KB svarar på Sveriges Släktforskarförbunds tidningsupprop

Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie och Erland Ringborg, förbundsordförande.

Sveriges Släktforskarförbund håller just nu i ett upprop för en friare tillgång till de svenska dagstidningar som digitaliserats av Kungliga biblioteket, KB. Gensvaret har varit stort och antalet underskrifter överstiger nu 2 500 stycken. I dag publicerar Rötter en replik på uppropet signerad biträdande riksbibliotekarie Lars Ilshammar. "Att publicera allt material fram till år 2000 skulle innebära att KB begick ett uppenbart intrång i upphovsrätten", skriver han. Nedan hittar du också förbundsordförande Erland Ringborgs kommentar.

KB: Det handlar om EU-direktiv

"Vi kräver att KB flyttar gränsen för att tillgängliggöra digitaliserade dagstidningar via Internet från 1901 till 2000." Det är budskapet i ett upprop från Sveriges Släktforskarförbund publicerat den 23 mars 2017 på http://www.genealogi.se.

Bakgrunden är att allmänheten i dagsläget är hänvisad till att besöka KB i Stockholm för att ta del av vår växande samling av digitaliserade svenska dagstidningar.

I sak delar KB släktforskarförbundets oro över att det digitaliserade materialet bara kan visas på plats i Humlegården. I ett uppkopplat informationssamhälle är detta en helt otillfredsställande ordning.

Hela KB:s verksamhet syftar till att information ska vara så öppen som möjligt för alla. I vår Vision 2025 "Samhällets öppna rum - en värld där information gör skillnad" heter det att "All information med hög efterfrågan finns digitalt tillgänglig. Det mesta går att få tag på snabbt och enkelt, oberoende av tid och plats".

Därför arbetar vi på flera olika sätt för att tillgång till digitalt material ska vara möjligt även utanför Stockholm. Frågan har förts fram till regeringen upprepade gånger och KB har nu ett uppdrag att arbeta för en ny pliktlagstiftning, inklusive tydligare regelverk för tillgängliggörande av digitalt material.

Vi för just nu också diskussioner med Bonus Copyright Access, som företräder rättighetsägarna, om en s.k. kollektiv avtalslicens för de digitaliserade dagstidningarna. Ambitionen är att i första hand kunna tillgängliggöra materialet på de universitetsbibliotek som tidigare hade pliktlevererade dagstidningar på mikrofilm.

KB är dock en statlig myndighet och ska som sådan följa Myndighetsförordningen (2007:515) som säger att "Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och skall se till att den bedrivs...enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen...".

Att KB som myndighet följer den lagstiftning som EU, riksdag och regeringen fattar beslut om är en av demokratins grundvalar.

Den upphovsrättsliga lagstiftning som är relevant för frågan om tillgänglighet och skyddstider för upphovsrättsligt skyddade verk regleras i EU-direktiv som har transformerats till svensk lag.

Att skyddstiden är 70 år efter upphovsmannens död är ett politiskt beslut fattat på EU-nivå. Skyddstiden räknas för varje upphovsman. Eftersom de digitaliserade dagstidningarna i sig innefattar en mycket stor mängd enskilda verk är det inte praktiskt möjligt för oss att bedöma om vart och ett av verken är skyddade.

KB har därför gjort bedömningen på det sätt som uppropet redogör för. Att publicera allt material fram till år 2000 skulle innebära att KB begick ett uppenbart intrång i upphovsrätten, vilket är i uppenbar strid mot lagstiftningen och dessutom förenligt med skadeståndsansvar.

Uppropet refererar uteslutande till upphovsrätten. Dataskyddet&nbsp"- det som i dagligt tal brukar benämnas PuL (personuppgiftslagen)&nbsp"- är dock minst lika relevant. Behandlingen av personuppgifter regleras av EU:s dataskyddsdirektiv som kommer att ersättas av en EU-förordning om dataskydd den 25 maj 2018.

