Den osannolika historien om överste Broady

Du som släktforskar gillar kanske att läsa historiska romaner och biografier om historiska personer. Då rekommenderar jag varmt Ola Larsmos senaste bok "Översten" som kom ut förra året. Det är en dokumentärroman, en skönlitterär berättelse som handlar om en verklig historisk person. Ola Larsmo har skrivit flera böcker i denna genre under sitt snart 40-åriga författarskap. Sjlv är jag mest förtjust i "Himmel och jord må brinna" som handlar om hungerupproret i Västervik 1917, och boken "Swede Hollow" om svenska emigranter i USA, de som inte var framgångsrika och blev dollarmiljonärer.

Ola Larsmo, hans senaste bok "Översten". Pressbilder från Kaunitz-Olsson förlag.

"Översten" handlar om Knut Oskar Brundin som föddes 1832 i Uppsala, son till en salpetersjudare och tvätterska. En fattig familj. Alla hans fem syskon dog innan han själv var vuxen.

Knut Oskar blev soldat och lämnade hemmet. En söndag när han kom hem för att träffa föräldrarna satt hans far ensam vid köksbordet. Hans mor hade rest till Amerika, utan att i förväg berätta om sina planer. Hon hade anslutit sig till den frireligiösa kyrka som en tid varit tillåten i Stockholm. Det här var före 1858, när konventikelplakatet upphävdes. Knut Oskar förflyttades sedan med sitt regemente till Göteborg och en dag kom ett brev att hans far dött. Nu var han ensam kvar i Sverige. Han skrev ett brev till sin mor i New York, till den enda adress han hade till henne.

I Göteborg gifte han sig med Charlotta Kloppman och de emigrerade till Amerika som nygifta i augusti 1854. Charlotta skulle föda deras första barn på senhösten och de räknade med att anlända till New York med god marginal. Så blev det inte. Segelfartyget hade motvind, drev långt norrut och resan tog flera veckor längre än planerat. Charlotta drabbades av en febersjukdom, i likhet med flera medpassagerare, och dog några dagar efter att ha fött deras dotter. Tack vare hjälp av en änka och henne vuxna dotter klarade sig dottern, som fick samma namn som sin mor.

Till slut kom de i land i New Foundland i Kanada och en mödosam resa tog Knut Oskar och lilla Lotten till New York. Där fick han åter hjälp, nu av en baptist och hittade till slut sin mor som gift om sig. Men lilla Lotten dog.

Så småningom blev Knut Oskar själv en hängiven baptist och utbildade sig till pastor vid baptisternas högskola. Där gifte han sig med Emily Westnedge. Examensåret 1861 bröt amerikanska inbördeskriget ut och Knut Oskar lät sig värvas, tillsammans med flera studiekamrater, för att slåss mot slaveriet. Han hade militär talang, klarade sig genom alla fältslag och steg i graderna så att han lämnade kriget som överste.

Detta är den yttre ramen i berättelsen kring Knut Oskar Broadys liv. I USA bytte han efternamn.

I Ola Larsmos roman, som i allt väsentligt bygger på kända fakta, får vi följa Knut Oskar Broady fram till strax efter inbördeskrigets slut med en sista glimt från 1870-talet. Då hade han återvänt till Sverige, tillsammans med sin amerikanska hustru och deras barn, för att arbeta för baptistkyrkan. Han är en av baptistförbundets pionjärer och var rektor för det svenska Betelseminariet i flera decennier.

På ett sätt är det en framgångssaga, men allra mest är det ett väldigt inkännande porträtt av en människa. I Ola Larsmos bok får Knut Oskar Broady liv på ett sätt som kanske inte hade skett i en mer traditionell biografi. Den här boken tycker jag väldigt mycket om och rekommenderar varmt, inte minst som inspiration för de släktforskare som står i begrepp att skriva sin egen släkthistoria.

Att skriva romaner om verkliga personer, alltså en sorts dokumentärromaner, har blivit en stor och växande genre. Jättebra, tycker jag. Jag älskar att läsa sådana här böcker.

Extra intressant blir det när Ola Larsmo tar sig an en person. Han har skrivit flera historiska romaner, jag tror att nästan alla hans böcker är sådana, och det gör han fantastiskt bra. Flera av dem handlar om verkliga personer.

Några av Ola Larsmos romaner. Eget foto.

Ola Larsmo växte upp i Västervik och debuterade 1983 med novellen "Vindmakaren". Den 8 oktober 1983 arrangerades Bokens dag på biblioteken i Västerviks kommun och Ola Larsmo deltog på stadsbiblioteket och berättade för besökarna om sitt skrivande. Då arbetade jag som reporter på en av lokaltidningarna och intervjuade honom. Efteråt läste jag novellen och sedan har jag läst nästan alla hans böcker. Vid intervjun 1983 sa han bl a att han ville uppmuntra andra att också skriva, att man inte ska ge upp utan fortsätta och inte vara rädd för att misslyckas. Ett råd jag håller med om helt och fullt. Skriv! Berätta din släkthistoria!

När jag nu tog fram den gamla artikeln ser jag att han då berättade att han tänkte bli lärare men också att fortsätta skriva, vilket jag hoppades. Och det är jag glad för att det blev så.

Artikeln från 1983, publicerad den 10 oktober 1983 i Västerviks-Demokraten. Jag tror att det var jag som fotograferade honom då, men det är jag inte säker på, vi var inte multijournalister på den tiden.