Den 26 januari bloggade jag här på Rötter och rubriken var, precis som idag, Släpp bilderna loss, med tillägget "de är våra". Bloggen handlade om de digitala tidningarna hos Kungliga Biblioteket, och den uselt orättvisa tillgången till hela samlingen samt den märkliga karenstiden på 115 år som Sverige, som enda nation, drämt till med.

Bloggen lästes, här och i diverse Facebookgrupper, av ca 4500 personer och fick hundratals kommentarer, där de allra flesta höll med mig om det mesta. Dock inte alla. Några menade att "upphovsrätten måste värnas" - att den är allt för betydelsefull för att bara sopas undan. Inga krav på rättvis tillgång till vår gemensamma historia får ta död på upphovsrätten till en text eller en bild, tagen 1925 av en fotograf som avled 1950 och vars upphovsrätt därmed sträcker sig till  2025. 

Ja, ni hör hur tokigt det låter. Vilka konsekvenser en absolut upphovsrätt förorsakar ... 

Vad kan det då finnas för argument för en uppmjukad upphovsrätt när det gäller just tidningar

  • Dagstidningar är en sorts minnenas ARKIV för vårt lands befolkning. Där finns stora delar av nationens historia bevarad som en faktabank och som en bas för allsköns studier och forskningsprojekt. Arkiv är per definition ÖPPNA och ska därmed hållas tillgängliga för befolkningen. 
  • Tillgängliggörande i dessa tider sker via DIGITALISERING. Allt annat är otänkbart. Lagstiftning och tolkning av lagar och förordningar har inte hängt med den blixtsnabba utvecklingen, den digitala revolutionen. Det går inte längre att anlägga pappersperspektiv på digitala bilder. 
  • Upphovsrätten kan naturligtvis bibehållas även om de digitala tidningarna släpps loss. Vanliga citatregler gäller och de fotografier som finns i de gamla tidningarna är hårt rastrerade. Det går inte att göra vettiga bilder med hög upplösning av dessa. Man får alltså inte kopiera av en signerad text och publicera den som bok eller artikel. Sådant kallas plagiat eller piratverksamhet och skall beivras. 
  • Upphovsmännen tjänar inte en cent på att deras verk göms bakom en digital mur - tvärtom borde det kännas värdefullt för dem att deras "döda artiklar" får nytt liv och en ny läsekrets.
  • Handlar det om pengar? Så har det hävdats! Men skaffa då fram pengar i alla dagar ... Dert finns fonder att ösa ur och det kan inte handla om så astronomiska belopp. För närvarande råder som bekant Kulturell vinter i vårt land, där pengar till bildning och kultur, inte minst till studieförbunden, minskas eller avskaffas helt. Statliga pengar kan därmed vara svåra att hitta - men det finns som sagt fonder och stiftelser. Samma generösa donatorer som har bekostat stora delar av digitaliseringen kan säkert övertalas att också skicka med några miljoner så att svenska folket kan få ta del av den. Annars känns satsningen meningslös.
  • Tänk er följande scenario: Politikerna vill sänka bensinpriset vid pump med X antal kronor. Men man har inte riktigt råd. Därför beslutar man att priset skall sänkas endast i Norrlands inland. Det går att hitta argument för en sådan åtgärd. Men hur skulle den tas emot? Ramaskri? Eller tänk er att bensinen skulle subventioneras i Stockholm, Göteborg, Malmö samt i våra Universitetstäder - skulle det accepteras? Nej, just det! 

Om de digitala tidningarna görs tillgängliga måste det gälla överallt i hela vårt avlånga land. Naturligtvs också i din kommun och i dessa tider också givetvis hemma hos dig. Allt annat är intellektuell diskriminering!

Någon vecka efter mitt första inlägg i frågan kom det överraskande nyheter från Kungliga Biblioteket. Dels skulle ett nytt gränssnitt (jag hatar detta ord) introduceras - men man hade också beslutat sänka den bisarra 115-årsgränsen till "bara" 100 år. Idag kan vi alltså hemifrån läsa digitala tidningar till och med 1923. Bra, så klart, men inte tillräckligt bra.

Jag har ett motbud:

2023

Tidningar är färskvara och det allra senaste året kanske vi kan avvakta med. Men resten ingår i det digitala arkiv, som tillhör folket!

 

 

Fortsätt läs mer
1348 Träffar
2 Kommentarer

Släpp bilderna loss ... (de är våra)

KB 2

I veckan besökte jag Kungliga Hufvudstaden för en TV-inspelning kring temat Släktforskning. Programmet, som ingår i serien STUDIO 65, kommer att sändas i höst på UR/SVT. Innan det var dags att återvända hem fick jag några lediga timmar och ställde genast stegen mot KB - Kungliga Bibilioteket - Sveriges Nationalbibliotek. Väl där kliver man ned i djupa källarvalven och når till sist den digitala tidningsavdelningen, där ett stort antal datorer väntar.

Vad hittar man då på dessa så smart tvärställda skärmar? Jo, alla landets digitala tidningar från 1700-talet och fram till dags dato. "Men dom har vi ju tillgång till hemifrån", säger du kanske, men det är bara halva sanningen. Hemifrån kan du bara läsa tidningar som är 115 år gamla eller äldre - en vansinnig blockering av ett skattefinansierat digitaliseringsprojekt - på KB har du fri tillgång till rubbet. Denna uppenbara orättvisa sägs bero på upphovsrättsliga regler, men det argumentet faller platt. Om så vore, hur kan det då vara möjligt att studera de yngre tidningarna på plats i Kungliga Biblioteket eller på vissa andra större bibliotek ute i landet. Varför är inte detta i så fall också ett brott med upphovsrätten? 

Om man ser sig om i världen, är de digitala historiska tidningarna "fria" i de allra flesta länder och långt fram i tiden. Här och var kan det finnas en mindre avgift, men i övrigt finns inga inskränkningar i tillgången till denna basala och demokratigrundande nyttighet. Låt oss säga att en skolklass får i uppgift att underrsöka hur inställningen till judar i hemstaden var under andra världskriget. Det skulle de kunna få fram genom att studera lokaltidningen under de aktuella åren. Men det går alltså inte! Inte ens tidningar från 1914-1918, då första världskriget pågick eller när rösträttsreformen drevs igenom har du tillgång till. Eller om uppgiften är att skriva en rapport om alla statyer och monument i stan - det går inte heller. Eller ett politiskt partis tillkomst, uppgång, nedgång och fall .... Glöm det! Den källa som skulle kunna ge svaren är blockerad för dig, om du inte råkar bo i Stockholm eller i en Universitetsstad. Skandal!

Men nu var jag alltså på KB, den plats där upphovsrätten uppenbarligen inte gäller, och kunde fritt söka även efter 1908. Och hjälp vad mycket spännande och intressant man hittar! Denna fantastiska resurs borde, MÅSTE, snart i sin helhet bli tillgänglig för hemmabruk. Allt annat är i dessa tider otänkbart! När pandemin under 2020 härjade som värst släppte KB faktiskt hela resursen fri, utan tidsbegränsningar, men sen blev det aldrig mer ...

En utmärkt nyhet på KB är att man, i stället för att sitta och skriva av eller göra kostsamma pappersutskrifter, numera och helt gratis kan maila hela tidningssidor till sig själv. Jättebra!

Mindre bra är själva sökmenyn, som endast erbjuder "fritextsökning", val av tidning och en tidsfunktion som för det mesta får spatt. Trots tappra försök har jag aldrig lyckats få "Från" och "Till" att göra som jag säger ... En ny sökmeny lär dock vara på gång.

KB 3

Men viktigast av allt är tillgängligheten!

Detta är vårt Nationalbibliotek, det är vår gemensamma tidningsskatt och det är våra skattepengar som har finansierat digitaliseringen!

Släpp bilderna loss ... de är våra!

Fortsätt läs mer
4561 Träffar
6 Kommentarer

Tomtar på loftet

Lindstrand

Inför denna julblogg letade jag bland mina filer efter en bild med lite julstämning, en tomte kanske. Det närmaste jag kom var bilden till vänster av svenskamerikanen ANDERS NILSSON LJUNGSTRAND (1833-1908), en bondson från Vartofta-Åsaka och Vårkumla socknar i Västergötland som 1868 utvandrade till Norra Amerika. En tidig porträttbild av samme man (höger) tycks vara tagen i Chicago, dit så många emigranter sökte sig. Resan fortsatte emellertid och till sist hamnade han i Templeton, San Luis Obispo County, California. I folkräkningarna står han som apelsinodlare på egen ranch. Han dör ogift 1908.

