Lördagen den 20 januari är det Släktforskningen dag i Sverige. Det är första gången den dagen hålls i januari, tidigare har det varit i mars. Anledningen är att de som idag besöker en släktforskarförening och blir intresserade av att börja släktforska ska hinna komma med på någon kurs nu i vår. För ska du börja släktforska är att gå en kurs det allra bästa sättet att lära dig.

I arkiven finns allt. Till exempel domböckerna kan avslöja mycket om dina förfäders liv. Bild från Landsarkivet i Vadstena, foto: Eva Johansson.

Som hängiven släktforskare kan jag bara uttrycka hur fantastiskt roligt och spännande släktforskning är. Jag tröttnar aldrig. Det finns så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Allt finns i arkiven. Inte bara vad våra sedan länge döda släktingar hette och när de föddes och dog. Prästernas ganska knapphändiga noteringar i kyrkböckerna kan säga en hel del. Du kan säkert sätta dig in i hur det måste ha varit för den förälder som miste barn efter barn, i sjukdomar som vi idag ser som ganska banala. I den släktutredning jag just nu håller på med hittade jag en kvinna född 1699. Hon gifte sig 19 år gammal och paret fick två barn. Först dog det ena barnet och sedan nästa och några månader senare var även den unge maken död. Hela familjen utplånad. Ett år senare gifte hon om sig, fick två barn och det ena dog som spädbarn. Tre av fyra barn döda. Sedan blev det inga fler.

Det här var nog en inte helt ovanlig situation, det är inte första gången sådant träder fram ur arkivens mörker. I arkiven finns svaren på nästan allt. Hela liv rullas upp. Med de digitaliserade arkiven kan du få reda på väldigt mycket om din släkts historia. Men det lär vara bara omkring tre procent av arkivhandlingarna som har digitaliserats och kan nås via nätet, så glöm inte bort att även besöka arkiven.

Jag hoppas att många som är nyfikna på släktforskning besöker en släktforskarförening eller ett arkiv idag och får upp ögonen för vilken rik källa till kunskap våra arkiv är. I år fyller Riksarkivet 400 år och jag är tacksam för alla de nitiska arkivarier som under dessa sekel sett till att handlingar arkiverats så att vi kan läsa i dem idag, oavsett om det sker digitalt eller på plats i en forskningssal.

I Sverige finns mängder av arkiv. Detta är Erik Lehmann på Ankarsrums bruk då han 1926 ordnade bruksarkivet. Idag finns bruksarkivet på Landsarkivet i Vadstena och är 147 hyllmeter stort. Foto från Tekniska Museet, Public domain, fotograf okänd.

Exempel på vad du kan hitta i arkiven:

Jag har hittat mig själv i utflyttningslängden från min hemförsamling Ljungby i Hallands län när jag flyttade hemifrån 1972. Då åkte jag till England för att arbeta som au pair, givetvis med flyttbetyget i fickan. Bild från Riksarkivet/Svar, SE/LLA/13250/B/8 1940 – 1979. Jag har målat över våra personnummer och suddat de andras namn eftersom det är fler än jag som fortfarande är i livet.

Något annat som finns tillgängligt via digitala arkiv är lagfartsböcker. Detta är ett exempel från Kinnarumma socken. Bild Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, Inskrivningsmyndighetens i Borås domsaga arkiv, SE/HLA/1340157/D I a/17.

Bland de äldre arkivhandlingarna finns jordeböckerna. Denna är från Ovansjö socken 1651. Bild från Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, SE/RA/55201/55201.25/5.

Idag är det Släktforskningens Dag och årets tema är Sjöfolk. Håller du dig á jour med vad som händer inom släktforskningen så känner du nog till det. Och kanske har du läst att det kommer en ny handbok till sommaren om att släktforska om sjöfolk. Den skriver jag nu i vår.

Idag är det alltså ett ypperligt tillfälle att besöka närmaste släktforskarförening, lyssna på föredrag och ställa frågor om du har en sjöman i din släkt.

I förberedelserna till boken har jag letat bilder och en bild som jag fastnat för är denna:


Fotografiet är taget i Gävle 1916, för strax över hundra år sedan. De som var unga där och då är sedan länge borta. Fartyget heter Agil och var en galeas, alltså ett segelfartyg. Bilden kommer från Sjöhistoriska Museet och finns publicerad på Digitalt Museum. Den är fri för användning, med Public Domain-licens, fotograf okänd.

Jag blir alltid så fascinerad av människor på gamla bilder. Vilka var de? Vad tänkte de när fotografen kom? Var det kanske bara skönt med en liten paus i arbetet eller kändes det högtidligt?

Vem som är kapten ombord är ganska tydligt. Dels var han den äldste i besättningen, dels tyder kläderna på att han hade andra sysslor än den övriga besättningen. Befälhavaren hette Oskar Fredriksson och var född 1853 i Gothem på Gotland. 1913 hade han fått ett nytt behörighetsbevis som sjökapten. Redan 1871 hade han gått till sjöss och var jungman på briggen Lloyds året därpå. Han fick en lång sjökarriär på nästan 50 år och som han inte avslutade förrän han närmade sig 70-årsstrecket. 1919 gick han i pension och avfördes ur sjömansregistret 1923. Han hade då i många år och flera omgångar varit skeppare på fartygen Agil och Thor. När han fyllde 90 år 1943 gjorde Gotlands Allehanda en artikel om honom och den finns på Gothems sockens hemsida. Han var uppenbarligen med om en hel del äventyr. 1948 gick han ur tiden.

De andra fyra ombord på Agil är bästeman K O J Hemström, lättmatros K Snäckerström, jungman G Johansson och kock A Larsson. Allihop hade mönstrats ombord den 7 april på Karlskrona sjömanshus. Karlskrona var Agils hemmahamn. 1916 var Hemström 28 år, Snäckerström 19 år, Johansson också 19 år och Larsson var 16 år. Alla kom från Gotland. Min gissning är att Hemström är en av de två som sitter på lastluckans kant, kanske den till vänster. Jungmannen kan möjligen vara han som står närmast skeppare Fredriksson, för enligt sjömanshusregistrets personbeskrivning ska han ha haft mörkt hår. Larsson däremot hade ljust hår. Jag gissar att Larsson egentligen var kockjungman och fick rycka in på däck vid behov.

Bästeman Hemström hette Karl Oskar Johan och föddes på Fårö 1888, där han också bodde när han dog 1980. Han var kock på galeasen Thor 1906 och jungman på samma båt 1909. Då var Fredriksson kapten där och förmodligen trivdes de med varandra för de fortsatte arbeta ihop. Båda två var på Thor när hon förliste i Kappelshamn. Bästeman är en styrman utan examen. 1920 avfördes Hemström från sjömanshuset i Visby. 1914 hade han gift sig och med tiden ska de ha fått minst fem barn. 1980 dog han, då hade han varit änkling sedan 1951.

Lättmatros Snäckerström hette Klas Gunnar och kom från Näs på Gotland. Han verkar ha gått till sjöss 1913, 16 år gammal, och hann göra ett par resor på Agil. Troligen fortsatte han till sjöss en tid. Han blev ett av tuberkulosens offer, 1936 dog han på Hässleby sanatorium i Mariannelund. Då var han 39 år gammal.

Jungman Johansson hette Gustaf och föddes i Gothem 1897. 1915 gick han till sjöss så han var ganska ny i yrket när fotografen förevigade honom på Agil. 1932 mönstrade han av sista gången och blev sedan fiskare, enligt folkräkningen 1950. Han gifte sig på sin 28-årsdag med en flicka född samma dag som han själv, den 17 oktober 1897, och de fick minst två barn, kanske fler. Familjen bodde kvar i Gothem där han dog 1991.

Kocken Arvid Larsson var bara 16 år 1916, han föddes år 1900 i Vallstena på Gotland. Han gick till sjöss redan 1915. 1917 blev han lättmatros på ett fartyg som hette Helena och 1918 på galeasen Wilhelm. Han var yngst i Agils besättning men gick en tidig död till mötes och dog i influensa i Karlskrona 1921.

I beskrivningen av fotot finns inga namn på besättningsmedlemmarna, mina uppgifter om vilka de var kommer från sjömanshusarkiven och det som där framgår om dem som var mönstrade ombord på Agil 1916.

Tillägg 2022-08-09: Denna kommentar kom idag på ett annat inlägg från Magnus Hemström:
Vi hittade ditt inlägg om galaisen Agil där min gammelmorfar Karl Hemström jobbade. Jag kan bekräfta av säkra källor (min mor Monica) att Karl är den ståtlige herre nere till höger. Tänkte det kunde vara intressant.

Många med mig gillar att skriva, det vet jag. Som släktforskare träffar man på en del fantastiska historier som verkligen borde berättas, och inte bara stanna som en anteckning i ens släktforskningsprogram. Men hur kommer man igång?

"Write as you go along!" uppmanar oss Crista Cowan, anställd på amerikanska Ancestry som släktforskare. Hon har en blogg där och en videokanal på Youtube. I ett avsnitt tar hon upp detta ämne, att komma igång med att skriva sin släkthistoria.

Crista Cowan kommer att medverka på Släktforskardagarna i Karlstad, där hon berättar om sitt arbete.

Jag håller med henne, även om jag inte alltid tillämpar det. Vid det här laget har jag skrivit en hel del släkthistoria, både från min egen släkt och om släktforskningsresultat från andras släkter, inte minst ett antal artiklar i vår förenings medlemstidning.

Ett bra sätt att få inspiration är att läsa andras släktberättelser, menar Crista Cowan. Detta instämmer jag fullständigt i. Jag tycker att det är jätteintressant att läsa biografier baserade på släktforskning.

