Fader, far, pappa och farsan

11 februari 2017

7645 Träffar

Kärt barn har många namn brukar vi säga. Men vad säger du? Fader, far, pappa eller farsan? Troligen inte fader, när du pratar om din manlige förälder, men far, pappa eller farsan?

Det här funderar jag på eftersom jag just nu befinner mig på andra sidan Sverige, hos min gamle far, 90 år i somras, på ett oplanerat besök. När ens föräldrar når den åldern får en vara beredd på det.

Språkbruk är viktigt tycker jag, och vi släktforskare tenderar kanske att bli lite högtidliga av oss ibland. Det känns naturligt att skriva "Fadern var då soldat i..." likaväl som "Hennes far var soldat i...". Vi skriver ju farfars far och mormors mor, inte farfars pappa och mormors mamma.

Själv säger jag och mina syskon oftast pappa när vi talar om honom. Men min egen far säger farsan om sin far, min farfar. Och morsan. Han säger farsan med uttal på första a:et som i far, inte som i lass, som vi annars kanske gör. Farsan och morsan säger även hans syskon (97 och 84 år) om sina gemensamma föräldrar, mina farföräldrar. Ganska fint, tycker jag, fast jag inte säger så själv. Vad säger du?

Min farfar och farmor John Johansson och Gerda Kristoffersson i ungdomen, de som kallas farsan och morsan av sina barn.

Min farfar John Oskar Johansson föddes 1884 i Västra Tunhem utanför Vänersborg. Det är snart 133 år sedan. Han dog 1972. Jag har svårt att tro att han sa farsan om sin far, men det vet jag inte. Vi vet ju egentligen inte så mycket om det talade språkbruket bland vanligt folk för 150-200 år sedan eller mer. De skriftliga vittnesmålen är kanske inte så som de sa i dagligt tal.

Mina förfäder på faderlinjen är följande: farfars far Johan Olausson (1847-1939), farfars farfar Olaus Larsson (1821-1891), farfars farfars far Lars Larsson (1792-1861), farfars farfars farfar Lars Larsson Lind (född 1765), farfars farfars farfars far Lars Olofsson och före honom Olof Persson. De tre närmaste generationer före farfar var födda i Gärdhems socken i Västergötland. Läs mer om farfars far och farfars farfar.

Min mamma sa aldrig farsan om sin far, aldrig någonsin. Hon hade stor respekt för sin far, min morfar, en tillitsfull respekt. Det hade jag också. Min morfar hette Gottfrid Dahlberg och föddes i Okome 1893. Han levde till 1977. Han kallade sina föräldrar för far och mor, det vet jag. Han har skrivit ner en berättelse om dem och deras liv ända från ungdomen. Den är jag glad för idag. Tack, morfar!

Men skalden Johan Ludvig Runeberg, han kallade sin pappa för fader i den berömda dikten i Färnrik Ståls sägner: "Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann".

Taggad i:

Språk

Om författaren

Eva Johansson

Min släkt kommer från Halland och västra Sverige men själv har jag valt att först bo på ostkusten, vid en havsvik söder om Västervik, sedan i Västerås. I Västervik har jag arbetat som journalist större delen av mitt vuxna liv, bland annat 17 år på Västerviks-Tidningen där jag varit nyhetsreporter, bilageredaktör, kulturredaktör och webbredaktör. Numera arbetar jag som frilansskribent och släktforskare och har bland annat skrivit ett par lokalhistoriska böcker och ett par handböcker utgivna av Sveriges Släktforskarförbund. I min ungdom var jag till sjöss några år.
Släktforskat har jag gjort sedan 2010. Det startade med ett brutet ben och soffläge några månader. Så snart jag börjat blev det ett allt uppslukande intresse.
I Tjust Släktforskarförening är jag medlem och redaktör för vår föreningstidning Wåra Rötter, liksom i DIS Småland.
Våren 2013 gav jag ut den första skrivhandboken för släktforskare som vill komma igång med att skriva sin släkthistoria. Boken är en e-bok och säljs nu i Rötterbokhandeln. På hösten samma år utsågs jag till redaktör för Släktforskarförbundets årsbok, ett uppdrag som jag lämnade 2016. 2017 skrev jag handboken "Släktforska om sjöfolk" utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.
Jag har två vuxna söner, fem barnbarn och en make vars farfar för hundra år sedan var rättare på Helgerum där vi bodde i tio år. Givetvis har jag forskat om den släkten.