Så var det dags att ta adjö. Efter drygt ett år som vikarierande redaktör för Släkthistoriskt Forum, och för Rötter, lämnar jag över ansvaret till ordinarie redaktör Maria Bratt.

Det här numret innehåller som vanligt en blandning av inspirerande läsning och konkreta tips. Mitt mål som redaktör har varit att få tidningen att kännas som en välfylld godispåse för kunskapssugna släktforskare, men också att den ska beröra.

Psykiatrins historia som vi fördjupar oss i på sidorna 6-19 är det exempelvis svårt att inte drabbas av. När vi förfäras över historiens dårskap är det viktigt att hålla i minnet att det en dag kommer att vara vår egen tid som dissekeras – kanske av våra egna barnbarnsbarn. Allt hänger ihop, och det är något jag tror att släktforskare i allmänhet är mer medvetna om än många andra.

Under året som gått har jag definitivt kommit min egen historia närmare. Jag har, med bultande hjärta, begrundat detta oerhörda: fyra syskon föds, men bara ett av dem når vuxen ålder. Det där fjärde syskonet råkar dessutom vara min egen ana. En lång, lång kedja av slump (alternativt öde eller gudomlig mening – vad vi tror på varierar förstås) har lett fram till att vi sitter just här, just nu. Sorger och umbäranden har genomlevts, misstag har begåtts av oss alla. Resultatet är detsamma: vi finns här. Det ska vi ta vara på.

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button