Language button

in english

BT Login

Logga in Registrera

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn *
Användarnamn *
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 2100
  • 1 Kommentar
  • Skriv ut

Nu är det Alvar!

 

Jodå, det är rätt stavat och det finns en del att berätta. Lite längre ner blir det kanske mindre allvar, men det ser du säkert.

Jag stod för ett par dagar sedan på Vi alvar, eller Wij alvar, som det benämndes förr. Det ligger vid Källa på norra Öland. Finns ingen speciell skylt vid vägen som visar det, men det är lätt att hitta ändå. Om inte annat så kan handlaren eller de som är på Glasscafét visa var det ligger.

 

b2ap3_thumbnail_Alvar4.jpg

Vi alvar var under många år en helig plats, det berättas att den använts från den tid då vår tideräkning startade fram till 800/900-talet.  Det finns runt 300 gravar som man kunnat registrera och det är onekligen en mäktig syn, olika former av gravar, en del med ”liggande hönor”, större stenar upplyfta på några mindre, andra som treuddar eller liknande formeringar. Att denna plats användes under så många år är imponerande. Hur många begravningsplatser har vi idag som använts regelmässigt i 900 år?  Kunskapen om platsens betydelse minskade naturligtvis när kristendomen gjorde sitt intåg och man samlades i och runt de kyrkor som byggdes. Det sades att det man såg, alla dessa stenformationer, var resultatet av en jätte som släppt ner stenarna från en högt belägen hand.

Platsen användes senare som avrättningsplats för Åkerbo härad, och det sägs att åtminstone den sista avrättningen, en halshuggning 1768, skedde på en av gravarna.

b2ap3_thumbnail_Alvar5.jpg

Att vara på denna plats, när dagen närmar sig sitt slut, när kalkstenen, som under dagen blivit uppvärmd av solen, avger sin värme och det uppstår små luftrörelser, rörelser som känns som en hälsning från de som vilar där, är en mäktig upplevelse. Det finns en känsla av samhörighet med historien, och trots de långa tidsavstånden så är vi alla del i en lång kedja av människoöden. Jag förmodar att jag inte var vid den plats, där halshuggningen ägde rum, när mörkret sänkte sig, det kom ju ingen kall känsla som man kanske kunde befara.

När jag ändå är på Öland så kan jag passa på att leta efter information om gamla tider, kanske har jag släkt långt tillbaka i tiden som lämnat spår efter sig. Det går ju inte att kontrollera alla gravar som finns runt öns många kyrkor, men en titt här och där kan man göra. Nu finns ju inte alla minnesmärken bara där utan det gäller att ha ögonen öppna hela tiden.

b2ap3_thumbnail_Alvar1.jpg

Vi besökte en av öns väderkvarnsrader, det finns ju ett antal kvarnar kvar idag, lär vara cirka 400 stycken av de ursprungliga 2000 som fanns i slutet på 1800-talet. Platsen vi besökte var Lerkaka. Där hittade jag en intressant sten, med information som gjorde att nackhåren reste sig. Ju mer jag läste på stenen, desto märkligare blev det. I min egen forskning har jag namn som återkommer runt var tredje generation och här fanns de. Det stod Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här göra denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid miomu; Unn ägde här halva byn." 

Hur kan det finnas Unn och Jervi i min släkttavla, följda av Olof och Saxe generationen efter, inte bara en gång utan återupprepat?  Är det så att jag egentligen är ägare till halva byn, undrar vad de som bor här idag säger om det?  Undrar varför Gammal inte finns med i min tavla, hände det något med honom, var han för gammal för att bli ihågkommen?

Nu får jag sluta med fantasierna, men visst finns det släkttavlor som påminner om min "fantastiska koppling" till Lerkaka, med påhittade bevis och länkar både här och där. Jag hoppas att alla läser även denna del och inte tar min tolkning bokstavligt.

Men stenen finns och texten är sann. Tänk om vi en gång får veta vad som hände, och var ligger miomu?

En trevlig augusti tillönskas just dig, och kanske syns vi i Halmstad




 

Kommentarer

  • Eva Johansson
    Eva Johansson torsdag, 03 augusti 2017

    Härlig läsning! Ja, sådana historiska vibbar kan man känna på många platser på Öland och annorstädes. T ex Gråborg lite längre söderut, en plats jag besökt många gånger förr (när jag bodde i Kalmar) och alltid drogs till.

  • logga in först för att lämna en kommentar