Förbundet

Hämta Skrivelsen (pdf 84kb)

EU arbetar med en ny dataskyddsförordning som det pågår förhandlingar om i EU:s råd för rättsliga och inrikes frågor. Sveriges representeras av justitieminister Beatrice Ask samt tjänstemän från grundlagsenheten vid departementet.

Finland och Irland har drivit på om de frågor som kan inverka menligt på släktforskningen. Sveriges Släktforskarförbund instämmer till större delen i de synpunkter som har lämnats, men understryker också vår unika offentlighetsprincip och att inga nya gränser införs än de 70 år som nu gäller för sekretess vid arkiven. 100 år tillämpas t ex i Finland med flera länder och skulle sådant bli resultatet av en ny förordning blir det ett steg bakåt för svensk släktforskning.

Avsikten med förslaget är att det färdigförhandlade förslaget ska tillämpas i alla EU:s medlemsstater utan ändringar och att EU ska överta sådan verkställande makt som nu tillhör de nationella dataskyddsmyndigheterna. Efter att beslut har tagits kan därför Sverige inte göra något undantag.

När EU:s råd för rättsliga och inrikes frågor sammanträdde i Luxemburg 6/ 7 juni 2013 behandlades ordförandelandet Irlands förslag till ändringar i kapitel I/ IV i kommissionens förslag till förordning. Åtta medlemsländer, däribland Estland och Sverige, skulle fortfarande hellre se att dataskyddsdirektivet från 1995 förnyas än att en ny dataskyddsförordning utfärdas.

I Irlands förändringsförslag betonades betydelsen av det så kallade hushållsundantaget. Enligt det skulle förordningen inte tillämpas på databehandling som en fysisk person utför som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes hushåll. Irland föreslår att kommissionens två kriterier för databehandling ska strykas på den här punkten i förordningen. För släktforskningen är den här bestämmelsen den viktigaste i hela förordningen, eftersom förordningen då inte överhuvudtaget skulle gälla största delen av de europeiska släktforskarna.

Irland föreslog en precisering också av artikel 14, som gäller anmälningsskyldigheten. Enligt förslaget skulle bl.a. historisk forskning vara en legitim grund för att avvika från anmälningsskyldigheten på grund av den oproportionella ansträngning en anmälan skulle medföra eller i situationer där en anmälan sannolikt skulle störa syftet med databehandlingen avsevärt. Då skulle den registeransvariga ändå vara tvungen att vidta ändamålsenliga åtgärder för att skydda de registrerade.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor fortsätter sin behandling av förslaget till dataskyddsförordning och dess kapitel V/ XI under Litauens ordförandeperiod, som inleds i början av juli. Då kommer rådet att behandla bl.a. historisk forskning och därmed också släktforskningens ställning i förordningen.

Solna 2013/07/02