En epidemi härjar på mitt skrivbord, en epidemi som torde vara vanligt förekommande bland släktforskare. Jag kallar den för kopulerande papper.
Symptomen är enkla att identifiera: jag sätter mig ner vid datorn med en bunt med forskningsanteckningar som ska matas in i Disgen. Under inmatningen inser jag att jag inte har följt en person bakåt. Kanske finns hon redan i min dator? Nej, men jag har ju inte kollat upp hennes föräldrar! Så jag loggar in på AD Online, letar fram föräldrarna, konstaterar att inte heller de finns med i databasen och fortsätter att följa släktleden bakåt. Efter att ha börjat med ett dussin blandade släktforskningspapper sitter jag plötsligt med ett femtiotal fullklottrade nya papper. På något sätt lyckas anteckningarna på egen hand föröka sig.
Hur medicinerar man då mot denna åkomma?
Något riktigt verkningsfullt botemedel finns inte i dagsläget. Symptomen lindras dock genom fortsatt inmatning. Tyvärr är det oerhört vanligt att epidemin sätter ny fart när ytterligare personer kollas upp och nya släktled följs bakåt. Riktigt rörigt blir det förstås när i stort sett varenda individ som påträffas finns med någonstans i databasen. Då gäller det att vara koncentrerad medan personerna kopplas ihop och att inte stöna alltför högt medan högen av nerklottrade papper växer sig allt högre på skrivbordet…