Svenskar i Ryssland - del II

baku-naberezhnaya

Det ryska imperiet omfattade som bekant en rad andra länder, som idag återfått sin självständighet; Estland, Lettland och Litauen, naturligtvis, liksom Ukraina och Vit-Ryssland, Moldavien, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan. Dessutom en rad länder längre österut, länder vars namn vi knappt kan uttala och om vilka vi vet föga eller intet, förutom att ett och annat svenskt företag där har försökt muta sig fram ...

Idag skall vi emellertid fokusera på landet Azerbajdzjan, och i synnerhet på dess huvudstad BAKU, som ligger vackert vid Kaspiska Havet, och som en gång var navet i en makalöst framgångsrik affärsrörelse, Bröderna Nobel - Branobel.

a1sx2_Thumbnail1_Branobel.jpga1sx2_Thumbnail1_Branobel.jpg

Denna framgångssaga, startad av Alfred Nobels bröder Robert och Ludvig, har skildrats i flera böcker och TV-dokumentärer. Vad som däremot inte finns särskilt väl dokumenterat är den svenska "koloni" i Baku, som blev resultatet av brödernas strävanden. Från Sverige importerade man ingenjörer, maskinister och kontorspersonal, men även hushållerskor, mamseller, guvernanter och läkare. Tillsammans byggde man upp ett "Lilla Sverige" med för sin tid enastående koncept kring arbetstrygghet, bostäder, skolor, pensioner och andra förmåner. Riktigt hur många svenskar, norrmän, danskar och finländare som under tiden 1870-1920 var bosatta i Baku eller under kortare eller längre perioder passerade igenom är okänt, men det torde röra sig om flera tusen personer. Det finns fortfarande nordiska ättlingar kvar i Baku (och på andra håll i Ryssland, inte minst i Sibirien) - något som ett antal östliga DNA-träffar så småningom kommer att bevisa. Titta på den här bilden från tidigt 1870-tal, föreställande Ludvig Nobel (i mitten) och hans svenska stab. Min morfars far, Bror Johan Sandgren (1829-1917) sitter som nummer två från höger i första raden. Bredvid honom, längst till höger, hans svåger, mekanikus Carl Gyllenhammar (1842-1916):

a1sx2_Thumbnail1_Baku-1870.jpga1sx2_Thumbnail1_Baku-1870.jpg

Eftersom stora delar av den Sandgrenska släkten hamnade i Baku och ett par grenar faktiskt blev kvar där även efter revolutionen, kämpade jag i decennier med att försöka få kontakt med lokala arkiv, bibliotek och eventuella uppdragsforskare. Det var hopplöst! Så föll det sovjetiska väldet och under en period öppnade sig plötsligt allt det som tidigare varit stängt, otillgängligt och förbjudet. Via en amerikansk förmedlingstjänst lyckades jag komma i kontakt med en privat forskare i Baku, som mot ersättning åtog sig att leta efter min släkt i de Azerbajdzjanska arkiven.

Till min stora förvåning började det komma tjocka kuvert från Baku, rapporter fyllda med kopior (översatta till engelska) på skolbetyg, anställningshandlingar, lönelistor, pensionsbeslut och mycket annat hämtat från Branobels arkiv, som tydligen överlevt krig och tumult. Släkten Sandgren förekom flitigt bland dokumenten varför en mängd nya data kring födelsetid och annat kunde säkras. 

a1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1.jpga1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1.jpg

Så gick det några år och forskningen stod stilla, Plötsligt lyckades jag hitta en ny arkivforskare i Baku, en person som hade tillgång till helt andra arkiv. Dyr var han, men värd varje kopek. Nu kom det nya tjocka kuvert med den ena Sandgren-notisen efter den andra. Källan förefaller vara någon sorts civil registrering, eller möjligen en avancerad kyrkobok (Ser tysk ut till sitt upplägg). Utförliga födelsenotiser, vigselnotiser och dödsnotiser! Helt ny och kompletterande information, allt översatt till latinsk stil, tillskrivet i blyerts. O, fröjd! 

                a1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1-A.jpga1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1-A.jpg   a1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1-B.jpga1sx2_Thumbnail1_Bakudokument-1-B.jpg

Finns då detta synnerligen forskningspotenta material tillgängligt någonstans på nätet. Sannolikt inte. Ancestry och Myheritage verkar inte ha något ryskt material alls och Familysearch ringa lite. Det är möjligt att de sistnämnda har mikrofilmer från Ryssland, material som ännu inte digitaliserats, men av katalogen att döma är det i så fall bara en rännil det handlar om.

Här kommer nu ännu en av mina brighta idéer; Varför inte skicka iväg pigga Arkiv Digital att på plats i Baku skanna hem allt källmaterial som kan vara av intresse för svenska forskare, både akademiska sådana och amatörer. Branobels stora arkiv är i så fall en självklarhet - där går det säkert att fixa pengar från stormrika Nobelstiftelsen - men också dessa kyrkoböcker eller civila register, som är så viktiga för all personrelaterad forskning. Om nu AD eller något annat kommersiellt företag skulle få nobben, kanske det går att intressera riksarkivet för ett närmande? Riksarkivet har förmodligen högre status och mer pondus i sådana här sammanhang? Ett vänligt brev från riksarkivarie till riksarkivarie med bifogade hälsningar från Kulturministern (på Regeringens brevpapper med många stämplar) kanske gör susen ...?

Hoppas jag!

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Olof Edvard hette han, också känd som William Mats...
De fattigas historia
 

Kommentarer 1

Helena Nordbäck den torsdag, 08 mars 2018 14:39

Lysande idé!

Lysande idé!
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild