En av de riktigt heta montrarna i Halmstad; FamilytreeDNA, som lär ha topsat 400 personer under helgen!
Lugn, lugn, Halmstad! Det blir nästan bara rosor i denna lilla betraktelse.
- Fantastiska lokaler! Rymliga, luftiga, fräscha och ändamålsenliga. Aningen svårt var det kanhända att hitta föreläsningssalarna på andra och tredje våningen. Där hade det inte skadat med lite fler skyltar och en och annan tydlig vägvisare.
- Utmärkt teknisk support - allting fungerade som ett klockverk, både ljud och bild - något man som föreläsare särskilt uppskattar.
- Väl förberedd logistik kring föreläsningarna, med olika insläpp för förbokade och plötsliga besökare.
- Trevliga och vältaliga föreläsningsvärdar, som fick igång respektive avslutade programmen på ett föredömligt sätt.
- Ett spännande och omväxlande föreläsningsprogram, där hänsyn hade tagits till såväl innehåll som förväntad publik. Mycket proffsigt!
- Välsmakande bankettmåltid på magiska Tylösand.
- En riktig förbundsstämma denna gång med en utmärkt mötesordförande, Karin Starrin, tidigare landshövding i Hallands län, som vant och vänligt svingade klubban och lät alla som ville få prata.
- Gott om artiga och hjälpsamma funktionärer överallt!
Bild: Vänermuseum
- MATEN - or lack thereof ... Detta är ett ständigt återkommande bekymmer vid alla släktforskardagar, alls icke unikt för Halmstad. Men varför är det så? Kan det vara så att catering-firmorna inte riktigt förstår så stora tal, som vi i dessa sammanhang har att räkna med. Man fixar några hundra mackor och tror att det räcker med det. Man förstår inte att smörgåsar och bullar måste räknas i tusental. Likaså kaffe och te m.m. Frågan är om man inte borde fixa till matdetaljen genom ett FOOD COURT med en massa olika entreprenörer runt ett hav av bord (utan de hemska pappersdukarna) och stolar. Eller - ännu hellre - avstå från varm mat vid lunchdags och i stället erbjuda mackor, förpackade sallader, wraps och liknande. Snabbt och smidigt. Man vill INTE stå i kö vid dessa tillfällen! Det har man inte tid med - mässan och föreläsningarna drar i en ... En riktigt bra och praktisk innovation vore om arrangören eller någon sponsor kunde förmås BJUDA på kaffe, te och vatten, helt enkelt låta det ingå som en del av inträdesavgiften. Tänk er "tankställen" på 10 eller 20 platser i lokalerna där folk får ta för sig av de ljuva dryckerna - efter att utan köbildning ha köpt ut sin macka eller sin bulle. Tänk vad mycket irritation och frustration en sådan generositet skulle bespara besökarna. Själv fick jag ingen lunch vare sig lördag eller söndag. På lördagen var maten slut och på söndagen kom jag för sent. Lunchserveringen stängde redan kl 13.30 respektive 14.00, vilket man naturligtvis inte kunde veta. På fredagskvällen fick jag mat, men salladen var slut ... Njaee, så kan vi inte ha det!
- UNDERHÅLLNINGEN - eller skall vi säga UNDER BÄLTETHÅLLNINGEN. Artisterna på Tylösand var hämtade från NYA HALMSTADSREVYN, tvenne muntra herrar i övre medelåldern. Sjunga kunde de och spela med och det på flera olika instrument. I deras första avdelning bjöd de bl.a. på en visversion av den gamla historien om mannen som råkat bli sin egen morfar, samt på ett härligt kollage av gamla schlagerlåtar. Mycket trevligt och njutbart. Efter kaffet återkom de emellertid med en andra avdelning. Det borde de inte ha gjort. Något mer platt, plumpt, pinsamt och dumt får man söka efter. Så fort underhållare nämner ordet Viagra, vet man vad klockan är slagen; Nu kommer det ett gäng fräckisar. Jag är inte särskilt pryd eller sipp och kan visst skratta åt en väl framförd fräckis. Men det skall vara stil och poäng i det hela. Det var det inte på Tylösand. Allt fler sänkte generade sina huvuden mot skämskudden och önskade livet ur föreställningen. Många smög sig diskret ut ur lokalen, även jag efter några förfärliga minuter, för att på så vis undkomma allt det låga och pinsamma. Borde inte erfarna artister, för undvikande av katastrofer av det här slaget, kunna läsa av sin publik så pass att de förstår vad som går hem. Men buskisduon brassade på, som hade de haft ett gäng repgubbar eller en svensexa framför sig. Bedrövligt!
Incidenten på Tylösand lämnade en besk eftersmak, som dock söndagens alla positiva upplevelser på Halmstad Arena snart nog förmådde skingra. Enda anledningen till att jag så mångordigt beskriver det inträffade är i hopp om att det måtte tjäna androm (läs: Växjö) till varnagel. Man måste som arrangör i förväg ta reda på ungefär vad artisterna tänker utsätta sin publik för - detta så att man hinner stämma i Nissan.
***