I sin videoblogg tipsar hon om några amerikanska böcker på detta tema (cirka 8 minuter in på filmen). Efter att ha sett inslaget i vintras skaffade jag två av böckerna (som båda är på engelska, men lättlästa). Boken The Sea Captain's Wife läste jag först. Den handlar om en vit kvinna i USA som gifte sig med en färgad man 1869. En mycket intressant historia.

b2ap3_thumbnail_Cowan.JPG

Nu har jag läst Crossing the borders of time. Den är så bra! En riktigt läsvärd berättelse.

Författaren Leslie Maitland, journalist i New York, skriver om sin mor Janine Gunsburger som är tysk jude och tvingas fly från Hitlers Tyskland via Frankrike 1942, 20 år gammal. I Frankrike lämnar hon sin stora kärlek, Roland Arcieri. Han är inte jude och hennes föräldrar motsätter sig äktenskap. När kriget är över bor familjen i New York och Janine och Roland lyckas inte få kontakt igen, bland annat för att hennes familj döljer hans kontaktförsök för henne.

Hon gifter sig med en amerikan, får barn, ser dem växa upp och så plötsligt är det slutet av 1980-talet. Janine har aldrig glömt sin Roland, han finns för evigt kvar i hjärtat och hon berättar för sina barn om honom. När dottern Leslie är vuxen spårar hon upp Roland och efter ett halvt sekel som åtskilda kan Janine och Roland återse varandra.

Detta är inte bara en romantisk kärlekshistoria utan även en stark berättelse om flykten från Tyskland och livet som emigrant, och om familjens historia flera generationer bakåt.

Det är lätt att känna igen sig i dotterns berättelse om hur hon följer i spåren efter hennes mors ungdomsår i Tyskland och Frankrike, och vad som hände med hennes släkt där. Några mördades i koncentrationsläger.

Båda de här böckerna handlar om kärlek med förhinder men som övervinns. Men som släktberättelser rymmer de så mycket mer än så.

I ett annat blogginlägg har jag samlat en lång rad tips på släktberättelser och biografier på svenska.

Om du också vill komma igång med att skriva din släktberättelse håller jag en kurs på Släktforskardagarna i Karlstad, som du kanske redan sett.

I lördags anordnades Släktforskningens dag runtom i landet. Som vanligt hade Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening ett samarbete med Sörmlands museum och likaledes som vanligt kom många intresserade för att få hjälp att komma i gång eller förbi stopp i forskningen samt för att prata om olika källor.

Frågorna var som sagt många. Hur försörjde sig den pensionerade soldaten? Vilka skattelängder fanns före mantalslängderna? Hur följer man folk i Stockholm i början av 1900-talet?

En kvinna hade dock två specifika frågor. Hennes pappa hade alltid pratat om att hon och hennes sambo sedan över 40 år var nära släkt. Nu var det dags att reda ut hur familjerna hängde ihop!

Hon hade ett papper med några namn som startpunkt när vi dök in i arkiven. Raskt flyttade vi oss mellan socknarna utanför Nyköping innan vi hamnade i Husby-Oppunda socken några mil bort. Där fann vi kopplingen och jag kunde rita upp ett summariskt schema över släktskapet mellan de samboende fyrmänningarna.

 b2ap3_thumbnail_Svrta-AIIa-5-1924-1929-Bild-10.jpg

Många släktingar gömmer sig i dylika volymer. Här Svärtas församlingsbok 1924- 29, AIIa:5. Bild från Arkiv Digital.

Sedan var det dags att ta tag i den andra frågan. Kvinnans 81-åriga halvsyster var född utom äktenskapet. Deras mor hade alltid vägrat att prata om barnafadern, så allt systern visste var att han hette Sven och var rödhårig.

Ibland gäller det att ha tur. Sökandet efter rödhårige Sven var över när vi plockat fram Svärtas födelsebok, för där stod faderns namn och hemvist prydligt angiven. Men lite förbryllande var det att de båda ogifta föräldrarna hade samma efternamn, särskilt med tanke på att Sven var född i Stockholm. En titt i Rotemansarkivet visade att han var född utom äktenskapet och flyttade till Svärta någon månad gammal, där han togs om hand av sina morföräldrar. Något år senare återvände modern, som tydligen flyttat till Stockholm enbart för att föda mer anonymt, och strax därefter gifte hon sig med Svens biologiske far. Sven fick därmed hans efternamn. Samma efternamn bar faderns bror, som 20 år senare blev morfar till sin brorsons barn.

När vi fått fram uppgifterna om Sven och om kusinskapet, ringde kvinnan till sin syster. 81 år gammal fick hon veta den rödhårige Svens fulla identitet. Att påstå att hon blev överlycklig är en underdrift, och i telefonen hördes ett glatt rop åtföljt av: "Jag sätter på en kopp kaffe, så kom över genast!".

Jo, släktforskning kan både ge en nya släktingar och tätare samvaro med den närmaste släkten.