Utan min Axel kan jag inte leva ...

Utan min Axel kan jag inte leva ...

Få av mina genealogiska villebråd har vållat mig så mycken möda och frustration som Octavia Carolina. Som mina trogna läsare kanske vid det här laget känner till, sysselsätter jag mig sedan snart ett halvsekel med den fascinerande släkten PICULELL, som inkom till Sverige 1716, närmast från Stralsund i Svenska Pommern. Förutom forskningen bakåt i tiden, som till sist visade att legenden var sann, familjen härstammar verkligen från Italien, försöker jag också hitta alla grenar, alla ättlingar och alla individer, i Sverige, Danmark, USA och Australien.

b2ap3_thumbnail_Octavia-1871-fb_20170312-203251_1.JPGb2ap3_thumbnail_Octavia-1871-fb_20170312-203251_1.JPG

Redan i födelseboken strular det ... När lilla Octavia Carolina döps i Lindesberg (Linde) 1871, förefaller det som om föräldrarna inte är riktigt överens om namnet. Visst står det väl OFTAVIA? Under namnet har prästen dels skrivit: 1:a barnet i mannens 3:e gifte" men också, med blyerts, Fadren uppgaf OFTAVIA, Modren säger OCTAVIA. Vid tiden för dopet är föräldrarna ännu ogifta, men ett par månader senare knyter de verkligen hymens band. 

Fadern är skomakaren Carl August Piculell (1822-1872) från Helsingborg, som under stora delar av sitt liv bodde och verkade i Stockholm. Där var han i 18 år gift med den åtta år äldre Anna Catharina Eriksson från Julita (1814-1860) och fick åtta barn, varav sex dog som små. Efter hustruns död tycks han avflytta till Uppsala, men står ej där att finna. Det tog mig 20 år att till sist placera honom i Guldsmedshyttan och så småningom Ingelshyttan i Lindesberg, dit han kommit efter en mycket kort sejour i Uppsala. I Lindesberg gifter han 1864 om sig med en än äldre kvinna, Christina Ersdotter (1803-1870). För andra gången änkeman, inleder han så ett förhållande med Octavias mor, Carolina Carlsdotter (1835-1887) som med sig i boet har en utomäktenskaplig son, Lars August (1860-1924), som till att börja med använder styvfaderns namn, men så småningom byter till Larsson.

Carl August Piculells tredje äktenskap blir extremt kort. Han omkommer 1872 4/7 i en olyckshändelse vid järnvägsstationen i Ljusnarsberg, där han hade fått ett påhugg. Femton år senare mister Octavia också sin mor, och står nu ensam i livet. Som nästan alla flickor i hennes ålder arbetar hon som piga, först på landsbygden, men så småningom hos en avlägsen släkting i Västerås. Pigor skall helst inte heta något så konstigt som Piculell, och då får det bli Carlsson, efter pappa. Där är hon bokförd ända fram till 1903, då arbetsgivaren med hustru flyttar från staden, men i själva verket har hon lämnat sin tjänst för länge sedan ...

b2ap3_thumbnail_Vsters-AIIa-5--sid-927.JPGb2ap3_thumbnail_Vsters-AIIa-5--sid-927.JPG

Där stod forskningarna och stampade i många år, men så kom MyHeritages och Arkiv Digitals utmärkta husförhörsregister 1880-1920, och si, då hittade jag henne igen, nämligen i Hubbo församling, någon mil norr om Västerås. Dit hade hon flyttat redan 1895 och finns på flera ställen i husförhörslängden fram till ca 1899, då hon återigen går upp i rök...  Överstruken utan hänvisning. Här den sista anteckningen: 

b2ap3_thumbnail_Hubbo-A1-15.JPGb2ap3_thumbnail_Hubbo-A1-15.JPG

Minsann, får hon inte också en uä dotter, Signe Maria 1897 19/3 i Jädra No 1, Hubbo, som dör där 30/3 samma år. Men var i fridens dar finns då Octavia? Hon tycks ha varit kyrkskriven BÅDE i Hubbo och i Västerås under dessa år. Inte undra på att ingendera församlingen tycks bry sig om vart hon kan tänkas ha tagit vägen ... Hon finns inte med i Sveriges Befolkning 1900 eller i Sveriges dödbok 1901-2013. Kan hon ha stuckit till Amerika, eller kanske till Finland eller Ryssland? Knappast! En sådan flyttning borde ha givit avtryck i kyrkoböcker eller passagerarlistor.

Dags att ge upp? Ja, kanske, men det är väl också katten att hon skall få försvinna så där. Någonstans finns hon alltid i bakhuvudet. Kanske kommer det en dag någon ny källa, något nytt register, som kan ge mig en ledtråd. Det gjorde det ...

Vid släktforskarförbundets samrådskonferens i Uppsala förra söndagen, hade jag fått lov att ta upp frågan om Kungliga Bibliotekets policy kring de digitaliserade svenska tidningarna. Detta har jag ju länge bråkat om, bland annat vid flera tillfällen i denna blogg . Det är, för att upprepa mig, en kulturskandal att KB tjuvhåller på denna historiska och genealogiska skattkista och bara tillåter tidningar äldre än 1901 att visas på Internet. Nåväl, inför mitt anförande på söndagsmorgonen plockade jag före frukost fram min laptop och kopplade upp mig mot tidningar.kb.se, denna egentligen utmärkta databas, för att fräscha upp minnet av hur den fungerar. Gjorde några små stickprov på olika efternamn, bland annat Piculell, och konstaterade att det finns precis hur mycket som helst att hämta i dessa tidningar. Så fick jag ett infall. Tänk om jag skulle testa med den försvunna Octavia Carolina Carlsson. Testade lite olika stavningar, och så slog åskan ned :

b2ap3_thumbnail_Oktavia-1899_20170312-211637_1.JPGb2ap3_thumbnail_Oktavia-1899_20170312-211637_1.JPG

Där var hon ju! Fattig och olycklig och ensam i världen! Och så blir hon lämnad t.o.m. av fästmannen. Stackars Octavia! Den 5 juli 1899 tar hon sitt liv genom att kasta sig "framför ett igångvarande tåg" vid Tillberga station. "Själfmord" står det i dödboken, samt "begrofs i tysthet".

T.o.m. sådana här notiser om alldeles vanliga människor kan man alltså hitta i den källskatt som Kungliga Biblioteket vägrar att låta oss få tillgång till. Det är oacceptabelt! Upp till kamp mot den orimliga tolkning av Upphovsrätten, som Kungliga Bibliotekets jurister envisas med att hävda, världsunik i sin typiskt svenska respekt och underdånighet inför en obsolet lagstiftning. De har fel! De måste ha fel! Låt oss påtala detta så kraftigt och envist vi orkar och kan! 

Vila i frid, Octavia!

 

 

 

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Väntar på hemkomst
Morfar byggde vägar och broar
 

Kommentarer 1

Michael Persson den måndag, 13 mars 2017 13:15

Spännande historia med tanke på att jag bor 400m från där plats där stationen låg. Du skriver järnvägsstationen, men det står inte så i texten. Anledningen till att jag frågar är att det fanns ett spår även i närheten av Tränhammar.

Spännande historia med tanke på att jag bor 400m från där plats där stationen låg. Du skriver järnvägsstationen, men det står inte så i texten. Anledningen till att jag frågar är att det fanns ett spår även i närheten av Tränhammar.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
16 april 2024

Captcha bild