De reste till Afrika

Det var inte bara till Amerika de for, emigranterna som lämnade Sverige. Några av dem, och inte så få, valde att utvandra till Afrika. De flesta av dessa valde länderna i södra Afrika som resmål.

Det här har jag läst om i Christer Blomstrands bok "Afrikafararna" från 2008. Författaren är f d journalist, numera bosatt i Västervik men har tidigare bott och arbetat i södra Afrika under flera decennier. I onsdags var han föredragshållare hos oss i Tjust släktforskarförening och berättade om några av Afrikaemigranterna.

Hans bok handlar främst om den s k Forssmanska expeditionen, en grupp utvandrare som lämnade Kalmar i augusti 1863 och seglade till Durban i Sydafrika, under ledning av Oscar Alarik Forssman som redan bott i Sydafrika i 17 år. Nu ville han ha fler svenskar där nere och kom hem på besök för att få fler att emigrera. Och det gjorde de, runt 30 personer. Ett flertal efterlevande till dem finns kvar i Sydafrika.

Sedan tidigare känner jag till att några som emigrerade till södra Afrika kring förra sekelskiftet hade anknytning till Västervik, där jag bor. I Västervik finns ett sekelskifteshus som dominerar stadsbilden i centrum, ett hus som de flesta Västerviksbor vet att det heter Häggbladska huset. Det byggdes 1910 av en Afrikaemigrant som återvänt till Sverige. Han hette Emil Häggblad. Han var född 1867 i Själevad i Ångermanland och kom till Sydafrika 1895, alltså en lite mer sentida emigrant. Kanske var det äventyrslusta som fick honom att ge sig iväg, han hade tidigare varit till sjöss och även arbetat i Sydamerika.


Häggbladska huset i Västervik (i mitten). Foto: Mikael Karlsson.

I Sydafrika blev Emil Häggblad först ridande polis under oroligheter som föregick det senare Boerkriget. Sedan arbetade han i guldgruvor och blev en välbärgad man. Några gånger kom han hem till Europa på besök. Så småningom tröttnade han på att inte ha en egen familj och satte in en kontaktannons i svenska tidningar. Det ledde till äktenskap med Ida Ziemanns från Helsingborg, som tog båten ner till Sydafrika för att gifta sig med en man hon aldrig träffat tidigare. Men de fann sig till rätta med varandra och fick flera barn. När tredje barnet kommit till världen bestämde de sig för att återvänta till Sverige och kom då till Västervik där de så småningom byggde sig detta hus.


Detta är bara en av alla historier som kan berättas om Afrikafararna. Om Emil Häggblad har Åsa Frosterud-Jägerhorn skrivit i Västerviks museums årsbok "Tjustbygden" 2003.


Ett klipp från Tidning för Wenersborgs stad och län 1896-03-19, där Emil Häggblad nämns. Bild från Kungliga Bibliotekets webbplats.

Historikern Ingvar Flink har skrivit om Emil Häggblad och några andra Västerviksbor som begav sig till Sydafrika vid samma tid, i en artikel från 1999. Där skriver han bl a om den s k Jamesonräden och Jamesons armé, som nämns i tidningsklippet ovan.

Ett par andra intressanta emigrantöden berättade Christer Blomstrand om i onsdags, två män som kom från Vänersborg, nämligen Charles John Andersson och Axel Wilhelm Eriksson. För Vänersborgarna är de förstås kända, men ni andra kanske är lite nyfikna på dessa.

Charles John Andersson döptes till Carl Johan när han föddes 1828 i Norra Råda i Värmland. Hans far var den engelske björnjägaren Llewellyn Lloyd och hans mor hette Brita Kajsa Andersdotter. De var inte gifta och hon ska ha varit piga hos björnjägaren, som hade fyra andra barn med andra kvinnor. Charles växte upp i Vänersborg. Genom sin far kom han i kontakt med den engelske upptäcktsresanden Francis Galton och blev erbjuden att följa med på en expedition till Namibia. Målet var att hitta Ngamisjön i nuvarande Botswana. Galton gav upp efter ett par år men inte Charles. Hans far björnjägaren skickade då en assistent till sonen nere i Afrika, det var Axel Wilhelm Eriksson som också kom från Vänersborg. Bara ett år senare dog Charles under deras gemensamma resa och Axel begravde honom ute i bushen, det råkade bli några kilometer in i grannlandet Angola, och inte i Namibia som Axel trodde att de befann sig i. 2007 lokaliserade Christer Blomstrand och hans fru Lena Johansson Blomstrand graven.

