Snart är det

Snart är det jul, och då kanske vi kan koppla av ett tag (efter att allt stök är över) och fundera på hur de som finns i våra släktträd hade det vid sina jular. Kan vi försöka förstå vad som gällde då, och vilka av dagens traditioner, oberoende av vilka vi har, som de upplevde. Funderar på om det finns en tidslinje som någon skrivit ner där jag kan gå in och se vad som gällde 1820, 1764 eller vilken tid som helst.  Spännande om det finns, annars får vi kanske se till att skapa en sådan.  Lite grann som det som Nordiska Museet gjort när det gäller Luciatraditioner, där det beskrivs om olika utseende och innehåll under tidens lopp.

Jag funderar på vilken skillnad det kan ha varit mellan storbonden Per och backstugusittande änkan Anna. De levde samtidigt men hur mycket gemensamt hade de och hur mycket av det som sker idag fanns med i deras firande då. Om det nu var något firande, de flesta var ju på något sätt relaterade till jordbruket och där kunde man inte stänga av produktionen och ta det lite lugnt.  Jag ser i Släktforskarens lilla Faktabok 4 att 1850 så var 75% av den arbetande befolkningen sysselsatt i jordbruket.  Inte undra på att jag har så många torpare och jordbruksarbetare i mitt träd. Statistiskt sett borde det vara 3 av 4 i mitten på 1800-talet.

Fritt foto av Markus Spiske på Unsplash

Fast alla kanske inte hade bara jordbruk som sysselsättning, om Olof i Nora står det runt år 1800 att han var torpare och salpetersjudare, så han hade två sätt att föda sin familj. Fast jag tror att det inte blev så mycket intjänat som sjudare, det var något som var på sluttampen då.  Fast vad var en salpetersjudare, det kan man fråga sig. Att salpeter var viktigt för kruttillverkning är kanske känt, men att det togs fram genom att man hämtade urindränkt jord från fähus, grävde bort det som fanns och sedan fick ägaren fylla på med ny jord, det kanske inte alla vet. Jag vet inte om det passar sig att nämna vad de kallades av de som drabbades av uppgrävningarna, men om ingen protesterar så var det ”pissegubbar”. Undrar om man sa det direkt till dem eller bara om dem.

När det gäller våra traditioner, och då speciellt jul, så ser jag på ett forum där ättlingar till emigranter delar sina upplevelser med oss som bor kvar i Sverige. Det händer hela tiden att svenskar svarar att så är det inte, så ser det inte ut, när emigrantättlingarna delar sina upplevelser. Ibland nästan hätska påhopp om att de på andra sidan atlanten har fel. Men tänk så fel det blir, när det går att se att det är traditioner som de var hos oss för 150 år sedan, som fortlevt i sin ursprungliga form. Våra traditioner har utvecklats åt något håll, men de har bevarats, som en koppling till det gamla hemlandet, av ättlingar till de som en gång seglade iväg, för att aldrig återvända.

På tal om nya traditioner, så ser jag att nya traditioner skapas hela tiden. En gång är ingen gång, två gånger en vana och tre gånger en tradition, ett något modifierat ordspråk, gör att jag, trots min ålder, tittar då och då på Musikhjälpen. Ett program som rullar dygnet runt några dagar här innan jul. Har inget direkt med släktforskning att göra, men de lyfter olika aspekter av mänskliga rättigheter och det är något som jag ser att synen har förändrats på under de olika epoker som våra förfäder levt. En liten tidslinje runt detta kan vi kanske lyfta in i släktföreningen också.

Och på tal om Musikhjälpen, ni har väl läst på Rötter om Genjägarnas insamlingsbössa, där de samlar in pengar till barn på flykt från krig.  Tänk om varje släktforskare, åtminstone alla de som tagit ett DNA-test, ger en slant, då blir det mycket i den bössan.

Om du inte redan hittat bössan så finns den på den här länken
https://bossan.musikhjalpen.se/genjaegarna