Veckans svenskamerikan – Ivor Thord-Gray

Ivor Thord-Gray i tjugoårsåldern omkring sekelskiftet 1900. Bildkälla: Umeå universitetsbibliotek.

Veckans svenskamerikan ger verkligen skäl för att kallas äventyrare och sägs ha inspirerat till romanfiguren Tarzan. Bördig från Södermalm gick han till sjöss och hamnade ganska snart i stridens hetta. Efter att ha krigat i nästan alla världsdelar blev han rysk och så småningom amerikansk generalmajor och under tiden hann han även med att gifta sig fyra gånger och ta en världsmästartitel i bågskytte.

Ivor Thord-Gray (Thord Ivar Hallström) föddes den 17 april 1878 på Södermalm i Stockholm. Hans föräldrar var folkskolläraren August Hallström (1840-1913) och Hilda Svensson (1845-1925). Han hade två bröder, konstnären Gunnar Hallström (1875-1943) och arkeologen Gustaf Hallström (1880-1962). En tredje bror, Erik Yngve (1889-90) dog i späd ålder.

Han tillbringade en tid i den svenska handelsflottan innan han 1895 hamnade i Sydafrika. Här bytte han namn till Ivor Thord-Gray och tog värvning i den brittiska armen där han stannade i tolv år. Han deltog i flera fälttåg och i boerkriget (1899-1902). När han 1906 tog avsked hade han ryttmästares grad (kapten i kavalleriet).

Verklighetens Tarzan

Under tjänstgöringen i Sydafrika fick Ivor i uppdrag att ta hand om en flock babianer som förstört odlingar. Babianerna drevs in i en smal dalgång, men alla aporna utom en lyckades undkomma. En liten hårlös unge blev kvar och det visade sig vara ett människobarn från trakten som varit försvunnen i några år. Ivors berättelse hamnade i tidningarna och några år senare ska händelsen ha gett inspirationen till Edgar Rice Burroughs böcker om Tarzan (den första boken kom ut 1914). Likheten mellan Tarzans riktiga namn – Lord Greystoke och Ivors efternamn är kanske ingen slump.

Ivor fortsatte sin militära bana på olika platser. Han tjänstgjorde hos den amerikanska armén 1906 på Filipinerna, 1909 hos främlingslegionen i Tonkin (Franska Indokina) och 1911 hos den italienska armén vid Tripolis (Libyen). Han stred 1912 under Sun Yat-sen i Kina när kejsardömet störtades och för Pancho Villa i Mexiko 1913. Året efter bytte han sida och slogs för Venustiano Carranza. I samband med detta utnämndes han till överste i den mexikanska armén. Det påstås att han vid denna tid träffade Edgar Rice Burroughs.

När första världskriget bröt ut 1914 tjänstgjorde han som major i den brittiska armén på västfronten. Han utnämndes till överstelöjtnant 1915 och förde befäl över Northumberland-Fusiliers-regementets elfte bataljon 1915-1916 och Londonregementets tjugofemte bataljon 1916-1917.

När västmakterna intervenerade i det ryska inbördeskriget 1918 tjänstgjorde Ivor som underrättelseofficer vid den kanadensiska expeditionskåren. Han blev i februari 1919 ställföreträdande chef för den första sibiriska stormdivisionen som stred på den vita sidan. I september samma år skottskadades han och i november utnämndes han till rysk generalmajor. I februari 1920 lämnade Ivor Ryssland för gott.

Han flyttade till New York 1925 och öppnade bankirverksamhet. Han blev amerikansk medborgare 1934 och utnämndes till amerikansk generalmajor 1935.

Granne med Astrid Lindgren

Han skrev flera böcker. En bok om mexikansk arkeologi - Från Mexicos forntid: bland tempelruiner och gudabilder kom 1923. Ordboken Tarahumara-English Dictionary (Tarahumara är ett indianfolk från Mexiko) kom 1955 och 1961 kom Gringo bland rebeller: en svensk i Mexico 1913-1914 som handlar om hans tid i Mexiko.

Ivor vistades många somrar i Furusund i Stockholms skärgård och bodde granne med Astrid Lindgren. Han var även en duktig bågskytt och blev världsmästare 1927.

Han var gift med Edith Kemper-Voss 1904-08 och de fick sonen George. Han levde ihop med Isabel Barr 1917-21 och de fick sonen Angus. Under en kort tid 1922 var han gift med Belle Scott. 1926 gifte han sig med Josephine Toerge-Schaefer. Hon hade två barn sedan tidigare. Det fjärde och sista äktenskapet ingicks 1933 med Winnifred Alice Ingersoll.

Den 18 augusti 1964 avled han i Coral Gables, Florida.