En massa elände

Idag är det en sådan där dag då jag funderar extra mycket på vad jag ska blogga om här i Rötterbloggen. Under våren och försommaren har jag varit nästan helt uppslukat av arbetet med den kommande handboken om sjöfolk. Den var klar för ett par veckor sedan och nu jobbar jag febrilt med att komma ifatt med annat jobb.

Precis så här grå och regntung var hela fredagen och det fick mig att tänka på en massa elände. Utsikt från mitt fönster. Vattnet längst bort är en vik av Östersjön och trots att det är en trist dag är det himmelskt vackert.

Det går bra, inte minst de senaste dagarna när himlen öppnat sig och äntligen gett oss lite regn. Vi har länge haft torrt i jorden och här vid ostkusten är det bevattningsförbud. Både jag och grannarna är flitiga med att samla upp regnvatten så vi har klarat oss, med viss sparsamhet. Men det senaste dygnet (under fredagen) kom 50 mm, så nu är det nästan tvärtom. Och regnet ska fortsätta i flera dagar, enligt prognosen.

Det får mig förstås att fundera på hur utsatta våra förfäder var. De allra flesta var ju torpare och bönder, åtminstone om vi går 100-150 år bakåt i tiden och längre, och totalt beroende av vädret för sin överlevnad. Dåligt väder med för mycket av torka, regn eller kyla kunde vara det som släppte svälten innanför dörren. Det här har jag tänkt på många gånger och bloggat om förut. Våra förfäders livsvillkor är något jag inte riktigt kan släppa och ibland slår det mig hur fantastiskt det är att generationerna överlevt. Att det funnits någon i varje generation som fått barn som fått barn som fått barn... Trots svält, nödår, krigshärjningar och allt möjligt annat som lätt kunde släcka ett liv och en släktgren.

När jag läser i kyrkböckerna och ser anteckningarna i husförhörslängderna om folk som är utfattiga, orkeslösa, bräckliga med mera, då kommer de här funderingarna tillbaka. Många människor var också utsatta genom samhällssystemet där överheten alltid hade rätt gentemot den fattige och arbetsgivaren i stort sett härskade över de anställdas liv och lem.

Nyss slutförde jag en släktutredning där kundens släkt några generationer tillbaka kom från utfattiga lantarbetare och statare i Småland. De sökte sig hela tiden till något bättre genom att byta arbetsgivare varje år. Vilket liv! Aldrig kunna rota sig, varken barn eller vuxna. Och så dö i 60-årsåldern, utslitna av ett hårt arbete.

Nu blir det kanske lite för mycket elände men så där kan det ju faktiskt vara när man släktforskar. Historien är inte alltid god och vi kan inte ändra på den även om vi ömmar för dem som levde då.

Ja, nu fick jag det ur mig och nu ska jag tänka på något roligare. Den kommande semestern och barnbarnen som snart kommer och hälsar på. Det är viktigt att inte glömma bort de levande för de döda, som det kanske ibland kan bli för en släktforskarnörd.