När jag börjat släktforska på uppdrag åt andra insåg jag ganska snart hur viktigt det kan vara att lösa släktmysterier och få svar på släktgåtor. De förfrågningar och uppdrag jag får har mer och mer den karaktären, alltså inte bara en allmän önskan om att få veta mer om sin släkt. Kanske är det släktforskningsprogrammen i tv som drivit fram detta. De presenteras ju ofta som att de löser släktmysterier.

Det kunderna i flera fall har nämnt är att de vet så lite om sin släkt och undrar varför. Varför berättade aldrig pappa om sin mor? Varför träffar morfar aldrig sina syskon, jag vet ju att han har fem systrar och en bror. Min mamma vet ingenting om sina morföräldrar, varför? Vilka hemligheter är det som döljer sig i släkten? Det är det som många vill få uppdagat. Och när jag väl kommit igång med släktforskningen åt kunden kan det ganska snart uppenbarat sig vad som ligger bakom. Eller snarare vad som är en rimlig förklaring.

Att få växa upp med båda sina föräldrar, eller ens en av dem, var inte alla barn förunnat. Det skapade säkert trauman för livet i många fall och kanske en ovilja att tala om sitt ursprung med efterlevande. Foto: Anna Wilhelmina Hedström. Bild från Örebro Läns Museums bildsamling på Digitalt Museum.

En kund ville ha sin morfars släkt utforskad. Hon uppgav att han var ensambarn och hennes mor kände inte till något alls om sina farföräldrar. Morfar var död sedan flera år så de hade ingen att fråga. Det visade sig att morfar var ett av flera barn som hans mor fött i ett mångårigt förhållande med en gift man. I sitt äktenskap fick fadern barn parallellt med de utomäktenskapliga och jag tror att det totalt finns 17 eller 18 hel- och halvsyskon till kundens morfar. Så det kan jag första varför detta inte talades om i den släkten.

En annan kund hade ungefär samma utgångspunkt, en morfar som inte tycktes ha någon egen familj innan han bildade familj själv. Det visade sig att den här morfadern var den yngste i en lång rad av syskon födda på 1880- och 90-talen. När han var omkring ett år gammal hade hans mor dött. Fadern och de äldsta syskonen emigrerade till Amerika, några av de yngre syskonen kom till fosterhem men kundens morfar och en syster kom till fattighuset och fick växa upp där. Jag gjorde ingående efterforskningar för att se om någon av de vuxna på fattighuset var släkt med barnen, men hittade ingen sådan koppling. Efter drygt 15 år kom fadern hem från Amerika och systern och några syskon till följde med honom tillbaka men inte kundens morfar. Jag tänkte när jag såg detta att kanske kände han sig sviken och övergiven och aldrig kom över det.

Ett litet barn vid ingången till fattigstugan i Broddetorp. Foto: Karl Fredrik Andersson. Bild från Falbygdens Museums bildsamling på Digitalt Museum.

Så mycket tragik som kan uppdaga sig i arkiven.

Det där med gammaldags moral har ju ställt till det för så många i släkter där barn lämnats bort som fosterbarn eller senare för adoption. Ett exempel från min uppdragsforskning är en ung kvinna som bara 16 år gammal fick barn med en något år äldre pojke. Han var placerad på en uppfostringsanstalt och därifrån utlånad till en bonde i trakten för att hjälpa till med arbetet under sommaren. På våren året efter födde bondens dotter en dotter. Bonden var nog en ganska välbärgad storbonde för det var en stor gård, och därmed kanske extra stor social skam. I kyrkboken skrev prästen vem som var far till barnet men de nutida släktingarna var inte släktforskare och visste inte var de skulle leta för att få veta detta, därför vände de sig till mig. Dottern födde barnet som lämnades bort på fosterhem. Själv flyttade hon direkt därefter hemifrån till en släkting och återvände aldrig. Enligt barnets nutida barnbarn hade mormodern aldrig fått veta vilka hennes verkliga föräldrar var. Nu vet i alla fall barnbarnen.

Att bli mor i tonåren var så klart en mycket svår situation och många tvingades lämna bort sina barn, troligen många gånger för att inte vara en skam för familjen. Foto: Johan Johansson. Bild från Bohusläns museums bildsamling på Digitalt Museum.

Så här ser det ut på många sidor i rullorna från Allmänna barnhuset i Stockholm. Barn som dör tidigt, i dessa fall väldigt snabbt efter att de kommit till fosterhem. Men många överlevde också.

Selinda Maria Forsman och Anna Sofia Judith Larsson dör samma år de föds visar journalen från Allmänna barnhuset. Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:42 (1875-1875) Bild 310 / sid 5044.

Jag måste berätta om Helge Schultz, eller Schoultz som han senare kallade sig. Han föddes den 2 juni 1879 och lämnades till Allmänna barnhuset i Stockholm den 17 juni. Hans mor var den ogifta Matilda Wilhelmina Petronella Schultz och hon (eller kanske barnets far) betalade 400 kronor för att han skulle tas emot.

Översta delen av första sidan om Helge Schultz i Allmänna barnhusets journal. Listan med omplaceringar fortsätter en och en halv sida till. Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:46 (1879-1879) Bild 790 / sid 9139.

Den här lille gossen åkte ut och in i fosterhem under hela sin uppväxt. Men det verkar ha gått bra i livet för honom ändå. När han var tre månader kom han till en statarfamilj i Huddinge. Under sin uppväxt hann han vara fosterbarn i sju familjer. Fyra gånger återlämnades han till barnhuset. Så här höll det på tills han var 13 år och hans mamma hämtade honom. Då hade hon gift sig och tog med honom till Amerika. Därifrån skrev han 1954 ett brev till Allmänna barnhuset och begärde en födelseattest. Alla uppgifter och all korrespondens finns i Allmänna barnhusets arkiv, som fotograferats av Arkiv Digital. I Chicago var han gift med Constance och arbetade som expedit i en mataffär visar folkräkningen 1930. 1902 blev han amerikansk medborgare och när han skrev och begärde sin födelseattest 1954 skrev han på engelska.

Helge Schultz brev 1954. Då bodde han i Chicago och var 65 år. Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:46 (1879-1879) Bild 790 / sid 9139b.

När jag ser listan med alla flyttningar mellan fosterhemmen och återlämnandena till barnhuset, då undrar jag förstås hur hans uppväxt egentligen var. Alla dessa uppbrott. Hur påverkade det honom? Och alla andra barn som var med om samma sak? Så många barn som skyfflades hit och dit.

Barnhemsbarn och fosterbarn var de kanske mest utsatta barnen. De lämnades ut till fosterföräldrar så snart sådana kunde hittas, verkar det som. En del var bara några månader, andra var äldre. Sjuka barn ville fosterföräldrar inte ha, fosterbarnen skulle helst vara starka och friska för att klara av att arbeta, åtminstone när de blev större. Hjälp i arbetet på torp och gård var i de flesta fall syftet med att ta emot fosterbarn, vid sidan om att få betalt för att ta hand om barnet. Fosterbarnen var både arbetskraft och inkomst. Från 1881 ser jag ett kvitto där fostermodern fått 40 kronor för att ta hand om ett fosterbarn det året. De som hade flera fosterbarn kunde kanske leva på inkomsten.

Själv är jag inte alls släkt med Helge Schoultz, jag bara råkade se detta i barnhusrullan när jag tittade efter annat. Och jag kan inte annat än gripas av dessa barns historier. Väldigt många gick det inte så bra för, misstänker jag. Många dör ju redan som småbarn, andra försvinner ut ur kyrkböckerna som vuxna. Ett par pojkar som jag råkade få ögonen på, de blev sjömän och hamnade sedan i obefintlighetsboken.

Men Helge Schoultz är långt ifrån den ende som hör av sig som vuxen. Vid flera av barnen i rullan finns det antecknat att de själva eller något barn hört av sig och frågat om vilka föräldrarna är. I flera fall är föräldrarna okända och då svarar barnhusföreståndaren (eller senare arkivpersonalen antar jag) att det inte går att få veta mer.

Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:46 (1879-1879) Bild 490 / sid 9079.

Hilda Josefina Stark kom till Allmänna barnhuset tre månader gammal. Hon hann vara på tre olika fosterhem, återlämnas till barnhemmet och sedan komma till ett nytt fosterhem innan hon dog två år gammal. Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:46 (1879-1879) Bild 190 / sid 9027.

I kontrast till de många som flyttade runt mellan olika fosterhem finns det en hel del som kom till ett ställe och sedan stannade där. Och dessutom är det inte så få som hämtas tillbaka av föräldrarna, i de flesta fall av modern.

Det som slår mig är också att så många av barnen lämnades till barnhuset redan samma dag de föddes eller bara några dagar gamla. Det skär i hjärtat att läsa detta. Så tragiskt, men en bister verklighet för så många ogifta nyblivna mödrar förr i tiden.


Barnhusbarn nr 9004 på Allmänna barnhuset var Carl Oskar född den 21 januari 1879 av okända föräldrar. De har betalat 400 kronor för att han ska tas in på barnhemmet samma dag han föds. I maj lämnas han som fosterbarn till en soldatfamilj i Södertälje men flyttas efter två år till mamsell Amalia Landström på Johannes Östra Kyrkogata 10. Sedan bor hon på Ragvaldsgatan 14. Vad hände sedan? Någon på barnhuset har antecknat med blyerts "Var finns barnet? Har fostermodern rest till Amerika? 12/3 83 Barnet lär vara dött". Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2JA:46 (1879-1879) Bild 80 / sid 9005.


Allmänna barnhuset startade redan 1633 och fanns kvar som barnhem till 1922. Rullor över barnen finns fotograferade från 1713. I en av de äldre rullorna hittar jag tre syskon som kom in på barnhemmet i augusti 1791. Deras far var soldaten Olof Tingstedt och deras mor Christina Tingstedt hade dött. Storasyster Maria Elisabeth var född 1779, lillasyster Gustav 1781 och deras bror Olof 1785. Alla tre barnen kom till fosterfamiljer i Askaby socken. Kanske fick de möjlighet att hålla kontakten under den fortsatta uppväxten. I rullorna syns att det inte var ovanligt att flera syskon lämnades in på barnhuset. Bildkälla: Allmänna barnhuset (AB, A) D2FA:3 (1789-1793) Bild 600 / sid 1111.

Mitt tidigare blogginlägg om fosterbarn.
 

Många släktforskare hittar fosterbarn i sin släkt, antingen en släkting som var fosterbarn eller en familj som tog emot fosterbarn. Fosterbarnen kunde vara barnbarn, andra släktingars barn eller grannars eller andra sockenbors barn. Men många fosterbarn kom också från barnhem, och allra flest från Allmänna Barnhuset i Stockholm. De fosterbarnen skickades i många fall ut på landsbygden.

I påskhelgen har jag inte tagit helt ledigt utan arbetar en del. Just nu hinner jag inte med min egen släktforskning så mycket utan ägnar den mesta tiden åt arbetet med årets upplaga av Släktforskarnas årsbok. Om en dryg månad ska den vara klar för tryckning och sedan utgivning i början av sommaren. Mycket arbete återstår ännu.

En mycket intressant artikel i årets årsbok handlar om fosterbarn. Författare är Johanna Sköld och Ingrid Söderlind, som båda två är historiker och forskar om barnhemsbarn och fosterbarn. De har också skrivit en bok om fosterbarn. I årsboken berättar de om villkoren för fosterbarn, hur det gick till när de placerades ut, hur man hittar uppgifter om fosterbarn i arkiven och mycket annat.

Barn och anställda på Kungsholms barnhem i Stockholm 1920. Bild från Stockholms stadsarkiv http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=24078

Många stadsbarn kom till landet, och hit till Tjust i norra Kalmar län, där jag bor, kom många fosterbarn från Stockholm. Det här har jag stött på i kyrkböckerna och även hos bekanta som kan ha haft en förälder eller far- eller morförälder som kom hit som fosterbarn. Att det blev många just här beror bland annat på att det då gick att åka både tåg och ångbåt hit. Men jag tror också att det spelade roll att det just här fanns en eller flera aktiva fosterbarnsombud, personer som förmedlade barn till presumtiva fosterföräldrar. Jag har av någon släktforskare här i Tjust hört om en prästfru som agerade i den rollen, kanske var det i Lofta eller Loftahammars församlingar.

I Tryserums socken i Tjust fanns det sex utackorderade fosterbarn under åren 1891-1897. Alla barnen kom från Stockholm. Bild från Arkiv Digital, Tryserum AI:24 (1891-1897) Bild 12.

Man kan utläsa ur arkivhandlingar att det inte bara var längtan efter barn och att göra en insats som låg bakom att ta emot fosterbarn. För många var det ett sätt att få billig arbetskraft till en gård. Till exempel var det vanligt att man efterfrågade flickor i åldern 8–13 år, för att de skulle vara barnpigor i en familj.
 
I städerna fanns utackorderingsnämnder eller utackorderingsbyråer och i dessas arkiv finns uppgifter om både fosterbarn och fosterhem. I Stockholm var Allmänna Barnhuset en viktig institution för att placera fosterbarn från slutet av 1700-talet och ett par decennier in på 1900-talet. Barnhusets arkiv finns bevarat på Riksarkivet.

För dig som har en ana som var fosterbarn finns mycket intressant information i årsboksartikeln.

Allmänna Barnhuset på Norrtullsgatan 14 i Stockholm. Bild från Stockholms stadsarkiv http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=9280

Oftast spelar det ingen större roll om vi kvickt bläddrar genom källorna eller tar god tid på oss att hitta de där gäckande förfäderna. Även om det tack och lov är ovanligt med dylik brådska kanske någon ändå kan ha nytta av tio tips för att undvika bladande av husförhörslängder och annat tidsödande bläddrande i olika volymer.

b2ap3_thumbnail_Blommor1.jpg

1

Anteckna faddrarna vid barnens dop. Notera särskilt de med samma patronymikon som föräldrarna eller de som bor i andra församlingar.

Jag löste min anmoder Margareta Persdotters härkomst genom att följa en av faddrarna till hennes sjätte barn. Faddern, Per Persson, visade sig ha en syster Margareta född samma år som "min" Margareta. Familjen hade flyttat några veckor efter hennes födelse, och det var socknen där hon växte upp som kom att anges som hennes födelseort.

 2

Plötsligt är den familj du följer struken i husförhörslängden utan att deras nya vistelseort anges. Socknen är stor och det finns ingen utflyttningslängd, eller så saknas de i densamma och har rimligen flyttat inom socknen. Det går betydligt fortare att skumma en födelsebok än att blada en omfattande husförhörslängd, så om hustrun i familjen fortfarande är i barnafödande ålder brukar jag gå igenom fem år i födelseboken för att se om familjen får ytterligare barn.

 3

Samma princip som ovan kan användas om en familj flyttar till en socken utan inflyttningslängd. Är kvinnan inte alltför gammal går det som sagt snabbare att gå igenom fem år i födelseboken än att blada husförhörslängden.

 4

Notera giftoman om denne anges i vigsel- eller lysningsbok. Giftomannen godkände att bruden gifte sig och var henne närstående: förälder, bror, svåger, förmyndare eller i vissa fall hennes arbetsgivare. Om brudens ursprung är dunkelt kan giftomannen vara en vital ledtråd att lösa detsamma. 

5 

Din ålderstigna ana är struken i husförhörslängden men finns inte i dödboken eller i utflyttningslängden.

Fattighuset var inte bara en bostad för socknens fattiga utan fungerade även som äldreboende. Första anhalten efter kontroll av dödbok och utflyttningslängd bör alltså vara fattighuset. Finns personen inte heller där, är det dags att följa barnen och hoppas på att föräldern flyttat till någon av dem.  

6

Din ana anges i husförhörslängderna vara född i Stockholm men kan bara följas bakåt till mitten av tonåren i en landsbygdsförsamling långt bort från kungliga huvudstaden. Det är då sannolikt att du träffat på ett barnhusbarn. Allmänna barnhusets register finns sökbart på Stockholms stadsarkivs hemsida. Kanske finns det också en diskussion om just ditt barnhusbarn på Anbytarforum, under Landskap: Stockholm: Barnhusbarn! 

7

Meningarna går isär om snabbaste sättet att blada en husförhörslängd. Ska man börja på sidan ett och gå framåt eller på sista sidan och backa? Att läsa en hel sida är tidsödande, så ska man fokusera på personens namn, födelseår eller födelsesocken under bladandet?

Personligen föredrar jag att börja på sista sidan och backa: det blir då tydligare för mig hur mycket som återstår att gå igenom eftersom volymerna har en tendens att börja på sidan 1 men kan omfatta allt från 30 till 1000 sidor. Däremot varierar det vad jag fokuserar på i bladandet. Min grundprincip är att söka efter det som är ovanligast. Är personen född i samma socken eller grannsocknen till den socken vars husförslängd jag bladar är det bättre att söka på årtal eller namn. Födelseår kan skifta, särskilt i äldre längder, så oftast söker jag efter ett visst namn.

 8

En anfader eller -moder vars härkomst är okänd dör och efterlämnar minderåriga barn. Det är alltid klokt att leta efter en bouppteckning men särskilt i dylika fall. Vem blir målsman för de omyndiga barnen? Viktiga ledtrådar kan även finnas i fastighetsinnehav och bland de personer med ekonomiska intressen i hushållet, antingen genom att de lånat ut eller själva var skyldiga pengar.

Förmynderskapsprotokoll ingår i serien Småprotokoll i häradsrätternas arkiv. Saknas bouppteckning kan du förhoppningsvis återfinna den familj du är intresserad av där och därmed få reda på vem som blev målsman för barnen. 

9

Din ana uppges vara född i eller inflyttad från en viss församling men finns inte i födelsebok eller utflyttningslängd.

Jag har inte forskat så mycket i Västergötland men har rotat runt tillräckligt mycket för att lära mig att det då är viktigt att ha koll på vilka annexförsamlingar som ingår i pastoratet. Det är inte ovanligt att personen anges komma från moderförsamlingen men i själva verket var född i eller flyttade från en av annexförsamlingarna. En källa jag gärna använder för att hitta vilka socknar som ingick i ett visst pastorat, är Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. 

10

Utnyttja finesserna din bildleverantör erbjuder. Jag har Arkiv Digital och SVAR.

En finess jag gärna använder hos Arkiv Digital är att ha samma volym öppen i två upplagor. I riktigt gamla husförhörslängder kan samma gård förekomma 10- 15 gånger i en volym då prästen noterat varje besök för sig. Jag brukar då ha en version öppen med ortregistret och sedan en version där jag går igenom samma husförhörslängd så slipper jag bläddra tillbaka till ortregistret hela tiden.

Om jag ska forska i en stor församling där husförhörslängderna omfattar flera delar, som t ex Floda och Västra Vingåker, plockar jag fram sockenkatalogen hos SVAR. Där redovisas varje gård som omnämns i husförhörslängderna med uppgift om i vilka volymer och på vilket siduppslag de förekommer.

SVAR har även indexerat en hel del ministerialböcker. Om volymen t ex omfattar födda, döda och vigda om vartannat med bruten kronologi är det bekvämt att välja ett år i indexet och direkt komma dit. Är sidan mörk och inte helt lätt att tyda så öppnar jag volymen hos Arkiv Digital: med benäget bistånd från SVAR kan jag ju gå direkt till rätt sida utan att behöva bläddra.
Om man skriver en bokstav fel i sökrutan för SCB-utdrag ger sökningen inget resultat. Eftersom det finns ett index i högerkanten när man fått fram rätt SCB-volym brukar jag söka på en annan lättstavad församling och sedan välja den socken jag egentligen är intresserad av i indexet.