Så till rubriken: TOMTAR PÅ LOFTET. Var kommer den ifrån och vad betyder den?

I synnerhet på 1900-talet börjar ordet tomte användas nedsättande i betydelsen ’konstig, enfaldig person’. Att ha tomtar på loftet eller tomtar i garaget betyder att vara dum eller tokig. Dessa uttryck är exempel på idiom, alltså ett fast uttryck vars betydelse inte framgår av de enskilda ordens betydelser.

Själv har jag nog uppfattat uttrycket något mildare, ungefär som man beskriver en nörd eller någon som är besatt (i positiv mening) av ett ämne. En som dagligen och stundligen tänker på detta, söker nya infallsvinklar och grubblar över hur insamlade fakta bäst ska tolkas. Ja, ni förstår vart jag är på väg med detta.  Är det inte vi släktforskare, som understundom har "tomtar på loftet". Själv är jag i alla fall sådan ... Det händer att min hustru ibland avbryter mina genealogiska tankegångar med ett "Hemskt vad du är tyst då ..."  alternativt "ibland tror jag att jag är gift med ett mugget arkiv". Detta händer särskilt vid de tillfällen då jag har forskat fram något nytt och revolutionerande, något som jag omedelbart måste ta itu med.

Dessemellan är jag ganska trevlig ...

Nu önskar jag alla läsare och nördiga släktforskare en riktigt fin jul- och nyårshelg med massor av tomtar - helst dock inte på loftet!

 

 

 

Fortsätt läs mer
487 Träffar
2 Kommentarer

Nya resurser i nygammal handbok

Nya boken

Förbundets Handbok nummer 15 heter EMIGRANTFORSKA PÅ NÄTET och utkom första gången 2017. Den hade föregåtts av en liknande publikation med namnet EMIGRANTFORSKNING som släpptes 2009. Nu har det kommit ytterligare en version (se bilden) - uppfräschad, rättad, kompletterad och med flera helt nya kapitel, som beskriver nya och nyttiga resurser på nätet.

1950 års folkräkning (CENSUS) är kanske den viktigaste bland nyheterna. Hät hittar man hela den amerikanska befolkningen så som den såg ut för 73 år sedan. Sökbar på alla möjliga sätt med direktlänk till rätt sida och bild. Det är fortfarande förvånansvärt många svenskfödda i denna folkräkning och även om uppgifterna är sparsamma är den en oumbärlig resurs för den som vill komma framåt i tiden och kanske hitta nu levande släktingar.

EMIWEB är ett svenskt "näthotell" för emigrantdatabaser av olika slag. Det är här du hittar passagerarlistor, EMIBAS (emigranter och immigranter i svenska husförhörslängder), dödsnotiser från Svenskamerikanska tidningar, Svenskamerikanska kyrkoarkivet (SAKA), Svenskamerikanska föreningsmedlemmar och mycket annat. Efter ett flerårigt hjärtstillestånd är EMIWEB nu åter igång och dessutom under stark tillväxt med flitigt inkommande nya resurser.

Det finns inget så obeständigt som LÄNKAR till hemsidor och databaser. Inför den nya upplagan har min medförfattare, Anna-Lena Hultman, och jag gått igenom samtliga länkar, strukit, rättat och forskat fram nya fungerande adresser. Vi har dessutom hittat en mängd nya databaser och register, som inte fanns när den första versionen 2017 utkom.

Finns att köpa på Rötters bokhandel:

https://www.rotterbokhandeln.se/

 

 

  

Fortsätt läs mer
636 Träffar
0 Kommentarer

Sanslöst tillstånd

LANGE

Ibland får man finna sig i att man sannolikt aldrig kommer att återfinna den eller den personen, hur mycket man än letar! Har man sökt i femtio år får man väl till sist ändå ge upp och lägga ned projektet. Så var det för mig och min morfars farmors morbror, bleckslagaren JOHAN JEREMIAS LANGE d.y., född i Stockholm 1751 och så småningom utvandrad till Philadelphia i Norra Amerika. Hur vet jag det? Jo, genom faderns, åldermannen Johan Jeremias Lange (1719-1794) den äldres testamente från 1792. Där står följande att läsa:

" Gudi klagadt, en af mine söner, neml: Johan Jeremias Lange, hwilken satt sig ned såsom Bleckslagare uti staden Philadelphia i America, warit så olydig, och, af förackt eller sidowördnad, utom min wettskap och samtycke, derstädes gift sig, samt på stället hafwer hustru och barn, från hwilka han för sju år tillbaka (1785) bortfarit;

… och sedan han under bortowarelsen, hit till staden (Stockholm) äfwen anländt, och ej allenast dermed af mig, såsom en öm fader, undfått tillgift för sin föresagda olydnad, utan ock, mot Qvitto bekommit dess mödernearf efter sin afledne moder, min då warande kära hustru, Barbara Dorothea Wittich, har han, twert emot mina förmaningar och dess egna gifna löften at till de sina i Philadelphia då genast återresa, tagit sig det oråd före, at dem aldeles öfwergifwa i det han nu för tiden, enl. till mig inlupna underrättelser, skall befinna sig i hufwudstaden London i Engeland, och, torde hända, som aldrewärst wore, äfwen gift sig derstädes".

I anseende till en slik mannens fleråhriga frånwaro, har hans i Philadelphia qwarlemnade hustru mig tillskrifwit, samt sin och deras barns stora nöd beklagat och om hielp anhållit, hwaruti jag dem ock 2ne gånger måst af ömhet bispringa".

Summan av kardemumman blir att Johan Jeremias d.y. görs arvlös och att hans del i arvet efter fadern i stället tillfaller hans barn i Philadelphia. Oj, oj, oj - vilken historia. Jag har i decennier försökt hitta spår efter lymmelns framfart i såväl Philadelphia som London, men naturligtvis utan framgång … Jag hittade visserligen en möjlig vigsel i Philadelphia 1770 mellan JOHN LANGE och RACHEL CREAMER – men är han inte lite ung? 19 år!

Så kom då SVERIGES DÖDBOK 9, där jag alltid ”kör” alla mina släktnamn för att se om något spännande kan ha tillkommit. Så även namnet LANGE där notisen i ingressbilden fick mig att flämta efter luft. Ser ni vad det står i dödboken för Ulrika Eleonora Svenska församling i London 1817?

”Johan Lange – inbragtes på St Thomas Hospital i ett sanslöst tillstånd d 10 april och dog derstädes d 13 i samma månad, samt begrafdes på Hospitalet begrafningsgrund”

Ja, jädrar!

Detta måste ju helt enkelt vara den förlorade sonen från Stockholm! Allt annat är otänkbart. Enligt faderns disposition 1792, hade han lämnat Philadelphia omkring 1785, tagit sig till Stockholm och fått en öm faders förlåtelse samt kunnat kvittera ut sitt morsarv, mot löfte om att genast återvända till hustru och barn i Philadelphia. Detta gör han som sagt icke, och torde alltså vid tiden för sin död ha vistats i London i över 30 år. Blev han, som fadern befarade, bigamíst och finns det kanske en ättlingaskara på båda sidor om Atlanten, som bara väntar på att bli hittade?

En underlig detalj är att en bleckslagare vid namn Johan Jeremias Lange år 1801 vinner burskap i Stockholm, bara för att omedelbart därefter försvinna igen. Är det junior i London, som plötsligt letat sig hemåt i hopp om att också kunna utkvittera en bit av farsarvet?

Att de döda från Ulrika Eleonora församling i London nu också ingår i Sveriges dödbok 9, är en glad överraskning. Hoppas att arbetsgruppen för den kommande version 10 också får med de andra utlandsförsamlingarna; Paris, Berlin, Köpenhamn och framför allt: Sankt Petersburg. Där gömmer sig säkert många försvunna svenskar …

Den nu återfunna notisen i London försatte i alla fall mig för en liten stund i ”sanslöst tillstånd”.

Mera sån’t!

Johan Jeremias Lange 1719 1794 SMALL

Bleckslagareåldermanenn Johan Jeremias Lange d.ä. (1719-1794) från Breslau i Schlesien, men bosatt i Stockholm sedan början av 1740-talet.

 

 

  

Fortsätt läs mer
1196 Träffar
10 Kommentarer

Ja, där var han ju ...

Kopparslagaren

När en ny version av Sveriges Dödbok anländer tar jag fram min lista över alla "hopplösa fall" som jag under min 60-åriga släktforskarkarriär misslyckats med att lösa. Kanske kan de nya tidsperioderna i databasen bli min räddning.

