Denna blogg kommer att bli en smula politisk, men bara en smula så det går an att läsa vidare.
Hur många svenskar var det som lämnade fosterlandet under den stora utvandringen 1840-1930? Siffran 1,3 miljoner brukar nämnas, men då handlar det nog om ett netto, efter det att 200.000 emigranter så småningom återvänt till fosterlandet. I så fall talar vi om 1,5 miljoner, som givetvis inte ska jämföras med de 10 miljoner som bor i Sverige idag, utan med de 4 eller 5 miljoner vi var på den tiden. Det innebär att var femte svensk, i vissa landskap och bygder rent av var fjärde, faktiskt utvandrade. En oerhörd siffra som ger näring åt flera tankar och jämförelser. Vi får inte glömma att väldigt många svenskar också hamnade i andra länder än USA - framför allt i Danmark och Tyskland, dit arbetsvandringen och utvandringen under vissa årtionden var massiv.
Var då alla dessa 1,3 miljoner emigranter flyktingar? Så tänker vi väl knappast. Låt se, vad säger egentligen FN:s flyktingkonvention?:
Hmmm ... Det är verkligen inte många av de svenska emigranterna som hade kunnat åberopa denna konvention och därmed uppnå flyktingstatus.
En grupp som kan sägas ha befunnit sig i "frivillig landsflykt" var i så fall de som inte hade rent mjöl i påsen. De som gömde sig undan rättvisan, som fifflat med skatten, gått i konkurs eller sysslat med skumraskaffärer. Ett antal unga män lämnade i slutet av 1800-talet Sverige för att undgå militärtjänst, men det var förmodligen fler som "rymde" för att undgå faderskap ... Ingendera anledningen kan sägas generera flyktingstatus.
Slutsatsen, mina vänner, är att nästan inga av de 1,5 miljoner svenskar som emigrerade kan beskrivas som flyktingar enligt flyktingkonventionen. Praktiskt taget samtliga, även Karl-Oskar och Kristina, måste med dagens terminologi betecknas som
De utvandrade för att
I dessa tider talar politiker och många enskilda svenskar med förakt i rösten om dessa "ekonomiska flyktingar" som förslagna lycksökare. De har inget här att göra och bör därför snarast lämna landet, i värsta fall låsas in. Härvidlag glömmer man sina egna släktingar och förfäder, de 1,5 miljoner svenska lycksökare, som för 100-150 år sedan i desperation drog upp sina bopålar och begav sig till det stora landet i väster!
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 4
Vad säger FN:s stadgor om Karl-Oskar och Kristinaom man ser det hela ur de indianers synvinkel vars mark de stal?
De som emigrerade till Nordamerika och andra länder var säkerligen mest ekonomiska flyktingar. Det var ju hungersnöd och oerhört fattigt i Sverige. De länder de emigrerade till verkar har varit i behov att ny arbetskraft och emigranterna fick rulla upp ärmarna och försöka skapa sig en ny och bättre tillvaro genom hårt arbete i konkurrens med landets befolkning. Det lyckades för väldigt många, verkar det som. Inga bidrag passiviserade dem, de var tvingade att lära sig språket någorlunda och lära sig hur det nya landet fungerade. Hur är tanken? Med anledning av att man på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet emigrerade till Amerika så måste vi "tacka" genom att inte prata om nivåer på flyktingmottagande och ekonomiska flyktingar, eller?
Intressant frågeställning! Vi måste komma ihåg att Karl-Oskar, Kristina och resten av sällskapet är helt fiktiva personer. Vilhelm Moberg tänkte sig från början att utvandringen skulle ske i samband med nödåren 1867-68, men när han insåg att det måste ske före 1858 för att få in historien om Danjel och hans följe var han tvungen att hitta något tidigare nödår. Därför lät han dem utvandra 1850, trots att detta "nödår" inte var värre än att det inte förekom någon utvandring till Nordamerika före 1852. Svälthistorierna i Utvandrarna hör hemma i 1867-68. Inte heller förekom någon massutvandring från Ljuder 1857, som Moberg påstår i Nybyggarna. De enda som kan betecknas som (religiösa) flyktingar är väl Danjel med familj och i viss mån Ulrika och hennes dotter. Karl-Oskar kanske kan gälla som ekonomisk flykting, men det är ju inte så att han inte kan leva på Korpamoen. Han har bara hört att man i USA får förstklassig jord för en spottstyver (även där är Moberg för tidigt ute, eftersom Homestead Act inte kom förrän 1862), och han vill inte riskera att förstöra sin kropp på stenbrytning som sin far utan att det leder någon vart. Robert är en äventyrare, Arvid vill utvandra för att bli kvitt glåporden och Jonas Petter vill bara komma bort från sin fru. Ingen av dessa kan kallas flyktingar på något sätt.
Ulla Comerus
Tanken skulle kunna vara att man kan se världen ur ett större perspektiv än den lilla värld många lever i. Pratar om "nivåer på flyktungmottagande" görs hela tiden. Känner du att det borde pratas mer om just nivåerna eller vill du bredda diskussionen något och kanske få in lite mer nyanser såsom hur vi på bästa sätt kan dela med oss av vårt lands rikedom och trygghet till dem som flytt från länder där deras liv inte är värt mer än den mygga jag just klappade ihjäl eftersom den försökt stjäla mitt blod?