De digitaliserade dags tidningarna innehåller s.k. känsliga personuppgifter (hälsa, politisk hemvist, religiös övertygelse m.m). För att KB ska kunna behandla sådana personuppgifter, t.ex. genom att tillgängliggöra de digitala filerna, krävs en ny svensk författning fr.o.m. 25 maj 2018 när EU-förordningen ska börja tillämpas. Denna fråga ligger hos regeringen och kommer utredas av en statlig utredning.

För att KB fritt ska kunna publicera yngre material skulle det alltså krävas att EU:s direktiv om upphovsrätt ändras. Även frågan om dataskydd är relevant. KB har mot regeringen och genom de organ som vi samarbetar med på EU-nivå och på global nivå (FN:s organ om upphovsrätt) påpekat att skyddstiderna borde ses över. Någon politisk vilja har dock inte märkts, varken i EU eller globalt.

KB har också påtalat behovet av en utredning om KB och dataskyddet. Den 16 mars i år beslutade regeringen om tilläggsdirektiv för att just denna fråga ska utredas.

Att i detta läge kräva att KB ensidigt och i strid med gällande lagstiftning ska släppa det digitaliserade tidningsmaterialet fritt fram till 2000 är tyvärr att skjuta över målet. Om Sveriges Släktforskarförbund vill påverka de politiska besluten bör förbundet i första hand vända sig till regeringen och framföra sina synpunkter på såväl upphovsrättslagstiftningen som dataskydd.

Lars Ilshammar
Biträdande riksbibliotekarie
T.f. avdelningschef, Digitala samlingar

Förbundsordföranden: Kampen går vidare

Det är utmärkt att KB delar vårt missnöje med, att de digitaliserade tidningarna bara kan visas på plats i Humlegården, och också vill ha en förändring. Men det finns en grundläggande skillnad mellan KB och oss.

KB har valt att se de digitala bilderna som nya utgåvor av berörda tidningar, alltså som nypublicering, och har på den grunden börjat förhandla med den organisation som företräder innehavarna av upphovsrätt. Vi menar för vår del att digitaliseringen bara är ett alternativt&nbsp"- av den moderna tekniken möjliggjort och av 1960 års lagstiftare naturligtvis inte förutsett - sätt att tillgängliggöra material som redan blivit tillgängligt för allmänheten i och med att det publicerats i tryckt form. Det borde vara en politisk fråga att lösa upp denna gordiska knut.

Ett indicium på att KB:s synsätt inte är det enda möjliga finns i en annan del av lagstiftningen, nämligen i den s k databasregeln i yttrandefrihetslagen. Här betraktas uppenbarligen inte dagstidningars digitala upplagor som nypubliceringar, eftersom det inte krävs några särskilda utgivningsbevis för dem.

Även med KB:s upphovsrättsliga utgångspunkter inställer sig dock ett par frågor:

Om det nu är EU-direktiv som ytterst styr, varför måste Sverige ha en mera restriktiv hållning i fråga om tillgång till digitaliserade tidningar än andra EU- länder?

Hur kan Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet utan problem ha gjort sina tidningar tillgängliga digitalt, i det ena fallet t o m 1992, i det andra fallet ända fram till dags dato? Även om tillgängligheten bara gäller för prenumeranter, ändras väl därmed inte förutsättningarna i fråga om upphovsrätt?

KB åberopar i sin replik också reglerna om dataskydd i personuppgiftslagen (PuL).

Men här är det mycket svårt att se logiken.

Dagstidningarnas tryckta upplagor omfattas ju av tryckfrihetsförordningen, och de är därmed inte bundna av PuL. Men självklart innehåller tidningarnas digitala upplagor precis samma uppgifter om personer som de tryckta upplagorna. Varför ska en mera restriktiv linje gälla i det digitala sammanhanget?

Det är uppenbart att vi, som KB också rekommenderar, behöver närma oss den politiska nivån. Kampen går vidare.

Erland Ringborg
Ordförande
Sveriges Släktforskarförbund

Foto av Lars Ilshammar: Jann Lipka