En av de släkter jag sedan ungdomen fascinerats av är Västgötasläkten AURELL. Själv härstammar jag från släkten AURELIUS från Gullaskruvs gård i Kalmar län, därav namnet: AURUM = GULD. Mot slutet av 1700-talet moderniserade några medlemmar av denna släkt sitt namn till just AURELL och två av dem, däribland min anfader Jacob Aurell (1756-1826), kom att slå sig ned i Västergötland. I det längsta trodde jag att han på något sätt tillhörde Västgötasläkten och bestämde mig för att bena ut hela denna stora släkt för att, om möjligt, hitta sambandet. När det till sist stod klart att Jacob kom från Småland och inte var släkt med Västgötarna, hade jag lagt ned så mycket tid och möda på dessa att det inte gick att sluta ...

Västgötasläkten AURELL med rötter åt Mariestad har flera stora grenar, en i Östergötland, en i Västmanland och Stockholm, en i Kansas och flera så klart i Västergötland. Bland de borttappade befann sig klpparslagargesällen OLOV LUFVIG AURELL, född 1793 i Leksberg (R) som son till kvartermästaren Leonhard Aurell (1758-1810) och hans första hustru Charlotta Regina Mellin (1763-1805). Makarna fick nio barn, varav sex levde till vuxen ålder. Men inte ett enda barnbarn. Äldste sonen, apotekaren i Hjo Anders Lorens Aurell (1784-1826) var visserligen gift med efterlämnade inga barn. Alla de övriga förblev ogifta. De tre döttrarna Sophia Regina Aurell (1785-1856), Charlotta Christina Aurell (1787-1830) och Maria Elisabeth Aurell (1789-1858) försörjde sig som hushållerskor och "husmamseller". Sonen Leonhard Aurell (1791-1850) blev smed och så småningom metallarbetare i Eskiistuna.

Men så var det då Olov Ludvig - kopparslagargesällen. Honom har jag hittat lite här och var, mest i Östergötland, där han flyttar mellan städerna. Men han har också vistats i Kungsbacka, Örebro, Arboga, Köping, Lidköping och Nyköping. Gesällerna rörde på sig. Tack och lov för Arkiv Digitals utmärkta husförhörslängdsregister som gör det möjligt att återfinna sde flesta. Men gesäller är besvärliga! De kommer från "obestämd ort" och flyttar året därpå till "obestämd ort". Efter 1825 har han varit spårlöst försvunnen. Tills igår! Väl installerad i datorn var den första sökningen jag gjorde på SVERIGES DÖDBOK  9  just rörande den försvunne kopparslagaren. Resultatet ser ni ovan. Lätt som en plätt! Olov Ludvig Aurell hamnade till sist i Avesta, av alla ställen, där han där den 12 maj 1827 av "bröstwerk". Utan Sveriges Dödbok hade jag sannolikt aldrig hittat honom!

När jag som förbundsordförande, tillsammans med Anna-Lena Hultman, för mer än 20 år sedan drog igång projektet NAMN ÅT DE DÖDA hade jag visserligen en vision, men kunde väl inte drömma om att projektet skulle bli så lyckosamt och kunna fortsätta decennium efter decennium, både bakåt och framåt i tiden. I början var det segt, det skall inte förnekas, med mycket motstånd från olika håll. Belackarnas farhågor kom emellertid på skam och Sveriges dödbok har sedan dess vuxit i både omfång och status och utvecklats till Sveriges Släktforskarförbunds verkliga flaggskepp. 

Är det då helt säkert att Leonhard och hans första fru inte fick några barnbarn? Nja, här finns det en liten gåta att lösa:

I Mariestad föds det 1806 ett gossebarn, som får namnet JOHAN. Han blir så småningom glasmästare, kallar sig AURELL och hamnar i Linköping. Hans födelsnotis har inte återfunnits, men han skulle tidsmässigt kunna vara en son till apotekaren Anders Lorens Aurell eller kanske till en av systrarna.

Kvartermästaren Leonhard Aurell gifter 1809 om sig och får 1810 en son, Carl Eric Aurell (1810-1863), som dock bara får ha sin pappa i en vecka ... Sonen hamnar i Stockholm som "järnbärare" (låter tungt) och får många barn, vars efternamn dock förvanskats till AGRELL i kyrkbokföringen och så heter ättlingarna ännu denna dag.

Länge leve SVERIGES DÖDBOK och alla dess döingar!

Fortsätt läs mer
913 Träffar
5 Kommentarer

Peter Werner Nisswandt - down under

FAG Peter Werner Nisswandt

Per Werner Nisswandt föddes 1870 i den lilla socknen Brismene, söder om Falköping. Hans far, Carl Nisswandt (1831-1915) var lantbrukare, farfar, Johan Fredrik Nissvandt (1796-1882) kopparslagare, rådman och borgmästare i Falköping innan han slog sig ned på Tången i Brismene. Det var hans far, kopparslagaren Peter Nissvandt (1763-1815) från Norra Vram i Skåne, som i början av 1790-talet angjorde Falköping. 

Om det är någon som tycker sig känna igen efternamnet, så beror det sannolikt på den stora skandalen 1932, då H.K.H. Prins Lennart, Hertig av Småland, insisterade på att gifta sig med ofrälse fröken Karin Nissvandt från Östermalm. Hennes far, direktör Sven Georg Nissvandt var syssling till ovanstående Per Werner.

Tillbaka till den senare - känd i släkten som Werner snarare än Per. Han bodde i det längsta hemma på gården, men det finns antydningar om att han hade läshuvud. När han 1901 emigrerar till Australien står han som "Juridikstuderande". Kontakten med hemmet och föräldrarna var nästan obefintlig. Det talas om två brev, båda så klart förkomna, där han berättar att han blivit anställd som gruvingenjör, men inte var. 

Den enda ledtråd jag lyckats forska fram är en notis i en dagastidning i Brisbane från 1906, där Mr V Nisswandt nämns som ordförande i en svensk förening i staden. 

Detalj V Nisswandt Brisbane 1906

Därefter endast den stora tystnaden. Av och till har jag gjort spridda försök att hitta nya ledtrådar "down under" men alltid utan resultat. Men så plötsligt händer det ... Det kommer ständigt nya databaser, nya register, nya resurser. För att inte tala om gamla resurser som plötsligt växer till och får två miljoner nya poster. En sådan gammal trotjänare är gratissajten FIND-A-GRAVE, som ursprungligen handlade om USA men som nu spridit sig över världen. 

Plötsligt finner jag mig stirra på ovanstående notis om en PETER WERNER NISSWANDT som avlidit 1936 i Cairns, Queensland (var det där gruvan låg ?) och som ligger begravd på Cairns Cemetery. Ingen tvekan där. Av "Per" har det blivit "Peter" men annars är ju namnet intakt. Eller är det?

Jag kliver genast ut på Google och navigerar mig fram till Queenslands officiella website, där man kan beställa dödsattester och andra officiella handlingar. Jag söker på Nisswandt och alla tänkbara och otänkbara varianter på detta efternamn, men får ingen som helst träff. Men jag har ju faktiskt en exakt dödstid - kan man söka på den och kanske "Cairns" i kombination? YES!

Träffen kommer ögonblickligen:  PETER WERNER - bara så! Inget Nisswandt eller liknande ...

Jag krånglar mig fram till beställningssidan och lyckas efter diverse motgångar till sist beställa dödsattesten, som omedelbart ramlar in som PDF. Så här ser den ut:

DETALJ 5683587 Historical death image Peter Werner

Den eftersökte har alltså gjort sig av med sitt efternamn. Varför? Var det kanske för tyskklingande i en nation som efter första världskriget hatade allt vad tyskar hette. PETER WERNER heter han nu, kort och gott, och står som hönsuppfödare. Ålder 65 stämmer och även föräldrarnas namn någorlunda. CHARLES = CARL och efternamnet förmodas vara WERNER. Moderns namn är mer exakt, PAULINA LARSEN. Ogift tycks han ha varit och i stället för en bild på själva gravstenen, det brukar vara med, finns det en patetisk bild på den del av gräsmattan där i Cairns där han en gång begravdes. "Down under", så att säga.

Tänka sig! Att man skulle få uppleva detta! Det är med stor tillfredsställelse jag nu plitar in dödsdata för Per Werner Nisswandt i mina tabeller. Det är bara andra släktforskare som kan riktigt förstå och uppskatta hur oerhört viktigt det är att på detta sätt ta död på en människa ...

 

Fortsätt läs mer
928 Träffar
12 Kommentarer

De värnlösa ...

Värnlösa II SMALL

Idag är det VÄRNLÖSA BARNS DAG - en dag då vi förmodas tänka på de oskyldiga små gossebarn i Betlehem, som den grymme Kung Herodes lät mörda. Det var egentligen en sorts logisk försiktighetsåtgärd utifall stjärntydarna skulle råka ha rätt. Bättre att eliminera den eventuella konkurrensen rejält. Förut hette det MENLÖSA BARNS DAG, men eftersom ordet menlös har kommit att bli lite, ja "menlöst", ändrades det år 2000 till det nuvarande. Det fanns dock ett tredje alternativ: OSKYLDIGA BARNS DAG, som kanske hade varit det allra bästa.

Det finns mängder av målningar som skildrar denna ruskiga händelse i den bibliska historien, de flesta så blodiga och fasansfulla att man inte orkar titta på dem. Bilden ovan, målad av Peter Bruegel d.ä. på 1500-talet, visar en soldatstyrka som skövlar en liten by i nuvarande Belgien om vintern. Invånarna har just firat jul, då plötsligt en ryttartrupp rider upp på bytorget med en gråskäggig svartklädd myndighetsperson i spetsen. Alla utfartsvägar från byn är bevakade av beridna poster.

Trots snön är det faktiskt Barnamorden i Betlehem tavlan försöker skildra. Bruegel har dock placerat den bibliska händelsen i sin egen samtid. Soldattruppens anförare har givit ordern att samtliga gossebarn skall dräpas. Själva verkställandet dirigeras av rödklädda gendarmer och brokigt utstyrda landsknektar. De tränger in i husen, klättrar genom fönster, slår in dörrarna, hugger och dödar de arma pojkarna.

Som tur är har vi väl ingen Kung Herodes i vår egen samtid ... ?

Eller har vi det? Tänk på Putin som samvetslöst låter bomba skolor och barnsjukhus. Tänk på Trump, som av politiska skäl spärrade in småbarn i särskilda läger, åtskilda från sina föräldrar. Tänk på den vidriga militärregimen i Burma som fördriver och mördar oskyldiga Ruhingier, däribland 10.000-tals små barn. Tänk på de sanslösa Talibanerna i Afghanistan som dömer halva befolkningen, inklusive alla småflickor, till hopplöshet och förtvivlan. Tänk på alla dessa militära grupperingar världen runt, som glömt vad de egentligen kämpar för och för vilka ingenting är heligt, särskilt inte små oskyldiga barn. Dessa kan med fördel användas som barnsoldater eller som värnlösa slavar åt de tappra gerillasoldaterna.

Så låt oss då ägna en tanke åt alla dessa moderna Betlehemsbarn världen över och även i vårt eget land. För lite över 100 år sedan var det vi svenskar som flydde svält och umbäranden för ett bättre liv i Amerika. Nu är det 100 miljoner olyckliga medmänniskor som flyr för sina liv.

Värnlösa mot Herodes efterföljare!

Fortsätt läs mer
676 Träffar
0 Kommentarer

Danmark - Sverige 1 - 0

Arvinge 1

På SvtPlay kan man för närvarande avnjuta två säsonger av den danska versionen av ARVINGE OKÅND. Det har jag gjort, och jag får säga att jag är mycket imponerad. På senare tid har vi glädjande nog fått en massa släktforsknings- och DNA-relaterade TV-program, men de flesta av dessa tycks vara behäftade med samma grundproblem: de är producerade av icke-släktforskare, d.v.s. TV-producenter, filmare och redigerare, som i sin strävan att göra förmodat torr släktforskning "TV-mässig", ofta missar poängen. [Bild ovan:  SVT]

Jag var själv med i produktionen av 50 avsnitt av den klassiska serien VEM TROR DU ATT DU ÄR? och var redan på den tiden irriterad över föraktet för arkiv, arkivalier och arkivarier. Visst, sådant förekom också men vispades förbi så fort som möjligt. Kändisarna fick för det mesta forskningsresultaten framdukade på ett bord, eller serverade som en nota på något café någonstans. 

Så icke i danskarnas "Arvinge okänd". Här spelar arkivarien, Adam Jon Kronegh från danska Riksarkivet en framträdande roll och medverkar flera gånger i varje avsnitt. Han springer mellan arkiven, hissar sig upp med truck i Riksarkivets höglager och fotar sina fynd med sin mobil. Tittarna får fortlöpande följa gången och samtidigt lära sig förstå hur forskningen går till och hur man rätt skall tolka de uppgifter som kommer fram. Till skillnad från motsvarande program i övriga länder, sätts dokumenten verkligen i centrum och det är de som tillåts dirigera utvecklingen av arvsärendena.

Flera pluspoäng får programmet för att man orkar och gitter plocka fram en massa okända källor från sociala arkiv, polisen och myndigheter av olika slag. En och annan kyrkobok förekommer givetvis också, men det är ofta de andra dokumenten som blir avgörande. 

Den andra programledaren heter Mette Frisk och hon är verkligen en frisk fläkt och en behaglig personlighet. På hennes lott faller att intervjua grannar, vänner, präster och potentiella arvingar och så småningom meddela resultatet. Avsaknaden av känslopjunk och framtvingade TV-tårar bland deltagarna känns också som en befrielse.

Om du har lite tid över på helgerna, ta då och smaka på några avsnitt i denna utmärkta serie!

Heja Danmark! 

Fortsätt läs mer
2910 Träffar
4 Kommentarer

Mellan tvenne systrar

Hilde Ted Hedvig 20221207

För snart fyra år sedan blev jag en kväll kontaktad av en kvinna i Norge - Randi - som hade sett mig medverka i programmet "Arvinge okänd". Hon undrade om jag skulle kunna hjälpa henne att hitta en halvsyster, som skulle bo någonstans i Sverige. Jag fick ett par ledtrådar, ett ungefärligt födelseår och så namnet: TURID.


Jag råkade känna en person med det namnet och med rätt ålder - vi hade till och med bott grannar - och jag visste också att hon hade norska rötter. För att göra en lång historia kort: Det var hon!

Kontakter förmedlades och sedan dess är de båda systrarna bästa vänner och träffas ofta. Det var i ett tidigt skede meningen att jag skulle få träffa Randi, men så kom pandemin emellan. Idag har det dock hänt. I ett vintrigt Istrum fick jag posera mellan systrarna, Randi till vänster och Turid till höger.
Ibland går det lätt att forska ...

Hela den osannolika historien kan ni läsa här:     Blogg från januari 2019

Fortsätt läs mer
876 Träffar
1 Kommentar

Försvunnen konstnär i hamn

Wilhelm Angeldorff c1890 utan ram

För sju år sedan bloggade jag här på Rötter om "Geniet från Göinge", Christopher Olofsson Angeldorff (1808-1866) och hans familj. Texten utmynnade i en suck om hur jag inte lyckats hitta hans yngste son, konstnären Wilhelm Angeldorff (1864) eller hans försvunna hustru och kusin, Cecilie Österberg Angeldorff (1872). Hela texten kan läsas här:

Geniet från Göinge

Wilhelm hade, som så många andra förhoppningsfulla konstnärer rest till Paris för att måla och umgås med konstnärskollegor. Väl där besökte han naturligtvis sin morbror, köpmannen Edvard Österberg (1841-1927) och förälskade sig i husets dotter, Cecilie Helene Osterberg. Giftermålet skedde 1891 i svenska kyrkan i Paris och efter några år flyttar paret till England. Där tycks kärleken ha tagit slut för redan 1901 bor de och verkar på två olika ställen hon som dressmaker i Marylebone och han som artist i St Giles. 1911 står han fortfarande som "artist" - nu bosatt i Finchley, Middlesex, tillsammans med sin hushållerska, Eva Noir, 35, änka. Samma år vistas Cecile tillfälligt som gäst i Penzance, Cornwall. Båda uppges 1911 vara gifta.

Enligt släktraditionen skall Wilhelm Angeldorff ha besökt Sverige strax efter 1912 för att hämta upp arvet efter modern, änkeprostinnan Helene Österberg Angeldorff, men kort därefter lämnat landet och avlidit utomlands.

Där har det nu stått och stampat i 50 år eller mer. Av och till har jag gjort spridda försök att hitta honom, alltid varit på alerten när det har kommit nya register och databaser samt finkammat allsköns digitala tidningar, svenska som utländska. Nada! Så plötsligt satt jag framför min skärm och plockade fram Arkiv Digitals utmärkta länkade Bouppteckningsregister. Det gör jag allt som oftast. Kanske har det tillkommit nya härader, städer och tidsperioder. Eftersom jag nyligen hade grubblat över Wilhelm Angeldorffs mystiska försvinnande slog det mig att jag kanske borde lusläsa hans halvsyster bouppteckning. Visserligen hade Oda Angeldorff Berg egna barn och barnbarn, men kanske kunde det finnas någon liten skuld eller fordran som handlade om lillebror. Sagt och gjort, jag slår på Angeldorff, och finner mig stirra på följande registernotis:

Bou 1914 Angeldorff

Med darrande hand klickar jag till mig själva bouppteckningen och läser:

Wilhelm ANgeldorff Bou 1

Han har alltså avlidit 1914 12/4 i Sassnitz, möjligen på själva färjan, på väg tillbaka till kontinenten eller kanske England. Hans närmaste är "å okänd utrikes ort vistande" hustrun Cecile Angeldorff samt halvsystern fru Oda Berg, som han uppenbarligen nyss besökt. Förutom några värdepapper, som han kanske ärvt av modern, består hela kvarlåtenskapen mestadels av målarprylar ...

One down, one to go! 

Hur ska jag då hitta den å utrikes ort vistande hustrun? Som jag har sökt! Inspirerad av fyndet i Kalmar, där Wilhelm aldrig varit skriven men där han kanske ändå hade sin svenska bas - tar jag nu nya tag med Cecilie. Av en rad släktutredning på Ancestry framgår det att den Österbergska familjen var rörlig. En stor del av den, alltså inte bara Cecilie, flyttade så småningom till England, varifrån några vandrade vidare till USA och Australien. Så här finns många länder och kontinenter att välja på. Vid makens död var ju Cecilie bara 42 år gammal, så ett andra äktenskap och därmed nytt efternamn kan inte uteslutas.

Bonus i denna historia är ingressbilden ovan. Jag har alltid trott att den är målad av Wilhelm Angeldorff och att den avporträtterade är hans konstnärskollega Robert Lundberg. Det visade sig vara precis tvärt om och därmed vet vi hur den försvunne konstnären såg ut, åtminstone 1890 när livet ännu var fyllt av möjligheter.

Under studietiden i Lund deltog Angeldorff som illustratör till en eller flera karnevaler - nedan ett exempel på detta. Han illustrerade också en rad barnböcker, bland annat av H C Andersen.

SMALL JUSTERAD Bild 1 W Angeldorff bilder från karnevalen 1888 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1023 Träffar
1 Kommentar

Nytt sökverktyg i Chicago

JUSTERAD Tillie and Gottfrid

Det fanns en tid då Chicago var Sveriges tredje stad, med fler svenskfödda än Malmö ... Helt lätt har det inte varit att släktforska i denna metropol, men av och till kommer det nya databaser som underlättar sökandet. En färskt sådan resurs är

Illinois, Cook County, Birth Certificates, 1871-1949

med 3 285 271 namn, kanske 1 miljon födelseposter. Uppgifterna i denna databas kommer ifrån själva födelseattesterna och är generöst indexerade. Förutom barnets namn och födelsetid är följande uppgifter sökbara:

  • Födelseort
  • Faderns namn
  • Faderns ålder/födelseår
  • Faderns födelseort
  • Moderns namn
  • Moderns ålder/födelseår
  • Moderns födelseor

Så här kan en post se ut - denna gäller Hazel Gunilda Johnson:

Hazel

Ingressbilden föreställer Hazels föräldrar, Mathilda (1863-1949) och Gottfried (1872-1955) , som kom till Amerika 1885 respektive 1891.

Det ovanliga är uppgiften om föräldrarnas födelseort, som sällan brukar finnas med i databaser av det här slaget, men som definitivt öppnar nya möjligheter. Det går alltså att söka på alla möjliga svenska ortsnamn och få fram ledtrådar till försvunna personer som kanske har ändrat sina namn intill oigenkännlighet, men som tack vare födelseorten ändå kan identifieras.

Födelseorten är förstås "skakig" - ofta felstavad och ofta ungefärlig. I det här exemplet står det att båda föräldrarna är födda i Falköping, men i själva verket var de ifrån Slöta församling nästan en mil utanför staden. Man måste med andra ord söka kreativt och med många olika stavningsalternativ.

Lägg märke till att födelseattesten för Hazel - det är den lilla flickan på bilden nedan - har registrerats först 1943, en så kallad "delayed birth" - i det här fallet försenad med 40 år. Långt ifrån alla födslar blev ordentligt registrerade, inte ens i en storstad som Chicago. För att få pass, pension, röstkort och mycket annat är man i USA tvungen att kunna producera en födelseattest. Om den saknas hos myndigheterna kan den rekonstrueras i efterhand, med hjälp av vittnesmål från barnmorska, grannar eller släktingar. 

Clarence Blanch and Hazel

Denna utmärkta databas hittar du hos FAMILYSEARCH.ORG - en gratisresurs som generöst ställs till vårt förfogande av Family History Library i Salt Lake City, Utah.

 Ancestry.com har en liknande men inte lika informationsrik databas vid namn: Cook County, Illinois, U.S., Birth Certificates Index, 1871-1922.

Lycka till!

 

Fortsätt läs mer
2158 Träffar
1 Kommentar

En glad nyhet från Skatteverket

Ända sedan Skatteverket för snart 30 år sedan tog över folkbokföringen från Svenska Kyrkan har församlingsbegreppet legat risigt till. Skatteverket har aldrig gjort någon hemlighet av sin önskan att göra sig av med denna förlegade och svårbegripliga historiska indelning till förmån för det mer hanterliga kommunbegreppet. Det var endast tack vare benhårt motstånd från rikets släkt- och hembygdsforskare, påhejade av historiker, samhällsvetare och andra humanister, som det till sist gick att stoppa planerna. Kompromissen blev att kommunerna skulle vara den primära indelningsgrunden, men att det därtill skulle tillskapas DISTRIKT, identiska med de tidigare församlingarna, vars gränser till sist fixerats av Lantmäteriet.

De nya rutinerna började gälla den 1 januari 2016 – efter detta datum är vi svenskar således inte längre födda i Hedvig Eleonora, Katarina eller Kista församlingar, ej heller i Sjögestad, Vreta Kloster eller Vårdnäs utan endast i Stockholms respektive Linköpings kommuner. På samma sätt registreras dödsfall endast på kommunnivå. Vigslar registreras över huvud taget inte geografiskt utan endast som ett datum för civilståndsändring.

För den som gärna vill fortsätta sin släktforskning in i nutid, lägga till nyfödda i släkten eller avrunda ett människoliv med ett dödsdatum och en dödsort är detta knappast längre möjligt. Den som ringer till Skatteverkets folkbokföringsregister kommer endast att få veta vilken KOMMUN personen bodde i vid födelse respektive död. I flera år har jag vid sådana tillfällen frågat efter distriktet (församlingen) men fått veta att det inte går att få fram. Man får nöja sig med ”Stockholm”.

Tills idag …. då jag gjorde ytterligare ett försök med att fråga efter distrikt. Ett ögonblick, sa den vänliga handläggaren, tryckte på rätt knapp och kunde meddela att barnet faktiskt var född i ”distriktet Engelbrekt” i Stockholm. Glädjechockad över detta bad jag också om distriktet för ett dödsfall och si, den personen avled i "distriktet Oscar".

Systemet fungerar uppenbarligen som det ska, det är bara det att en god del av handläggarna på Skatteverket, de som svarar på telefonfrågor, helt enkelt inte känner till funktionen – knappen! Här måste man alltså INSISTERA på att få fram distriktet och inte ge sig.

Se där, en glad nyhet från Skatteverket. Det är väl inte allt för ofta en sådan rubrik känns påkallad.

********* 

Om du vill få fram personuppgifter efter 1991 ringer du Skatteverket på 0771-567 567 och när den automatiska telefonsvarararen sedan frågar vad du vill säger du så klart och tydligt du kan: FOLKBOKFÖRINGSREGISTRET. Då hamnar du i telefonkö och i värsta fall får du sitta där i en halvtimme. Till sist kommer du dock fram och kan ställa dina frågor (inte för många bara) till de nästan alltid vänliga handläggarna. Glöm inte att fråga efter DISTRIKTET om det gäller en händelse efter 20160101.

Fortsätt läs mer
2195 Träffar
1 Kommentar

Allt är inte svartvitt ...

Kaffetåren Colorized

I veckan släppte en av de stora jättarna (MyHeritage) en ny funktion på sin sajt - nämligen "kolorering" av svartvita eller sepiabilder till något som liknar en modern färgbild. Bilden ovan har jag använt tidigare i min blogg och i min kåserisamling. KAFFETÅREN heter den och är tagen i början av 1920-talet i den lilla staden Oregon i Illinois. Själva tekniken är inte helt ny och finns givetvis även på andra sajter, t.ex. på gratisresursen https://colourise.sg/ men har hos MyHeritage strömlinjeformats och gjorts rejält användarvänlig. Ladda upp den önskade bilden, vänta några sekunder och njut sedan av den färglagda versionen som går att ladda ner och kanske ytterligare förbättra i något bildbehandlingsprogram.

