Rötterbloggen
Rötterbloggen

Gary är död!

Gary

Jo, så är det! Efter ett inte allt för långt men mycket hårt liv, med både alkohol och droger, vigdes i veckan Garys stoft till den sista vilan. Själv var jag som vikarierande kyrkomusiker inkallad för att spela orgel och leda psalmsången. För en begravningsgudstjänst skulle det bli, trots allt ... Gary hade ju ingen familj, endast en gammal mor som avled förra året, och så ett par kusiner, som inte ville ha något som helst med honom att göra, död eller levande. Alltså fanns det ingen annan än kommunen som kunde "beställa" begravningen.

Tjänstemannen på Socialkontoret, de tänker mest på kronor och ören, meddelade helt sonika att man ville ha en "direktkremation" utan akt eller ceremoni. Detta gick emellertid inte kyrkan med på. Gary hade i hela livet varit medlem i Svenska kyrkan och för sådana, om man inte meddelat något annat önskemål, är presumtionen att den döde tänkt sig en kyrklig begravning. Det har ingen betydelse om det förutom betjäningen inte kommer en enda människa till kapellet. Begravningen är och skall genomföras - enkelt men värdigt.

Det ligger en sorts sturigt trots i denna policy, en deklaration om man så vill om att alla människor är värdefulla och förtjänar en hederlig begravning.

Jag kommer i god tid till kapellet och upptäcker då att Garys enkla spånplattekista, förutom det skylande bårtäcket, inte pryds eller omges av några som helst blommor. Nej, säger entreprenören, socialen har ingen skyldighet att stå för sådana. Onödigt, tycker dom!

Jag ilsknar till! Under mina fyrtio år som kyrkomusiker har jag nog spelat på över 2000 begravningar och aldrig någonsin att jag har upplevt detta förut, att kistan står naken och tom. Finns det då inga blommor här i kapellet som vi skulle kunna låna en stund? Nej, säger vaktmästaren, det gör det inte. Men, utanför då, envisas jag, på kyrkogården? Jo, men dom kan vi väl inte ta av i all sin dar ....

Jag tittar strängt på dem alla tre, entreprenören, vaktmästaren och prästen, och använder hela mitt kapital av pondus, förstärkt av mitt gråa hår och min myndigaste stämma, och säger:

Vi kan INTE ha en begravning utan blommor! Nu fixar ni detta!!!

Min blick är blått stål! Och si, efter 10 minuter står där en liten vas framför kistan, fylld med små vackra nyponrosor klippta ur kyrkogårdshäcken och lite gult och grönt någon annanstans ifrån ...

Så börjar de anlända, Garys kompisar från torget och kvartarna. "Det kommer inte en människa", hade socialtjänstemannen sagt, men här stapplar de nu in, tretton medmänniskor, som med sin närvaro vill hedra Gary. Trasiga och härjade, ja, men högst närvarande! Efter ingångsmusiken griper jag min gitarr och sjunger en i sammanhanget lämplig solosång: BARNATRO. Det blir inget solo. När vi kommer till refrängen börjar alla sjunga med och fortsätter så visan ut. Det blir både sorgligt och festligt på en gång och samtidigt något av en seger. Det snåla socialkontoret fick inte sista ordet ...

***

Begravningstraditioner förändras i rask takt. På våra förfäders tid var begravningen ett synnerligen viktigt inslag i den mänskliga tillvaron. Det kunde t.o.m. hända att man snålade och sparade ett halvt liv för att efter sin död kunna ställa till med en hederlig begravning och bjuda sina släktingar och grannar på kalas. Idag väljer många sorgehus, i den mån man över huvud taget har tid med döden, bort samkvämet efter själva begravningsakten. Omodernt, obekvämt, otidsenligt och onödigt, menar man! Men det är det inte alls. Den där lilla samlingen efteråt är psykologiskt oerhört viktig som en sorts "fasväxlare". Utan en sådan tar man med sig det svarta och sorgliga hem, med ett samkväm minns man i bästa fall, förutom den döde, också ett trivsamt "kalas" där man för en gångs skull fick träffa och prata lite med kusinerna, som man inte sett sedan moster Emmas begravning för 28 år sedan ...  

Garys tretton polare fick gå hem utan samkväm - inte ens en kopp kaffe och en landstingsbakelse hade kommunen råd med.

Men kanske minns de den härliga gemenskapen i sången:

Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro!

Barnatro

Från medium rare till medium rör...
Namnregister till hjälp
 

Kommentarer 6

Helena Friberg den måndag, 06 augusti 2018 08:40

Så fint!!
/Helena Friberg

Så fint!! /Helena Friberg
Mats Ahlgren den måndag, 06 augusti 2018 13:03

En inte alltför ovanlig situation, tyvärr, och det verkar öka säger min vän i branschen. Att inte vilja visa lite respekt med ett enkelt blomsterarrangemang och en kopp kaffe visar på brist på empati hos de som är anställda för att tjäna oss.

Förmodar att du fått lika bra allsång med Enköpingssonen Fredrik Arvid Bloms sång, "Pärleporten"

En inte alltför ovanlig situation, tyvärr, och det verkar öka säger min vän i branschen. Att inte vilja visa lite respekt med ett enkelt blomsterarrangemang och en kopp kaffe visar på brist på empati hos de som är anställda för att tjäna oss. Förmodar att du fått lika bra allsång med Enköpingssonen Fredrik Arvid Bloms sång, "Pärleporten"
Ted Rosvall den måndag, 06 augusti 2018 14:47

Pärleporten hade också fungerat bra - liksom "De komma från öst och väst - de komma från syd och nord ..."
Jag var många gånger och spelade på RIA, en dagverksamhet för den grupp Gary representerade, där det bjöds på kaffe och smörgås och så lite musik och ett Gudsord. Traditionen bjöd att besökarna kunde få önska sig sina favoritpsalmer, som då ofta sjöngs för full hals och med hjärta och inlevelse. En gång sa prästen ungefär så här:

Och nu, kära vänner, kan ni få önska er vilken psalm vi ska sjunga härnäst! Kom med förslag:

En hand for i luften, och dess ägare framstammade följande:

Ta den där ..
Ta den där om dom som kommer ...
Ta den där om dom som kommer från ...
Ta den där om dom som kommer ... från alla djävla håll!

Pärleporten hade också fungerat bra - liksom "[b]De komma från öst och väst - de komma från syd och nord[/b] ..." Jag var många gånger och spelade på RIA, en dagverksamhet för den grupp Gary representerade, där det bjöds på kaffe och smörgås och så lite musik och ett Gudsord. Traditionen bjöd att besökarna kunde få önska sig sina favoritpsalmer, som då ofta sjöngs för full hals och med hjärta och inlevelse. En gång sa prästen ungefär så här: Och nu, kära vänner, kan ni få önska er vilken psalm vi ska sjunga härnäst! Kom med förslag: En hand for i luften, och dess ägare framstammade följande: Ta den där .. Ta den där om dom som kommer ... Ta den där om dom som kommer från ... [b]Ta den där om dom som kommer ... från alla djävla håll![/b]
Guest - Marianne Bokblad den måndag, 06 augusti 2018 18:31

Det var fint skrivet - och fint gjort! Som vikarie i hemtjänsten var jag en gång på en begravning där vi var två personer utöver de tjänstgörande. Skönt att kyrkan håller på värdiga traditioner.

(Den där med "alla djävla håll" knycker jag och lägger till när jag underhåller om min uppväxt bland läsarsånger - för då berättar jag om den psalmens sorgliga tillkomst.)

Marianne Bokblad

Det var fint skrivet - och fint gjort! Som vikarie i hemtjänsten var jag en gång på en begravning där vi var två personer utöver de tjänstgörande. Skönt att kyrkan håller på värdiga traditioner. (Den där med "alla djävla håll" knycker jag och lägger till när jag underhåller om min uppväxt bland läsarsånger - för då berättar jag om den psalmens sorgliga tillkomst.) Marianne Bokblad
Ulla Comérus den måndag, 06 augusti 2018 22:06

Tack för den här berättelsen. Både fint och sorgligt och så roligt med "Ta den där om dom som kommer... från alla djävla håll!" Gary hade nog skrattat gott om han hört det, tänker jag.

Tack för den här berättelsen. Både fint och sorgligt och så roligt med "Ta den där om dom som kommer... från alla djävla håll!" Gary hade nog skrattat gott om han hört det, tänker jag.
Gunnar Grönlund den tisdag, 14 augusti 2018 13:24

Tack Ted, för både skratt och gråt.

Tack Ted, för både skratt och gråt.
Redan registrerad? Logga in här
Guest
20 oktober 2018
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Ted Rosvall
233 inlägg
Eva Johansson
204 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
47 inlägg
Helena Nordbäck
38 inlägg
Gästbloggare
18 inlägg