Man tror inte sina ögon!

Sedan någon tid ligger en betaversion av Kungliga Bibliotekets nya digitala tidningssajt TIDNINGAR ute för vem som vill att testa och tycka till om. Äntligen! som han sa, Gert Fylking. Betaversionen innehåller Aftonbladet och Svenska Dagbladet från tidernas begynnelse fram till nutid, en otrolig resurs för alla släkt- och hembygdsforskare, historiker, skolor och universitet samt för vanliga dödliga. Låt oss då testa:

Det var det hele ...En vit ruta, rätt och slätt. Vissa booleanska (minns ni dem) funktioner som "och" tycks fungera, liksom citat-tecken, men mängder av träffar blir det. Om gränssnittsritaren tror sig ha förenklat sökandet genom en total avsaknad av filterfunktioner, tror han fel. När man väl har gjort en första sökning uppkommer ett nytt läge (nedan) där man grafiskt kan studera träffantalet över tid, och även begränsa sökandet med hjälp av kalendermarkeringar som hos SJ eller flygbolagen.

Så kommer då resultaten (se ingressbilden). Wow! Det kliar i fingrarna att få klicka sig vidare, och gör man det får man omedelbart fram rätt sida, där det aktuella stycket eller spalten är gulmarkerad för att det skall gå lättare att hitta just det man sökt efter. I liknande sajter i andra länder, USA t.ex., är det ännu bättre, eftersom det är själva sökordet som gulmarkerats. När man fått fram en spännande notis och yr av glädje skulle vilja skärmklippa sig till just detta avsnitt, så tycks detta inte vara möjligt. Man kommer inte åt knapparna ... (är detta en tabbe eller ett illistigt sabotage?) Nåväl, vi hittar en annan spännande träff, klickar, och då händer detta:

Ser ni vad det står?

UPPHOVSRÄTTSSKYDDAT MATERIAL, KAN ENDAST LÄSAS DIGITALT PÅ KUNGLIGA BIBLIOTEKET.

Jaha, tänker man då, kan det handla om det senaste årets eller kanske decenniets tidningar. Ack nej! Det handlar om 150 år! Allt efter år 1863 är således blockerat för oss medborgare, som finansierat hela baletten med våra skattepengar. Det är bara de av oss, som råkar bo i Stockholmsområdet, som kan sägas ha någon form av rimlig tillgång till detta unika, extremt värdefulla och rikstäckande material. Om gränsen hade gått vid 1963 så hade det varit illa nog, men 1863 är rena skämtet! Hur kan man ens i en betaversion presentera något så illa hopkommet och och ur rättvise- och demokratiaspekt användarvidrigt som TIDNINGAR?

Och varför 150 år? Kalkylen tycks vara att det med säkerhet måste ha gått 70 år efter upphovsmannens (författarens/journalistens/fotografens) död för att det skall vara tryggt och säkert att tillgängliggöra materialet. Man tänker sig förmodligen att människor normalt blir ca 80 år gamla och 80 + 70 = 150 år.

Men snälla nån! Det är väl inte detta upphovsrätt handlar om? Artiklarna, texterna och bilderna är ju redan en gång publicerade. En digitalisering handlar ju inte om att ge ut en ny upplaga. Det är bara ett modernt och praktiskt sätt att tillgängliggöra ett annars svårtillgängligt och skört material. Upphovsrätt handlar i min bok om att man inte får stjäla texter och presentera dem som sina egna, att man får citera men alltid måste nämna källan o.s.v. Inte om att i princip hemligstämpla en stor del av det svenska kulturarvet!

Och hur kan man, om Upphovsrätten ändå skall tolkas på detta sjuka sätt, tillåta sig att visa detta hemligstämplade material på någon plats över huvud taget, ens på Kungliga Biblioteket självt? Har KB fribrev från Upphovsrätten?

Vi trodde att vi med PUL-light hade kommit förbi de värsta avarterna kring publicering på Internet, men nu slår KB till med

PUL-heavy!

150 år!

Gå och bada!