Komplett vansinne!

Just nu befinner jag mig i England på en arbets- och nöjesresa. Förutom arkivbesök och rundvandringar på diverse kyrkogårdar far jag också land och rike kring för att besöka mycket avlägsna släktingar, pumpa dem på information och raida (heter det så?) deras fotoalbum. Om det hade handlat om hyfsat nära släktingar hade väl detta varit helt i sin ordning, men det gör det alltså inte ..

Igår besökte jag en dam i Bristol, som är barnbarns barnbarn till min morfars farbror. As luck would have it hade hon faktiskt en spännande låda i garderoben, och i den hittade jag inte bara gamla fotografier i mängder, men också tryckta inbjudningar till bröllop och diverse gamla tidningsklipp med matnyttig information. Idag reser jag så vidare mot Birmingham där jag skall försöka utröna huruvida min morfars farmors farbrors yngre bror, Emanuel Aurell (1760-1834) möjligen har nu levande ättlingar i England. Han hade bara ett barn, ett barnbarn och två barnbarns barn, varav den ene dog ung. I nästa generation åter endast en överlevande - i sanning en "smal" stamtavla. Nu är frågan; Hade denne den siste ättlingen möjligen familj och finns det måhända ett antal nu levande släktingar - pysslingar eller trasslingar till mig - i Drottningens England.

Men varför bry sig, säger du kanske med en utandning (här hade jag skrivit en synonym, ett helt vanligt svenskt begrepp om fyra bokstäver - men då spottar bloggprogrammet och fräser att jag har använt ett förbjudet ord...). I så fall är du ingen genuin släktforskare. Sådana bryr sig hela tiden, blir smått fanatiska i jakten på den där sista lilla pusselbiten. Kan gå över lik för att hitta en döing... if you pardon the pun. Skyr inga medel för att få fram ett vigseldatum eller en begravningsplats. 

Ibland funderar jag över varför det är så viktigt för oss att hitta de där sista uppgifterna. Vad har det för betydelse om det skulle råka finnas ett litet tomrum här eller där i stamtavlorna? Men vi släktforskare lider som bekant av "HORROR VACUI" - vi tål inte luckor och vi fortsätter att leta och leta tills alla sådana har eliminerats. Det är denna kompletteringshysteri jag brukar kalla "komplett vansinne" - Bonkers, på engelska.. Men det är ändå just denna "åkomma" som driver oss framåt och som till sist gör våra utredningar om inte kompletta, så i falla fall betydligt bättre än de annars hade blivit.

I morgon ska jag ägna dagen åt att försöka ta reda på när och var min farmors farmors kusin, konstnären Wilhelm Angeldorff, och hans hustru Cecilia avled. 1911 bodde båda två, om än på olika adresser, i London med omnejd, därefter är de helt försvunna. Jag ger mig inte förrän jag har nedlagt dem!

Är jag galen?

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Änglaskådande, dödspsalmer och annan gudlig berede...
Den svenska staden Jamestown
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild