Där, på den lysande dataskärmen, ser jag det i svart bläck på gulnat papper: namnet på min mormors mormor som en ovanligt skönskrivande präst plitat ned i födelseboken för Umeå landsförsamling.

Säkerligen sitter du också på sådana minnen – av dina första, trevande steg i släktforskningens värld. Plötsligt krymper avståndet till historien och livet känns både större och mindre på samma gång.

Ganska snart blir sådana upplevelser vardag. Vi söker oss vidare, utforskar nya grenar och hittar nya sätt att komma våra anor närmare. DNA har på senare år blivit ett komplement till pappersforskningen för väldigt många. Och visst är det häftigt att tack vare tekniken kunna upptäcka helt nya släktskap, liksom att få bevis för att uppgifterna i kyrkböckerna stämmer.

På sidorna 20-25 i den här tidningen skriver DNA-släktforskaren Peter Sjölund med flera om möjligheten att med hjälp av mitokondrie- respektive Y-DNA verifiera raka möderne- och fädernelinjer ända tillbaka till medeltiden. "Vi anser att det är hög tid att lyfta fram kvinnorna i släkten", står det i artikeln om Stormor i Dalom – en åsikt som är lätt att skriva under på.

Dessutom i det här numret: vi gräver efter guldkorn i arkiven, går på emigrantjakt och mycket mer.

Trevlig läsning!