För länge sedan var jag beroende, beroende av att avsluta varje dag med att läsa allt nytt som dykt upp i Anbytarforum. Det kunde finnas något intressant, något nytt att lära sig eller kanske fanns det ett svar på någon av de frågor som jag hade utestående.
Olika ämneskategorier syntes och de mest intressanta besöktes för att se hur de utvecklades.
Det var lätt att hitta bland alla möjliga ämnen, även till de som inte var direkt släktforskning utan lite mer i utkanten, arrangemang, kurser och ibland en del intressanta spörsmål runt föreningar och förbund.
Ibland skälldes det på varandra när det fanns olika uppfattningar, vilken släktgren var det som bodde i vilket hus och vilka barn fick de, tillsammans eller med någon annan. Långa redogörelser, med så många källhänvisningar att det var nästan omöjligt att hinna med att läsa innan ett antal inlägg till kommit in och vänt allt på ända. En del trådar är så gamla med så många inlägg att den ena sidan med historiska inlägg efter den andra dyker upp när ämnet plockas upp. Men, och det är det fina, allt är sökbart och det går att plocka fram mycket som, i andra lösningar är fördolt.
Jag vet inte hur många mail jag fått under senare år, som ställt till det en del. Minnet kanske inte är det bästa men visst är det svårt när någon skickar ett mail och skriver: Jag tror att vi är släkt för jag ser att du beskriver min mormors fädernegård och de som bodde där. Ja, ibland ser det ut så och ibland är det på engelska, men med samma innehåll. Ett nervöst letande i släktträdet, vilka kan det här vara och var ser de texten. Kära mailskribent, var kan du ha hittat dessa uppgifter, blir ofta retursvaret. Känns nästan pinsamt att inte veta vad jag kan ha sagt. Jodå, du skrev det 2006-12-10, i ett svar till en Nyman på en fråga om Sänsjö. I det läget känns det skönt att inte tillhöra veteranerna på Anbytarforum, det är bara 15 år sedan jag började skriva. Tänk de som varit med längre, hur mycket har inte de att komma ihåg.
Jag tror inte risken är så stor med alla de inlägg som idag görs i de hundratals Facebook-grupper som idag behandlar släktforskning i olika former. Ett inlägg görs, svaren ges och sedan försvinner kunskapen ner bland trådarna. Nästan lite som den konsumtionshysteri som föregick den till som är nu, då vi talar om hållbarhet. Fast det tänket har ju inte nått oss på facebook, vi svarar på samma fråga gång efter gång. Nu måste jag tillstå att jag har absolut inget emot alla de grupper och människor som finns. Det blir underbara möten och släktforskningen når oerhört mycket längre ut nu än bara för några år sedan. Grupperna är en del av den kulturändring vi ser. Allt mer material digitaliseras, söktjänsterna byggs ut och nu kan man leta i 1000-tals arkiv sittande hemma i soffan.
Kommer vi att komma tillbaka till den tid då alla använde Anbytarforum och inget annat (vi kan just nu glömma de som försökte konkurrera med liknande teknik, de är nog borta nu. Jag tror inte det, men kanske får den Anbytarforumskribent som för 5 år sedan skrev att facebook tar snart slut, ungdomarna har redan lämnat den lösningen. Kanske är släktforskarna lite mer svår rörliga, vi var inte med i starten, men nu körs det hårt.
Tittar vi oss omkring, och försöker förstå vad som kommer att hända, så lär vi aldrig se en tillbakagång till hur det var förr, men kanske börjar vi sakta inse att det finns behov av att spara all den kunskap som förmedlas via sociala medier. Det finns små embryon till tjänster som samlar ihop det som skrivs och med hjälp av liknande program som idag används för att behandla stora datamängder till företag, börjar samla på sig information om andra ämnen. Får vi se kopplingar mellan jättarna som levererar släktforskartjänster, Facebook och Anbytarforum (och liknande i andra länder). Kanske, tiden får utvisa.
Andra kopplingar ser jag redan nu. Mödosamt hopskrivna inlägg, med genomtänkta formuleringar och beskrivningar, som finns på Anbytarforum dyker plötsligt upp i tryckta verk. Någon återanvänder ett inlägg, kanske skrivet som svar i en lång kedja, i en helt annan miljö. Jag hoppas med tillåtelse av den som skrivit inlägget i Anbytarforum, men vem vet. Undrar om vi får se facebookinlägg som delar av framtida genealogisk litteratur.
Funderingar, men inga svar, men jag önskar att fler gör en upptäcktsresa bland allt ”godis” som finns i Anbytarforum. Sätt av en kväll och titta runt, det finns oerhört mycket intressant att hitta.