En riktig storstädning på släktgården kan ge oväntat mycket. Moa-Sara Marakatt, ledamot för vänsterpartiet i Jönköpings kommunfullmäktige, gjorde ett fantastiskt fynd när hon röjde i släktgården hon nyligen övertagit i Gränna.

Tre tidigare generationer av hennes släkt har levt på gården, som är fylld av spår och minnen från tidigare generationer. Moa, som hon kallas oftast, passade på att ägna semesterns regniga dagar åt att gå igenom och rensa bland de oerhörda mängder prylar och dokument som sparats av gårdens tidigare ägare. Släktens filosofi när det kommer till det mesta är att "det kan vara bra att ha" men Moa konstaterade att hon behövde plats för sina egna och sonens saker också.

Oväntat fynd

Längst in i en garderob hittade Moa en trälåda som visade sig hade tillhört hennes farmors far - Teodor Pettersson, som köpte gården i början av 1900-talet.

Bland gamla biblar, lantbrukspraktika och avelsböcker låg två böcker som särskilt drog Moas uppmärksamhet. Den ena var en tryckt upplaga av "Kunglig förvaltning" - men det särskilt intressanta var de två handskrivna bladen som stuckits in i boken. Det var nämligen två gamla lysningsbevis som troligen använts som bokmärken.

- I ett av bevisen var det kvinna hade frågat om lov att få lysas med sin tilltänkta, berättar Moa.

Den andra boken hade tjocka läderpärmar och var förseglad med läderremmar. Boken, som bestod av en stor mängd lösa ark bar titeln "Inflyttattester från 1840-1845". I själva verket visade det röra sig om prästbevis som legat till grund för flyttlängder.

Betydelsefulla ord

Moa bläddrade fascinerat igenom de handskrivna prästbevisen som utfärdats då en församlingsmedlem var på väg att flytta från församlingen och behövde ett intyg att överlämna till prästen i den nya församlingen.

- Tänk dig personen som har fått detta i sin hand, fått läsa prästens "betyg" över saker som kristendomskunskap - också mer personliga egenskaper - och sedan behöva lämna över omdömet till den nya prästen... Liksom betyget på hur man var som människa. Det kändes väldigt speciellt att läsa det som säkert varit så betydelsefulla ord, säger Moa.

Prästbevis. Foto: Moa-Sara Marakatt

Hon förstod inte omedelbart vad handlingarna rörde och vart de egentligen hörde hemma, men på de flesta upptäckte hon att det stod Nyed församling, som hon konstaterade finns både i Karlstad och en mindre i Kalmar. Men då hon var osäker lade hon upp sitt fynd i släktforskargrupper och på Riksarkivet i Vadstenas Facebook-sida. Av kommentarerna hon fick började hon förstå att det var en riktig arkivskatt hon hittat.

- Jag hade ju blivit helt till mig av mitt fynd redan när jag satt själv på kammaren, men att se allas reaktion på mina Facebook-inlägg var överväldigande.

Kan fylla lucka

På Riksarkivet i Vadstena har man konstaterat att det finns många attester fram till 1839. Sedan är det betydligt glesare bland handlingarna fram till 1846. Så det verkar som att Moas fynd kan fylla ett glapp.

Handlingarna är nu överlämnade till Riksarkivet i Vadstena, för vidare transport till dit de hör hemma. De är offentliga handlingar och ska förvaras så de kommer alla till del, privata hem är ingen plats för dem. Så snart Moa insåg att det rörde sig om offentliga handlingar förstod hon att hon skulle bli tvungen att lämna dem ifrån sig.

- Jag är glad att de kan glädja andra, men synd att de legat här i så många år. Jag tror inte min far eller ens farmor var medveten om att de låg i lådan i garderoben.

Ovanlig för sin tid

Frågan Moa ställer sig i dag är hur handlingarna hamnat i Teodors ägo. Kan han ha räddat dem från att slängas?

- Det var inte alla församlingar eller präster som behöll originalhandlingarna när de väl skrivit av dem in i flyttböckerna. Jag vet inte hur de kom hit till Gränna. Men jag vet att utan Teodor Pettersson och min sparsamma släkt så hade de inte funnits i dag, konstaterar Moa.

Teodor var en spännande person - mycket kyrklig och en engagerad medborgare. Han reste mycket och hade vänner och bekanta över hela landet. Vilket var ganska ovanligt på den här tiden, konstaterar Moa.

Fadern försvann hastigt

Hon är själv släktforskare och fyndet i garderoben har tillsammans med mycket annat spännande hon hittat på släktgården gett hennes intresse för släktforskning en rejäl skjuts. Men hon sörjer fortfarande sin far, Perarne Sanglert, som gick bort hastigt efter några få veckors sjukdom. Egentligen var det han som skulle börjat släktforska.

- Han tänkte börja släktforska när han gått i pension - men det hann han inte. Han var bara 63 år då han gick bort. Och med honom försvann också mycket kunskap om släkten, som aldrig blev nedskriven. Han hade ju själv minnen av sin morfar Teodor och många andra i släkten.

Hon tillägger:

- Det jag kan göra i sorgen är att försöka glädjas åt den nya kunskap som släktgården ger mig - och se till att själv anteckna minnen och inte skjuta på släktforskningen.

Moa-Sara Marakatt och sonen Teodor

Artikeln är baserad på ett blogginlägg från MyHeritage och på en intervju med Moa-Sara Marakatt.