Öppet för släktforskning

Lördagen den 20 januari är det Släktforskningen dag i Sverige. Det är första gången den dagen hålls i januari, tidigare har det varit i mars. Anledningen är att de som idag besöker en släktforskarförening och blir intresserade av att börja släktforska ska hinna komma med på någon kurs nu i vår. För ska du börja släktforska är att gå en kurs det allra bästa sättet att lära dig.

I arkiven finns allt. Till exempel domböckerna kan avslöja mycket om dina förfäders liv. Bild från Landsarkivet i Vadstena, foto: Eva Johansson.

Som hängiven släktforskare kan jag bara uttrycka hur fantastiskt roligt och spännande släktforskning är. Jag tröttnar aldrig. Det finns så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Allt finns i arkiven. Inte bara vad våra sedan länge döda släktingar hette och när de föddes och dog. Prästernas ganska knapphändiga noteringar i kyrkböckerna kan säga en hel del. Du kan säkert sätta dig in i hur det måste ha varit för den förälder som miste barn efter barn, i sjukdomar som vi idag ser som ganska banala. I den släktutredning jag just nu håller på med hittade jag en kvinna född 1699. Hon gifte sig 19 år gammal och paret fick två barn. Först dog det ena barnet och sedan nästa och några månader senare var även den unge maken död. Hela familjen utplånad. Ett år senare gifte hon om sig, fick två barn och det ena dog som spädbarn. Tre av fyra barn döda. Sedan blev det inga fler.

Det här var nog en inte helt ovanlig situation, det är inte första gången sådant träder fram ur arkivens mörker. I arkiven finns svaren på nästan allt. Hela liv rullas upp. Med de digitaliserade arkiven kan du få reda på väldigt mycket om din släkts historia. Men det lär vara bara omkring tre procent av arkivhandlingarna som har digitaliserats och kan nås via nätet, så glöm inte bort att även besöka arkiven.

Jag hoppas att många som är nyfikna på släktforskning besöker en släktforskarförening eller ett arkiv idag och får upp ögonen för vilken rik källa till kunskap våra arkiv är. I år fyller Riksarkivet 400 år och jag är tacksam för alla de nitiska arkivarier som under dessa sekel sett till att handlingar arkiverats så att vi kan läsa i dem idag, oavsett om det sker digitalt eller på plats i en forskningssal.

I Sverige finns mängder av arkiv. Detta är Erik Lehmann på Ankarsrums bruk då han 1926 ordnade bruksarkivet. Idag finns bruksarkivet på Landsarkivet i Vadstena och är 147 hyllmeter stort. Foto från Tekniska Museet, Public domain, fotograf okänd.

Exempel på vad du kan hitta i arkiven:

Jag har hittat mig själv i utflyttningslängden från min hemförsamling Ljungby i Hallands län när jag flyttade hemifrån 1972. Då åkte jag till England för att arbeta som au pair, givetvis med flyttbetyget i fickan. Bild från Riksarkivet/Svar, SE/LLA/13250/B/8 1940 – 1979. Jag har målat över våra personnummer och suddat de andras namn eftersom det är fler än jag som fortfarande är i livet.

Något annat som finns tillgängligt via digitala arkiv är lagfartsböcker. Detta är ett exempel från Kinnarumma socken. Bild Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, Inskrivningsmyndighetens i Borås domsaga arkiv, SE/HLA/1340157/D I a/17.

Bland de äldre arkivhandlingarna finns jordeböckerna. Denna är från Ovansjö socken 1651. Bild från Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, SE/RA/55201/55201.25/5.