Viva España

Nelson

Eftersom tre av mina barnbarn också har lite spanskt påbrå är jag, som ansvarskännande släktforskare, naturligtvis tvungen att försöka forska lite även i detta lands källmaterial. Detta utan att kunna mer än en handfull ord på spanska och totalt ignorant kring hur nationens folkbokföring, kyrkoböcker och arkiv fungerar.
 
Efter decennier av misslyckade försök, fick mina forskningar nyligen ett rejält genombrott när jag via en google-sökning hittade den framstående spanske historikern och genealogen NELSON DIAZ FRIAS. Det visade sig att denne flitige man publicerat en rad genealogiska utredningar och källskrifter. Så också om den lilla staden Adeje, där mina barnbarn har en del av sina rötter. Boken på bilden visade sig vara en riktig guldgruva - en renskrift av samtliga vigslar i församlingen 1565-1925. Men författaren nöjer sig inte med bara avskrifter, utan har därefter lagt till en matig notapparat med hur många framforskade ledtrådar som helst om brudparet i fråga, deras bakgrund, föräldrar och barn samt uppgifter om deras död och begravning så småningom.  
 
Som redaktör för Släktforskarnas Årsbok har jag blivit allt mer allergisk mot "onödiga" fotonoter, sådana som inte ger någon ny information utan bara står där som en sorts obligatorisk, ehuru onödig, källhänvisning. Men det här är något helt annat. Nelson Diaz Frias fotnoter läser man med förtjusning och tar till sig all den nya information de bjuder på. 
 
Och det behövs, eftersom det i Spanien, och i så gott som alla andra länder, saknas Husförhörslängder eller liknande källserier, där man ser och kan studera hela familjegrupper i sina sammanhang och kan följa dem framåt och bakåt i tiden. I en del länder finns det Folkräkningar, som i viss mån fyller denna funktion, men som bara är ögonblicksbilder, plötsliga nedslag i historien.
 
Den spanska namngivningen har dock sina fördelar framför den svenska. I Spanien har varje individ TVÅ efternamn, ett efter pappa och ett efter mamma. Detta ger oanade möjligheter för fortsatt forskning. I vigselboken finns som regel också kontrahenternas föräldrars fulla namn med. Så när PEDRO RODRIGUEZ GARCIA och ANTONIA RODRIGUEZ GONZÁLEZ 1874 gifter sig i Adeje får vi också veta att hans föräldrar heter:
 
PEDRO RODRIGUEZ FUENTES och ANTONIA GARCIA HERNÁNDEZ
 
och hennes:
 
JOSÉ RODRIGUEZ FUENTES och MARIA DOLORES GONZÁLEZ CASTELLANO
 
vilket ger oss flera nya släktnam bakåt i tiden: Fuentes, Hernández. González och Catellano.
Vi får också anledning att starkt misstänka att brud och brudgum måste vara kusiner.
 
Efter detta genombrott blev det att raskt ta sig ned till Spanien och besöka de städer och byar där den spanska släkten bott och verkat. Också kyrkogårdarna, där de spanska gravstenarna ofta bjuder på porträtt på de avlidna. Detta känns kanske lite främmande och udda för oss nordbor, men för en släktforskare kan ingenting vara roligare, utom möjligen att också få träffa levande personer, som kan berätta lite mer om de olika släktingarna, deras liv och öden.
 
Grav
 
Här en sida ur Nelsons bok:
 
Adeje
 
Våra barnbarn och ännu mer våra barnbarns barn kommer sannolikt att ha en blandad antavla med inslag från flera både Europeiska som utomeuropeiska nationer. För deras skull är det viktigt att våga ta sig an även sådana grenar om så bara för att säkerställa några få generationer bakåt i tiden. Viktigare kanske än att komma ytterligare en generation tillbaka på 1600-talet i en svensk släkt ...
 
×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Varifrån kom Anna Sundqvist?
Kan man skriva vad som helst
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
27 april 2024

Captcha bild