X:50 Kerstin Olsdotter

Nämligen Karin Larsdotter i Svartvik, 7 år, Ingrid Mattsdotter ibidem, 23 år, Måns Olufsson ibidem, 10 år, Margreta Johansdotter i Edvik, 8 år, Margreta Olofsdotter i Åkre, 14 år, Karin Johansdotter ibidem, 15 år, Brita Ersdotter ibidem, 7 år, Per Andersson i Varberg, 8 år, Anna Andersdotter, 6 1/2 år, Jonas Andersson, 5 år, Margreta Andersdotter, 4 år, Anders Andersson i Boda, 12 år, Karin Larsdotter, 20 år, Olof Olofsson i Borg, 9 år, Jon Olufsson i Närby, 8, Mårten Olofsson i Svartvik, 8, Olof Bertilsson i Svarven, 8 år, Barbro Mickelsdotter i Kongsgården, 13, Per Hansson i Kolsta, 20, Lars Mickelsson i Vi och Tröne, 12 år, Barbru Olofsdotter ibidem, 12 år, Annika Grellsdotter, 22, och Sara Andersdotter i Prästgården, 26 år.

Per Kiesser i Edvik, 13 år, säger sig förr av hustru Kirstin blivit tagen men nu på en tid haver han sluppit. Barnen säga, att hustru Kersten tager prästedrängen Erik, 21 år, men han säger sig icke därav veta.

Hustru Kerstin nekar nu som alltid tillförene och säger sig så ren vara från de synder som det barn som ligger i vaggan, beder Gud upplysa sig om hon är med i sällskap.

Barnen säger, det hustru Susanna, Nils Jöns i Varberg, bliver ock tagen av hustru Kersten. Men hustru Susanna vet intet därav, allenast en gång haver hon drömt en dröm, som p(ag) 35 antecknat är under hustru Susannas rannsakning.

Per Hansson i Kolsta, 20 år, tygar på hustru Kirstin, att hon och hustru Ingel i Kolsta utlovade i Blåkulla i våras att de skulle [s. 163:] göra alla barnen de föra lika goda med sig till midsommar. Per Hansson är fyra gånger förd i natt, av hustru Kerstin en gång, av hustru Råggiäll i Källene en gång och av hustru Ingel i Kolsta två gånger.

Margreta Olsdotter i Åkre, 14 år, Karin Johansdotter, 15 år, och Brita Ersdotter ibidem, 7 år, säger sig blivit förda alltsedan i vintras av hustru Kersten. De säga ock, att hustru Kersten haver sömat vingar uppå vardera bröstet och på armarna, på det de icke skulle kunna känna igen henne. Margreta Olsdotter säger, när hustru Kersten tager henne, står Sathan bredvid och lyfter upp väggen för henne, och när de hava kommit tillbaka haver hustru Kerstin slagit dem bak i nacken och bedit Fahnen taga både minne och sinne av dem. Hustru Kersten nekar alldeles och vet intet mera därav än den dag hon skall dö.

Hustru Bothilda i Åkre, 51 år, vilken ock bliver tagen av denna hustru Kersten, säger, att Sathan haver rivit skinnet av en gammal käring i förleden natt och blåst upp det; så haver det blivit sittande på en vacker stol och skinde som solen. Strax haver den Elaka inkallat hustru Kersten till att se. Då sade hon: Gud låte mig komma uti en sådan härlighet! och haver då lovat Sathan att hon aldrig skulle bekänna sig. Barnen säga, att änglarna hava tagit en gång hustru Kersten och bränt det vänstra benet på henne uti kettelen. Så haver hon gått till den Svarte under bordet och sagt: 'Fader Fader de vita djävlarna hava bränt mig om mitt ben'. Hustru Kerstin nekar och säga, att de ljuga på henne, och skulle gärna sig bekänna, om hon visste; kan intet ljuga på sig själv. Barnen säga, att hustru Kerstin kärnar smör var torsdags natt där i Blåkulla, plägar koka, brygga, dansa och spela kort med den Svarta karlen. Per Anders hustru i Varberg bekänner, att när hon stod och talte med Nils Jonss dotter i Varberg, hustru Karin på Kvarnbacken, haver hustru Kersten kommit och fattat uti henne. Då haver hustru Karin sagt: Gud Fader i Himmelen han hjälpe mig; strax haver hon släppt henne.

Margreta Olsdotter i Åkre bekänner, att när hustru Kersten först begynte till att taga henne, haver hon farit så illa med henne i ansiktet, att intet folk hava velat känna igen henne som ock uppenbart. Brita Ersdotter i Åkre säger, att hustru Kersten, haver i natt tagit henne så ock barnen i Arklo och Siknäs. Anders [s. 164:] Perss hustru i Varberg haver ofta läst för sina barn, men barnen haver sagt, att det är fuller vackert i det I läsa, men de kunna intet annat tänka på än det vackra de hava i gästabudet där de äro om nätterna, ty hon tager tankarna ifrån dem, att de icke skola få tänka på det de läsa.

Hustru Kerstin nekar.

Den 19 dito

Förehades åter hustru Kersten i Svartvik och blev av Per Hansson i Kolsta, 20 år, och Per Kiesser övertygad, att hon haver fört dem i natt så väl som de flera barnen som förr nämnda äro. Hustru Kerstin nekar och vill gärna bekänna, om hon visste. Mårten Olsson i Svartvik säger, att hon haver kommit i natt ridande till Svartvik på en gärdslerö ifrån kyrkan och hade med sig Margreta och Karin i Åkre. Hustru Kersten beder Gud att han skiljer den fule Sathan ifrån henne, att hon måtte bliva fri honom, och beder, att Guds nåde måtte komma i hennes hjärta att hon kunde komma till bekännelse, beder Gud han skiljer henne utur denna våndan, bekänner ock sig för en stor synderska och tror väl att det är sant, allt det barnen säger, de ljuger intet säga vad de se. Men hon tror visserliga att hon är där icke. Sara Andersdotter, 28 år, Annika Jonsdotter, 22 år, som äro till tjänst i prästegården, bekänna, att hustru Kerstin haver tagit dem i natt två gånger, och hustru Karin Jon Anders i staden haver tagit dem en gång. Item Margreta Jon Jönss dotter i Kolsta en gång förledne natt. Hustru Kersten nekar allt stadigt och kan inte ljuga på sig själv. Säger åter, att Gud i himmelen skiljer henne ifrån den våndan. Barnen de ljuga fuller inte på henne. Om någon människa haver lärt henne, beder hon Gud hjälpa sig att hon må kunna sig omvända. Begärde gå till sin själasörjare upp i prästegården, som ock efterlåtet blev. 'Men ju längre hon där var, ju mera hon förvärrades.'"

Den 18 september anges i protokollet följande för Olof Olofsson i Borg, 9 år: "Olof haver för sagt, att Jon Olufs hustru i Svartvik haver sömat vingar på henne [dvs. hustru Brita, Mårten Jakobssons hustru i Borg, som anklagats av "trenne syskonbarn" (dvs. kusiner), bland dem Jon Olssons i Svartvik dotter Margareta], men Oluf säger, att hon smörjer nu var natt själv.

Protokollet avslutas [s. 182:]: "När rannsakningen var ändad, lades dessa ärenden till nämndens i några dagar flitiga övervägande, och var så deras enhälliga mening och betänkande den 22 hujus, att såsom nämnden haver förstått, att de beryktade icke allenast anklagas för barnens i stor myckenhet ynkliga färdemål om nätterna, därav de läsa förbannelsebönen etc. utan att uti de gårdar som barnen bliva anfäktade, hava de ingen nytta av deras boskap så att mången ko mjölkar idel blod, somliga litet mjölk, havandes på kroppen många dylar fulla med blod, hos en del äro kor och getter döda blevna som barnen hava sagt sig länge ridit på, (och) ibland de beryktade dessa efterskrevne
Hustru Karin Jon Olufs i Svartvik
Gamla piga Karin i Edvik
Hustru Ingäl Jon Jöns i Kolsta
Fäpigan Karin i Åkre
[s. 183:]
Gamla pigan Karin i Remsta
Gamla pigan Margreta Simonsdotter ibidem,
Hustru Karin Jon Olufss i Alij,
och änka Hustru Rågel i Källene
intet hava förbättrat utan mer förvärrat sig sedan sista rannsakningen hölls i april 1673, alltså skattas de för roten och upphovet till detta avguderi och således döden värva. Och fast en del hava sig betänkt, hava de sedan rättat sina ord, så att det är befruktandes, där de längre få leva skola de genom Sathans tillskyndelse smörja åt många oskyldiga och sätta barn på dem så att de och bliva anklagade för att föra barn som allaredo hänt är att barn haver lärt föra barn, somliga vettandes, somliga neka sig därav förstå efter som Sathan intet underlåter att spöka och låta visa mången oskyldig uti deras samkväm, och därmed vill turbera hela verket."

Protokollet från Norrala ting avslutas med följande sammanställning:
"Av Norrala socken.
Dömde till döden:
Hustru Kersten Jon Olufs i Svartvik
(---)".