Bild: Detalj från John Whites karta över Virginia 1590.

Veckans svenskamerikan var en av kolonin Nya Sveriges tidiga maktmän. Som militär blev han snart inkastad i hetluften och efter att ha förlorat hela kolonin till holländarna bytte han helt sonika sida och kunde på så vis behålla sin egen jord.

Sven Skute (Schwenn Schute), föddes omkring 1618 (det finns olika uppgifter om födelseåret) i Kronoby i Österbotten. Han gjorde karriär som löjtnant vid Åbo och Björneborgs regementen och deltog i drabbningar under det trettioåriga kriget som rasade i Europa vid tiden. Han tjänstgjorde under Johan Printz och när denne utnämndes till guvernör över kolonin Nya Sverige följde Skute med. Han ankom kolonin på fartyget Fama i februari 1643. Hans hustru Anna Johansdotter (född 1624) stannade inledningsvis kvar i Sverige med de tre döttrarna och sonen.

På plats i kolonin utnämndes Skute till befälhavare över fortet Nya Elfsborg. I slutet av 1650 skickades Skute hem till Sverige för att rapportera om situationen i kolonin för rådet och drottning Kristina. Det dröjde till 1653 innan Skute kunde återvända till kolonin. Han hade då fått uppdraget att rekrytera 250 nya emigranter och som belöning för detta fick han stora markförläningar kring dagens Passayunk och Kingsessing i West Philadelphia.

I maj 1654 anlände Skute och den nya guvernören Johan Classon Rising till Nya Sverige. Rising utnämnde vid ankomsten Skute till viceguvernör och befälhavare på Fort Trefaldigheten.

Holländarna erövrade hela Nya Sverige i september 1655. Med 300 holländska soldater mot ett trettiotal svenska tvingades Skute att kapitulera. I ett senare förhör i Sverige angående kapitulationen frikändes Skute för förlusten.

De flesta svenskarna, däribland Skute, valde att stanna kvar och svära holländarna trohet. Holländarna tillät ett visst svenskt självstyre med egen domstol, kyrka och förvaltning och Skute blev en av ledarna i det svenska styrande rådet. Hans markförläningar godkändes av holländarna.

Skute och hans familj lämnade våren 1656 Fort Casimir och flyttade till sina markförläningar för att livnära sig på jordbruk. Skute avled 1665 och hans son Johan tog över gården. Efter Johans död 1722 ändrades familjenamnet till Schooten.