Den fattiga i backstugan

I Dagsås i mellersta Halland finns en gammal backstuga bevarad. I den bodde Anna Josefina Gabrielsdotter med sina barn, som mest sex personer. Stugan lär vara nio kvadratmeter stor. Idag nöjer du dig nog inte med ens nittio kvadrat om du har en familj på sex personer.


Här bodde Skrape-Fina med sina barn på nio kvadratmeter.

Anna Josefina kallades Skrape-Fina och hennes backstuga har bevarats intakt av hembygdsföreningen. Idag är den ett utflyktsmål och är en av Hallands två bevarade backstugor. En backstuga var en stuga byggd på ofri grund och utan någon nämnvärd odlingsmark, men inte sällan en liten kålgård, dvs en trädgårdstäppa. De byggdes i allmänhet på byarnas allmänningar och låg alltså inte under en enskild gård. I backstugorna bodde de fattigaste och Skrape-Fina var en sådan, en av socknens utsatta. Hon föddes den 19 april 1865, hennes mor Johanna Benedikta Carlsdotter var ogift piga i Jernvirke i Sibbarps socken och någon far finns inte antecknad i födelseboken. Kanske var det pigans husbonde, torparen Johannes Andersson, som var far till barnet, för han straffades för lönskaläge strax efter Finas födelse.

Johanna gifte sig så småningom med torparen och kyrkväktaren Gabriel Christiansson i Dagsås. Då var han änkling och hade tre barn från första äktenskapet. Hans nya hustru hade med sig fyra barn i boet, alla födda utom äktenskapet. Fina var näst äldst av dessa och tio år gammal vid moderns gifte. Jag undrar hur Johanna drog sig fram med dessa barn innan hon gifte sig. Vem fick hon hjälp av? Hur klarade hon sig? De närmaste åren före vigseln fanns hon uppenbarligen bland de obefintliga för till vigseln flyttade hon in hos Gabriel "från obestämd ort".

Makarna fick två gemensamma döttrar som föddes 1878 och 1881. Ett av Gabriels barn och ett av Johannas barn dog i scharlakansfeber samma dag, den 20 april 1878, en sjukdom som tog fem barn i Dagsås församling denna vår.

Dottern Fina upprepade sin mors historia. 20 år gammal födde hon första utomäktenskapliga barnet, sonen Johan Algot. 20 år senare hade Fina fött åtta barn, varav två dog som små. Två av barnen föddes i äktenskapet med Gustaf Karlsson som hon var gift med 1891–1897, resten var utomäktenskapliga och utan någon far antecknad i födelseboken. 

Gustaf Karlsson var 29 år äldre än Fina, född 1839, och skriven på fattighuset vid tiden för vigseln. Där var hela familjen skriven tills han dog 1897. Men något fattighus fanns inte, för prästen skriver i Dagsås församlingsbok 1900-1919: "verkligt sådant finnes icke, utan därmed förstås: personer, familjer, utan stadigvarande vistelse, erkännas tillhöra församlingen". Kanske bodde de redan då i backstugan, som ligger på Dagsås nr 2, "å allmänningen härstädes".

Om Gustaf hade varit gift tidigare och hade barn vet jag inte, men han hade dömts för tredje resan stöld på 1870-talet, vilket prästen så klart skrivit upp i husförhörsboken. För detta fick han begå enskild skriftning den 6 december 1891, innan han fick gifta sig. Fina och Karl vigdes den 15 december.

När Gustaf dog i januari 1897 var deras yngste son bara ett halvår gammal. Fina bodde kvar i sin backstuga och fortsatte få barn, fyra barn som föddes 1899, 1902, 1905 och 1908. Hon försörjde sig som "hjälphustru" (kallar prästen henne) genom att tvätta, spinna, sticka och göra annat hushållsarbete i gårdarna i trakten. Dessutom plockade hon blåbär och blommor och sålde. Till stugan hade hon en liten trädgård där hon odlade blommor och under sängen hade hönsen sitt rede. Kanske hade hon också en ko eller en gris i den lilla ladugården. Hon blev känd för att ta tillvara allt hon kunde använda, och kanske är det därför hon kallades Skrape-Fina.

Näst yngste sonen Hugo, som fick namnet Gabrielsson efter sin morfar, stannade kvar hemma i stugan när syskonen flyttade. Efter att hans mor Fina dött 1957 stannade han ytterligare elva år men byggde sig ett nytt hus i backen ovanför backstugan. När Hugo flyttade dit 1968 donerade han backstugan till hembygdsföreningen plus en summa pengar för upprustning. Detta har man gjort med besked, det är en mycket välhållen och vacker stuga, en liten oas med sin trädgård, och öppen för allmänheten.


Skrape-Finas jordkällare är kvar. Det grå huset ovanför backen ska vara det som sonen Hugo byggde till sig innan han donerade backstugan till hembygsföreningen.


Stugan är byggd mot slänten som används som vägg.


Längst ner i trädgården finns det gamla utedasset kvar.


Den närmaste byggnaden är Skrape-Finas lilla ladugård och bakom den ligger backstugan hon bodde i. Här syns också sonen Hugos nya hus i bakgrunden.

Själv är jag inte släkt med Skrape-Fina, inte vad jag vet i alla fall. I sin ungdom var hennes mor Johanna piga en tid på Risen i Sibbarp och där bodde jag de första fyra åren av mitt liv men nittio år senare. På Risen föddes Johannas äldsta dotter Amanda Karolina 1865. Allt hänger ihop.

Om Skrape-Fina vet jag inte mer än vad arkivhandlingar och hembygdsföreningen berättar. Men jag kan inte riktigt släppa tanken på henne sedan jag besökt hennes lilla stuga för några veckor sedan. Kanske har du henne i din släkt? Berätta gärna mer i en kommentar här.

Källor:
Kyrkoarkiven i Dagsås och Sibbarps församlingar
Hembygdsföreningens hemsida http://www.sibbarpdagsas.se/index.php/foereningar/sibbarp-dagsas-hembygdsfoerening/skarapefinasbackstuga
Det svenska jordbrukets historia, band 3, kapitel 6

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Fantastiska förteckningar för faktatörstande fliti...
De adliga oäktingarna
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild