Vilken åkomma kallades för nageltjäll? Hur slår jag ihop två arkiv i Min Släkt? Vad hände med Carl Abel född 1891 i Klara? Vad gjorde en ungsprintare?

Dessa och otaliga andra frågor diskuteras bland de mer än en miljon inlägg som i skrivande stund postats på Anbytarforum. Jag tycker det är fascinerande att så mycket information finns samlat lättillgängligt och sökbart, och kompletterat av såväl WikiRötter som Porträttfynd, Tillfällighetsfynd och andra databaser. Det går att öda bort många timmar med att läsa äldre diskussioner - ibland kan en diskussion vara en komprimerad detektivroman där ledtråd efter ledtråd plockas fram för att hitta föräldrarna eller utröna vad det blev av den eftersökta personen.

b2ap3_thumbnail_Stormstarnl-Jeopardy2.jpg

Just detta att det finns närmast oändligt med områden att utforska och lära sig mer om när man lyfter blicken ur kyrkböckerna (eller snarare från dataskärmen) är nog en av orsakerna till att jag är så fascinerad av släktforskning. Jag älskar att lära mig mer om saker och ting, om allt från strykjärnets utveckling till hur fattigvården var organiserad i en viss socken. Att veta mest är inte det viktiga men att kunna lite av varje är kittlande

Kanske är det därför jag också är road av frågesport. Samma år som jag började släktforska, 1995, deltog jag i Jeopardy. Till min stora förvåning gick det riktigt bra, och jag fick en liten guldpin som sedan dess legat i ett rätt dammigt hörn i badrumsskåpet. Vid inspelningen 1995 var jag 23 och blev den yngsta femfaldiga vinnaren någonsin och samtidigt även den kvinna som vunnit mest pengar i programmets historia. Nu när Jeopardy återuppstått  blir jag nog av med rekorden. För några år sedan tappade jag minnet och för att testa i vilken form mina hjärnceller numera är, deltog jag under våren i Vem vet mest. På måndag avslöjas hur testet avlöpte, men jag vet ju hur det går. I stället för att titta så kanske jag piggar upp mig med någon spännande diskussion på Anbytarforum!

Vad innebär det att vara släkt? Är man född in i en viss släktkrets? Hur långt tillbaka bör släkttrådarna sammanstråla för att man ska känna en släktsamhörighet? Kan man upphöra att vara släkt? De här frågorna går knappast att besvara utan varje person har sannolikt en egen definition.

b2ap3_thumbnail_Svea-Stig--YngveA.jpg

Min mormor Svea och morfar Stig till vänster. Till höger morfars bror Yngve.

Jag är född och uppvuxen i Oxelösund, en liten ort där alla kände alla och Systembolaget låg vägg i vägg med hälsokostbutiken. När jag gick på lågstadiet undervisade min klasskamrat Thomas' mamma Margareta i klassrummet bredvid vårt. Varje fredag besökte Margaretas mammas Märta först sin dotters klass och kom sedan till oss. Hon umgicks en stund med Thomas och hans vänner innan hon avslutade visiten med att samtala med mig. Vecka efter vecka upprepades detta. När jag berättade för min föräldrar om Märtas regelbundna utfrågningar, sade mamma:
"Åh, vi är ju släkt. Det är därför hon pratar med dig".

Dagen efter berättade Thomas att han hade frågat hemma varför Märta bara samtalade med mig och inte med någon annan flicka i klassen. Svaret han fått?

"Åh, vi är ju släkt."

Ingen kunde dock svara på hur vi var släkt. Ett par gånger per år dröjde Thomas och jag oss kvar i klassrummet när de andra eleverna gick ut på rast. Sedan ritade vi upp våra släktträd på svarta tavlan och försökte begripa hur släktskapet såg ut. Tidigt luskade vi ut att vi delade ett antal sysslingar eftersom min morfars bror Yngve och Thomas' mormors syster Greta var gifta. Både min mormor och Märta hävdade att de inte syftade på dessa gemensamma släktingar utan att vi var släkt på något annat vis, men de kunde som sagt inte förklara hur.

b2ap3_thumbnail_Slktskap.jpg

Släktskapsdefinitioner. Bild från WikiRötter

På ett sätt var förstås förvirringen kring släktskapet med Thomas nyttig, för jag kartlade alltså min närmaste släkt grundligt redan innan jag gick ut grundskolan. När jag släktforskat i några år kikade jag så på Thomas anor för att en gång för alla slutligen reda ut hur vi egentligen var släkt. Med facit i hand är det förståeligt att vi inte fick ihop grenarna när vi plitade upp släktträden på svarta tavlan. Min mf fm fm mf mf och hans mm mf ff ff f var bröder, så Thomas och min mamma är alltså 10-männingar. På min pappas sida är vi på två olika grenar 9-männingar. Eftersom en av kopplingarna går via en gren där jag har flera anförluster så är han faktiskt släkt med min farfar, farmor, morfar och mormor. Dessa släktskap är dock så avlägsna att ingen kan ha haft koll på dem. För hur många av oss kan rabbla upp våra egna anor 7 generationer tillbaka utan hjälp av diverse hjälpmedel?

WikiRötter innehåller mycket matnyttig information inte minst vad gäller släktskapsbenämningar.