Rötterbloggen
Rötterbloggen

Järn eller Platina

Järn eller Platina

Långa äktenskap brukar uppmärksammas och frågan är om inte dagens jubilarer är värda en egen blogg ... Just i dag är det nämligen exakt 70 år sedan de gifte sig, H.K.H. Prinsessan Elizabeth av Storbritannien och Nordirland och gemene man, Löjtnant Philip Mountbatten, i Westminster Abbey. Fem år senare var hon regerande drottning - på den vägen är det fortfarande - medan hans titlar genom åren växlat rejält. Egentligen är ju Philip hur blåblodig som helst, mer än Elizabeth själv, med bara idel ädel adel i antavlan. Född på Korfu 1921 som Prins av Grekland och Danmark, uppfostrades han delvis av sin morbror, Lord Louis Mountbatten (1900-1979). Efter andra världskriget ansågs Philips grekiska och tyska rötter så besvärande, att man valde att byta namn på honom. Den unge prinsen förvandlades i ett slag till vanlig dödlig med ett rejält Anglikanskt namn: MOUNTBATTEN. Ha, ha, ha! Det namnet tillkom så sent som 1917, då Kung Georg V bestämde att han själv och alla hans släktingar med tyska efternamn och titlar måste växla in dessa mot engelska motsvarigheter. Kungahuset bytte från Sachsen-Coburg till WINDSOR, medan t.ex. familjen Teck fick bli CAMBRIDGE och ATHLONE. Medlemmarna av huset Battenberg översatte fyndigt till MOUNTBATTEN och fick dessutom ytterligare glitter i form av MILFORD HAVEN och CARISBROOKE. Prinsar fick nöja sig med att kallas DUKE eller LORD och prinsessor fick heta LADY. De stackars prinsessorna Victoria Helena och Marie-Louise av Schlesvig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg, barnbarn till gamla Drottning Victoria, vägrade att gå med på detta, utan framhärdade i att vara prinsessor - men nu av INGENTING, eftersom det långa och starkt tyskklingande efternamnet inte kunde få vara kvar.

b2ap3_thumbnail_queen27_20171119-194649_1.jpgb2ap3_thumbnail_queen27_20171119-194649_1.jpg

Det är verkligen inte många av bröllopsgästerna på bilden som fortfarande är vid liv. Förutom brudparet själva kan det bara handla om två av de tre små gossarna längst fram; Prins Michael av Kent, och Prins Richard av Gloucester. Jo, en till faktiskt. Till höger i den näst bakersta raden igenkänner vi Kung Michael av Rumänien - årsbarn med Prins Philip - som samma år avsattes (under pistolhot, påstås det) av den svårartade kommunistregimen i Bukarest. Efter krigets slut var Kung Michael så populär att inte ens kommunisterna till att börja med vågade röra honom. På de Röda-Torget-liknande militärparaderna 1946 kunde man se stora porträtt på Lenin, Stalin och Michael - ett osannolikt triumvirat. Kung Michael, 96, som blev kung redan vid sex års ålder 1927 - alltså för 90 år sedan - lever fortfarande, om än med lite liv, i Schweiz. Efter Ceausescus fall 1989, kunde den forne regenten dock så småningom återvända till sitt hemland, där han numera behandlas med respekt som en före detta statschef.

Hur var det då med "Järn och Platina"?

SILVERBRÖLLOP och GULDBRÖLLOP för 25 och 50 år som gifta känner väl de flesta till. Att 60 kallas DIAMANTBRÖLLOP är väl också välbekant. Men sedan?

65  -  Krondiamantbröllop
70  -  Järnbröllop
75  -  Atombröllop
80  -  Platinabröllop

Det handlar således om JÄRNBRÖLLOP för Elizabeth och Philip. En snabb koll i engelska tidningar visar att man där i stället för järn talar om PLATINUM WEDDING för 70 år som gifta. Deras tabell skiljer sig från vår:

65  -  Blue sapphire
70  -  Platinum
75  -  (saknas)
80  -  Oak 
90  -  Granite

Det sistnämnda jubileet lär väl näppeligen ha inträffat ... Hur som helst, grattis Elizabeth och Philip, till de första 70 åren. Bra jobbat!

I min egen släkt har jag faktiskt flera exempel på ännu längre äktenskap, till exempel detta:

b2ap3_thumbnail_Thure-o-Amanda-Nilsson--barn.jpgb2ap3_thumbnail_Thure-o-Amanda-Nilsson--barn.jpg     

Möt Thure Wilhelm Nilsson (1864-1960) och hans hustru Amanda Ottilia Jonsson (1863-1958) från Utbogården i Karleby socken utanför Falköping. De gifte sig den 19 juli 1887 i Slöta kyrka och när Amanda avled den 11 oktober 1958 hade de alltså varit gifta i 71 år, 2 månader och 21 dagar. På bilden syns också sju av deras sammanlagt tio barn. Den goda genen ärvdes av flera av deras barn, där dottern Anna blev 98, sonen Arvid 97 och dottern Karin 93. Samma anlag för extrem livslängd har tydligen den engelska drottningen, närmast från sin mor, Drottningmodern, som blev 101 år, 7 månader och 26 dagar. 

Är det någon av min läsare som kan bräcka Thures och Amandas svårslagna rekord ovan?

 

 

Ps: Enligt tabellen firar hustrun och jag snart MARMORBRÖLLOP, vilket får mig att minnas den gamla historien om ett tryckfel. Så här stod det i tidningen dagen efter:

RÄTTELSE

Som läsarna säkert noterat var Tryckfels-Nisse igår framme och härjade i vår artikel om invigningen av den nya Rådhushallen. De vackra pelarna i entrén är naturligtvis inte, som det råkade bli i texten, gjorda av MORMOR utan av FARMOR 

  

  

Fortsätt läs mer
  3913 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Gunnar Håkansson
Det finns ju danska namn på det mesta, eftersom det hamnade där efter första världskriget och stannade kvar där under det andra. S... Läs mer
måndag, 20 november 2017 08:24
Bengt Welander
Hej Ted. Rekord är till för att slåss ...Hustruns mormors syster, Siri Persson f:1907 d:2005 gifte sig med John Wennberg f:1904 d:... Läs mer
tisdag, 28 november 2017 22:15
3913 Träffar
2 Kommentarer

Har du någon Irenes i släkten?

Det här är min pappas farbror Karl Irenes. Han föddes den 5 april 1881 på Nyborg i Västra Tunhems socken i Västergötland. Alltså bror till min farfar, storebror till och med.

När jag växte upp visste jag inte särskilt mycket om farfars släkt. De var avlägsna eftersom de bodde så långt bort, i närheten av Vänersborg, och vi bodde i mellersta Halland. Så långt reste vi inte på 50-talet och utan bil.

Men Karl Irenes lade jag på minnet för jag tyckte att det var ett så konstigt namn. Irenes. Jag hade en klasskamrat som hette Irene, det var inget märkvärdigt. Men Irenes. Och en man! Det kändes väldigt egendomligt. Så att han fanns, det visste jag långt innan jag började släktforska. De andra av farfars syskon kände jag inte till, eller kom inte ihåg fast jag kanske hört deras namn nämnas någon gång.
Farfar hade tre systrar också, Ida, Anna och Emma.

I mina öron låter Irenes alltså som ett mycket ovanligt namn, men det var det inte. En sökning i Arkiv Digitals folkregister 1860-1920 ger 2379 träffar. Det är ju inte så många personer som har det namnet eftersom de flesta förekommer i ett antal husförhörslängder och församlingsböcker. Men säkert är det några hundra. Och flera av de är kvinnor! Irenes var alltså ett namn som gavs till både pojkar och flickor. Men mest verkar det förekomma som pojknamn, och användningen var spridd i hela landet. 16 av dem heter Karl Irenes, precis som farfars bror. De allra flesta av dessa är födda på 1890-talet, fast en så tidigt som 1823. Men ingen har döpt sitt barn till Karl Irenes efter 1898.

I Sveriges dödbok finns det 162 män med namnet Irenes.

Min farfars far hette Anders Johan Olausson och han har aldrig kallats något annat än Johan, vad jag vet. Min farfar heter Johansson efter sin far, det är det namn jag ännu bär. Men hans bror Karl Irenes valde sin fars namn Anders och kallade sig Andersson när han flyttade hemifrån och blev dräng på en gård i socknen. Då var han 17 år. Sedan övergick han till Johansson när han flyttade till Göteborg 1905. Där kallas han månadskarl i Gamlestadens församlingsbok. Så vitt jag förstått ska det vara ett begrepp som användes just i Göteborg och innebar att han var arbetare anställd en månad i taget. Alltså som en daglönare men med längre anställningstid. Det ska också kunna ha betytt gårdskarl. Jag tror att fotot här är från den tiden i Göteborg, när han var lite drygt 20 år gammal.

Några år senare följde farfar efter sin storebror till Göteborg. Han var också månadskarl en del av sin ungdomstid där. Sedan blev båda bröderna droskkuskar några år.

Karl Irenes gifte sig 1908 med Johanna Karlsdotter från Dagsås. I Göteborg hann de få två barn, min pappas kusiner, innan familjen flyttade hem till Västra Tunhem 1911, hem till Nyborg. Min farfars far var änkling sedan 1895 och bodde kvar i hemmet med dottern Emma. Karl Irenes bytte efternamn till Åström och arbetade som emballerare, förmodligen på Vargöns bruk, men det vet jag inte säkert.

Karl och Johanna fick fem barn men tre av dem dog i förtid. Ellen dog innan hon hunnit fylla ett år, Nils blev 17 år och Maria hann fylla 22. Att mista tre av sina fem barn var förstås inte helt ovanligt, men detta var in på 1930-talet. Vilken sorg! Maria dog av lungsot på Kroppfjälls sanatorium 1931. Nils hade hjärtfel och dog året efter.


Maria och Nils, som gick bort så tragiskt i ungdomen.

Kanske hann min pappa träffa sina kusiner innan de dog, pappa var född 1926. Men i så fall kom han nog inte ihåg dem. Han har aldrig någonsin talat om dessa kusiner som dog. I stället tror jag att man inte talade om dem i släkten. Så var det ofta förr i tiden, att man inte skulle nämna de som dött i förtid, man skulle inte väcka sorgen.

Karl Irenes levde till 1967 och hade då varit änkling i tolv år.

Fortsätt läs mer
  1845 Träffar
  4 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ted Rosvall
Nej, någon IRENES har jag inte i min släkt, däremot en IRENUS:Irenus Vilhelm CarlblomFödd 1854-04-05 Karsgården, Slöta (R)Död 1933... Läs mer
lördag, 18 november 2017 07:19
Ted Rosvall
Den förfärliga länken var tänkt att plocka fram en fin bild på denne martyr - men jag har aldrig riktigt begripit hur man får till... Läs mer
lördag, 18 november 2017 07:21
Eva Johansson
Ja, det är konstigt. Vi får hoppas det går att rätta till.
lördag, 18 november 2017 07:34
1845 Träffar
4 Kommentarer

Efterlängtade genvägar till porträttgallerier och matriklar

Efterlängtade genvägar till porträttgallerier och matriklar

Biografiska uppslagsverk har alltid varit till stor nytta för släktforskare och personhistoriskt intresserade. Inte minst de detaljerade karriäruppgifterna kring tjänster och avancemang, inklusive militära grader, kan man svårligen få fram på annat sätt. Om den lilla notisen också innehåller ett porträtt, ett fotografi, blir man naturligtvis ännu gladare. I Sverige är vi lyckligt lottade eftersom vi har tillgång till ett stort antal matriklar och porträttgallerier, främst bland dessa givetvis Svenskt Porträttgalleri (se ingressbilden) som mellan 1895 och 1913 utgavs på Hasse W. Tullbergs förlag i 48 inbindningar. Rubbet finns också tillgängligt i en digital faksimilutgåva genom Projekt Runeberghttp://runeberg.org/spg/  I mars 2016 hade f.ö. bloggarkollegan Markus Gunshaga en mycket förtjänstfull artikel om detta monumentala verk här på rötter: https://www.genealogi.se/blog/entry/biografier-matriklar-och-portraettgallerier

b2ap3_thumbnail_Hagenow.jpgb2ap3_thumbnail_Hagenow.jpg

Så här ungefär brukar en biografisk notis i dessa sammanhang se ut. Förutom födelsedata och redovisning av utbildning, karriär och förtroendeuppdrag, brukar också föräldrar, giftermål och barn finnas med. Och så porträttet, förstås, som ofta är svårt rastrerat och därmed oanvändbart för reproduktion. Eller?


b2ap3_thumbnail_Hagenow-2.jpgb2ap3_thumbnail_Hagenow-2.jpg

Med en smula varsamt trixande i Photoshop eller något liknande program, med lite "Gaussisk oskärpa" och några andra små knep, kan man relativt lätt få fram hyfsade versioner, som t.o.m. duger för tryck. But, let's face it: Numera är det skärmen som gäller. Det är den som har blivit det normala sättet att förmedla och presentera bilder. Det är bara vi som är 55+ som fortfarande lever kvar i pappersvärlden, där alla bilder måste ha minst 300 DPI, helst i TIFF-format o.s.v. Skärmen är inte alls lika kräsen - där blir ofta väldigt små bildfiler fullt njutbara.

Problemet med alla dessa matriklar och gallerier är i stället att hitta fram till rätt volym och rätt sida. När det gäller Svenskt Porträttgalleri så bjuder Projekt Runeberg på en mycket enkel men fullt användbar sökruta:

b2ap3_thumbnail_Skrutan.JPGb2ap3_thumbnail_Skrutan.JPG

Det är bara att skriva in ett namn eller kanske en födelsesocken, t.ex. FRIGGERÅKER i exemplet nedan, eller ett yrke/titel i den lilla rutan och sedan trycka "search". 

b2ap3_thumbnail_Resultat_20171112-101027_1.JPGb2ap3_thumbnail_Resultat_20171112-101027_1.JPG           b2ap3_thumbnail_Hel-sida_20171112-101054_1.JPGb2ap3_thumbnail_Hel-sida_20171112-101054_1.JPG

Genast kommer det upp en massa träffar - som leder direkt till rätt sida i rätt volym. Mycket praktiskt. Eftersom en hel del porträtterade personer uppges vara födda i våra nordiska grannländer, kan materialet också vara av intresse för forskare i dessa länder. Ett av banden, nummer ett förstås, ägnas den Kungliga familjen, med vackra porträtt från ca 1895.

Svenskt Porträttgalleri är emellertid endast ett av oerhört många biografiska verk och matriklar. Hur hittar man bland alla dessa? Lugn, hjälp är på väg! Det är en privatperson, Omar Henriksson i Sandviken, som har skannat och organiserat ihop ofattbara 565.423 porträtt i en offentlig databas, som fått namnet: 

b2ap3_thumbnail_silhouette.jpgb2ap3_thumbnail_silhouette.jpg

SVENSKT PORTRÄTTARKIV

Googla fram denna nyttiga resurs och ta dig till sökmenyn. Här kan du söka på förnamn, efternamn och kategori (geografisk indelning). En träfflista kan se ut så här:

b2ap3_thumbnail_Trfflista.JPGb2ap3_thumbnail_Trfflista.JPG

Till min förtjusning noterar jag att min morfar finns med på denna sida. Han är bara ett knapptryck borta:

b2ap3_thumbnail_Ernst-portrtt.JPGb2ap3_thumbnail_Ernst-portrtt.JPG

Det finns också en knapp där man omedelbart får fram både källhänvisning och länk. Föredömligt!

Källa: Svenskt Porträttarkiv
Författare: Omar Henriksson
Sökväg:
/Porträttarkiv/Västernorrland/s/Sa/Sandgren/Sandgren Ernst 18820205-.jpg
Fil: id:18EfRgY9i7AAAAAAAAAAAQ    Url:http://spa.dnagen.se/endpoint/getfile.php?id=id:18EfRgY9i7AAAAAAAAAAAQ


Bäst att jag slutar här och nu! Det kliar säkert i fingrarna på er att få pröva dessa båda utmärkta genvägar till porträtt och matrikeluppgifter.

Kalenderbitare är vi allihopa ... 


 

 

Fortsätt läs mer
  6134 Träffar
  0 Kommentarer
6134 Träffar
0 Kommentarer

Synd och skam

Idag, lördag den 11 november 2017, är det Arkivens Dag. Precis som det brukar vara denna lördag i november varje år.

Årets tema är "synd och skam". Det kan förstås innebära mycket, men något som i stort sett alltid inneburit en skam och ansetts som syndigt är ju att få barn utan att vara gift. Och det var kvinnan som ansågs syndfull och den som skulle skämmas. Männen gick oftast fria från skamstämpeln. I många fall bidrog prästerna till att skambelägga kvinnan, t ex som i Vreta Klosters församling 1758. Dessutom fick många barn känna skammen det innebar att kallas oäkting.

De allra flesta släktforskare har förmodligen i sitt släktträd ett barn fött utanför äktenskapet och med i kyrkboken okänd far. Förmodligen var fadern känd i många fall men nekade.

I mitt eget släktträd har jag inte en enda person med okänd far. Är det unikt? Säkert inte, men kanske ovanligt. Det finns någon född lite före äktenskapet men trolovningsbarn och att föräldrarna sedan gift sig ganska snart och fått fler barn.

Jag har funderat på det ibland. Har jag extremt skötsamma släktingar? Ja, kanske det. Visst borde det funnits något barn med en ogift mor utan erkänd far till sitt barn i de tidigare släktleden? Men så är det inte.
 
Detta gäller alltså i rakt bakåtstigande led. Ingen av mina förfäder och förmödrar har en okänd far, även om någon kvinna kan ha fått ett barn med okänd far tidigare eller senare i livet. Så i mitt släktträd finns det en far till varje barn. Syskon har jag inte forskat på.

På min mammas sida är de flesta släktgrenar kartlagda till 1600-talet så där dyker det nog inte upp någon okänd far även om jag skulle hitta ytterligare någon generation. Där finns det i stället flera personer med okänd mor men känd far på 1600-talet och det beror förstås på att prästen inte skrivit upp kvinnans namn i födelseboken.

På min pappas sida är en del grenar ännu outforskade i de tidigaste kyrkböckerna så där kan det förstås tillkomma någon med ogift mor och okänd far. Det får vi se. 

Själv var jag ogift mor när äldste sonen föddes på 80-talet men i vår tid är det ju inte längre skambelagt, tack och lov.

Glöm nu inte att besöka närmaste arkiv idag!


Många barn har växt upp med frånvarande och okända fäder, inte minst förr i tiden, och fått skamstämpel som oäktingar. Det här är inte mina släktingar utan en bild från Bohusläns museums bildsamling, tagen i Gustafsberg 1894. Fotograf är Per Gustaf Bergin. Bildlicens: public domain.

Fortsätt läs mer
  1322 Träffar
  0 Kommentarer
1322 Träffar
0 Kommentarer

Behövs det en sanningskommission?

I olika sammanhang, vid olika tidpunkter och med olika bevekelsegrunder så framförs då och då kravet på sanningskommissioner. Riktigt vad en sådan är kan kanske diskuteras, men många gånger så tycks det finnas en misstanke om att allt inte kommit fram i ljuset, att allt inte står rätt till och att det för allas eller någons bästa borde grottas ordentligt bland tillgängligt och otillgängligt material.

Ibland finns det kanske något i den ursprungliga frågeställningen, men lika ofta ligger det ett annat motiv bakom, något dolt, något som man hoppas ska komma fram som ställer någon eller några i dålig dager. Men vad är det man vill uppnå, den ultimata sanningen trots att den inte finns eller är det för att ställa saker till rätta.

Oavsett bevekelsegrund så kanske den ultimata sanningen inte finns, det som vissa ser på ett sätt ser andra på något annat sätt. Betraktningsvinkeln kanske avgör om det ena eller det andra är det som ska kallas rätt. Hur gör man då, hur gör man när den ultimata sanningen skyms av annat?  Ibland slåss individer, grupper eller länder får att få fram det som inte går att få fram. Ibland kanske det finns ett bakomliggande syfte som gör att oavsett vilken sanning som kommer fram, så är det ”fel sanning”.

b2ap3_thumbnail_Domstol.jpgb2ap3_thumbnail_Domstol.jpg

Och vad har det här med släktforskning att göra, kanske du undrar. Förutom att det ibland hettar till när olika konstellationer inom rörelsen inte har samma åsikt, så är det nog mer hur vi ska hitta den sanning som vi själva tror på som kan diskuteras. När har jag funnit den sanning som verkligen gällde/gäller?  Vet jag när min släktforskning är rätt och att jag med säker hand kan skriva under att så som det står här, så var det verkligen.

Det har under många år presenterats det som sagts vara den riktiga sanningen. Verk av erkända släktforskare likväl som mindre kända har fått stor spridning och nåde den som motsätter sig de slutsatser som finns däri. Med tiden har många verk befunnits ha fel och brister, och det som var sant då är inte sant längre. Nya sanningar eller är det nya antaganden presenteras och lever ett tag, tills det framkommer något som talar i för en annan sanning.

Under en lång tid så har vi lärt oss att ange källor, så att det vi presenterar går att följa, det går att kontrollera och på så sätt hålla sanningshalten på en bra nivå. Det är bra att använda olika källor för att säkerställa att vi läst rätt och att det verkligen är den som vi tror att vi läser om som är beskriven.

 b2ap3_thumbnail_Sanning.JPGb2ap3_thumbnail_Sanning.JPG

När allt är kontrollerat, dubbelkontrollerat och kanske trippelkontrollerat så lutar vi oss bakåt och kan med säker röst säga att här behövs ingen sanningskommission. Detta är så säkert det kan vara och ingen kan hitta minsta osäkerhet.

Det gäller åtminstone tills någon hittar en ny källa, en motstridig uppgift eller annat som talar mot det som jag tills nu ansett vara sanningen. Kan det finnas en annan sanning än som tills nu varit den gällande?  Vad gör man när nya påfund pekar på att det kan finnas en annan sanning, när det dyker upp nya sätt att kolla sin släkt och de nya uppgifterna inte stämmer.  När DNA-testet visar på en träff som är obekant, eller när den träff som ska finnas inte finns där.

 b2ap3_thumbnail_Sanning2.JPGb2ap3_thumbnail_Sanning2.JPG

 

Det blir ganska uppenbart att det finns en annan sanning än den som gällde igår när sådant händer och vad kan vi lära oss av det. Den sanning som gällde igår gäller kanske fortfarande, men det kan också komma nya signaler som ställer allt på huvudet.  Så varför fundera för mycket, låt oss se på det vi vet idag, och vara öppna för att det kan ändras, ändras i alla möjliga riktningar, och då får det bli en ny sanning. En fördel är att vi kan konstatera att vi aldrig blir färdiga, det finns nya upptäckter att göra och det är väl skönt när verkar ta slut på forskningen.


Ovanstående klipp ur kyrkbok och träfflista är illustrationer och har ingen direkt koppling till texten (inte än i alla fall)

 

Första bilden: Photo by Claire Anderson on Unsplash

Fortsätt läs mer
  1629 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Anders Klarbring
Om jag för att bringa ordning tillåts teoritisera kring det ovanstående skulle man kunna säga att en uppsättning fakta (källor i s... Läs mer
fredag, 01 december 2017 13:47
1629 Träffar
1 Kommentar

Befolkningsregistret växer och frodas ...

Befolkningsregistret växer och frodas ...

Alla ni som läser min blogg vet, att det är få saker som gör mig så glad och uppspelt som när ett nytt personregister eller en ny databas ser dagens ljus. Dessa kärkomna redskap innebär ofta nya och oväntade möjligheter. Kanske hittar du där ledtrådar till alla de "hopplösa fall" du under åren samlat på dig: Försvunna pigor och drängar, borttappade soldater, återvändande emigranter, fängelsekunder, hospitalslemmar, resandefolk och många andra. Personregistren tar vid där den ordinarie folkbokföringen fallerar, där det har varit stört omöjligt att följa en person framåt eller bakåt i tiden. Ett NEDSLAG via en födelse-, vigsel- eller dödsnotis i något av dessa register kan plötsligt ge ledtrådar, som gör det möjligt för dig att rulla upp en hel släktgren eller få en förklaring till vad som egentligen hände med dina borttappade förfäder och släktingar.

I veckan noterade jag med tillfredsställelse att Arkiv Digitals husförhörsregister, som de kallar BEFOLKNINGEN I SVERIGE, plötsligt har utökats bakåt i tiden med hela 20 år, nämligen perioden 1860-1879. Tidigare fanns åren 1880-1920, ett samarbetsprojekt med MyHeritage, där de senare indexerar och Arkiv Digital serverar länkar till de digitaliserade kyrkobokssidorna. Om detta bloggade jag redan i juni 2016:

https://www.genealogi.se/blog/entry/husfoerhoersnytt

Tjugo nya år bakåt i tiden är givetvis gefundenes fressen och man kastar sig genast ut i detta reglerade myller av nya namn och länkar. Fram med gamla pärmar och listor och in med alla de lösa trådarna på lämpliga menyrader. Så trycker man på "Sök" och håller andan. En av de många "besvärlingarna" jag knappade in var en viss ERIK VILHELM LITHANDER, född 1828 i Kinne-Vedum i Västergötland, men bosatt i Stockholm. Hans morfar var för övrigt född här på gården, där jag nu sitter och bloggar. Hur som helst, Erik Wilhelm Lithander blev artillerist, knuten till Svea Artilleriregemente, och arbetade senare med snickeri i Stockholm. Enligt några gamla släktanteckningar skall han ha konstrat rejält och blivit så besvärlig för familjen att lillebror, som så småningom blev riksdagsman och framstående Grosshandlare i Göteborg, fick kosta på sin bror en enkel biljett till Amerika. Av och till har jag sökt efter honom, både i Stockholm och i USA, men aldrig fått något ordentligt genombrott. Inte förrän nu ...

b2ap3_thumbnail_Lithander_20171105-201145_1.JPGb2ap3_thumbnail_Lithander_20171105-201145_1.JPG 

I Arkiv Digitals och MyHeritages nu utökade register finner jag honom med direktlänkar till inte mindre än 10 husförhörslängder, varav de flesta i Stockholm. Han finns i Svea Artilleriregementesförsamling, i Maria Magdalena och Katarina församlingar och, som ovan, hos Allmänna Arbetsinrättningen. Där framgår det dessutom att han 1854 gift sig med en Johanna Carolina Hallgren (1829-1864), som jag sedan kunde följa upp i olika ministerialböcker. Möjligen fanns det också en dotter, Walborg Maria Carolina, född 1851 7/12 någonstans i Stockholm.

STOCKHOLM är som bekant en mycket svårforskad stad. Massor med församlingar, som inte riktigt förmådde hålla ordning på invånarnas ständiga flyttningar kors och tvärs i staden. Det var av den anledningen ROTEMANSORGANISATIONEN år 1878 sjösattes. Därefter går det någorlunda lätt att hitta och följa Stockholmarna framåt i tiden. Tiden fram till 1877 har däremot var extremt besvärlig, varför den nya perioden 1860-1879 är särskilt värdefull. Inte minst underlättar det att MyHeritage också har indexerat de mycket dåliga stockholmska husförhörslängderna, som dock med indexeringen faktiskt blir användbara och kan ge många nya ledtrådar. Som i ingressbilden ovan, hämtad från husförhörslängden i Maria Magdalena 1863-1864. En ytterligare bonus är att många okända eller undanskymda församlingar och konstellationer också kan finnas med i registret, Arbetsinrättningar t.ex., och församlingar kring militärer, sjukhus och fångvård.

Registret har som synes vuxit rejält och därmed användbarheten. Men i bloggrubriken använder jag också ordet "frodas". Vad menar jag med det? 

 b2ap3_thumbnail_Avancerad.JPGb2ap3_thumbnail_Avancerad.JPG

Sökbarheten!

I mina tidigare bloggar om Arkiv Digitals registerresurser har jag ibland klagat över deras alltför enkla, alltför begränsade och fantasilösa sökmeny. Jag har t.o.m. rekommenderat läsarna att i stället använda sig av MyHeritages betydligt mer utvecklade sökmöjligheter. Det verkar nu som om man har tagit till sig kritiken, för i samband med de 20 nya åren levererar man också en helt ny och, måste jag säga, fullödig sökmeny; AVANCERAD SÖK. Skärmklippet ovan visar bara en liten del av alla de sökparametrar och kombinationsmöjligheter Arkiv Digital nu erbjuder. Förutom det vanliga utbudet kring namn, födelsetid och geografiska begrepp, kan man nu genomföra kombinerade sökningar av typen: Jag söker en Johan Andersson som har en fru som heter Karolina och en dotter som heter Jenny.

Roligt är det också att kunna söka på invandrare. Det går alltså att ta fram alla som t.ex. är födda i Ryssland (401 poster) eller Tyskland (6.043 poster) eller, varför inte, i något av våra nordiska grannländer:

Norge   29.304 poster
Danmark   36.628 poster
Finland  12.272 poster

För att få tillgång till detta synnerligen användbara redskap, Befolkningen i Sverige 1860-1920, måste du ha ett Allt-i-ett-abonnemang hos Arkiv Digital eller något motsvarande hos MyHeritage.

b2ap3_thumbnail_Per-Emamuel-Lithander.jpgb2ap3_thumbnail_Per-Emamuel-Lithander.jpg

Kanske liknade Erik Wilhelm Lithander sin duglige lillebror (ovan), Riksdagsmannen Per Emanuel Lithander (1835-1913). Om honom skriver Wikipedia:

Vid sin avgång från riksdagen hyllades Lithander som riksdagsveteran, näringslivets kraftige främjare, riksbyggnadernas upphovsman och bankreformernas nitiske förkämpe av Fosterländska förbundet i Göteborg, till vars tillkomst han tagit initiativet och vars mångårige ordförande han var, och av många andra menings-fränder medelst präglandet av en guldmedalj. Han var även medlem av 1893 års kyrkomöte. Han ägnades många hyllande vid sin avgång från första kammaren 1908 och på sin 75-årsdag 1910 vilka samlades i en skrift med dikten "Sverige åt svenskarne!" Det var ett protektionistiskt slagord som lanserades av Östgöta Correspondenten 1886.

Fortsätt läs mer
  5022 Träffar
  0 Kommentarer
5022 Träffar
0 Kommentarer

Det gamla och det nya

Det här har egentligen inte så mycket med släktforskning att göra men desto mer om livsvillkoren några generationer bort. Hur det var förr kan du se i tv-serien "Hem till byn". Den bästa tv-serie som någonsin gjorts, enligt min mening. Numera visas den i SvT:s Öppet arkiv.

Det som gör den så bra är att den handlar om verkligheten, precis som den var då, och inte om hur vi ser på den i efterhand. Den första säsongen spelades in 1970 och sändes 1971, sedan kom det nya 1973 och 1976 plus ytterligare fem säsonger efter 1990.

Den senaste tiden har jag grottat ner mig i avsnitten från 1970-talet. De berättar om min egen uppväxt i en likadan by på landet men tolv mil söderut. Vi hängde ibland i vägkorsningen med mopedåkarna, vi gick till byns affär och handlade, vi hade en bilverkstad i vår by precis som där. Det var så här det var att bo på landet.

Tv-serien berättar också om en landsbygd i omvandling där det gamla möter det nya. Familjen Löfgren som fortfarande kör med häst, som i tidigare generationer. Familjen Persson med sin gamla traktor och sitt slit. Familjen Andersson som blickar framåt, förnyar och rationaliserar. Familjen Dahl, med storbonden som kan leva på gamla pengar.

I flera av de här familjerna lever flera generationer tillsammans. De nygifta får hålla tillgodo med ett eget rum i den gamla mangårdsbyggnaden, vägg i vägg med den äldre generationen. Hur det fungerade kunde så klart vara på olika sätt, och detta ser vi också. Det blir så tydligt hur gamla mönster, kanske glömda idag, så länge levde kvar.

Början av 1970-talet var på många sätt fortfarande en gammal tid. Det är snart 50 år sedan och de äldre i tv-serien då var 1800-talsmänniskor och nästa generation från tidigt 1900-tal. En generation som vi idag släktforskar om.

Vill du som är en yngre släktforskare idag se hur det kunde vara ett par generationer bort, då råder jag dig att titta på detta. För oss andra, som kanske redan sett det en gång, är det en fin nostalgitripp.

En betydande del av innehållet handlar om jordägandet. Köp och försäljning av jord, arrenden, bouppteckningar och arvskiften där jordinnehavet är avgörande. Ibland kan man se i husförhörslängder att en gård ägs av någons dödsbo eller den förre bondens arvingar. Då har arvingarna kanske inte kunnat komma överens om hur jorden ska skiftas och vem som ska lösa ut vem, vilket i tv-serien är ett återkommande problem.


Kyrkan i byn Ödenäs i Västergötland syns i varje avsnitt av tv-serien. Bild från Wikipedia, foto: Historiker. Jag hade förstås velat ha med en bild från tv-serien men rättigheterna till dessa har SvT och TT och jag har inte hittat någon bild fri för publicering. I Ödenäs föddes mina barns farfars farfars mormor Gunilla Eriksdotter i mars 1794. Då fanns inte den här kyrkan, den byggdes 1840.

Fortsätt läs mer
  1086 Träffar
  0 Kommentarer
1086 Träffar
0 Kommentarer

Teds Teser

Teds Teser

I morgon, tisdag, är det exakt 500 år sedan Dr Mårten Luther spikade upp sina 95 teser på Slottskyrkans dörr i Wittenberg. Om han nu verkligen gjorde så … Det är också denna dag som räknas som starten på Reformationen och grundandet av den protestantiska kyrka, som vi i Sverige tio år senare anslöt oss till. Här är inte plats eller läge för allt för djupa analyser kring huruvida Luther hade rätt eller fel eller om fördelarna med reformationen övervägde nackdelarna i form av den djupa, ännu bestående splittring den skapade. Däremot kan man kanske en stund fundera över hur den nya läran så snabbt kunde sprida sig över norra Europa. Som en stormvind, och detta i en tid när det varken fanns radio, TV, telefon, internet eller ens ett postsystem värt namnet. Till och med boktryckarkonsten var relativt ny och fanns inte överallt. Alltså: Hur nådde nyheten om Luthers teser och lära ut över världen så oerhört snabbt som den gjorde? 

Betydligt lättare var det för mig när jag 1998 och 2000 drev en kampanj för nya vindar inom släktforskarrörelsen. Jag tyckte, rätt eller fel, att Sveriges Släktforskarförbund hade hamnat i en återvändsgränd och fungerade mer som en förening än som det förbund det till namnet var. Det ”stödjande medlemskapet” uppfattades av många som ett personligt medlemskap, som därigenom kom att konkurrera med de egna medlemsföreningarna om medlemmarna. Vilka var då för snart 20 år sedan mina ”teser”? Jag gick in i min dator och se, där var ju dokumenten jag en gång skrev och publicerade. Om de bara hade funnits på papper hade jag aldrig hittat dem … Tack och lov för stora hårddiskar och backuper! Här ett axplock:

b2ap3_thumbnail_Mikrokort.jpgb2ap3_thumbnail_Mikrokort.jpg

 

  • Mer intensiv kontakt med ARKIV och MYNDIGHETER! Bevakningen av forskningens villkor, offentlighetsprincipen, gratisprincipen…. Det handlade alltså om själva kärnan i all släkt- och personhistorisk forskning; Tillgången till källmaterial! Vid den här tiden var det Riksarkivet/SVAR som regerade och som tog ut enorma avgifter för att låna ut sina mikrokortade kyrkoboksvolymer. 25 kronor per volym var inte ovanligt, en avgift som dessutom var orättvist fördelad över landet, där kommunbiblioteken satt i kläm. Det fanns också Släktforskarcentra i bl.a. Ramsele, Leksand och Kyrkhult där det kostade flera hundra kronor per dag att sitta och forska.  Jag menade att släktforskarkollektivet behövde en organisation som verkligen orkade och ville strida för bättre forskningsvillkor, en organisation som vågade ifrågasätta den allt mer utmanande kommersialiseringen av vårt gemensamma kulturarv. Om några månader, den 1 januari 2018, inför Riksarkivet noll-taxa för den som vill  använda de digitala resurserna, varvid detta mål kan sägas vara uppfyllt.

 

  • GENEALOGISKA FÖRENINGEN, med sina unika samlingar hamnade efter Släktforskarförbundets bildande på något sätt i kylan. Jag menade, och menar, att GF med sina viktiga samlingar behövdes som en vital del av Sveriges Släktforskarförbund och att det var dags att ta itu med detta nu. Glömma eventuella oförrätter och komma vidare. Några år senare uppnåddes även detta mål, i alla fall delvis, i och med att GF lokalmässigt flyttade ihop med förbundet.

 

  • Som jag såg det var Sveriges Släktforskarförbund i första hand SUMMAN AV SINA MEDLEMSFÖRENINGAR. Föreningarna utgjorde Förbundets styrka och skulle stöttas med material, rådgivning, besök och inspiration. Som förbundsordförande såg jag mig själv främst som inspiratör och kontaktperson. Någon man ifrån föreningarna kunde vända sig till, och snabbt få svar, tips eller vägledning. Jag menade att det var viktigt att ordförande och förbundsstyrelse blev mera synliga, både genom besök ute hos medlemsföreningarna och genom information och debatt i tidskrifter och på nätet.

 

  • ”Vi måste våga konfrontera problemen, diskutera sakfrågorna med berörda myndigheter, ge och ta och så småningom komma fram till lyckliga lösningar eller kompromisser. Vi skall naturligtvis vara artiga, resonabla och lyhörda, men vi behöver som folkrörelse med 70.000 medlemmar inte stå med mössan i hand och bocka. Vi ska driva vår linje, envist och målmedvetet! Det är vår skyldighet mot våra medlemsföreningar och mot den folkrörelse, som vi som förbund är satta att tjäna.” Denna kraftfulla appell visade sig ha god verkan. Plötsligt blev förbundet en samtalspartner, en remissinstans och fick t.o.m. sitta med i utredningar och referensgrupper. En del av de goda beslut kring tillgänglighet och öppenhet, till exempel det som ibland kallas ”PUL-light”, hade kanske inte fattats förbundet förutan.  

 

Alla mina teser kanske inte föll i god jord. Visionen om ett Släktforskningens Hus visade sig till exempel inte fungera särskilt bra i verkligheten. Men ”Namn åt de döda” blev en långlivad succé liksom kontakterna med USA och våra Nordiska grannländer. Och mina slutord inför ordförandevalet vid Riksstämman i Linköping 2000 skäms inte för sig:

"Och så, det viktigaste av allt; SLÄKTFORSKNING ÄR ROLIGT! Det är en stimulerande, aktiverande och utvecklande hobby för alla åldrar och samhällsklasser. Det är en Kulturell gärning och en brygga mellan generationer och människor i en rotlös tid. ”Utan historia – ingen framtid!” 

b2ap3_thumbnail_genisfun.gifb2ap3_thumbnail_genisfun.gif

 

Fortsätt läs mer
  2380 Träffar
  0 Kommentarer
2380 Träffar
0 Kommentarer

Spridda tips

Idag blir det lite spridda tillfälliga tips för släktforskare, sådant jag råkat stöta på de senaste veckorna. Kanske kan det vara till hjälp för någon av er.

Undrar du var socknen låg någonstans eller vilka socknar som finns i grannskapet? Släktforskarföreningen Memmingsforskarna i Norrköping har gjort sockenkartor för Sveriges alla län:
http://memmingsforskarna.se/sockenkartor.html
En fantastiskt bra och användbar hjälp, tycker jag.


Staten Washington har ett storslaget landskap. Hit kom en hel del svenska emigranter. Foto: Jsayre64, Wikipedia.

För er med utvandrarsläkt i staten Washington i USA. Här finns sökbara databaser från Washington State Archives många olika arkivhandlingar:
https://www.digitalarchives.wa.gov/Search#1
Vissa av sökträffarna är bara indexering, på andra finns det möjlighet att se en bild av originaldokumentet.
Förmodligen finns det liknande sökbara databaser för andra amerikanska delstater. I alla fall i Minnesota:
http://www.mnhs.org/search/people

Vill du läsa om fattigvård och vilka regler som gällde i början av 1900-talet, då finns en inscannad broshyr om fattigvårdslagstifteningen från 1918. Den finns hos Göteborgs universitet:
http://www.ub.gu.se/kvinndata/portaler/kunskap/folkbildning/fattigv.pdf

Har du släkt från Ödeshög kanske du hittar dem i Ödeshögs hembygdsbok:
http://hembygdsbok.odeshog.se/
Där finns mängder av bilder och text som berättar den lokala historien, i ett projekt i samarbete mellan Ödeshögs kommunbibliotek, Riksantikvarieämbetet, Kulturarv Östergötland, Östergötlands Museum och Wikipedia. Jag har inte utforskat det särskilt mycket men det ser innehållsrikt ut.

Sitter du med oidentifierade porträtt och funderar på om det kan vara en person som du har identifierad på ett annat foto? Här kan du testa bilderna:
http://www.pictriev.com/fc.php
Jag har provat detta för något år sedan minns jag, men inte nyligen och minns inte hur resultatet blev. Kanske fungerar det, det kan vara värt ett försök.



Fortsätt läs mer
  1896 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Göte Viklund
Hej!Konstigt! Klickar man på länken ovan, http://www.pictriev.com/fc.php, kommer man tillbaks till Rötters startsida.Kopierar man ... Läs mer
lördag, 28 oktober 2017 12:24
Eva Johansson
Göte! Vad bra att du berättade att det var fel i min länkning! Tack! Nu är det rättat.
lördag, 28 oktober 2017 14:49
1896 Träffar
2 Kommentarer

En Bayer som också försvann

En Bayer som också försvann

 

Läkaren och forskaren Sven Bayer i min förra blogg, vars grav plötsligen försvann från Uppsala gamla kyrkogård, hade två systrar och en bror som hette Olof. Systrarna gifte sig och fick barn. Olof försvann, han hade också tagit namnet Bayer och var född 27 februari 1867 i Everöd. I faderns bouppteckning 1901 anges det att han vistas på okänd ort. Bouppteckningen efter fadern nämner också att modern hette Bojar i efternamn, något som inte framgår av husförhören. Hon är dotter till dragonen Sven Bayard. Så nu vet vi var bröderna fick sitt efternamn från.

Den senaste noteringen om Olof finns i Rotemansarkivet, när han en kort tid bor i Stockholm och arbetar som murare. Han förs till obefintliga 1892. En chansning hittar honom i Emigranten Populär, när han 19 mars 1891 reser till St Paul i Minnesota via Köpenhamn. Lite trixande med stavning finner Olof i St Paul i 1900 och 1910 års folkräkningar. Han är gift med Betzey och får två döttrar, Inez och Hildur. Ytterligare trixande hittar Betzey och dottern Hildur 1930 och 1940. Men vad hände med Olof? Databasen Findagrave.com, en motsvarighet till vår Gravstensinventering, kanske har ett svar? Jovisst, i Ramsey County finner vi bland alla Bayers också Olof. Han dog redan 1915, dottern Inez var bara 12 år när hon dog 1913, hon finns också i graven liksom hustrun och den äldsta dottern. Gravar är ett kanske ännu viktigare hjälpmedel i sökandet efter svenskamerikaner.

 

b2ap3_thumbnail_BayerOlof.jpgb2ap3_thumbnail_BayerOlof.jpg

 

 

Gravstensinventeringen

Det är bråttom att bevara våra gravstenar. Det mest framkomliga sättet just nu är att dokumentera dem. Det finns flera olika ställen som dokumenterar gravar, några i kyrkans regi. https://www.genealogi.se/blog/entry/personminnen-i-sten

 Frivillig fotografering och dokumentation görs i en Facebookgrupp, Släktforskning - Gravstenar och arkiven berättar, som startades av Irene Jonsson. Där kan man lägga in foton och ha diskussioner om de personer som finns i gravarna. Den största databasen finns på Släktforskarförbundets nätplats Rötter. Det är Gravstensinventeringen, med sökbara gravstenar från hela landet. Facebookgruppen lägger oftast in sina fotografier där också. Det är viktigt att samla så mycket som möjligt i en sökbar databas.

En flitig fotograf i Facebookgruppen heter Pierre Nilsson. Han lägger också in sina gravstenar i Gravstensinventeringen. I en intervju säger han att han nu snart är uppe i 50 000 inmatade poster, vilket motsvarar 20 000 stenar. De kommer från 40 kyrkogårdar och arbetet har tagit 5 år. Han lägger just nu in sina 10 000 bilder från Norra Kyrkogården i Solna. De flesta kyrkogårdar är positiva när han förklarar vad han gör. Pierre ställer gärna upp och hjälper nybörjare. Det finns också instruktioner på hemsidan för den som vill börja (http://grav.genealogi.se/Gravsoklist.php).

Dokumenterandet av gravar i Gravstensinventeringen är ett av många exempel på all den frivilligverksamhet som pågår i släktforskarkretsar. Nu har det kommit kommersiella kyrkboksregister, indexerade i låglöneländer. Men frivilligarbetet är i högsta grad nödvändigt idag och i fortsättningen inom många andra områden. Titta gärna på hemsidan och se om just din församling behöver registreras! https://www.genealogi.se/blog/entry/gravstensinventera-mera

Frivilliga sökes!

Det saknas ofta vägledningar till våra kyrkogårdar. I Uppsala fanns en bok, som nu är utgången från förlaget. Det verkar inte finnas intresse för att ge ut en ny vägledning. Här har vi ännu ett område där frivilliga släkt-och hembygdsforskare och deras föreningar kan göra en insats. Att vandra på en kyrkogård är lugnande och leder till eftertanke.  Bakgrunden till gravarna kan ge ännu mer, om det nu är via QR-koder eller andra media. Även historiska gravar kan på detta sätt bidra till intresse och vidare kunskap. http://www.begravningar.se/gravstenar/qr-kod-pa-gravsten

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
  1415 Träffar
  0 Kommentarer
1415 Träffar
0 Kommentarer

Vart tog Sven Bayers grav vägen?

Vart tog Sven Bayers grav vägen?

 

På Uppsala gamla kyrkogård fanns en stor, fin grav, med namnet Sven Bayer på stenen. Sven Bayer blev en slags vän med åren, trots att han dog redan 1886. Man fick tidigare promenera med sin hund på kyrkogården och vi gick alltid förbi Svens stora och vackra grav. Men plötsligt en dag var Sven Bayer inte där längre. Och inte hade jag fotograferat graven. Vi saknar Sven, så jag bestämde mig för att ta rätt på vem han var.

Med hjälp av förbundets CD Begravda i Sverige kunde jag se, att han dog 22 februari 1886. Hans grav ska vara upplåten i ”evärdlig tid”. Här kom första förvåningen – evärdlig tid! Någon har alltså försäkrat sig om att hans minne skulle leva i all tid. Men nu är det borta.

På kyrkogården finns många kända namn, strax intill Sven ligger till exempel Dag Hammarskjöld. En kyrkogård är inte bara en minnesplats, den är ett kulturminne. Gravarna speglar det omgivande samhället, i Uppsala ofta akademiker och köpmän som präglat staden. Men Sven Bayer hade jag inte hört talas om. Vem var han? Släktforskaren vaknade.

Sven var född i Everöd den 8 oktober 1853, födelseboken berättar att han var son till husmannen och timmermansgesällen Sven Andersson och hans hustru Hanna Svensdotter i Lyngby nr 27. Modern dog redan 1869. Sven hade alltså inte, till skillnad från de flesta på den här delen av kyrkogården, en ”finare” bakgrund. Namnet Bayer var taget senare, varför? Han var ju bara 32 år när han dog.

Detektivarbetet fortsätter, via Kugelbergs CD med klipp ur svenska tidningar hittar jag mer om Sven. Tidningen Fyris skriver att Sven var ”en man som ingifvit de rikaste förhoppningar för framtiden” Han hade blivit läkare i Lund och sedan laborator i patologi vid Uppsala universitet. Han hade nyligen disputerat. Vid hans begravning den 28 februari deltog många av stadens honoratiores i den ”ovanligt stora” processionen, bland andra märktes ärkebiskopen och samtliga professorer vid medicinska fakulteten. Tidningarna innehåller också en målande beskrivning av hans hastiga död, som visade sig bero på akut lung-och hjärntuberkulos. Han hade några månader tidigare förlovat sig med Johanne Petersen, dotter till den berömde teologen Fredrik Petersen i Oslo.

Sven Bayers bouppteckning innehåller en relativt stor summa pengar, men en stor andel avgår till skulder. Den största skulden, 15350 kr, är till professor N.G. Kjellberg, dvs den förste professorn i psykiatri, Gustaf Kjellberg. Kan man ana att han hjälpt Sven att finansiera studierna? Några större poster visar att hans far och Åhus kyrkokassa också hjälpt till. För att behålla graven i evärdlig tid betalades 60 kronor. Den summan motsvarar i varor och tjänster idag 4190 kr, eller som arbetstid för en industriarbetare hela 64 386 kr.

Sven Bayers avhandling hette ”Bidrag till kännedomen om bakterierna i menniskornas tarmkanal”.  Han var en mycket tidig bakteriolog, bakterier som orsak till sjukdom fastställdes i början av 1880-talet av nobelpristagaren Robert Koch. Man förstår att Sven ansågs som lovande forskare. Men han var också en älskad son, en man som gjorde en tidig klassresa i ett Sverige som höll på att förändras radikalt. Fadern måste ha varit mycket stolt över sin son. Nu är den grav som skulle bevara hans minne borta för alltid. Uppsala gamla kyrkogård har bara 17 gravar registrerade i förbundets gravsteninventering.

Det finns inte mycket om Sven, men i Omar Henrikssons utmärkta ”Svenskt Porträttarkiv”, på Facebook och på nätet (http://xn--portrttarkiv-kcb.se/index.html) hittar jag en bild!

b2ap3_thumbnail_Bayer-Sven-18531008-.jpgb2ap3_thumbnail_Bayer-Sven-18531008-.jpg

 

Man frågar sig varför gravar försvinner i allt raskare takt. Visst, det är ont om plats på storstädernas kyrkogårdar, men man borde ha några kriterier för bevarande. I första hand stör det mig, att de som lovats evärdlig tid inte får det. Ska man sedan välja borde man spara de som har en kulturell betydelse för orten eller för historien. Exemplet Sven Bayer är illustrativt, han speglar Uppsalas tradition inom forskningen, men han illustrerar också det knoppande, nya Sverige. Ett land där det så småningom blev möjligt att göra en klassresa. Hans grav var ett kulturminne. Man skulle aldrig ta bort Dag Hammarskjölds grav, men Svens försvann.

Gravar och gravstenar är en väg till vår historia. De tankar och funderingar som en grav med en hel barnaskara, som avlidit inom några veckor i difteri, väcker är många. (https://www.genealogi.se/blog/entry/haer-hvila-vi-tre-syskon-sma) Gravstenarna ger oss en mycket påtaglig inblick i livet för våra anor. De kan användas som utgångspunkt för hembygdshistoria, för socialhistoria och naturligtvis för släktforskning. Trots alla fina register och arkivalier på nätet så kan gravstenarna bidra med information av flera slag. Skänninge kyrkogård har gett mig lösningen på många släktforskningsproblem.

En del kyrkogårdar har börjat med QR-koder på gravarna, om man läser av dem med sin mobil så kan man få veta mer om dem som ligger i graven. Då ökar man kyrkogårdens och gravarnas betydelse som kulturbärare. Kombinerar man med ett lapidarium, en samlingsplats för borttagna gravstenar, så ökar man ytterligare det kulturhistoriska värdet av kyrkogården. En kyrkogårdsvandring kan vara mycket givande.

Det är idag ett stort behov av att bevara gravstenarna, om inte annat så genom att fotografera dem och dokumentera dem.  De mest kulturellt viktiga stenarna bör bevaras, inte bara framgångsrika mäns stenar utan också till exempel den sten som skildrar barnaskaran som dog av difteri.  Släktforskarförbundet samarbetar med Hembygdsförbundet, som sedan en tid drivit frågan i diskussioner med Svenska kyrkan.

Fortsättning i nästa blogg

 

Bildkälla: Svenskt Porträttarkiv

Författare: Omar Henriksson

Sökväg: /Porträttarkiv/Skåne/b/Ba/Bayer/Bayer Sven 18531008.jpg

 

 

Fortsätt läs mer
  4561 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Ingrid Hellberg
Så sorgligt att de tar bort gravstenen när den är för evärdig tid. Trodde verkligen inte att man fick göra det då. Mina morföräldr... Läs mer
onsdag, 25 oktober 2017 14:40
4561 Träffar
1 Kommentar

Kekulés system

Kekulés system

I över femtio år, efter att en gång ha sett den på Kungliga Biblioteket, har jag längtat efter att få äga denna stora och vråltunga bok:

AHNENTAFEL-ATLAS 

av Stephan Kekulé von Stradonitz

Sedan i fredags är den min, och jag är lycklig som ett barn ... (plånboken mindre glad)

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad_20171021-153538_1.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad_20171021-153538_1.jpg

Vad är det då för en bok? Jo, en samling antavlor, utgivna 1898, för Europas alla kungar och drottningar och för en massa prinsar och prinsessor. Om vi nu bortser från valet av probander, så är detta en sällsynt vacker presentation av "torra" uppgifter. Layouten, typografin, tydligheten - allt kan sägas vara väl arrangerat och genomfört med precision. Det är rent märkvärdigt hur författaren eller förläggaren har lyckats få plats med alla genealogiska detaljer t.o.m. i den översta raden, där det ju brukar bli trångt ... I jämförelse med Ahnentafel-Atlas framstår alla moderna datautskrifter av antavlor som erbarmligt trista och intetsägande. Tänk om någon duktig datamänniska kunde hitta på ett program eller en liten app, som direkt transformerar rådata från olika släktforskningsprogram till något som liknar Kekulés höga föredöme.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-utsnitt.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-utsnitt.jpg

Litet utsnitt ur en av antavlorna, som rymmer 32 personer i den äldsta generationen.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-Detalj.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-Detalj.jpg

Vem var då mannen med det konstiga namnet? Wikipedia berättar:

Stephan Kekulé von Stradonitz, född den 1 maj 1863 i Gent i Belgien, död den 5 maj 1933 i Berlin, va genealog samt doktor i juridik och filosofi. Han var son till kemisten Friedrich August Kekulé von Stradonitz. Som genealog är Kekulé von Stradonitz känd för sin förnyelse av ett system för numrering av anor, konstruerat av den spanske genealogen Jerome de Sosa 1676.

Hans bok ”Ahnentafel-Atlas”, utgiven 1898, fick stort genomslag och det förnyade systemet är idag det mest använda. Hämtat från boken kallas det i engelsktalande länder ”Ahnentafel Numbering System”, i ett flertal andra länder ”Sosa-Stradonitz System”, medan det på svenska kallas ”Kekulés system” eller enbart ”Kekulé”.

Systemet innebär att anorna numreras i stigande följd. Man utgår från en proband, som kan vara man eller kvinna och har nummer 1. Probandens föräldrar noteras som 2 och 3 genom fördubbling för far (2) och fördubbling plus 1 för mor (3). Med samma metod noteras farfar som 4 och farmor som 5, medan morfar blir 6 och mormor 7 etc. Jämna nummer för män, ojämna för kvinnor.

Den som söker en ättling halverar faderns nummer. Det framgår då exempelvis, att anorna 14/15 är föräldrar till 7, som är en kvinna. Tillsammans med mannen 6 har hon dottern 3, som är probandens mor.

Vanligen kompletteras numren med bokstäverna m (mor) och f (far). I det senare exemplet kan man då urskilja 3 m / 6 mf / 7 mm / 14 mm f och 15 mm m. Antalet bokstäver (mm f) visar att anorna 14 och 15 är probandens tredje generation, oftast skrivet ”gen. III”.

Kekulés system

Det är väl det vi släktforskare för det mesta använder oss av - även om vi kanske inte vet att det heter så. 

Nu vet vi!

 
 
Fortsätt läs mer
  4970 Träffar
  0 Kommentarer
4970 Träffar
0 Kommentarer

Nu kommer slankveckan


Det var pigornas arbete att mjölka korna på gården. Bytte de jobb slapp de mjölkningen under slankveckan. Bilden är från Västerås-Barkarö och på Digitaltmseum finns namn på personerna. Foto: Erik Herman Andersson. Bild från Örebro Läns Museum, Public Domain.

Nu är det snart slankveckan, sista veckan i oktober. Den inleddes den 24 oktober så den börjar alltså på tisdag.

Slankveckan var äldre tiders semester för tjänstehjonen, men den var obetald, därav namnet slankveckan. Utan pengar blev det inte alltid så mycket mat. Det var den enda veckan på året som drängar och pigor var lediga innan vi hade någon semesterlagstiftning. Tänk dig att jobba året om, med bara en enda veckas ledigt! Och utan semesterlön. Ja, så är det förstås många som har det fortfarande i världen, men här i Sverige är vi numera vana vid betydligt bättre villkor.

