Kära mormor

Våra mor- och farföräldrar har för många av oss en särskild plats i hjärtat. Min egen mormor var verkligen en central person i mitt liv under uppväxten, men också för min mamma och hennes syskon.

Idag berättar jag om två böcker om mormödrar, sinsemellan mycket olika. Alltså både böckerna och mormödrarna, men från ungefär samma tidsepok. Den ena levde på landsbygden i Småland, den andra i staden Västerås och senare i Stockholm.

Andra släktforskare har tipsat om båda dessa böcker, men nu minns jag inte längre var och hur, jag är bara glad att jag fick upp ögonen för dem.

Hultgren Miller 

Lättläst, kärleksfull och och med både humor och värme. Så skulle jag beskriva Catharina Millers bok "Det var inte längesen" (Votums förlag 2022). Hon skriver om sin mormor Hanna Elisabeth Grek som levde mellan 1884 och 1970, från 1914 gift med Sixten Lindblad. De hade gården Norra Isaryd i Frinnaryds socken i norra Småland.

Hanna Grek var småskollärarinna från Nye, född i Lannaskede, och kom på besök till en kamrat som var lärarinna i Frinnaryds skola. Där träffade hon blivande maken Sixten, född Sixtus Petrus Lindblad 1885. Som gifta tog de över hans fädernegård. Boken innehåller en del släkthistoria men kretsar framför allt kring Hanna Elisabeth och hennes liv. Hon födde tre barn innan maken dog alldeles för tidigt 1939.

Det här är en släktbok som är intressant långt utanför den egna släkten och lokalsamhället. Catharina Miller berättar i korta avsnitt om allt möjligt som har bäring på hennes mormors liv, både utifrån historiska dokument, egna minnen, ärvda saker, fotografier och berättelser. I boken tar hon ett kliv utanför sin mormors familj och gården och berättar om grannarna, om trakten, om arbetet, om vänner och släktingar, om de stora förändringar och händelser som påverkat hennes mormors liv eller som hon berörts av. Om livet.

En viktig roll i boken har bygdefotografen Oskar Jarén, verksam under första halvan av 1900-talet i Frinnaryd. Många av hans fotografier har lånats in till boken och de ger en extra dimension åt berättelsen och en vidare bild av bygdens folk. Det mesta kretsar kring mormor Hanna Elisabeth men Catharina Miller bjuder också läsaren på sina egna reflektioner om både dåtid och nutid, om varför mikrohistorien är viktig och vad vi ska ha den till idag.

Miller 5905

Miller 5904

De två bilderna ovan är från Catharina Millers bok. Hennes man David Miller är fotograf och har tagit de fina nutida bilderna i boken. 

Släktforskaren Kurt Hultgren har skrivit boken "Se upp i backen". Den kom ut 2021 (Perrongförlaget) och handlar om hans mormor Ina Lundbeck, född Lindgren 1876, och som levde till 1964. Boken handlar också om hennes släkt några generationer bakåt, om författarens morfar John Lundbeck och hans släkt men också om de nutida generationerna.

Både Ina och John Lundbeck var födda i Västerås, John var storebror till Inas klasskamrat Märta Lundbeck. Som unga flyttade de till Stockholm och gifte sig 1901, och där föddes deras fem barn i det nya villasamhället Storängen i Nacka.

Kurt Hultgren berättar om hur mycket hans mormor berättade på äldre dar och att han då nedtecknade systematiskt vad hon sa och att de gick igenom hennes gamla fotoalbum. Det är så många av oss önskar att vi hade gjort. Det är verkligen trevligt berättat, med många detaljer och mycket släkthistoria. En skatt för den som har gemensam släkt med paret Lundbeck. Ett föredömligt namnregister finns längst bak i boken.

Hultgren 5896

Hultgren 5898

I Kurt Hultgrens bok finns både familjbilder och äldre fotografier från Västerås och andra platser.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Anshelm Rönnkvist
Med ålderns rätt
 

Kommentarer 7

Stefan Simander den lördag, 15 april 2023 04:01

Stort TACK för dessa fina boktips! Särskilt för mig som vuxit upp i Västerås.

Stort TACK för dessa fina boktips! Särskilt för mig som vuxit upp i Västerås. :D
Eva Johansson den lördag, 15 april 2023 11:23

Stefan: Ja, den boken är nog intressant för de flesta Västeråsare med intresse för släkt- och lokalhistoria. Det finns flera äldre bilder från centrala Västerås som visar hur det såg ut vid förra sekelskiftet. Utöver personhistorien är även detta intressant, tycker jag.

Stefan: Ja, den boken är nog intressant för de flesta Västeråsare med intresse för släkt- och lokalhistoria. Det finns flera äldre bilder från centrala Västerås som visar hur det såg ut vid förra sekelskiftet. Utöver personhistorien är även detta intressant, tycker jag.
Christina Iderbring den lördag, 15 april 2023 09:14

Tack för bra tips. Jag har också haft förmånen att växa upp nära både farmor och mormor och vet vad de har betytt. Just nu jobbar jag på att lyfta fram min egen mormors roll för mig men också för den roll som prästfru som hon hade. När jag forskar på området prästfruar hittar jag många far- mormödrar vars liv varit beundransvärt och som betytt mycket för många människor.

Tack för bra tips. Jag har också haft förmånen att växa upp nära både farmor och mormor och vet vad de har betytt. Just nu jobbar jag på att lyfta fram min egen mormors roll för mig men också för den roll som prästfru som hon hade. När jag forskar på området prästfruar hittar jag många far- mormödrar vars liv varit beundransvärt och som betytt mycket för många människor.
Eva Johansson den lördag, 15 april 2023 11:27

Christina: Planerar du att också skriva en bok om din mormor? Det tycker jag att du gör rätt i. Jag skulle nog gjort det också, om inte en av mina mostrar redan skrivit en sådan bok, och som jag är väldigt glad för.
Prästfruar hade ju en särskild roll i lokalsamhället. I Gunnar Wetterbergs bok "Prästerna" från förra året skriver han om prästfruarna och bl a att det fanns församlingar där man inte gillade prästen men ville ha kvar honom för att man ville ha kvar prästfrun.

Christina: Planerar du att också skriva en bok om din mormor? Det tycker jag att du gör rätt i. Jag skulle nog gjort det också, om inte en av mina mostrar redan skrivit en sådan bok, och som jag är väldigt glad för. Prästfruar hade ju en särskild roll i lokalsamhället. I Gunnar Wetterbergs bok "Prästerna" från förra året skriver han om prästfruarna och bl a att det fanns församlingar där man inte gillade prästen men ville ha kvar honom för att man ville ha kvar prästfrun.
Christina Iderbring den lördag, 15 april 2023 16:19

Ja Eva, jag har länge haft målet att skriva en bok om min mormor. Men vägen till boken har tagit mig på en spännande släktforskar resa, så det tar lite tid. På resan har det blivit några delmål jag inte räknat med, men boken är på gång.....

Ja Eva, jag har länge haft målet att skriva en bok om min mormor. Men vägen till boken har tagit mig på en spännande släktforskar resa, så det tar lite tid. På resan har det blivit några delmål jag inte räknat med, men boken är på gång.....
Maria Timashans den lördag, 15 april 2023 19:52

Trevlig läsning och båda böckerna väcker läsbegär hos mig.
Tyvärr har jag tudelade känslor för min egen mormor, hon föddes 1888, födde nio barn, var styvmor till tre, blev änka två gånger och hade en stor släkt som hon älskade... eller inte, då det var så uppenbart att min mamma och en annan av systrarna ogillades, av vilken anledning vet jag inte och mamma ville inte tala om det. Detta ogillande flyttades sen över till dessa systrars barn (jag är ensam, men moster hade tre barn) och vi var de enda som inte fick den då, stora summan, 5000 kr på födelsedagen när vi fyllde 10 år.
Jag kände inte till denna pengaincident förrän flera år senare, så mormor var för mig en rar gammal dam som hade en stor 90-års-fest och kom att fylla 92 innan hon dog.
Släktforskning har fått mig veta många saker om min mammas barndom och uppväxt vilka tyvärr inte är lika härliga, därav dessa delade känslor.
Ett frö såddes, jag har så mycket information om min mormor så det skulle kunna bli till en bok även om det kanske möjligen är intressant för den närmaste släkten. Detta gäller även min farmor, en mycket älskvärd kvinna.

Trevlig läsning och båda böckerna väcker läsbegär hos mig. Tyvärr har jag tudelade känslor för min egen mormor, hon föddes 1888, födde nio barn, var styvmor till tre, blev änka två gånger och hade en stor släkt som hon älskade... eller inte, då det var så uppenbart att min mamma och en annan av systrarna ogillades, av vilken anledning vet jag inte och mamma ville inte tala om det. Detta ogillande flyttades sen över till dessa systrars barn (jag är ensam, men moster hade tre barn) och vi var de enda som inte fick den då, stora summan, 5000 kr på födelsedagen när vi fyllde 10 år. Jag kände inte till denna pengaincident förrän flera år senare, så mormor var för mig en rar gammal dam som hade en stor 90-års-fest och kom att fylla 92 innan hon dog. Släktforskning har fått mig veta många saker om min mammas barndom och uppväxt vilka tyvärr inte är lika härliga, därav dessa delade känslor. Ett frö såddes, jag har så mycket information om min mormor så det skulle kunna bli till en bok även om det kanske möjligen är intressant för den närmaste släkten. Detta gäller även min farmor, en mycket älskvärd kvinna.
Eva Johansson den söndag, 16 april 2023 17:51

Maria: Så sorgligt att din mormor gjorde skillnad på sina barn och sin barnbarn. Det finns hemligheter i många släkter och ibland kan de uppdagas med tiden. Men det här är svårt att förstå.

Maria: Så sorgligt att din mormor gjorde skillnad på sina barn och sin barnbarn. Det finns hemligheter i många släkter och ibland kan de uppdagas med tiden. Men det här är svårt att förstå.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
27 april 2024

Captcha bild