...och här finns ytterligare information:
https://delsjoomradet.se/2013/05/19/almanackan/?fbclid=IwAR0J-8H_xuxYt3UCwnv4Qw2lq6tQqXCAIY98WYdgpgXmrLsOafL36b5sB0g

Hans riktiga namn var Johannes Andersson, ibland kallas han dock för Olsson. Han var ett av de mest kända Göteborgsoriginalen under sin tid. Han var berömd för sina långa vandringar, udda klädsel och ett mycket märkligt beteende. Detta original besökte ofta Delsjöområdet och torpet Nybygget där hans farbror Pistol bodde.
Exakt varför Almanackan blivit en så udda person är inte lätt att svara på. En del uppgifter gör gällande att det var en olycklig kärlekshistoria i hans ungdom, som fick honom att förlora förståndet. En annan uppgift säger att han blev underlig, när han läste till präst. Men en sak tycks alla uppgiftslämnare vara överens om, Almanackan hade ett fenomenalt minne. Bland annat kunde han solens upp och nedgång för årets alla dagar, samt hela bibeln utantill dessutom kunde han tala latin.
Johannes var bosatt under en längre tid på Allmänna vägen 45A i Majorna. Han hade ett arbete som plankbärare på sågen, som även den låg nära Allmänna vägen strax norr om Carl Johans kyrka. Men det var nog svårt för honom att sköta ett arbete. Allt som oftast gav han sig ut på sina vandringar. En vanlig tur för honom sträckte sig från Klippan i väster till Gamlestaden i öster men han kunde också gå från Göteborg ända ned mot Kungsbacka.

När han gav sig ut på vägarna var han klädd i gulgrå mollskinnsbyxor med ovanligt stora fickor, där han förvarade sin matsäck, på fötterna ett par gamla filttofflor eller träskor. Men på en viss bestämd dag på våren tog han av sig skor och strumpor och gick barfota, oavsett väder och temperatur. Träskorna togs på igen på ett bestämt datum under hösten. På huvudet bar han en smäckmössa, i ena handen ett knyte och i den andra en knölpåk, som han använde att stödja sig på.
Många regler styrde Almanackans liv. När han var ute på sina långa vandringar, kunde man se honom vingla fram som om han varit berusad, men det var han inte. Han försökte istället att på till exempel Mölndalsvägen trampa på vissa i förväg bestämda stenar, och dessa låg inte alltid i en rät linje, därav den vingliga gången. Än värre blev det om han skulle råka på ett kors, vilket han hade en fruktansvärd skräck för. Den var så stark att han aldrig gick in i en kyrka eller på en Kyrkogård. Detta var allmänt känt så en del ynglingar roade sig med att lägga ut kors av pinnar, stenar eller halmstrån på vägbanan framför de stenar, som Almanackan ”måste” trampa på. När den stackars mannen kom fram till detta svåra hinder, stannade han, gjorde några märkliga rörelser i luften med ena handen, mumlade några ramsor som var fullständigt obegripliga. Därefter gick han åt sidan en stund för att samla krafter. När han återvände tog han ett jämfota hopp över korset och vandrade vidare.
De långa vandringarna tog naturligtvis på krafterna och när han började bli till åren orkade han inte längre. En morgon i början av 1890-talet hittades han i en förrådsbyggnad på Stora Torp, han orkade inte fortsätta sin vandring. Hans farbror var då inte längre kvar i livet, men han hade kanske ändå tänkt sig ett besök på Nybygget, nu fick han istället flytta in på fattigstugan. Det sägs att det var fattigvården i Fässbergs församling som, tog hand om honom och att han senare dog där, men dessa uppgifter har inte kunnat bekräftas. (Detta avsnitt bygger på följande texter: Stenström, F., Örgryte genom tiderna s. 19. Andersson, R., Bland Torp och Herrgårdar s. 20-21. Öhnander, BA., Götebosska gubbs å gumms s. 14-15. Se även Fredberg, Det gamla Göteborg – finns tillgänglig på webben via projekt Runeberg. Lite text finns även på Majorna.info)

På http://klippan.hagmanstorp.com/Majornas%20orginal.htm står:

"En annan underlig figur var Almanackan. Han kallades så därför att han kunde allt som stod i almanackan. Man kunde fråga honom om vad som helst ur denna och han svarade blixtsnabbt och rätt. Även psalmboken kunde han utantill. Som om så många andra krumelurer påstod man att han blivet konstig genom olycklig kärlek. Han hade vad man i slutet av förra seklet kallade ”smäckmössa” på huvudet och gick i stora träskor eller tofflor. Var han gick räknade han gatstenarna, och han kunde på pricken tala om hur många gatstenar det fanns från gathörn till gathörn. Hans namn var Johannes Olsson var brädarbetare och bodde en tid på Allmänna vägen 45 i Majorna. Över ena handloven hade han ofta ett knyte, där han förvarade en del tillhörigheter. Varje dag både i fint och dåligt väder gjorde han sin vandring mellan Majorna och Gamlestaden.
En dag hittades Almanackan i en uthusbyggnad vid Stora Torp. Han hade insjuknat och kunde inte röra sig. Han fördes till fattigvårdens logi i Fässberg där han senare avled."

Se #128548

Se även #128544 Efter lite forskande har jag nu fått reda på att detta är Rektor Herman Brodén. Han föddes i Tyska kvarn i Marum som Carl Herman Håkansson. Herman var son till Lars Petter Håkansson (1826-1896)och Greta Jansdotter (1823-1867). Han hade 15 syskon: Selma Håkansson Alma Håkansson Johan Petter Håkansson Ida Margareta Håkansson Alfred Håkansson (far till, se #128542) Per Håkansson Herman Håkansson Frans Håkansson Emil Larsson (tog förm. namnet efter sin fars förnamn då Håkansson var mindre lämpligt när han utvandrade till Amerikat) Halvsyskon, mor Brita Sofia Andersdotter: Emma Håkansson Augusta Håkansson Hanna Håkansson #129651 Axel Håkansson Hilda Håkansson se #128546 Olga Håkansson Helga Håkansson se #129779 Familjen flyttade senare till Bronäs kvarn som Herman då hade som sitt barndomshem.- Bronäs kvarn blev efter nedläggningen ombyggd till kraftverk. Men någon gång gick ett lager varmt och hela byggnaden brann ned. I dag finns nog inte något kvar. På en av bilderna skymtar ett bostadshus mellan träden. Även det är borta. - Det var en biltjuv som ställde bilen intill huset och tände på bilen. Då brann hela huset ned.&#148, lidlopingsnytt.nu Herman gifte sig med sin kusin Anna Kjellgren. De tog namnet Brodén efter Bronäs kvarn och flyttade till Klitehamn, Gotland där Herman var Rektor på Klintehamn högre folkskola. Han lär ha varit en mycket omtyckt rektor. Herman och Anna fick barnen: Greta Gertrud Maria Brodén Lars Hugo Brodén Elsa Astrid Kristina Brodén Eva Ingrid Hermanna Brodén Georg Herman Brodén

Jag gissar att Ingrid menar att han är född 1842. Även kallad Anders i Backgår´n. Hans far tog över Backgården i Resville efter att mina förfäder bodde där. (är osäker på om de ägde gården). Hans far Anders Magnusson köpte Backgården på 1830-talet, och Anders Andersson tog sedan över. Mer information om Anders finns i Norra Härene och Hovby, en hembygdsbok, av Sven Bärnebo. Se #37630

se #16348

Jag har fått reda på att detta är Hilda Håkansson 19/5 1877-17/3 1945, efter ett möte med en släkting som hade samma fotografi. Hon var tredje sista barnet i en syskonskara på sammanlagt 16 barn. Hennes mor hette Britta Sofia Andersdotter f. 1840, hennes far Lars Petter Håkansson. Han var mjölnare på Tyska kvarn i Marum. Hans föräldrar hette Håkan Pettersson och Stina Pehrsdotter. Hilda var ogift. Flera av Hildas systrar innehade systrarna Håkanssons hembageri i Lidköping. En stor del av släkten fanns i Resville.

Präglat årtal: 1909

Präglat på kortet står 1898

Det stämmer bra. Det är hans föräldrar, som jag nämnde i bildtexten. Olika källor benämner fadern olika. Ibland heter han Alfred, ibland Alfrid. Jag har tyvärr inte baksidan på bilderna då jag fotograferat av dem ur ett album.