Den 24 oktober var den dagen som drängar och pigor och andra tjänstehjon kunde byta arbete enligt tjänstehjonstadgan (som också kallas legostadgan). Som dräng eller piga städslades (anställdes) man för ett år i taget. Från den 24 oktober ett år, till samma dag året därpå. Det är därför så många flyttade vid den här tiden på hösten.

När en piga eller dräng tog plats hos en bonde kunde hen inte säga upp sig om jobbet inte passade. Avtalet gällde alltid ett år i taget. Ville den anställde inte vara kvar ett andra år skulle hen säga upp sig mellan den 26 juli och 24 augusti. Samma sak gällde för arbetsgivaren. Han fick inte säga upp sin piga eller dräng när som helst utan vackert vänta tills det var dags. Den som hade sagt upp sig i laga ordning och flyttade den 24 oktober hade en vecka på sig att infinna sig hos sin nya arbetsgivare. Det är detta som är slankveckan.


Till vänster: Troligen är detta lillpigan Signe Desideria Säfström (1884 i Vaksala) och arbetsgivaren Lundins dotter Hedvig Helena på Johannesberg i Funbo. Signe Desideria Säfström flyttade därifrån den 24 oktober 1900. Foto: Johan Lundin. Bild från Upplandsmuseet. Public Domain.
Till höger: Två pigor utan namn hos patron Wallmark på Hällevadsholms gård den 2 juli 1923. Foto: Oscar Färdig. Bild från Bohusläns Museum. Public Domain.

Den anställde fick inte lämna gården utan arbetsgivarens tillstånd, och orsakade hen någon skada kunde det dras av på lönen. Arbetsgivaren hade skyldighet att försörja sina anställda, även om de blev sjuka, och behandla dem väl. Men alla följde förstås inte detta.

Lönen var mager men inte bara pengar, snarare var det nog en mindre del. Det viktiga för den anställde var mat och husrum. Drängar och pigor ingick i arbetsgivarens hushåll, som en del av familjen om än inte på lika villkor. Statarna fick ju också lön i annat än pengar, den så kallade staten som utgjordes av matvaror, plus bostaden. Statarna hade däremot eget hushåll.

Ibland står det "gifte drängen" för en jordbruksanställd i husförhörslängden. Förmodligen innebar det samma villkor som för en statare, att den gifte hade eget hushåll med sin familj och bodde kanske i en backstuga eller i ett rum på gården.

Kvinnor hade förstås lägre lön än män, ganska mycket lägre, visar lönestatistiken. Det var billigare att ha pigor anställda, men eftersom arbetet på en gård var strängt uppdelat mellan mansarbete och kvinnoarbete så hade man behov av både pigor och drängar.

Ända fram till 1885 var det ett brott att vara arbetslös. Alla skulle arbeta. Att driva omkring utan jobb gick inte för sig, åtminstone inte för underklassen. Det kallades att ha laga försvar.

Så här hårt reglerat var arbetslivet från mitten av 1600-talet ända fram till början av 1900-talet. Tjänstehjonstadgan gällde ända till 1926.

Uppgifterna kommer främst från släktforskaren Ingemar Rosengren i Halmstad och från Jordbruksverket.


De anställda pigorna, drängarna och andra tjänstehjonen på en oidentifierad gård i Östergötland kring förra sekelskiftet. Foto: Didrik von Essen. Bild från Östergötlands Museum. Public Domain.

Fortsätt läs mer
  3763 Träffar
  0 Kommentarer
3763 Träffar
0 Kommentarer

Gammal å go

Jag har i dagarna fått min östgötska linje, som jag har via min farmor, aktualiserad eftersom det startats upp ett samlingsprojekt hos Family Tree DNA för de som har rötter Östergötland. Vissa delar av trädet hamnar ibland i skuggan av allt annat och när det dyker upp något nytt så måste hjärnan få en liten tid på sig att komma i fas. Östergötland är av någon anledning inte den mest DNA-topsade delen av Sverige, även om det gjorts försök att få igång intresset. Men vad gör det, de som finns de finns och då gäller det att göra det bästa av saken.

Ibland kan intresset ökas om det nämns något om en intressant östgöte, som har stora delar av sina rötter i landskapet. Kanske finns det fler som kan komma igång för att få en konversation, och därmed större intresse. Själv tycker jag att en uröstgöte som Tage Danielsson kan vara ett bra exempel. De flesta vet vem han var och hans släkt är väl dokumenterad. Själv har jag en gemensam punkt, i sjätte generationen, men hur var det såg ut, vilken linje och vilka andra linjer finns det. Då kommer en ”gammal” goding fram.

 

 b2ap3_thumbnail_arsb96.jpgb2ap3_thumbnail_arsb96.jpg

 

Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1996, i mina ögon den bästa årsboken (motargument kan lämnas i kommentersdelen) innehåller mycket. I just det här fallet så är det Bo Lindwalls sammanställning av Tage Danielssons som är av intresse. Visserligen har det gått 21 år sedan den skrevs, men fortfarande rykande aktuell. Här finns alla leden, här finns det möjlighet att leta och se var andras grenar passar in och på vilket släkt jag är släkt med andra. Visst kan det vara skoj att vara släkt, om än på håll med Tage, men det känns ibland som humorgenerna hamnade lite orättvist, han fick allt och jag inget. Men det finns ögonblick som lyser upp tillvaron, tänk bara att få kommentarer: ”Jag tycker det är intressantare att vara släkt med dig än med Tage Danielsson”. För oss som levde med Hasse och Tage är det en underbar upplevelse, jag är mer värd än han (för den som inte ser mitt leende så kan jag berätta att det finns)

I samma underbara årsbok finns en fantastisk artikel om Bure. Urban Sikeborg delade med sig av sin stora kunskap, som han hade redan då, om den sägenomspunne Bure. Underrubriken till artikeln är ”Tillkomst och tillförlitlighet”. De tre orden har präglat en stor del av debatten runt Bureätten sedan dess. Än idag ser och hör vi alla möjliga tolkningar, funderingar och diskussioner dyker upp när nya fynd kommer, eller när ifrågasättanden sker. Visst är det då tur att släktboken i original återfunnits och gjorts åtkomlig. Får passa på att göra lite reklam här, nu finns en utgåva där DVDen ersatts av USB-sticka, och det har ju ingen betydelse för innehållet, men det viktiga är att den går att använda även i Macvärlden. När vi dessutom kan få hjälp av nya fynd och inte minst av allt, det som inte fanns 1996, nämligen DNA-testerna, så är det fantastiskt att artikeln från 1996 fortfarande är så rykande aktuell. Allt ”gammalt” är inte skräp.

 b2ap3_thumbnail_JohanBuresSlaktbok-1503675559980.jpgb2ap3_thumbnail_JohanBuresSlaktbok-1503675559980.jpg

 

Ibland undrar jag vad som är viktigast på skivan/stickan, är det bilderna av släktboken, är det uttolkningarna av texterna på bilderna eller är det alla de texter som beskriver så mycket mer än bara släktboken. Över 500 sidor med kunskap om metoder, om dåtidens tankevärld, begreppsvärld och mycket annat. Det går att läsa och läsa igen, det kommer fram nytt varje gång. Jag tror att mycket konstigheter och många mystikers uttolkningar skulle kraftigt förändras om de texterna lästes av fler. Har du skivan/stickan, kolla ordentligt, har du inte den, varför inte skaffa den. Den finns hos Genealogiska Föreningen.

Fortsätt läs mer
  2088 Träffar
  0 Kommentarer
2088 Träffar
0 Kommentarer

Svenskar i Ryssland - del I

Svenskar i Ryssland - del I

Den svenska emigrationen till Norra Amerika var så monumental och all annan utvandring så överskuggande, att man lätt glömmer att svenskarna ibland också gav sig iväg till andra länder. Tyskland och Danmark t.ex. dit tiotusentals, kanske upp emot 100.000 Skåningar och Smålänningar arbetsvandrade och/eller utvandrade i samband med missväxten på 1860- och 1880-talet. Australien och Nya Zeeland tog också emot kanske 25.000 svenskar, England ett antal tusen liksom Norge och Finland. Den organiserade utvandringen till Brasilien känner vi också till, även om den får betraktas som en rännil.

Mer betydande var i så fall den svenska utvandringen till det ryska imperiet - en historia som börjar redan på 1700-talet. St Petersburg utgjorde en växande metropol, och dit sökte sig både affärsmän, skickliga hantverkare och inte minst kvinnor, mamseller, hembiträden och liknande. I St Petersburg fanns en av våra största utlandsförsamlingar, S:ta Katarina svenska församling (Kyrkan - se ingressbilden), vars kyrkoarkiv i sista stund räddades hem till fosterlandet och nu förvaras på Riksarkivet. 

b2ap3_thumbnail_Petersburg-1.JPGb2ap3_thumbnail_Petersburg-1.JPG

Så vitt jag vet är det endast Riksarkivet (SVAR) som har detta unika materialet tillgängligt via nätet. Och det är inget dåligt material, en riktig skattkammare med alla sorters kyrkoböcker, register och bilagor. Husförhörslängderna - som av någon anledning kallas Personalböcker - är mycket utförliga och tydliga. Många av dem är indelade i kategorier, yrkesgrupper som bagare, skräddare, skomakare o.s.v. eller som i exemplet ovan, Vettenskaps och Konstidkare. Som en extra bonus tillkommer särskilda registerböcker, som gör det lätt att orientera sig i husförhörslängderna.

Nackdelen, ur svensk synvinkel, är att en majoritet av församlingens medlemmar snarare är finlandssvenskar än "rikssvenskar". Detta har naturligtvis sin förklaring i det faktum att Finland ju var en del av Sverige ända fram till 1809. Kontakterna mellan Sverige - i synnerhet Stockholm - och St Petersburg tycks dock ha varit betydande även efter kapitulationen, genom hela 1800-talet och fram till den Ryska revolutionen. Spännande är också förekomsten av andra nationaliteter, danskar, norrmän, balter, tyskar o.s.v.  

Särskilt betydelsefull är den stora serien av Betygsböcker - jämförbara med gamla flyttningsbetyg - som börjar så tidigt som 1726 och med all säkerhet gömmer mängder med personhistoriskt material om tidiga Stockholmare och andra svenskar. 

b2ap3_thumbnail_Petersburg-2.JPGb2ap3_thumbnail_Petersburg-2.JPG

En annan extremt värdefull resurs är ministerialböckerna - födde, vigde och döde - som i likhet med de svenskamerikanska motsvarigheterna inte bara innehåller uppgifter om församlingens egna medlemmar, utan också inkluderar "löst folk", svenskar som passerar förbi eller som bara vistas tillfälligt i St Petersburg. Här skulle man önska sig ett riktigt mega-register av den typ Myheritage eller Ancestry brukar ta fram, helst dock med lite bättre kvalitet.

Som sagt, S:ta Katarina svenska kyrkas arkiv är en riktig guldgruva - värd att inspekteras!

b2ap3_thumbnail_tardieu_after_1753_b.jpgb2ap3_thumbnail_tardieu_after_1753_b.jpg

 

 

 

Fortsätt läs mer
  4770 Träffar
  0 Kommentarer
4770 Träffar
0 Kommentarer

Rika adoptionshandlingar från arkiven

Idag ska jag komma med ytterligare ett tips som gäller släktforskning i Stockholm, i anslutning till förra veckans blogginlägg. Men det gäller egentligen alla landsarkiv.

I höst har jag i två fall släktforskat om bortadopterade barn och deras biologiska föräldrar. I det ena fallet gick det att få fram adoptionshandlingarna, i det andra har sekretessgränsen ännu inte passerats och adoptionshandlingar kan då inte lämnas ut.


Handlingar om bortadopterade barn finns i arkiven. Oidentifierade barn, bild från Bohusläns museum, fotograf Johan Johansson. Bildlicens: Public Domain.

Det fallet där det gick att få ut kopior på adoptionshandlingarna gäller en person född på 1920-talet. Jag ska inte gå in på några detaljer, utan bara berätta i stora drag om detta.

Kopiorna beställde jag från Stockholm stadsarkiv och de levererades som papperskopior. Det var 90 sidor! De innehöll det mesta som har med fosterhemsplaceringen och adoptionsärendet att göra. Flera brev mellan barnavårdsmannen och adoptivföräldrarna, ifyllda blanketter i ärendet, brev mellan en släkting till det bortadopterade barnet och barnavårdsmannen med mera. I barnavårdsmannens handlingar fanns i detalj beskrivet den bortadopterades mor och hennes, som man då såg det, tillkortakommanden med både omdömen och uppgifter om sjukhusvistelser och mycket annat. En mycket diger akt som sträcker sig över flera år eftersom barnet först blev fosterbarn och sedan adopterat.

I det andra fallet, där sekretessgränsen ännu inte passerats, fick vi ut en s k personbild på en förälder till det barn som adopterats bort. I personbilden ingick de barn som fötts av modern men det bortadopterade barnet var överstruket med svart tusch. Det avslöjade ju ingen personlig information men är en bekräftelse på att det fanns ett barn som adopterats bort, vilket tidigare var osäkert i denna familj. Nu får kunden vänta på att åren ska gå tills sekretessgränsen passerat innan fullständiga uppgifter kan fås ut. Personbild beställer man från Skatteverket.

Sekretessgränsen är 70 år och ett barn som blivit bortadopterat för 70 år sedan kan ju i många fall fortfarande vara i livet. Därför gäller naturligtvis att hantera sådan här information med hänsyn till detta, om det inte gäller dig själv eller att det bortadopterade barnet själv medverkar till beställningen. Med tanke på att det i mitt tycke var mycket känslig information som fanns i adoptionshandlingarna från 1920-talet (fallet var inte avslutat förrän i början av 1940-talet) så är det tydligen så att sekretessen på 70 år även gäller känslig information. Jag är nästan förvånad över att den inte är längre.

Som släktforskare i 1900-talets arkivhandlingar anser jag att man måste alltid ha tanken med sig att information man får fram egentligen är ganska nära i tiden och att det mycket väl kan finnas släktingar och andra som fortfarande lever och berörs av det. Eller personer som känt dem som är berörda och det kan bli mycket personligt. Bara för att en arkivhandling är offentlig är det inte givet att innehållet ska spridas urskiljningslöst.

Däremot vill jag med det här blogginlägget visa på möjligheten att beställa kopior på handlingar från arkiven, oavsett om det gäller adoptionshandlingar eller annat. Om du inte kan åka dit själv och titta på det. Våra arkiv är fantastiskt rika och det är så liten del som är digitaliserad. Kostnaden för papperskopior är 4 kr/sida (jag tror att det även gäller digitala kopior) och sedan tillkommer eventuell forskningsavgift för arkivarien.

Adoptioner infördes inte förrän 1918. Innan dess var barnen fosterbarn, och så vitt jag vet, utan arvsrätt om inte fosterföräldrarna skrev testamente. Landsarkivet i Uppsala har en guide om adopterade barn och Barbro Nordlöf har skrivit en bok om adoptioner i Stockholm.


Innan adoptioner blev lagliga 1918 placerades barn enbart i fosterhem. Oidentifierat barn, bild från Bohusläns museum, fotograf Henri Osti. Bildlicens: Public Domain.

Fortsätt läs mer
  3502 Träffar
  2 Kommentarer
Taggad i:
Senaste kommentarer i detta inlägg
Gunnel Hansson
Hej EvaEtt mycket intressant blogginlägg. Jag har 2 släktingar som blev bortadopterade. Min faster fick en flicka 1945 och efterso... Läs mer
söndag, 15 oktober 2017 12:17
Eva Johansson
Gunnel: Tack för din kommentar! För din kusin som föddes 1945 borde sekretessen ha upphört förra året, då det då gått 70 år. Jag f... Läs mer
söndag, 15 oktober 2017 16:32
3502 Träffar
2 Kommentarer

Vad händer när orken tar slut?

Det finns idag en mängd kanaler som sköljer över oss med information. Den lite äldre uppfinningen med det tryckta ordet kompletteras med mängder av radiokanaler. Ovanpå det kommer den något senare TV, även här med kanaler av alla de slag som gör att vardagen fylls med nya intryck.  Fast inget av detta är väl som dagens nya informationsflöde, baserat på internet som (nästan) alltid är uppkopplat, som använder otaliga sätt att ge och trycka på ny information.  Begreppet uppkopplad har fått en ny innebörd, var vi än är så nås via av nya upptäckter, nya trevliga händelser och även ytterst otrevliga sådana.

Men det berör inte de som släktforskar, eller hur. Våra förfäder fanns och deras liv går inte att ändra. Vi kan få veta när de föddes och när de dog, och inget av detta kan vi ändra på.  Vi kan inte med drev på sociala medier förflytta ett enda dödsdatum, vi kan inte få facebookgrupper att skapa nya släktingar, som aldrig funnits. 

b2ap3_thumbnail_mujibur-rohman-272855.jpgb2ap3_thumbnail_mujibur-rohman-272855.jpg


Och mitt i allt detta överflöd av information, där allt tycks finnas och inget är omöjligt, sitter en liten gubbe och har kört fast. Allt han letar efter verkar finnas bakom en ogenomtränglig dimma, spåren leder framåt men förloras i denna dimma. Det kommer ny information, personer runt omkring jublar när de ser att dimman lättar så det kan följa spåren ytterligare. Ny indexering, nya databaser och många gånger nya kostnader gör att alla, verkar det som, gör stora framsteg, och där sitter den lilla gubben. Han känner att orken rinner ut, han känner att den av många tidigare omtalade tegelmuren, the brick wall, bara blir högre och högre, bredare och bredare. Någonstans ekar en ramsa från förr, du kan inte gå över den, du kan inte gå under den, du kan inte gå runt den eller något i den stilen. Och muren blir högre och högre!

b2ap3_thumbnail_StockSnap_637F0E57B1.jpgb2ap3_thumbnail_StockSnap_637F0E57B1.jpg

Kanske dags att bara luta sig tillbaka, vila och vänta på rätt tillfälle. Lägg allt åt sidan, syssla med något annat!  Läsa några böcker, gräva i landet eller vad som helst. Mitt i all bedrövelse, när orken tagit slut, kanske finns det små, små öppningar. Ett besök på ett trevligt föredrag, utan tanke på prestation. Söka kontakt med en främling, som skrev något intressant för ett år sedan. Fundera på nya verktyg, nya vägar som inte provats förr.

En dag så släpper det, någon flyttade en sten i muren, någon gav gubben en borrmaskin så han kunde borra ett hål, någon värmde lite luft så dimman lättade. En ny uppgift från ett oväntat håll kan visa sig vara det som behövs, en hjälpande hand från en ny bekantskap eller en ny match på DNA-listan likaså. 

Livet är ju upp och ner, så är det även med släktforskningen, och även om jämförelsen haltar så kan det vara skönt att få vara med om genombrottet, att få känna att det blir roligt igen och att få känna sig upprymd och ta ett rejält skutt och få uttrycka sitt Yeah!!

b2ap3_thumbnail_alan-hurt-jr-79392.jpgb2ap3_thumbnail_alan-hurt-jr-79392.jpg

 

Fortsätt läs mer
  2508 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Eva Johansson
Åh, jag hoppas att dimman skingras snart. Då blir livet ljust igen.
fredag, 13 oktober 2017 19:21
2508 Träffar
1 Kommentar

En man som hetade Glader

En man som hetade Glader

Daggens blogg, med ovanstående lite märkliga rubrik, utgörs av ett boktips.

Boken, som utkom i år, 2017, heter således som dagens bloggrubrik och har följande underrubrik: "Om människor som Vilhelm Mobergs Kristina Karl Oskar" . Författare, bosatt i Torekov, heter Bodil Stefansson och om sitt verk på nästan 400 sidor skriver hon så här: "En man som hetade Glader är en historisk dokumentär som ingående skildrar livet på landsbygden 1750-1850, exemplifierat med Småländsk utvandrarbygd. Speciellt har jag velat skildra kvinnornas förutsättningar. Här kartläggs också i generationer bakåt vad som ledde fram till utvandringen till Ki Chi Saga, där Vilhelm placerade Kristina och Karl Oskar. Spännande och skrämmande reseskildringar och personliga berättelser om nybyggarliv och landets urinvånare".

b2ap3_thumbnail_Karl-Oskar-II.JPGb2ap3_thumbnail_Karl-Oskar-II.JPG

Det här är en mycket innehållsrik volym, med nedslag både i den småländska myllan och på den amerikanska kontinenten. Den kan beskrivas som ett historiskt och kulturellt kollage kring källor, tidsdokument, ögonvittnesskildringar och legender. Ett smörgåsbord, om man så vill, kring verkligheten bakom Mobergs utvandrarsvit. Navet i berättelsen är Anders Peter Glader från Furuby socken och hans fru Elin Svensdotter från Ljuder. Boken tar avstamp i 1600-talets Värend och slutar i Minnesota under det amerikanska inbördeskriget. Var ligger han då begraven? På Glader Cemetery vid Ki Chi Saga, förstås!

För den som är intresserad av den tidiga utvandringen och av hur det gick för dessa äventyrare och nybyggare är denna digra lunta en guldgruva. Det är kanske inte en bok man plöjer igenom, som man gör med en fängslande roman, utan mera en spännande uppslagsbok, där man givetvis fastnar och läser vidare.

Rekommenderas varmt!

Boken finns tillgänglig i diverse boklådor, hos författaren och på nätet (Bokus). 

 

 

 

Fortsätt läs mer
  3429 Träffar
  0 Kommentarer
3429 Träffar
0 Kommentarer

Stockholmsforskning

Stockholms Stadsarkiv är en verklig guldgruva för släktforskare. Inte bara själva arkivet utan också det som gjorts tillgängligt på webben. Har du släkt i Stockholm men ännu inte hittat alla godbitar så ska jag ge dig lite tips här.

Rotemansarkivet är nog välbekant för de allra flesta, en sökbar databas med uppgifter om folk som bott i Stockholm under åren 1878-1926. Den finns i två versioner: dels en som kan köpas på cd eller usb, dels en gratisversion på Stockholms Stadsarkivs hemsida.
Köpversionen innehåller över 6,3 miljoner poster och gratisversionen ungefär 4,3 miljoner. Den senaste köpversionen, Rotemannen 3, kom ut i augusti och är nu komplett. Något som är en stor förbättring med de senaste versionerna av Rotemannen är dels att den nu finns på usb så att vi med moderna datorer utan cd-fack kan använda den, dels att den också numera är konverterad för Mac. Ett stort steg framåt.
Rotemansarkivet är i stället för husförhörslängder och församlingsböcker och innehåller ungefär samma uppgifter. Det bodde så mycket folk i Stockholm och de flyttade ofta så det lär ha blivit för mycket för pastorsämbetena att hålla reda på alla. I stället inrättades rotemanskontoren.
Idag lördag presenteras Rotemannen på Stockholms stadsarkiv, ser jag.


Rotemansexpeditionen i rote 13, Stadsgårdsroten på Södermalm med rotemannen Carl August Lundberg till vänster. Fotografiet är taget under perioden 1908-1926, det är en gåva av Brita och Fredric Bedoire och finns på Stadsarkivet. Licens: CC-BY.

Om du söker någon före 1878 är det fortfarande kyrkoarkiven som gäller. Men Stockholm var stort redan då och många släktforskare har nog hamnat i situationen där en inflyttad förfader i en landsbygdssocken bara uppges komma från Stockholm, utan att någon församling finns angiven. Då får man leta... Ett bra alternativ kan då vara att använda sig av tillgängliga register över kyrkböcker plus mantalslängder och register till dessa. Det kan underlätta mycket. Sådana register finns på Stockholms stadsarkivs webbplats. På hemsidan finns samlat information om alla sökbara register. Det är här du har nyckeln till de många olika arkivhandlingarna och databaserna.
Länkarna finns också samlade i alfabetisk ordning.
Själv har jag mest använt mig av registren till kyrkböckerna och mantalslängderna. Arkivhandlingarna är inte heltäckande, det finns en del luckor och i vissa fall finns bara register, inga handlingar. Men då kanske du via registret kan hitta rätt person i rätt församling.
Det här måste du bekanta dig med om du har anor som bott i Stockholm.

Allt i Stockholms stadsarkiv är inte personrelaterat. T ex en mängd kartor som visar Stockholms förändring och hur det såg ut när förfäderna bodde där. Du kanske har en adress till en ana men adressen har ändrats, då går det att hitta i ett register här.

Bland signalementsfotografier på efterlysta 1869-1920 kan bilder på släktens kriminella finnas. Det går också att söka i polisunderrättelser, men ingen direktlänk till själva utgåvan.

Letar du efter bilder från platser där anorna bott, då kan du söka i Stockholmskällan. Det är en söktjänst för Stockholms historia med bland annat mängder av fotografier och målningar, litteratur och broschyrer om t ex olika stadsdelars framväxt.


Stadsarkivets karttjänst är imponerande. Här ser vi var rotemanskontoret låg för rote 13 (droppen på kartorna). Överst är en karta från 1909, alltså vid tiden för rotemanskontorets verksamhet. Underst är en karta från samma område 1828, före järnvägen och när sjön Fatburen fanns kvar. Idag är järnvägen borta här och i stället ligger Fatbursparken intill Medborgarplatsen. Kartorna är hämtade här.


Bild från signalementsfotografierna 1869-1920. Anna Regina Carlsson, född 1875 i Ytterenhörna i Södermanland, straffades 1893 för stöld från husbonde.


Mantalslängden från 1870. Här finns en hel del uppgifter om fabriksarbeterskan Anna Andersotter, född 1845 och som bodde i Maria församling.Vi får t ex veta var hon arbetade. Sådana uppgifter brukar inte finnas i husförhörslängderna.


Mantalslängderna är sökbara. Så här ser den ut 1810 sidan 40, med extra kyrkodrängen Johan Jansson och hans familj.


Utöver allt det som du kan hitta fram till på webben så finns förstås alla arkivhandlingar i hyllorna, Stockholms Stadsarkiv fungerar som landsarkiv för Stockholms stad och län. Foto: Arkivarie Mats Hayen, bild från Wikipedia, licens CC 3.0.

 

Tillägg:

Rotemannen 3 (köpversionen) kan köpas från Rötterbokhandeln och från Riksarkivet.

 

Arkiv Digital och Svar:

Jag vill avsluta med att påminna om ett par andra saker i arkiven som ni inte bör missa.

Hos Arkiv Digital finns avfotograferade mantalskort från åren 1926-1939, alltså som tar vid efter Rotemansarkivet. Det gäller människor som flyttat mellan församlingar eller som dött. De finns under Överståthållareämbetet i menyn Arkivtyp.

Både Arkiv Digital och Svar har flyttlängderna från Stockholmsförsamlingarna. Efter att rotemansorganisationen införts har prästerna i flera fall gjort en del anteckningar i flyttlängderna i stället, t ex hänvisningar till födelsebok eller vigselbok, men ibland också en del andra anteckningar. Det kan vara idé att titta i flyttlängderna, framför allt inflyttningslängderna, även om du hittar den du söker i Rotemansarkivet.

Fortsätt läs mer
  2705 Träffar
  4 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ted Rosvall
Det som ännu fattas, och det är en stor brist, är ett online-register till Stockholms stads bouppteckningar. Registret finns och k... Läs mer
lördag, 07 oktober 2017 18:59
Eva Johansson
Ted: Ja, absolut ska vi önska oss det, bouppteckningsregister vore bra.
söndag, 08 oktober 2017 17:19
Lars Åhnström
Guldgruva till trots så finns det en hel del att önska och känslan av kattguld infinner sig efter att ha sökt personer i åratal oc... Läs mer
söndag, 08 oktober 2017 17:05
2705 Träffar
4 Kommentarer

John Sven och Carl Jan

John Sven och Carl Jan

Det här är ett brudpar från Rockford, Illinois, och året är 1881. Båda två är svenskar och kommer från trakten runt Falköping i Västergötland. Bruden heter ADA MARIA FRUIT (1858-1936) - egentligen FRUKT, men så kan man inte heta i Amerika - och brudgummen JOHN SVEN LARSON (1851-1940). Det är han som är "besvärlig". Hans ättlingar är överens om att han skall vara född den 22/11 1851 i Falköping - men där finns han inte, varken i stads- eller landsförsamlingarna eller i någon annan församling på rimligt avstånd. Men letar jag kanske på fel namn? "John Sven" låter lite som fel ordning - ungefär som Carl Jan - kanske hette han SVEN JOHAN. Tyvärr hittar jag ingen sådan heller i födelseböckerna. Eftersom han bevisligen kom fram till Amerika bör han väl finnas med i EMIBAS (Emiweb) - databasen över nästan alla svenska emigranter. Och mycket riktigt - där finns det en möjlig kandidat:

Johansson, Sven Johan, Arbetare (ogift man)
f. 15/11 1851 i Slöta, Skaraborgs län (Västergötland)
Utvandrad 27/9 1878 från Knapagården, Slöta, Skaraborgs län (Västergötland) till Amerika

"Johansson" stämmer risigt, borde ju vara "Larsson", men i övrigt ser det lovande ut. In således i Slöta födelsebok, som dock inte innehåller någon Sven Johan med denna eller närliggande födelsetid. Ej heller i annexförsamlingen Karleby. Återstår att följa den misstänkte bakåt i tiden från utvandringen 1878. Denna operation landar i följande husförhörsbild från Knapagården i Slöta: 

b2ap3_thumbnail_Knapagrden-1.JPGb2ap3_thumbnail_Knapagrden-1.JPG

Jaha, han är alltså fosterson hos en lantbrukarfamilj utanför Falköping. Man noterar att fostermodern är några år äldre än fosterfadern, samt att den äldste sonen begåvats med efternamnet LARSSON i stället för Andersson, som det väl borde ha blivit. Kan det vara så att Johanna Pehrsdotter har varit gift en gång tidigare, med en "Lars" och att de tre äldre barnen således stammar från det tidigare giftet. Hur ser det då ut i nästa husförhörslängd?

b2ap3_thumbnail_Knapagrden-2.JPGb2ap3_thumbnail_Knapagrden-2.JPG 

Här finns Sven Johan fortfarande med, ehuru nu överstruken. Men vad är det för kladd före hans namn. Vi skärskådar ...

b2ap3_thumbnail_Fosterson.JPGb2ap3_thumbnail_Fosterson.JPG

Ser ni? Foster- & Sonson, står det ju! Hur kan han vara "sonson" till fosterföräldrarna? Titta på det första utdraget och lägg märke till äldste sonen, JOHANNES LARSSON, född 1829. Kan det vara han som är far till Sven Johan? Vi följer honom framåt i längderna, snart nog flyttar han till grannförsamlingen Vårkumla, gifter sig och får barn. 1857 flyttar familjen till "Rångedala" som visar sig handla om annexförsamlingen Varnum där familjen efter några år ser ut så här:

b2ap3_thumbnail_Varnum.JPGb2ap3_thumbnail_Varnum.JPG

1867 utvandrar mannen, Johannes Larsson, till Norra Amerika. Familjen flyttar in på Fattigstugan i Varnum, men utvandrar även de tre år senare. Men varthän? Hur skall man finna dem på den väldiga amerikanska kontinenten? Har vi några fler ledtrådar? Jo, en! Dödsrunan för John Sven Larson i en Rockford-tidning 1940 nämner bland de efterlevande en syster, Mrs W Becknell i Evansville, IN, och en bror, Will Larson i Walnut, Illinois:

b2ap3_thumbnail_John-Larson-II.JPGb2ap3_thumbnail_John-Larson-II.JPG

BECKNELL är hyfsat ovanligt och eftersom jag har bostadsorten just 1940, hittar jag raskt John Svens syster, JENNIE BECKNELL, * ca 1875 i Illinois. Jennie är också ett bra namn att söka på. I kombination med en far som heter JOH* och en mor som heter MAR* (jämför uppgifterna från Varnum) hittar jag kvickt följande familj i 1880 års amerikanska folkräkning som boende i Walnut, Bureau Co, Illinois:

b2ap3_thumbnail_John-Larson.JPGb2ap3_thumbnail_John-Larson.JPG

De tre äldsta barnen, John L, August och Matilda A, stämmer utmärkt väl in på de tre yngsta barnen i Varnum. Lilla Jennie, 5 år, befäster intrycket av att detta måste vara John Sven Larsons familj. 1878 har han emigrerat till Amerika som Sven Johan Johansson, kommit till sin far i Walnut, och eftersom denne heter LARSON får också den förlorade sonen heta så. Eftersom hans tilltalsnamn är JOHAN - som blir JOHN - får det stå först. Ergo: JOHN SVEN LARSON.

b2ap3_thumbnail_John-and-Ada-Larson.jpgb2ap3_thumbnail_John-and-Ada-Larson.jpg

John Larson och Ada Fruit Larson på sin gård vid Franklin Grove, Il, många år senare.

Det är så här man får göra när man försöker identifiera svenskamerikaner med delvis eller totalt förändrade namn. Arbeta med det lilla man har, åka slalom mellan de amerikanska och de svenska källorna, tänka utanför boxen, gissa fritt och fantasifullt för att sedan, när tillräckligt många indicier samlats in, dra ihop säcken. Det var tack vare prästens lilla kråka om "sonson" som det till sist gick att bevisa vem som var hans far.

Men vem var hans mor? 

 

Fortsätt läs mer
  4089 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Marianne Elfström
John Larssons farmor Johanna Pärsdotter: Gift 1 1826-12-29 (lysning i Slöta - vigsel i Åsaka)med Lars Jönsson, född 1798-12-25 i K... Läs mer
tisdag, 03 oktober 2017 00:42
Marianne Elfström
Ett FÖRSÖK att hitta modernet fanns en piga som jobbade hos familjen 1850-1853:Johanna (Sofia) Jansdotter (Johansdotter), född 183... Läs mer
tisdag, 03 oktober 2017 01:32
4089 Träffar
2 Kommentarer

Bloggare

Ted Rosvall
234 inlägg
Eva Johansson
204 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
47 inlägg
Helena Nordbäck
38 inlägg
Gästbloggare
18 inlägg