Rötterbloggen
Rötterbloggen

Många nya släktingar! Eller…?

Alla som DNA-testar sig hittar många nya släktingar och nästan varje vecka ramlar det in några nya i ”matchningslistan”. Förra veckan dök det plötsligt, på en enda dag, upp mängder av nya släktingar i matchningslistorna. Vad var det som hände? Hade miljontals nya människor i världen gått åstad och topsat sig på en och samma dag? Nej, det handlade om ren matematik!

All DNA-matchning bygger på avancerade matematiska beräkningar. Tack och lov behöver vi DNA-släktforskare inte göra några beräkningar själva. Det sköter DNA-testföretagen om åt oss. Vi får bara se resultaten – en lista med personer vars DNA matchar vårt eget. Vad som hände förra veckan var att företaget Family Tree DNA (FTDNA) ändrade sina modeller för hur de beräknar vilka som är ”släkt” eller inte. Reglerna blev lite mer generösa. Det gjorde att alla fick fler matchningar. Men fick vi egentligen fler släktingar?

Jag laddade innan förändringen ner matchningslistor för tio personer med anor i olika delar av landet. Efter förändringen laddade jag ner personernas listor igen. En jämförelse visar vad resultatet av FTDNAs förändring blev.

Table-bef-after.pngTable-bef-after.png

Några få matchningar föll alltså bort, men framförallt kom det till många nya. I genomsnitt fick dessa personer 8% nya matchningar. De som hade minst antal matchningar innan förändringen fick störst procentuellt tillskott. De stora skillnaderna i antalet matchningar mellan södra och norra Sverige minskades därmed en aning.

Som DNA-släktforskare gläds man alltid åt nya matchningar! Men frågan är vilka dessa nya matchningar är? Är det släktingar som vi kan räkna med att hitta släktkopplingen till i skriftliga källor? Svaret är tyvärr nej…

Ser vi på hur avlägset släkt de nytillkomna matchningarna beräknas vara, ser det ut så här:

Diagram-cousins-small.pngDiagram-cousins-small.png

 

Vi ser här att några enstaka är beräknade till ”3rd-4th Cousin” (4/5-männing) eller ”3rd-5th Cousin” (4/6-männing) men att 95% av de nya är beräknade som så kallade ”Remote Cousins” (avlägsna släktingar). De avlägsna släktingarna kan ha släktskap så långt tillbaka som medeltiden eller ännu längre tillbaka. Nästan alla de nya är alltså väääääldigt avlägsna släktingar, som är omöjliga att hitta kopplingen till i några skriftliga källor.

Bättre?

Så. Blev det bättre av FTDNAs nya beräkningsmodeller? Både ja och nej. Men mest nej…

För den som verkligen vill gå på djupet är det alltid bra med många matchningar och mycket data att jobba med. Men för de allra flesta leder det tyvärr bara till förvirring när listan växer med en massa personer som är så extremt avlägset släkt. Det är till och med så att många av de nya ”släktingarna” delar så små bitar av DNA med dig att de kanske inte ens är släkt med dig! 

Att ni ser ut att ha några små identiska DNA-bitar (segment) behöver inte bero på släktskap. Det kan lika gärna bara vara ”brus”. Små bitar DNA som är lika bara på grund av slumpen. Det kan även vara så att de identiska bitarna är små så kallade ”befolkningssegment”, små segment som finns hos alla i en viss del i befolkningen.

Så, nej. Tyvärr blev det inte fler bra matchningar av FTDNAs nya sätt att räkna. Men det är inget att oroa sig för. Det gör det bara än viktigare att följa de enkla grundreglerna när du jobbar med resultatet av testet Family Finder:

  1. Lägg din energi på de personer som är i början av din matchningslista. De i mitten av listan är överkurs och de i slutet av listan är i princip ”skräp” ur släktsynpunkt.
  2. Räkna inte med att i källorna kunna hitta släktkopplingen till matchningar där det så kallade ”longest block” (det längsta sammanhängande DNA-segmentet) är mindre än 15 cM. Lägg inte energi på dessa om du inte har särskilda skäl.

 

Låt oss se på vad de tio personerna ovan har att jobba med om de följer dessa enkla principer och bara ägnar sig åt de mest relevanta matchningarna. De med ett longest block på minst 15 cM:

Tabell-relevanta-matchningar.pngTabell-relevanta-matchningar.png

Som synes blir det en mer hanterbar lista om du bara inriktar dig på de relevanta släktingarna och inte på alla matchningar i din lista. Förhoppningsvis kan du hitta kopplingen till flera av dem. Men det kommer fortfarande att vara en utmaning i många fall. Det räcker med ett felforskat släktskap eller en ”felaktig” far i en av era antavlor, för att släktskapet kan bli omöjligt att hitta. 

God jaktlycka!

