X:481 Lars Larsson

Bonde.

Född:		Haga nr 1 (nuv. Haga 1:2)+, Norrala sn, HÄL 1)		Eftersom han i domboken 1622 anges vara son till den föregående bonden på hemmanet i Haga, Lars Nilsson, var han själv sannolikt född där.
Bosatt:		omkring 1617 Haga nr 1 (nuv. Haga 1:2), Norrala sn, HÄL 2)		Lars Larsson skrivs som bonde på hemmanet i Haga från 1617; han skattar då för ett hjonelag (dvs. han var gift), en dräng och en piga. [Rannsakningslängd för Älvsborgs lösen 1613-1618, vol. 57:II, KA, Riksarkivet] I jordeboken 1623 anges Lars Larssons hemman omfatta 7 1/2 öre, dvs. lika mycket som grannen Simon Mickelssons hemman (Haga nr 2); möjligen kan siffrorna indikera ett gemensamt ursprung. [Hälsinglands handlingar 1623:8] I boskapslängden 1625 anges Lars Larsson äga en fåle, fyra kor, två kvigor, tre ungnöt, en risbit, två får, två ungfår, två svin och två ungsvin. Utsädet uppgår till 2 1/2 tunna och 3 fjärdingar. [Boskaps- m.fl. skatter 1625, Norrland, KA, Riksarkivet] I jordeboken 1637 skrivs Lars Larsson för 9 öres- 16 penningland. [Jordebok 1637, Norrland, KA, Riksarkivet] Han skrivs sista gången för hemmanet i mantalslängden 1649, då han skattar för mantalet tre. [Mantalslängd 1649, Hudiksvalls län, KA, Riksarkivet] En Måns Larsson förestår därefter hemmanet åren 1650-1653 innan det övertas av Tyris Larsson, som av det för bygden unika dopnamnet att döma tillhör Tyris Larssons d.ä. släktkrets (se deras personnotiser).
Bonde:		från 1617 till 1649 Haga nr 1 (nuv. Haga 1:2), Norrala sn, HÄL 3)
Straffad/dömd:		1622 Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborg 1)		I Hälsinglands dombok 1622 upptas som första mål i Norrala-Trönö tingslag: "Anno 1621 then 5 Nuembris Stälthes för retthen en wngbonde Lars Larson J Haga benemdt som aff Sinom Fadher Lars Nielson anklagatt war, för thet han hafuer träthatt och Parlamentett medh honom huilchett skedde I förlidne annandagh Pinges dagh efther tijdegerden sädhan the herrans Högwerdiga Sacramenthett Anam(m)at haffua Och ähr så tilldragitt såsom michell Kielbiörson J Sundh som tillstädes war ther the Sutte Och drucke Wittnadhe att fadhren talthe sin son till, Och wille hafua honom af hemmanett som han honom J godhe Mäns När waro hadhe J händher fådt, thå slogh sonen J bordett för fadhrens Nässa Och sadhe, att han icke skulle draga ther Jfrån förre än han fick sine wttlagne Peningar Jgen, thå togh fadren wp een kanna Och sloghen J huffuedt, Och medh thett samma hadhe the honom wtth, Och hölle dören till, Sonen wille fordt wtt efther, På lychtan slap han genom dören Och fick fadhren J halssen och slogh honom kull Jn oppå ett kaar, Sidhan bleffue the åttskildhe, fick så fadren honom J håredt Och drogen wtt På gårdhen ther thå Sonen fick honom åther J Halssen Och slogh honom kull På marchen Och Lågh offuan wppå honom så länge the skilde them ått, thett Sonen för.ne Lars Larson icke Neekar till wthan sådantt tillståår Och bekenner, ther efther gich fadren wttur gården Och Ärnade sigh heem J sin stuffua, kom så sonen effther, som achtadhe sigh J byen att Låtta syna sigh huru han war farin (: som han säger :) renne så fadren till medh en Klobba Och slogh till honom, thå fich han tredie gången honom J Kragan Och sloghen kull På en timber hoop efther som för.ne michell Kielbiörsson Och Lars Suenson J Kolstadh efther theras Eedh På Lagbooken wittnadhe Och thå skildhe dhe dem åther sundan[?] Igen Någen tidh ther effther wore the J föllie Jfrån siöön Och träthe om för.ne Parlamenthett, ther thå för.[nemp]ne Lars Larson, gaff sin fadher Jnge Synnerligh godhe Ordh elld.r Suar, Wthan Jbland /annat/ kalladhe honom duu, såsom simon Michelson J haga wittnade Och Lasse dedh icke heller wnfalla kunne. Denna Saak Ladhes till Nempdenes flitige öffueruägande huadh them synthes här om, Och war deres betiänkiandhe att effter Offtab.[emäl]te Lars Larson medh willies modh trengde sigh egenom Dören till sin fader Och Strax fattadhe honom J Halsen Och slogh honom kull, icke allenast ther, wthan Och På gården Och På timber hoopen som tillförende sagdt ähr, så ändoch alltt sådant war skedt J Druchenskap, Lichuäll kundhe the icke frija hans Lijff effter Guds laagh såsom dhen effters J wår lagbooch Jnförd ärh, wthan sadhe Och dömdhe honom skylligh att Stånda ther effter sitt straff, Så frampt icke Öffuerheethen täckias honom af gunst och Nådher Lijffuet förskona, wthi huilchens händer wij som för retten såthe Ödmiukeligen Och wnderdånligen heemstelle. Hans fadher samptt heele församblingen bedie myckett för honom att han Lijffuett Niutha Måtte Och komma till skiälighe böther, efther han tillförende icke beslagin ähr medh sådane elld.r andre groffua Missgerningar eller bedreffter. Och ähr denne för[nemp]ne Doom således förklaratt af dhen höglåfflige Konungslige hoffretten att han skall bötha till the fattige Peninger __ 50 Dall(e)r Och slijtha Rijss för kyrchie Dören och affbedia församblingen."

Barn:
IX:241 Tyris [!] Larsson (~1618 - 1708)