Ett papper – ett liv

De dyker upp ibland. Notiser, sparade papper, kanske ett litet häfte eller något liknande. Ibland finns de i de egna skrymslena, ibland är det någon som visar upp något. Det är spår efter de som levt före oss, som på något sätt bidragit till det liv vi lever idag. Ibland genom raka linjer i släktforskningen, ibland kanske de finns i periferin men har på något sätt en koppling.

Kan man beskriva en människas hela liv utifrån ett enkelt papper?  Naturligtvis inte, men det kan vara starten på att leta, det kan vara det som gör att tankarna börjar flyga, att lusten att få veta mer väcks.

Det här finns i en kartong med efterlämnade papper, en kusin till min frus mamma har bett mig ta hand om kartongen och titta om det är något av värde.

 b2ap3_thumbnail_Hilma.JPGb2ap3_thumbnail_Hilma.JPG



Många har sett dem, kuverten med svarta kanter, som förmedlade ett dystert besked. Någon hade lämnat jordelivet och nu var ”bara” begravningen kvar.

Just det här kuvertet berättar om Hilma, den äldre systern som reste till Amerika som ung. Det var hennes bror som skulle ta över gården, så det var kanske lika bra att resa iväg. Äventyret väntade, de som rest före kanske lockade med sina berättelser. Hilma var duktig, hon lagade god mat och blev en uppskattad person i flera hushåll. Men lönen räckte inte långt, trots långa och ganska tuffa arbetsdagar, så det blev att fortsätta med slitet dag ut och dag in. Vad som sen hände vet vi inte riktigt, men Hilma bestämde sig för att resa hem. Hon kom hem och ibland så sa hon att hon skulle resa till Amerika igen, men det blev inte så. Vem var det som skickade både smycken och biljetter för att få henne att resa, varför berättade hon inte det. Ingen fick se paketen som skickades tillbaka över Atlanten, ingen fick veta vem som var mottagaren. Varför lockades hon inte av alla de försök till återresa?

Att kofferten med fina amerikanska klänningar och hattar var intressant för brorsbarnen, det är klart. Men den lilla väskan fick ingen röra, det var hemligheter. Tiden gick, Hilma var lika tyst om sin vistelse i Amerika, år ut och år in. En första hjärnblödning gjorde hennes liv svårt, hon behövde hjälp och flyttade till sin brors familj. En andra släcktes hennes liv, och kuvertet med de svarat kanterna måste skickas ut. Kofferten stod kvar i broderns hus, men den lilla väskan, den var borta. Hemligheten försvann, och något svar kom aldrig, den begravdes med Hilma.



b2ap3_thumbnail_Auktion.JPGb2ap3_thumbnail_Auktion.JPG


 

I den ovan nämnda kartongen finns också ett litet häfte. Det är auktionsfirmans noteringar om vem som köpte vad för vilket belopp när det var gårdsauktion. Far i huset hade inga syskon, barnen ville inte ta över och andra släktingar hade nog med sitt. Kroppen började ta rejält med stryk, det var ingen dans på rosor att sköta djuren, att odla jorden och skörda. Gården var inte stor, intäkterna räckte till familjen men inte till någon dräng eller piga som skulle kunna hjälpa till. Markerna var hyfsat bra och det fanns de som ville arrendera dem, men ingen ville köpa gården med allt vad det innebar. Så det var med tungt hjärta som beslutet togs, vi lägger ner. Orken finns inte, kroppen säger ifrån och då är det bara att göra avslut. Jobbigt beslut, tungt och vemodigt.

En grej för en krona, en annan för två, de bjuder dåligt kanske han tänkte. Men se där, vagnen med de för tiden ganska ovanlig hjulen, gummihjul, den stack iväg bra, det blev en tusenlapp. Sist i häftet står de åtta korna, och de gav från 410 kronor upp till 850 kronor. När de var sålda så vara auktionen slut. Slut var också det aktiva livet för bonden, nu satt han där vid stugknuten och funderade. Var det meningen med livet?  Slita och släpa och sedan få in lite till pensionen genom att sälja allt? Är auktionshäftet det som blir mitt eftermäle?

Nu hann han med en del till efter avslutad auktion, så det blev mer skrivet, men det var kanske så för många, att auktionshäftet blev det som lämnades till eftervärlden.

Jag önskar er alla en riktig bra midsommar!

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Midsommar med släkten
Är det inte Fingal Olsson ...?
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild