Ur samma fotoalbum som #12407

Henning Johnsson, droskbilsägare i Forserum. Henning Johnsson f. 1902-02-20 på Fredmansgatan, Maria Magdalena, Stockholm. Far: Klas Henning* Johnsson f. 1870-05-15 i Långåsa, Barkeryd, F-län. Klas Henning blev änkling och gifte om sig den 12 juni okänt år. Han var brödutkörare i Stockholm. Bodde i Stockholm mellan 1900 och 1919. Mor: Anna Britta Olsson, dog före 1905 i Stockholm. (Första barnet i andra giftet var född 1905.) Klas Henning var brödutkörare i Stockholm när han blev änkling. Hade små möjligheter att ta hand om sonen Lill-Henning som togs om hand av systern Ester i Byhult Södergård, Lekeryd socken, F-län, där han växte upp. Henning avlade körkortsprov inför besiktningsmannen i Falköping 1922, det var en enkel historia, han körde en runda med besiktningsmannen framför stationshuset och det hela var klart. Han innehade trafikkort sedan 1924. Henning hade varit anställd inom bilbranschen sedan sluttad skolgång, och drev sedan 1923 egen drosktrafik i Forserum. När rörelsen startades var det betydligt flera långkörningar än vad det var 25 år efter starten, vilket väl sammanhängde med att det då inte var så många privata bilar i trafik vid starten, det var inte ovanligt med en veckas körning och till och med fjorton dagar då han körde runt i södra Sverige med en handelsresande till dennes olika kunder. Likaså var bilåkningen på den tiden ett stort nöje, liksom flyget är nu för tiden. Yrket, har Henning berättat var mycket intressant, men inte som många tror att bara köpa bil och sätta sig ner och köra. Man fick ha tålamod och intresse samt ha ordning och reda på sig och inte bli arg om man får vänta på passagerarna. I Forserum viste alla vem Henning Johnsson var. Och i bygden var han mer hemmastadd än de flesta, han kunde den både utan och innan. Även den minsta byväg viste han om, men så var det åtskilliga mil som han hann med, han var en av de två droskbilskörare i Forserum som sedan 1923 rattat en T-Ford som taxichaufför. Då han 1924 fick sina egna trafikrättigheter och ägare till sin första trafikbil en Chevrolet, blå skönheten som han kallade den, då var Henning mäkta stolt över sitt åk, en öppen vagn med brännlackering och förnickling och försedd med stora nymodigheten, handtag på dörrarnas utsida. Så nog var det en liten skillnad med den som han tidigare hade kört. Henning körde prickfritt i många år och erhöll Motormännens förtjänstmärke för förare som kört bil i minst tio år, vilket han uppfyllde med råge. När Henning kom till Forserum fanns det i socknen endast två privatbilar, båda T-fordar. I början av 1930-talet var den sämsta tiden som taxichaufför i Forserum har han berättat och några glada minnen väckte heller inte gengasåren med de speciella besvärligheter och körrestriktioner. Beträffande vägarna vid den tiden vore de nog i stort sett bättre skötta än då vägkassan hade hand om underhållet och angående vägbanan ansåg Henning att en ordentlig underhållen grusväg var behagligast att köra på. Detta krävde kanske för mycket arbete och de permanenta vägarna kanske ställde sig billigast i längden. Med folk hade det alltid varit bra att ha och göra med, faktiskt hade Henning endast en gång under alla år blivit lurad på konfekten. Det var en skojare som smet från betalningen för en skjuts till Nässjö. Med tiden förändardes tidsandan och det var gaspedalen i botten som gällde. Men det var inte alltid som han hann fram i tid. De var fem-sex gånger som en liten värdsmedborgare fötts i bilen, innan han hann fram med mamman till BB! Men det kan tilläggas att Henning Johnsson skötte sig prickfritt även som ”barnmorska”. Henning var sekreterare i Nässjöortens Droskägareförening, vilken förening bidragit till att yrkesorganisationen i hög grad skapat ordnade förhållanden inom drosktrafiken. Hennings sista taxibil blev en personbil av märket Plymouth F 54690 årsmodell 1957.