Vad bouppteckningarna berättar

De senaste dagarna har det blivit sent innan jag kommit i säng på kvällarna. Jag håller på att färdigställa en av mina två planerade böcker om min släkt. Just nu är det boken om min pappas släkt men jag har också en bok om min mammas släkt på gång. Båda ska tryckas i vår.

Det mesta av texten är skriven, bilder på arkivhandlingar och kartor är framtagna och min ene bror har varit ute och fotograferat platser där släktens gårdar och torp funnits. Så nu är det genomgång av allt material plus att infoga allt i bokens layout.

Här kommer ett av bokens många avsnitt om min pappas släkt. Det handlar om bouppteckningar och min farfars farfars farmor Maria Jonsdotter och hennes släktgren i några generationer bakåt. De bodde i Gärdhems socken i Västergötland, precis där Trollhättans stadsbebyggelse i Lextorp nu tar slut.

Maria föddes 1761, hennes föräldrar hette Jon Algotsson och Brita Olofsdotter, födda 1731 respektive c:a 1726. Jon Algotssons far var soldaten Algot Forsberg. Har du dem i din släkt, då är vi också släkt.

Sä här skriver jag i min släktbok om vad bouppteckningarna kan berätta:

Bouppteckningarna efter Börta Torkelsdotter, hennes make Olof Månsson och deras svärson Jon Algutsson berättar om släkten.

I båda makarnas bouppteckningar finns gården på 1/8 mantal i Lextorp upptagen. Det var en kronoskattegård, alltså en gård som friköpts från kronan. 1737, när Börta Torkelsdotter dog, värderades den till 100 riksdaler och 1765, när maken Olof Månsson, dog hade värdet ökat till 800 riksdaler. Ökningen berodde inte bara på allmän värdestegring utan också på förbättringar, konstateras i bouppteckningen. Fastebrevet (lagfarten) var daterad den 11 juni 1734. Han hade ärvt större delen av gården och under äktenskapet med Börta Torkelsdotter hade de köpt till en mindre del.

Bouppteckningen efter Olof Månsson visar att gården kronoskattehemmanet på 1/8 mantal i Lextorp värderades till 800 riksdaler vid hans död 1765. Här står det också att han och första hustrun Börta Torkelsdotter köpt 1/40 av hemmanet och att fastebrevet är daterat den 11 juni 1734. Bild från Arkiv Digital.

När Börta dog blev hela tillgångarna värderade till strax under 200 riksdaler. 28 år senare, när Olof Månsson dog, blev behållningen i dödsboet drygt 2000 riksdaler. Hur hade han blivit så mycket rikare under denna tid? Tänk om han vore här och kunde berätta.

I boet efter Börta fanns mest bara vanliga hushållssaker bland lösöret, det högst värderade förutom gården var ett sto för 8 riksdaler och andra kreatur. Olof lämnade efter sig silverbägare, mängder av lösöre, ett par oxar och ett par stutar, fyra kor och två kvigor. Dessa var betydligt högre värderade än hösten 1737, kanske var det en annan penningberäkning då. Men Olof hade haft pengar att låna ut för grannen Hindrik Svensson hade lånat 100 riksdaler. Det ser alltså ut att ha varit en ganska välbärgad familj. Olofs äldste son Anders blev som vuxen nämndeman och de kom som regel från storbönderna i häradet.

Tack vare bouppteckningarna efter Olof Månsson och Börta Torkelsdotter har det gått att fastställa vilka de är. I kyrkboken nämns inte Börtas efternamn men det finns både i hennes egen bouppteckning från 1737 och i makens 28 år senare. Bild från Arkiv Digital.

Olofs måg Jon Algutsson, som var gift med dottern Brita Olofsdotter, var torpare och dog 1786. Han lämnade efter sig ett mer påvert dödsbo. Framför allt ägde han som torpare inte någon fastighet men han hade en kviga och två grisar. I hans bouppteckning summeras tillgångarna till 26 riksdaler. Hans skulder uppgick till drygt tre riksdaler och det blev kvar en mindre summa för änkan och barnen att dela på.

Jon Algutsson var torpare och hade hade färre kreatur än sina svärföräldrar. Utsädet värderades till 4 riksdaler. Bild från Arkiv Digital.