Jätten Glufs-Glufs eller finns det en framtid?

Det finns anledning att fundera över vad som händer framöver med ideella föreningar, hur länge finns de kvar eller kanske ska jag vara lite mer positiv och skriva, i vilken form kommer de att finnas kvar. Frågetecknen är många.

b2ap3_thumbnail_evan-dennis-75563.jpg

I vårt samhälle talas det idag om att civilsamhället måste ställa upp, vi måste alla hjälpas med det som vi under en tid trodde skulle skötas av någon annan. Kan det finnas plats för släktforskningsföreningar i ett sånt resonemang, kan vi vidga våta vyer och försöka nå ut på nya sätt, kan vi engagera oss och många andra i ett viktigt värv, att visa på historien som gjorts oss till de vi är.  Man brukar säga att är man historielös så är man ingenting, en sanning med modifikation.

Samtidigt som många fortsätter i invanda gamla hjulspår, så dyker det upp nya spelare, spelare som har andra bevekelsegrunder än vad vi har. Oftast så finns det monetära tankar bakom de nya aktörernas agerande, även om de många gånger är duktiga på att maskera den delen.

Idag har vi alla möjligheter att för mer eller mindre stora belopp köpa oss en frihet från föreningslivet. Vi kan sitta hemma med ett antal införskaffade betaltjänster, som ger oss möjlighet att strunta i föreningars öppettider, att inte bry oss om ifall någon personal vill gå hem från arkivet vi besöker eller att slippa umgänget med de stofiler som tycker att det ska vara som förr.  Vi gör inget eget, vi serveras lösningar på fat och det finns den ena indexeringen efter den andra att tillgå. Det som vi förr hittade i föreningens bibliotek, när vi väl tagit oss dit, finns nu bara några knapptryckningar bort. Det känns nästan som datorn blivit en husgud, något som det mesta centreras kring. Inte mycket mänsklig kontakt, men vi slipper dispyter om den ena eller andra, vi behöver inte ta hänsyn till andra och det är väl skönt.

b2ap3_thumbnail_StockSnap_V89HFPEFN3.jpg

Tänk när allt finns på nätet, när företagen som har informationen kan styra vår tillgång, vad händer då? Det vill vi nog inte veta. Är vi då uppätna av Glufs-Glufs, som sedan inte släpper taget?

Men visst är det trevligt med lite sällskap och visst är det skoj med lite nya grepp. Många vet kanske att jag gillar släktforskning kombinerat med DNA-forskning. Det som idag kallas Genetisk Genealogi med lite finare ord. Jag upplever att det är en av de nya grenarna som leder till möjliga förändringar. Det är så mycket nytt att ta in att man gärna träffas för att spåna om det man upplever, det tilltalar nya grupper som kommer in i släktforskningen en annan väg. Kanske lite jobbigt med nybörjare, men oj vad de lär sig fort.  Detta med att man många gånger propsar på att få träffas är faktiskt en återgång till gamla tiders träffar. Naturligtvis med svenskt fika i anslutning till det. Det finns så många berättelser om nytändning i föreningslivet på grund av nya arbetssätt, på grund av nya tekniker, så det lite dystra anslaget i början blir nog inte mer än en fundering.

b2ap3_thumbnail_StockSnap_L848KAA2DH.jpg

Visst vill väl vi alla att det ska bli många som intresserar sig, visst vill vi att både det som varit grundbulten i släktforskning tidigare ska kunna samsas med det nya som kommer och att vi på så sätt kan balansera jätten Glufs-Glufs så att vi kan samverka, inte bli uppätna.

Har du berättelser från din förening om lyckade ”nytändningar”, om fortsatt positiv utveckling eller annat som du tycker andra bör få veta, skriv en kommentar!