Detta är Wilhelm Erik Svedelius, född 5 maj 1816 i Köping U, död 26 februari 1889 i Uppsala C. Han var historiker, statsvetare och en framstående talare. Svedelius beskrivs av flera minnestecknare som en av det svenska universitetslivets allra märkligaste personligheter under 1800-talet. Om ingen av uppsalaprofessorerna berättades så många skämthistorier som om ´gubben Sved´. Men hans originalitet minskade inte den aktning hans personlighet och hans lärdom ingav, snarare gjorde den honom populär i hela landet. Den unge Svedelius studerade i Västerås och Uppsala, blev sedan docent i statskunskap i Uppsala 1840, professor i historia i Lund 1856-62 och skytteansk professor i vältalighet och statskunskap i Uppsala 1862-81. Åren 1868-69 var han dessutom universitets rektor. Han blev ledamot av Vitterhetsakademien 1858, av Vetenskapsakademien 1870 och invaldes på stol nr 7 i Svenska Akademien 1864. Källor: Minnenas Bok, Stockholm 1916 med nästan identiskt foto. Ragnhild Modin-Ringström: Gamle prostens minnen, Stockholm 1930. De Aderton, Göteborg 1992. Wilhelm Erik Svedelius´ memoarer: Anteckningar om mitt förflutna lif, Stockholm 1889.