Axel hade i alla fall blivit biten av Afrikabacillen och stannde kvar där till sin död 1901. Han gifte sig 1871 med en engelsk kvinna och fick flera barn som han skickade till Sverige där de fick gå i skola. Axel hade en boskapsfarm och var även storviltjägare.


Bilden till vänster visar Charles John Andersson, hans far björnjägaren Llewellyn Lloyd och Axel Eriksson. Bild från Digitalmuseum. Till höger Axel Erikssons grav i Sydafrika. Bild från Wikipedia.

Charles John Andersson samt försättsbladet till en av de böcker han skrev om sin tid i södra Afrika. Bilder från Wikipedia.

Charles Andersson skickade hem uppstoppade fåglar han skjutit i Afrika, bl a denna grönfotade sumphöna som han sköt 1856 och skickade till Göteborgs Museum. Bild från Digitalmuseum.

De här två är så kända så Charles och Axel kan ni läsa mer om på nätet. Följ länkarna längst ner.

Peter Johansson i Vänersborg har skrivit en bok om Axel Eriksson. Axel hade en bror som hette Reinhold och som också utvandrade till södra Afrika. Reinhold var gift med en kusin till Peter Johanssons mormors far.


Den här bilden tog jag i onsdags när Christer Blomstrand berättade för oss om Afrikafararna. Bilden han visar och som han berättar om föreställer Jacob Letterstedt och hans dotter Corinne i Paris.

Jacob Letterstedt är en av många svenskar som utvandrade till Sydafrika. I Kapstaden gifte han sig till en större gård och startade ett bryggeri där. Senare kom en annan svensk, Anders Olsson från Malmö, och köpte bryggeriet. Idag ingår det i världens näst största bryggeri, SAB (South African Brewery). Även Axel Eriksson var inblandad vid starten av bryggeriet, ihop med Anders Olsson. Letterstedt hette från början Lallerstedt (och lär vara släkt med kocken) och kom från Vallerstad utanför Mjölby där han föddes 1796. Att han utvandrade till Sydafrika berodde på att han var skuldsatt och flydde från sina långivare. I Sydafrika blev han mycket förmögen och betalade senare sina skulder.

Att svenskar fick upp ögonen för Sydafrika som invandringsland berodde till stor del på ävenstyrsböcker som spreds i stora upplagor, böcker skrivna av svenskar som redan befann sig där nere, bl a av Charles John Andersson. En av dessa böcker är hans bok "Resor och jagtäventyr" utgiven 1861, en bok som var mycket populär.

Läs mer om Afrikaemigranter, bl a den Forssmanska expeditionen, i min andra blogg.

Länkar och källor:

Christer Blomstrands webbplats om Afrikafararna. På startsidan finns längst upp till vänster ett foto på Axel Eriksson:
http://www.afrikafararna.nu/

Om Charles John Andersson:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Charles_Andersson
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=5795
http://www.vanersborgsmuseum.se/Vastarvet/Verksamheter/Vanersborgs-museum/Faktasidor/Charles-John-Andersson/

Om Axel Wilhelm Eriksson:
https://en.wikipedia.org/wiki/Axel_Wilhelm_Eriksson
https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=15425
http://www.vanersborgsmuseum.se/Vastarvet/Verksamheter/Vanersborgs-museum/Utstallningar/Messaninen/Axel-Eriksson--Handelsfursten-av-Damaraland-/

Peter Johanssons bok om Axel Eriksson:
http://www.namibiana.de/de/the-trader-king-of-damaraland-axel-eriksson.html
http://www.svd.se/sparen-av-sverige-finns-fortfarande-i-namibia (här nämns också en bok om Charles John Andersson)

Om Anders Olsson och bryggeriet SAB:
https://en.wikipedia.org/wiki/South_African_Breweries

Om Jacob Letterstedt:
http://www.steyn.pro/genealogy/steyn/johannes/letterstedt.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Letterstedt