Language button

in english

BT Login

Logga in Registrera

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn *
Användarnamn *
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 2721
  • 0 Kommentarer
  • Skriv ut

Av jord är du kommen ...

Av jord är du kommen ...

Härom dagen kom våra grannar, som har sina rötter i trakten kring Poltava i Ukraina, med en liten present till oss. De hade tillbringat ett par semesterveckor i hemlandet, och bland annat besökt det som en gång utgjorde slagfältet, där de svenske anno 1709 led ett så bedrövligt nederlag. Vid något tillfälle hade jag berättat för dem om Karl XII och om händelserna för 308 år sedan, då de svenska stormaktsdrömmarna gick i kras. Nu kom så att säga redovisningen. Det var en liten gubbe i lera, möjligen en kosack, med en skylt i rött där det står POLTAVA på ukrainska, eller om det är ryska. Därtill ock en plastpåse fylld med något brunt. Kaffe tänker man kanske, men så icke. Detta var jord! Jord från själva slagfältet!

Detta med att förflytta jord känner vi igen både från romaner och filmer, men också från begravningsritualer i olika länder, religioner och traditioner. I de flesta svenska begravningar ingår fortfarande ceremonin med de tre skovlarna mull på kistan - Av jord är du kommen, Jord skall du åter bli, Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen. På sina håll, särskilt inom "frikyrkan", använder man i stället tre blommor, ofta liljor, men annars hänger jorden fortfarande med. Under själva avskedet, när de sörjande går fram till kistan eller till den öppna graven, har vi här i Sverige en så kallad kistbukett med oss, eller en röd ros. Så är det inte överallt. I flera europeiska länder tar man i stället en nypa sand eller jord, antingen direkt från marken eller ifrån en liten skål, och häller ned över kistan. I andra kulturer lägger man stenar på graven eller på gravstenen.

b2ap3_thumbnail_P1010013.JPG

För jämnt tio år sedan hade vi storfrämmande från just Ukraina på besök. Det var min brylling Nonna, 82, ursprungligen från Baku, som gästade oss både här i Falköping och på vårt lantställe i Stockholms skärgård. Hennes morfar, Thure Gustaf Sandgren (1856-1903) hade utvandrat till "Persien" för att, i likhet med så många andra svenska ingenjörer och maskinister, arbeta hos bröderna Nobel i deras olje-imperium vid Kaspiska havet. 1914 bröts kontakten mellan familjen i Baku och familjen i Sverige. Inte förrän 2006 återfanns den försvunna Sandgrenen, då tack vare Internet och flyktad till Ukraina, varefter kontakten kunde återupptas. Året därpå lyckades det oss mot alla odds att få hit Nonna på besök och tillsammans åkte vi runt i halva Sverige, besökte släktingar, kyrkogårdar och andra platser av intresse för vår släkts historia. Nonna hade med sig en liten spade och ett antal plastpåsar, som hon vartefter fyllde med jord från de platser vi besökte. Jorden skulle hon ha med sig hem till Kharkov, som en souvenir kanske, men ändå mer som en sorts magisk länk mellan våra två länder.

Företeelsen påminner om de barndop, där man har tagit med sig vatten från berömda källor, sjöar eller kanske brunnen där hemma på släktgården. I allra förnämsta fall låter rika människor ibland flyga in vatten ifrån floden Jordan i det Heliga Landet. Precis som om det skulle ha extra effekt.

Njaee, jag ställer mig nog rätt tveksam till dessa magiska handlingar. Jag säger som den utmärkte skalden Gustaf Fröding i hans dikt om "Idealism och realism":

 

Nu är jag led vid tidens schism 

emellan jord och stjärnor. 

Vår idealism och realism, 

de klyva våra hjärnor.

 

Det ljugs, när porträtterat grus 

får namn av konst och fägring. 

En syn, som svävar skön och ljus 

i skyn, är sann som hägring.

 

Men strunt är strunt och snus är snus, 

om ock i gyllene dosor, 

och rosor i ett sprucket krus 

är ändå alltid rosor.

 

b2ap3_thumbnail_Sprucket.jpg

Ps

Här står jag nu med en påse jord ifrån Poltava. Vad skall jag göra med den? Det är möjligt att den enligt vetenskapen kan innehålla partiklar ifrån några av de stupade Karolinerna 1709, genom denna påse nu återbördade till fosterlandet. Det går därför knappast an att bara kasta bort den. Men vad skall jag hitta på? Något som känns någorlunda värdigt. Hmmm.... Ett vårdträd, kanske? Eller skall jag bege mig till kullarna vid Näs här i närheten? Där och uteslutande där växer nämligen det unika ukrainska fjädergräset STIPA PENNATA, som mången ivrig botanist årligen brukar besöka. Måhända är det där jorden från Ukraina hör hemma.

b2ap3_thumbnail_Stipa_pennata_Causse_Mejean.jpg

Kommentarer