Källa/ Svenskt biografiskt lexikon Brandt, född den 6 februari 1819 i Räfshult, Sventorps socken, Skaraborgs län. Föräldrar: kapten Brandt och Beata von Zietman. Brandt blev 1837 underlöjtnant vid Skaraborgs regemente, 1855 kapten och tio år senare i armen samt tog 1873 avsked. 1842 var han elev vid Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm och 1843-44 extra lärare därstädes. Han tjänstgjorde som sjukgymnast i Norrköping och vid Söderköpings brunn. 1861 kom han att lokalt behandla kvinnliga underlivslidanden, vilken behandling Brandt allt mer utsträckte och varierade, så att den slutligen utgjorde ett fullständigt system. Brandts metod- bestående av ett slags massage, tänjningar och lyftningar samt allmän gymnastik- är i många fall av utmärkt verkan och sägas hava helt och hållet förändrat behandlingen av ett stort antal kvinnosjukdommar. Sedan hans metod, 1886, i Jena blivit kontrollerad av några av Tysklands främsta gynekologer, fick Brandt uppleva den glädjen att se den densamma erkänd utav läkare såväl i Sverige som utlandet. Den insatts som Brandt, ehuru icke läkare, gjort i medicinens utvecklingshistoria är större än mången berömd läkares. Brandts förnämsta av trycket utgivna arbete är Behandlung weiblicher Geschlechtskrankheiten 1891. Död i Södertälje den 5 augusti 1895. Gift med Hedda Sofia Arnberg.