Mina barn, dina barn och våra barn

Tre systrar växer upp ihop, i samma familj, men är egentligen inte systrar. Den ena är syster till de andra två, som inte alls är släkt. Hur kan det bli så?
Du som är släktforskare förstår förstås att det handlar om halvsyskon i flera led. Se nedan.

Fyra okända barn, som kanske är syskon eller inte alls släkt med varandra. Foto: Erhard och Emil Nilsson. Bildkälla: Länsmuseet Gävleborg, licens CC BY-SA.

Så här är det med de tre systrarnas släktskap:
Anders var gift med Anna och fick dottern Amalia 1873. Anders dog 1875. Anna gifte om sig året efter med sin unge dräng Bengt och de fick dottern Beata 1877. Anna dog vid förlossningen och snart gifte Bengt om sig med Carin och de fick dottern Cecilia 1880. Det var på sätt och vis samma familj men efter ett tag bestod den av styvsyskon, halvsyskon, föräldrar och styvföräldrar. Amalia och Beata var halvsyskon. Beata och Cecilia var halvsyskon. Men Amalia och Cecilia var inte alls släkt, trots att de båda var halvsyskon till Beata.
Hade Bengt dött tidigt i äktenskapet med Carin och hon sedan gift om sig och fått barn i nästa äktenskap och så vidare, så hade det ju kunnat förändras betydligt mer.
Exemplet ovan är bara ett hitte-på för att visa vad jag funderar på.

Kärnfamiljen var ju inte alltid intakt, varken förr i tiden eller idag, det vet vi. Både vuxna och barn dog ifrån sina familjer, av sådant vi idag inte behöver oroa oss för särskilt mycket. Familjer förändrades.

Anledningen till att jag kom att fundera i de här banorna är att jag nyss läst en roman som heter "Teatern vid stranden" av den brittiska författaren Joanna Quinn. Den har inget alls med släktforskning att göra men handlar om tre syskon som heter Cristabel, Flossie och Digby. (En mycket läsvärd bok, rekommenderas.)
Cristabels mor, som jag tror hette Anabel, dog vid förlossningen. Hennes far Jasper gifte om sig med Rosalind och de fick Flossie. Jasper dog kort därefter och Rosalind gifte om sig med sin makes bror Willoughby. I det äktenskapet föddes Digby. Cristabel och Digby var alltså inte syskon alls, utan kusiner, men Flossie var halvsyster till både Cristabel och Digby. De tre barnen växte upp i egentligen samma familj men där föräldrarna med tiden byttes ut.
Liknande fall har jag nog stött på några gånger under min släktforskning. Ett jag minns är en av mina svärdöttrars förfäder som under senare delen av 1800-talet växte upp med sin styvfar och hans nya hustru sedan först hans far och sedan hans mor dött.

Idag pratar vi om "mina barn, dina barn och våra barn" efter skilsmässor och nya förhållanden som ger oss utvidgade familjer. Så var det också förr i tiden, men mer sällan på grund av skilmässor utan i stället för att en make dött. Så var det i min farmors fars familj.
Farmors far hette Kristoffer Johansson och föddes 1850 i Grimeton i Halland. Båda hans föräldrar Johannes Svensson och Agneta Henriksdotter hade varit gifta tidigare, blivit änka och änkling och gift om sig. Båda hade barn med sig från sina tidigare äktenskap. Kristoffer, som var yngst, hade åtta äldre syskon som var födda 1825-1847. 25 år äldre syskon var ju inte ovanligt, så stor åldersskillnad kunde det ju också vara i en intakt familj. Många kvinnor födde barn tills de närmade sig 50-årsåldern.

Farmors far Kristoffer , född 1850, och hans familj.

Kristoffer levde tills han var 97 år och min pappa växte upp med sin morfar i hemmet. Kristoffers far var född 1798 och jag har ibland tänkt på hur få generationer det ibland är som spänner över en lång tid. Min pappa, född 1926, hade sin morfar hemma på gården, vars ena förälder var född på 1700-talet. På min pappas sida har jag kusiner födda i slutet av 1930-talet och som fortfarande lever och de har säkert också träffat sin fars morfar, den gamle Kristoffer som levde till 1947.

Till vänster min farmors föräldrars grav på Rolfstorps kyrkogård (eget foto). Till höger Kristoffer tillsammans med min pappas storebror Erik. Eriks äldsta barn föddes i slutet av 1930-talet, de är liksom jag barnbarns barn till Kristoffer, och de hann nog träffa honom. Jag ska fråga dem om det.

Det som kanske var mer vanligt var att en man var gift flera gånger, eftersom det var större risk att kvinnor dog i barnsäng.
Kristoffers farfar Sven Torsson var gift tre gånger. Först 1780 med Anna Andersdotter som dog 1788. Sedan 1790 med Börta Jönsdotter som dog i februari 1801. I december samma år gifte han om sig med Börta Arvidsdotter. Det är Börta Jönsdotter som är min ana. Jag har inte hittat några barn i det tredje äktenskapet, så familjen hade bara två barnkullar, från Svens första och andra äktenskap.

I mina barns farmors gotländska släkt har jag funnit skolmästaren Hans Jacobsson i Alva socken. Han var gift tre gånger. Först 1682 med Beata (okänt efternamn) och de fick tre barn 1682-1684. Sedan 1689 med Anna Hansdotter och de fick fyra barn 1690-1695. Till slut 1699 med Walborg Båtelsdotter och de fick nio barn under åren 1700-1719. Han blev alltså far till minst 16 barn.

Säkert fanns det de som var gifta både fyra, fem och sex gånger och fick barn i varje äktenskap. Har du något exempel på det i din släkt så berätta gärna i en kommentar här.