Är då detta bara en gimmick? En ny leksak att roa sig med för en stund? Det finns ju ingen garanti för att de färger som datatekniken lockar fram verkligen är de ursprungliga. Nej, men färgerna får ändå sägas vara högst plausibla. Titta på nedanstående bild av Elsa, Ingrid och Nils i Angshult i Osby socken omkring 1910 och jämför. Vilken bild är det mest liv i? Vilken version är den mest autentiska?

Elsa Nils och ingrid i Angshult BW         Elsa Nils och ingrid i Angshult Colorized

Det är inget fel på den vänstra svartvita bilden - skarp och och bra som den är! Men nog finns det väl en dimension eller två till i den högra?

Egentligen är det väl den svartvita versionen som ger oss en vrångbild av verkligheten. Alla de tusentals färger våra ögon kan uppfatta har i den svartvita återgivningen kompromissats ihop till en betydligt fattigare gråskala. Dock är vi så vana vid den svart/vita pesentationen att vi upplever den som "naturlig" och kanske t.o.m. i vissa fall överlägsen. 

Att färglägga bilder är absolut inte något nytt. I min ägo har jag flera kolorerade fotografier t.ex. de här båda: Den första, tagen i början av 1950-talet, föreställer min mor. Jag tyckte alltid att den var lite blek och blassig i färgen, men sådant var modet på den tiden. Den andra bilden är mer unik. Det är något så ovanligt som en kolorerad daguerrotyp från omkring 1880, framställd i Ryssland, föreställande min morfars mor, Fanny Josefina Hydén/Sandgren (1847-1885).

LENA kolorerad          FANNY färg JUSTERAD SMALL

Båda de nämnda sajterna har en sorts "spak" med vars hjälp man direkt kan jämföra det svartvita originalet mot den färglagda versionen:

Klippan

Tänk att jag tycker att detta är riktigt bra! Det känns som om jag kommer mina gamla förfäder och släktingar en liten aning närmare tack vare färgen. Eller är det bara som jag inbillar mig ...?

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4662 Träffar
0 Kommentarer

Blott Sverige svenska husförhörslängder har

Krusbär

Vid MyHeritage Live-konferensen i Amsterdam nyligen lyssnade jag till ett föredrag av en av Nederländernas främsta och mest kända genealoger, Yvette Hoitink, som berättade om Holländska källor av olika slag. Det visar sig att den sekularisering av statsförvaltningen som blev resultatet av Franska Revolutionen, och som förfinades av en viss Napoleon Bonaparte, kom att gälla långt utanför Frankrikes gränser. Under Napoleons erövringar av stora delar av Europa spreds den nya ordningen, där staten tog över registreringen av medborgarna från kyrkan - så även i Nederländerna där brytåret är 1811. Före detta år: Kyrkoböcker, efter detta år: Civil registrering. Så småningom smittade systemet av sig på andra länder, England 1837, Tyskland (Standesamt) senast 1876, Danmark 1924 (1968) och Sverige 1991.  

Av alla dessa system tycks det svenska vara det mest extrema och dessutom det mest fragila. I alla andra länder registrerar man de tre viktiga livshändelserna, födelse, vigsel och död, i separata böcker, längder eller databaser - information som kan användas som underlag för fortsatt forskning, som kan korrigera andra källor och som kan skrivas ut analogt och bevaras för framtiden i säkra arkiv, långt från attackerna från cyberrymden. Sverige har inte längre några egentliga födelseböcker, vigslar registreras, förutom själva datumet för civilståndsändring, över huvud taget inte och dödsuppgiften är just bara detta, ett datum, ingen ort, inget sjukhus, ingen dödsorsak, ingen begravningsplats. Det svenska Skatteverket envisas dessutom med att den stora folkbokföringsdatabasen inte behöver arkiveras eller säkras på något annat sätt än via "speglingar", d.v.s. en sorts enkelt back-up-system. Det svenska kulturdepartementet, som borde oroas över den historielöshet som blir resultatet om systemen skulle kollapsa, vågar inte säga flaska eftersom frågan "ägs" av Finansdepartementet, och nåde den minister som klampar in på en kollegas revir ...

Bevoelking

1811 är alltså brytpunkten mellan kyrkoböcker och civil registrering av födelse, vigsel och död i Nederländerna. Detta visste jag redan, men vad jag inte visste var att landet sedan 1850 faktiskt också har en sorts HUSFÖRHÖRSLÄNGDER - snarlika de svenska, med kolumner, familjegrupper, hänvisningar bakåt och framåt, ja till och med överstrykningar ... En längd för varje decennium och alltså inte bara i form av ett nedslag, som i folkräkningar eller mantalslängder, utan med fortlöpande information. Va? Här har man i ett halvsekel predikat om att Sverige, av historiska skäl tillsammans med Finland, är det enda landet i världen som förfogar över denna guldgruva av information på individnivå, och så är det inte så ... Min släktforskningsvärld skakar i sina grundvalar! När man tittar lite på ovanstående exempel från det Holländska "Bevolkingsregister" anar man dock att holländarna nog måste ha varit på studiebesök i Sverige och lärt sig hur det ska se ut ...

När det gller digitaliseringen ligger Nederländerna väl framme och har på många sätt gått förbi Sverige. Archieven.nl kan vara ett bra ställe att börja på eller varför inte kika in på Yvette Hoitinks mycket informativa sida: https://www.dutchgenealogy.nl/ - för att inte tala om det Holländska Riksarkivet, som också kan vara värt en mässa: Nationaalarchief

Så var det den lite märkliga rubriken på denna blogg: Den allmänbildade vet att originalaforimsen inte handlar om husförhörslängder utan om KRUSBÄR. Men vem var det som sa så? Den här mannen:

Carl Jonas Love Almqvist ca 1835 av Carl Peter Mazer

 

 

Fortsätt läs mer
3011 Träffar
1 Kommentar

DNA-nytt från Amsterdam

Ethnicity karta

Den 6-8 september besökte jag Amsterdam för att delta i den andra (den första var i Oslo förra hösten) MyHeritage Live-konferensen. I ett par gästbloggar kommer jag att berätta om mina intryck från denna konferens och framför allt om de nyheter som där presenterades. Av dessa var det kanske tre som stod ut - här mina kommentarer:

1. EDUCATIONAL RESOURCE CENTER

Ju större och mer innehållsrika dessa databasjättar blir, desto svårare är det att bemästra dem, förstå hur de fungerar och få ut mesta möjliga. MyHeritage samlar nu alla pedagogiska videosnuttar och längre handledningar (webbinars) till en särskild avdelning där det kommer att vara lätt att hitta dem och få den önskade informationen. Förutom redan befintliga resurser kommer man att lägga till en mängd nya videor med vägledning och användartips. Om sanningen skall fram är väl vi släktforskare notoriskt slöa när det gäller att läsa manualer och instruktioner - vi tror att det räcker med intuition och en god portion erfarenhet - men ju mer komplicerade resurserna blir, desto mer nödvändig kommer denna "utbildningsavdelning" bli, särskilt på DNA-sidan som hela tiden bubblar av nyheter.

2. DNA Health [Hälsa och härkomst] 

Man kan undra varför MyHeritage gör denna satsning inom ett område som egentligen inte har så mycket med släktforskning att göra. Kanske handlar det om att nischa in sig bland potentiella användare som kanske inte primärt är intresserade av sin släkthistoria, men som på ett enkelt sätt vill kunna upptäcka eventuella ärftligt betingade sjukdomar. Konkurrenten 23andMe har sedan länge specialiserat sig just på hälsoaspekten av DNA-tester och MyHeritages nya satsning är kanske ett sätt att vinna över "testare" från just detta företag. Ur släktforskningsperspektiv är det naturligtvis bra att så många som möjligt låter testa sig - även om det sker av andra orsaker än de rent genealogiska - men i övrigt finner jag ingen anledning att kommentera hälsobiten av DNA-konceptet.

3. The World Wide DNA Web

Rubriken är kanske en smula missvisande, men så hette det frullkomligt lysande föredrag som forskaren Alain Diament Carmel höll. Vad det handlade om var den sensationella nyheten att man nu är på god väg att förfina det hittills mycket trubbiga verktyg som brukar kallas "Etnicitet". De flesta av oss har väl studerat de kartor (se ovan) som de olika DNA-aktörerna brukar presentera om att man är så och så många procent Skandinav, Mellaneuropé, Västeruropé, Finländare o.s.v. Uppgifterna är genomgående allt för ungefärliga och saknar därmed värde. Nyheten är alltså att man nu kommer att kunna beskriva etniciteten på betydligt mer detaljerad nivå. Tack vare den stora mängden av testade personer och inskickade antavlor kommer man nu att kunna identifiera mindre populationer och geografiska områden, typ GOTLAND eller SKÅNE, ja t.o.m. ännu mindre enheter, härader eller grupper av socknar. 

Deutsche Siedlungen

Carmel berättade om hur denna identifiering gått till och tog som exempel den tyska 1700-talsutvandringen till Ukraina och Ryssland, där relativt isolerade tyska "kolonier" uppstod. Efter 150 eller 200 år i förskringen kom lejonparten av dessa populationer att återvända til Tyskland. Tack vare DNA-testerna, och med denna specifika migrationshistoria i åminne, gick det att klart definiera de etniska undergrupper som bildats under tiden utanför Tyskland. Kunskapen kring Rysslandsexemplet kunde sedan överflyttas på en rad andra europeiska folkslag och grupper som på grund av krig och förföljelser eller av andra orsaker blivit tvungna att röra på sig.

Nu börjar det bli riktigt intressant och spännande och även om jag bara förstod en bråkdel av alla de vetenskapliga detaljerna i föredraget anade jag ändå möjligheterna i en sådan förfinad teknik. Kanske kommer vi så småningom kunna spåra vårt ursprung inte bara till svepande beskrivningar som "västeuropa" eller "mellanöstern" utan verkligen kunna filtrera fram en rimligt stor geografisk eller etnisk enhet att sedan arbeta vidare med. Kanske går det att finna mönster kring invandring och utvandring som vi tidigare inte känt till. Kanske kommer vi tack vare denna nya teknik också kunna få fram ledtrådar till borttappade släktgrenar i främmande länder ...   

 

Fortsätt läs mer
4261 Träffar
0 Kommentarer

Jeg vet jeg har en halvsøster i Sverige

Via Messenger 8 januari 2019:
Hei hei.

Etter å ha sett NRK 1 i dag, Dokumentaren UKJENT ARVING [Arvinge okänd 1/2018 - det avsnitt där bloggaren hjälper Kattis Ahlström att hitta försvunna amerikanska arvingar], lurte jeg på om du kan hjelpe meg. Jeg vet jeg har en halvsøster i Sverige en eller annen plass. Hun er født i Nord Norge tror jeg ca 1950 - 1954 og er døpt Turid.


Dette fordi min eldste bror er født i 1956. Min mor satte henne bort, vet ikke til hvem men vet hun bor i Sverige. Min mor døde i 1990 å da fikk vi vite om henne


Min mor Sigrid er født 1932, men også hun ble satt bort som liten. Skjønner om du ikke kan hjelpe meg, men om du vet om noen som kan?. På forhånd mange takk.


Med vennlig hilsen fra Randi, den yngste av 5 her i Norge.

Om du kan få fram vad hon heter och när hon är född så kan jag nog utan svårigheter hitta henne här i Sverige.

Tusind takk for svar, det var meget snilt av deg. Hun heter Turid, tror hun er lærer? hun er født i 1953 eller 1954 i Norge , det er dessverre alt jeg vet om henne.

Kan det vara den här? [samtliga namn i denna blogg fingerade]

Lindberg, Turid Johanne, Gamla Skolan, 528 36 Bjärkeby   Född 27/3 1953.

Ja det kan være henne, kan du finne ut om vi har samme mor?
Jeg har ingen bild av henne.

Jag känner henne personligen ... Här är hennes aktuella adress och ett gäng telefonnummer. XXX-XXXX. Själv bor jag i Falköping i Västergötland. Turid och hennes dåvarande man, Lennart, dansade folkdans på vårt bröllop 1981. Deras barn och våra barn var klasskamrater!

Er denne Turid født i Norge og adoptert bort som liten?
Jeg fant denna bild av en dame med samme navn på Facebook.

Här är några andra bilder på Turid.

Det må være henne hun er prikk lik vår mor.
Nå er jeg litt shaking
Tusen tusen hjertelig takk for hjelpen.
Jeg får prøve å skrive til henne

Nu har jag talat med Turids X-man, Lennart, som bekräftar att Turid föddes i Nord-Norge av en ogift ung kvinna, vars namn han inte kom ihåg -  att hon blev adopterad av moderns väninna, som så småningom flyttade med Turid till Sverige.

Oi oi dette blir mye på en gang, men jeg er utrolig ydmyk og takknemlig HURRA jeg har en storesøster håper jeg. 😘❤

Om du vill kan jag ringa till Turid och förklara situationen. Har du ett telefonnummer som jag i så fall kan förmedla?

Ja tusen takk det kan du få lov at gjøra. Mitt tlf nr er XXX-XXXX

Nu har jag talat med Turid - och hon blev så glad att hon nästan grät. Hon berättade att hon hade sökt efter sin mor Sigrid, men kommit för sent. Hade träffat någon som lovade att meddela Sigrids barn att Turid sökte efter dem - men sedan hände inget. Hur som helst: Just nu sitter Turid vid telefonen och väntar på ditt samtal. Ring därför genast till XXX-XXXX. Lycka till!

Nå gråter jeg i hvertfall å jeg skal ringe henne når jeg får samlet meg litt.

PAUSE

Nå har jeg snakket med Turid, jeg er sååå glad å tårene bare renner av glede...❤😘🌹

Vi skal treffes når jeg kommer hjem fra jobb. 
Jeg er så glad jeg så på NRK 1 i går og at jeg fant deg 😘😘😘😘
Du må gjerne komme til Norge på besøk 😂😄

                                  Randi

Halvsyster

 

 My work here is done!

Det är sällan det går så här lätt och geschwindt - men ibland är det som om någon däruppe VILL att folk ska bli hittade och få kontakt. Detta har hänt mig så många gånger under mina 50 år som släktforskare. SERENDIPITY brukar fenomenet kallas och det är bara att tacka och ta emot. 


rotter bloggen original

Nu vill jag passa på att tacka alla mina trogna läsare här på Rötterbloggen för fem intensiva och givande år!

Det var den 13 januari 2014 jag författade min första blogg här på Rötter. FIDEL, HERE I COME ... hette den, och handlade om min morfars fars kusin, Gustav Bergström, som utvandrade med honom till USA 1852 för att så småningom hamna på Kuba. Läs här: FIDEL  Ack, hur häftigt och underbart hade det icke varit om jag i denna, min sista blogg, hade kunnat presentera lösningen på detta svåra forskningsproblem - men fullt så god är inte Gud ... Det blir att fortsätta och leta och leta - och om jag till sist en dag lyckas knäcka Gustav, lovar jag att höra av mig till er!

Fem år och 245 bloggar - det känns lagom och bra! Kanske samlar jag en dag "guldkornen" bland alla dessa texter till en liten bok i stil med den jag 2009 gav ut efter åtta år som förbundsordförande och kanske 400 veckobrev: TEDS TANKAR. Skrivklådan - som ni väl har förstått att jag lider av - får jag försöka kanalisera på annat ... Nyss har jag tackat ja till att bli "krönikör" i Släkthistoriskt Forum och helt uteslutet är det inte att jag någon gång återkommer som gästbloggare på den plats jag nu lämnar! Väl mött!

 

Homo Zappiens

My work here is done!

 

Teckningen ovan är utförd av Linus Pettersson

 

 

Fortsätt läs mer
5024 Träffar
3 Kommentarer

Om RUNA och REFERAT

Referat och runa

Betrakta det lilla begravningsreferatet till vänster. Vad får man veta? Den dödes namn, förstås, var begravningen ägt rum, vilka som officierat och musicerat, kanske något ur programmet samt vilka gåvor som skänkts till den bortgångnas minne? Något av intresse? Knappast! De som var där hörde ju och såg allt som pågick, förmodligen fick de också ett s.k. psalmkort där programmet inklusive alla psalmer och övrig musik förtecknats. Man kan nästan säga att begravningsreferatet är överflödigt och ointressant för de allra flesta och mest fungerar som spaltfyllnad i lokaltidningen.

Betrakta nu i stället notisen till höger, ett exempel på det vi brukar kalla dödsruna - en liten levnadsbeskrivning i miniatyr. Här finns en massa genealogisk information både bakåt och framåt i tiden men också lite historia kring den bortgångnas utbildning, yrkesverksamhet och fritidsintressen. För att inte genera någon har jag som exempel tagit en runa jag själv författat - den handlar om min svärmor som gick bort för ett drygt decennium sedan. 

Mönstret för denna runa tog jag från USA, där dessa "OBITUARIES" är mycket vanligt förekommande, nästan obligatoriska. Ofta följer de ett mönster, en mall, och förmodligen är det begravningsbyråerna som intervjuar familjen inför dessa notiser, som mycket snabbt brukar komma in i tidningen. Det är häpnadsväckande hur mycket information som får plats på förhållandevis liten yta:

Obituary 1923 Charles A Dale

Runorna fungerar också som dödsannonser med uppgifter om när och var begravningsakten kommer att äga rum samt vilken kyrkogård som har valts för gravsättningen. Dessa obituaries kan sägas vara överlägsna de svenska motsvarigheterna och ger mycket mer fullödig och bättre information. En del av de uppgifter som finns med i notiserna, anställningar t.ex. och intressen, är nästan omöjliga att få fram på annat sätt. På senare år har texterna börjat bli än mer utförliga, mer personligt utformade och med inslag av både hjärta och humor.     

Visst förekommer det texter av det här slaget - iband kallade IN MEMORIAM - även i svenska tidningar, t.o.m. i rikstidningarna, men då handlar det för det mesta om kändisar och "halv-kändisar", ofta personer som det gått bra för och som har kommit långt i karriären. TFördelen med de amerikanska runorna är att de omfattar nästan alla avlidna människor, oberoende av samhällsklass eller status. En sorts rättvisa inför döden. Amerikansk folkbokföring och därmed möjligheter till personhistorisk forskning, är som bekant under all kritik - ibland närmast obefintlig - men på denna enda punkt har amerikanerna ett bättre koncept. Låt oss kopiera och klistra in ...

Tänk om det vore möjligt att intressera våra svenska tidningar och/eller begravningsbyråer att ta efter det amerikanska föredömet. Att skapa en ny tradition av bestående värde, både för släkt- och hembygdsforskare och för den historiska forskningen i stort. Tänk om svenska familjer kunde förmås känna stolthet och glädje över de små tidningsbiografierna över deras nära och kära, att dessa blev en självklar del av sorgearbetet och ett värdefullt klipp för framtida generationer att studera.

runskrift

 

Fortsätt läs mer
4044 Träffar
1 Kommentar

Birger Jarls ättlingar

Birger Jarls familj 1

 

I år är det jämnt 50 år sedan jag upptäckte att jag faktiskt härstammar från BIRGER JARL. Ja, ja, suckar ni - det är det många som gör! Men min anfader är alltså inte den välbekante riks- och stadsbyggare som står staty på Riddarholmen i Stockholm och vars anletsdrag med modern teknik rekonstruerats (bilden ovan till höger), utan en av många smäländska soldater i början av 1800-talet. BIRGER SONESSON hette han egentligen och så var det väl någon vitter och skojfrisk mönsterskrivare som tyckte att soldatnamnet JARL borde passa till en BIRGER, ergo BIRGER JARL.

Jag började på släktforskares vis att samla på hans ättlingar - men det gick dåligt. Själv härstammar jag från dottern Johanna Börjesdotter (1840-1926) och det finns också en syster Stina, som jag har full koll på. Två av de åtta barnen dog som små, men de fyra ovan uppräknade stretade emot ... Sonen Petter Börjesson hittade jag dock tidigt - han arbetade på 1850-talet som skomakare i Stockholm - och det gick att följa honom ut och in i församlingarna tills han 1859 flyttar till Järfälla. Där gifter han sig med en 40-årig änka, men avlider redan den 30 oktober 1863 i Barkarby. Den lilla dotter, Beata Bernhardina, som hustrun föder den 18 januari 1864, får han således aldrig träffa. Flickan avlider några månader senare, varvid denna gren av släkten dör ut.

Så var det flickorna, Maria och Anna, som utvandrar till Tyskland 1868 respektive 1885. Inte roligt! Tyskland skall en släktforskare helst försöka undvika - i alla fall om det handlar om modern tid, då de drakoniska datalagarna i stort sett omöjliggör vanlig släktforskning. Jag har heller inte kommit någon vart med dem - utan får bida min tid tills någon av databasjättarna släpper just det material jag behöver. Men äldste sonen då, Sven Johan Börjesson, var finns han? I femtio år har jag letat, men utan någon som helst framgång. Så kom då Arkiv Digitals och MyHeritages välsignade personregister BiS (Befolkningen i Sverige 1860-1947) och hat man gesehen. Där finns han ju - som fånge på Karlsborgs fästning:  

Sven Johan Börjesson KARLSBORG fånge 1

Informationen är oerhört detaljerad, man får i princip hela hans levnadshistoria presenterad: Hur han kom till Adolf Fredriks församling 1848 och senare bodde i Jakobs församling, att han har en bror, skomakargesällen Petter Börjesson i Stockholm samt fem systrar i Pjätteryd, samt att han ankom 1853 till Karlsborg. Upprörande är det som framgår av texten i övrigt: "Ostraffad. Tilltalad Oct 1853 i Stockholm för olofligt tillgrepp, men frikänd". Det är alltså inte för några hemska brott som han får sitta på fästning, utan för att han är "försvarslös". Arbetslös skulle vi kanske säga idag - och det var olagligt! Efter två år släpps han och återvänder då till Stockholm. Det går dåligt även i fortsättningen - undra på det efter en sådan start - och till sist hamnar han på Långholmen:

Långholmen 1858 1859

Långholmens liggare är också ytterst detaljerade och man kan följa hans något slingriga karriär fram till den 31 September 1860 (fanns detta datum 1860?) då han skrivs ut från Långholmen efter 2 år och 6 månader för 2:a resan stöld. Vart tar han vägen? Ingen vet! Man kan tycka att han borde finnas med i Sveriges Dödbok, som ju börjar just detta år - men så icke. Förmodligen finns det ett antal dödsfall på 1800-talets mitt som undgått excerpisterna och ledningen för Namn åt de döda. Det kan vara sjukhusjournaler, arbetsinrättningar, sinnessjukhus, fängelser, häkten o.s.v. Kanske dags för en systematisk genomgång, särskilt av huvudstadens alla källserier, som tycks innehålla dödsnotiser, som inte registrerats på något annat ställe.

Morbro

Den första "rullan" på Långholmen innehåller ytterligare spännande detaljer, särskilt denna som satte myror i huvudet på mig:

En morbor! Skohandlaren Bengt Lönnqvist, vistas dels i Solna dels i Pjätteryd. Vem är nu detta? Raskt tillbaka till Pjätteryd, och visst, Sven Johans mor, Beata Petersdotter, har en yngre bror Bengt Peterson (1816-1886) som tar namnet Lönnqvist och blir välbeställd handlare i Stockholm.

Hans bouppteckning ger nya häpnadsväckande ledtrådar: Lägg märke till att namnet BIRGER ofta skrivs som BÖRJE.

 

 

Stockholms rådhusrätt 1 a avdelning A AB F1A 703 1886 Bild 2450 Sida 372 1

Man noterar genast att systersonen Sven Johan Börjesson saknas bland de uppräknade arvingarna - alltså bör han ha avlidit före 1886 och förmodligen rätt snart efter frisläppandet från Långholmen 1860.

Den stora nyheten är naturligtvis uppgiften om att systerdottern Maria Börjesdotter är gift med Arbetaren Peter Jakobsson. Tyvärr vet man inte var dessa befinner sig, inte heller systern Anna Börjesdotter. Men namnet på Marias man låter väldigt svenskt. Kan hon ha återvänt från Tyskland och gift sig med en ungdomsvän? Eller har hon träffat Peter Jakobsson i Tyskland och gift sig med honom där? Hur som helst, ny information är verkligen detta - tack vare rika morbror i Stockholm.

När jag för 50 år sedan besökte min farmors yngsta syster i Kristianstad pekade hon på ett väggur och sa: Den där klockan ärvde min mormor (Johanna Börjesdotter) från en bror i Stockholm. Jag har alltid trott att detta måste ha varit Sven Johan Börjesson - men så icke. Det var en morbror, inte en bror. 

Nyårslöftet - eller i alla fall ambitionen - för 2019 blir således för min del att försöka hitta den där Peter Jakobsson och genom honom så småningom fånga in Maria och deras eventuella barn. Om Sven Johan Börjesson har jag inte så väldigt mycket hopp. 

Men man ska aldrig säga aldrig!

 

GOTT NYTT ÅR

alla flitiga släkforskare!

 

Ingressbilden på Birger Jarl är från MEDELTIDSMUSEUM, Stockholm

Fortsätt läs mer
9846 Träffar
5 Kommentarer