Tio år som bloggare på Rötter

I morgon får jag nog se till att fira lite, åtminstone lite stillsamt här hemma. För precis tio år sedan, den 14 januari 2014, gjorde jag mitt första blogginlägg här i Rötterbloggen. Sedan dess har det blivit 477 inlägg, inklusive detta. (Bakgrunden på jubileumsbilden ovan är den första sidan i Gladhammars äldsta ministerialbok, C:1, bildkälla: Arkiv Digital).

Att ha förmånen att få blogga om släktforskning, det uppskattar jag. Det är en glädje att få dela med mig av både stort och smått. Allt ifrån de allmänna tipsen om till exempel emigrantforskning, fastighetsforskning eller släktforskning i Stockholm, till nischade historier om enskilda människor. Ibland har jag skrivit om mina egna släktingar, ibland om andras.
Vi är flera bloggskribenter som bloggar regelbundet och har olika publiceringsdagar. Min bloggdag är lördagar. På senare år har jag nog bloggat så gott som varje vecka men från början var jag inte riktigt lika flitig. Det gäller ju att komma på något intressant att blogga om varje gång.

Vad har de här tio årens bloggande lärt mig? Jo, att ni läsare gärna vill ha praktiska råd om källor och forskning. Ett av de mest lästa av mina inlägg handlar om emigrantforskning. Det skrev jag i juli 2019 och det har fått över 25600 klick sedan dess. För mig är det väldigt mycket, men jag vet inte om det är det mest lästa.
Ett annat populärt blogginlägg handlar om de allra fattigastes bostäder, backstugor och kojor. 21250 klick på det. På ett sätt är det extra glädjande att man faktiskt vill läsa om de fattiga. Att göra det kan kanske ge lite perspektiv på livet.

Det är väldigt trevligt att få kommentarer om det jag skriver. Ibland är det frågor om mer detaljerade källor eller information om blogginläggets innehåll och kan jag hjälpa till med det så gör jag det gärna.
Om du har en fråga eller kommentar så är det allra bästa att du skriver det i kommentarsfältet här i bloggen. Då får jag ett mail om kommentaren, även om den lämnats till ett gammalt blogginlägg.
Det går också bra att skicka mail till mig (info snabel-a slaktforskaren punkt se), men då är det bra om du skickar med en länk till blogginlägget du vill fråga om. Efter snart 500 inlägg kommer jag inte ihåg allt jag skrivit om eller när.
Extra glad blir jag för mailen med tips om något särskilt som avsändaren tycker att jag ska skriva om.

För dig som läser våra blogginlägg här på Rötter vill jag bara påminna om att de är skrivna i ljuset av sin tid och oftast inte uppdaterade efteråt. Något som jag bloggade om 2015 kanske inte gäller längre, t ex länkar till diverse källor.
Ibland har jag uppdaterat med ny information när det kommit fram och då syns det tydligt som ett tillägg eller en rättelse, men jag går inte systematiskt igenom gamla blogginlägg och kollar länkar mm.

Det allra första blogginlägget handlade om hur jag kom att börja släktforska. Jag började med min mans fars släkt som kommer från Ryssby och Berga i västra Småland. Den släkten höll jag på med även under A-kursen i släktforskning som jag läste på distans på Mittuniversitetet 2010 och skrev min examensuppsats om.
Då, för snart 14 år sedan, kom jag inte så mycket längre bakåt än sent 1700-tal i flera släktgrenar och till första halvan av 1700-talet i några få. Kyrkböckerna var digitaliserade av Riksarkivet och Arkiv Digital (AD) , som hade kommit ganska långt med fotogreringen i färg redan då. Men det fanns inga register att söka i utöver folkräkningarna hos Riksarkivet, som då kallades Svar.
Min plan är att någon gång återuppta forskningen om makens släkt, för med alla nya register som numera finns hos AD tror jag att jag skulle kunna få fram betydligt mer. Vi får se.

Under tiden kommer jag att fortsätta blogga, åtminstone ett tag till.
Det finns så mycket att skriva om och jag har samlat på mig en liten bank med idéer på sådant jag själv tycker är intressant att fördjupa mig i. Förhoppningsvis tycker även ni läsare det.
Jag gillar bloggandet. Att skriva för bloggen är ganska lättsamt, även om ämnet ibland kan vara nog så allvarligt. Ett blogginlägg är inte en artikel, inte som i en tidning (vilket jag också gjort, i över 40 år), utan kan vara mer personligt och kommenterande. En egen genre inom skrivandet, så känner jag.
Det blir kanske inte tio år till, men några, gissar jag.