Tre små gummor

I helgen blev det äntligen av, det som jag hoppats på i 38 långa år …

1977 avled nämligen en gammal släkting, Ingrid, plötsligt och oväntat. Hon skulle just fylla 75, och hade bakat kakor och bullar inför den förväntade uppvaktningen. Så dog hon, och begravningen kom att hamna just på själva födelsedagen. Vid minnesstunden festade vi på hennes bakverk, precis som i den gamla anekdoten: ”Vassego och smaka på! Liket har själv bakat kakorna”. Men de var ju bakade för oss och för denna dag, så varför inte … 

Ingrid var en levande uppslagsbok när det gällde släktens historia och hade brevkontakt med ett stort antal släktingar både i Sverige och i Amerika. Hon var enda barnet, men kusiner fanns det i mängder. Alla pappas syskon hade utvandrat och även pappa hade packat amerikakofferten, men ångrade sig inför moderns tårar och blev kvar. Han var mjölnare, liten till växten men stark som en björn. Anders kunde slänga upp 100-kilossäckar på ryggen och sedan klättra upp för en smal trappstege till kvarnens inlopp, där säden skulle hällas i. 43 år gammal gifte han sig till sist med sin Tilda, 37. Äktenskapet föreföll länge förbli barnlöst, men efter sju år, vid fyllda 44, föder Tilda sitt första och enda barn; Ingrid. 

Som enda barn, och med så gamla föräldrar, är det inte förvånande att Ingrid kom att förbli i hemmet. Hon blev det man brukar kalla Hemmadotter, och fick så småningom ta hand om både far och mor, som blev 97 respektive 87. Socialt begåvad och släktkär som få kom hon att få många vänner och bekanta. Till begravningen kom det över 100 personer, vilket får sägas vara unikt för en ensamstående kvinna utan vare sig familj, nära släktingar eller arbetskamrater. 

Ingrid hade mängder av gamla fotografier. Två härliga gamla insticksalbum till att börja med och sedan lådvis med lösa fotografier. Bara några månader före hennes bortgång satt vi och gick igenom dessa bilder. Ingrid berättade vilka de föreställde och jag skrev namn, årtal och annan identifierande information på baksidan. Precis det vi alla borde ägna oss åt … 

Efter hennes död hamnade alla Ingrids fotografier, gamla brev och dokument hos kusinbarn på västkusten. I 38 år har jag som sagt önskat och hoppats få titta på samlingen och kopiera/skanna allt av intresse, vilket var det mesta, eftersom jag själv var släkt med Ingrids mor, min hustru med fadern. I lördags blev det äntligen av. Fotografilådan hos släktingarna visade sig vara ett ymnighetshorn av fantastiska fotografier, mycket mer än vad jag kunde erinra mig, inte minst från Amerika, och min skanner gick varm. 

Titta till exempel på rubrikbilden här ovan. ”Tre små gummor” har jag skrivit på baksidan: Lottie, Ada och Tilda – alla från Falekvarna, jämnåriga och fortfarande vänner, fast nu i närheten av Rockford, Illinois. Samma stadiga tanter finns också med på denna bild; Kaffetåren. Enligt Ingrid var kopparna tomma …

b2ap3_thumbnail_Kaffetren.jpg

Särskilt lycklig är jag över bilden av de två syskonen, Amanda och Otto Sandgren, tagen i Falköping strax före Ottos avresa till Amerika 1888. Otto är en av de försvunna medlemmarna av släkten Sandgren. Han hamnar som så många andra svenska emigranter i Minnesota, där han drar sig fram som lantarbetare, bl.a. i Douglas county. Sedan går det illa. Han blir tagen för stöld, grand larceny, kallas för ”county bum” (luffare) och sätts i sinkabirum i Stillwater. Där sitter han ännu 1910 enligt folkräkningen, men släpps en kort tid därefter villkorligt, rymmer sin väg och är sedan dess försvunnen. Enligt gamla protokoll har han ett alias: Otto Johnson. Är det någon som har träffat på en sådan någonstans i Amerika…?

b2ap3_thumbnail_Amanda-och-Otto-Sandgren.jpg

Så, du som längtar efter gamla bilder till din släktutredning: 

Tag genast kontakt med dem som kan tänkas ha sådana i sin ägo, inhandla en behändig reseskanner till din laptop, och sätt igång!

Now’s the time!