Fortsätt läs mer
  4363 Träffar
  4 Kommentarer
Taggad i:
dna
Senaste kommentarer i detta inlägg
Carin Olofsson
Skåne och Mellannorrland är med två gånger i den nedersta tabellen, men med olika antal matchningar. Är det olika delar av områden... Läs mer
lördag, 04 juni 2016 17:02
Peter Sjölund
Jag valde ut tio personer som har sina anor samlade någorlunda i en begränsad region. Då föll det sig att det blev två personer me... Läs mer
lördag, 04 juni 2016 22:45
Carin Olofsson
Aha, det var så det hängde ihop.
söndag, 05 juni 2016 15:45
4363 Träffar
4 Kommentarer

Släktens inre cirkel

Ett DNA-test ger dig en lista på en massa släktingar som du inte visste att du var släkt med. Ett populärt sätt att illustrera hur du är släkt med alla dessa släktingar är att göra en DNA-släktcirkel

PSj-cirkel671.pngPSj-cirkel671.png

Cirkeln visar andra DNA-testade personer som är släkt med dig och hur de är släkt med varandra. Förutom att det blir en vacker bild, visar cirkeln dessutom intressant information om var du har dina anor. Den bygger på de spår av dina anfäder och anmödrar som du bär på i ditt DNA. 

I DNA-släktcirkeln bildas det ett antal så kallade ”kluster”, alltså grupper av personer som har relativt mycket identiskt DNA. Det är oftast personer som har anor i samma geografiska område och därför är relativt nära släkt med varandra. Om du kan identifiera var de här grupperna har sina rötter, får du också en bild av i vilka områden du själv har dina  anor.

Cirkeln här ovan är min egen. Där finns fyra stora kluster (grupper). Det röda är norra Västerbotten, det rosa är Siljansbygden i Dalarna, det gula är Ångermanland/Medelpad och det blå är Finland. Dessutom finns ett litet rosa kluster till höger som är personer med anor i Hälsingland.

Ofta får man ett eller flera riktigt stora sådana kluster. Det beror på att det i vissa områden eller befolkningar finns en så kallad ”begränsad genpool”, d v s att det finns stora mängder ingiften mellan alla släkter. Då räcker det med att du själv har en liten del av ditt DNA gemensam med personer från det området, för att du ska vara släkt med väldigt många. I mitt fall här ovan kommer det stora blå finska klustret från att jag har några enstaka anor som var skogsfinnar på 1500- och 1600-talet.

Färgerna i cirkeln betyder inget särskilt, de är bara ett sätt att skilja mellan klustren/grupperna. Beroende på var du har dina anor kommer din DNA-släktcirkel att se olika ut. Här ser du tre exempel på hur det kan bli. 

TreCirklar.jpgTreCirklar.jpg

Det är viktigt att tänka på att vi inte ärvt DNA från alla våra anor. Vi ärver en slumpmässig blandning av DNA från våra föräldrar. Efter några generationer kommer det att vara så att vi saknar DNA från några av grenarna i antavlan. Cirkeln visar de släktingar som ärvt DNA från anor som också vi själva ärvt DNA från. Det är alltså inte släktingar via alla dina anor. Det här innebär också att syskon kan få olika cirklar beroende på vilka delar av föräldrarnas DNA de ärvt.

Din egen cirkel

Hur gör du då för att få fram din egen DNA-släktcirkel? För det första måste du förstås vara DNA-testad. Om du gjort testet Family Finder hos Family Tree DNA, så kan du få fram släktcirkeln så här:

Gå till sidan https://dnagen.net/ Du behöver inte registrera dig för ett konto eller logga in, cirkeln kan skapas ändå.

Längst ner på sidan hittar du ett ”bokmärke” (Dnagen Match Circle) som ska läggas till i din webbläsare. Hur man gör det varierar beroende på vilken webbläsare du har. Men i de flesta fall handlar det om att visa webbläsarens bokmärkesfält och sedan dra bokmärket till detta bokmärkesfält.

Därefter loggar du in på ditt konto hos Family Tree DNA och går till listan på dina Family Finder-matchningar. När du är på den sidan väljer du bokmärket "Dnagen Match Circle” och då börjar datorn att jobba. Det kan ta några minuter om du har många matchningar. Men resultatet är väl värt att vänta på.

OBS! OBS! On du publicerar din cirkel någonstans offentligt, t ex på Facebook, se till att du först gör namnen oläsliga (t ex med ett bildprogram). Detta för att värna om den personliga integriteten hos alla DNA-testade.

Efter detta cirkelresonemang önskar jag lycka till med era DNA-släktcirklar!

Fortsätt läs mer
  7678 Träffar
  0 Kommentarer
Taggad i:
dna
7678 Träffar
0 Kommentarer

Hjälp! Jag hittar inte mina kusiner?!

Många som tagit sitt första DNA-test för att hitta släktingar brukar, när resultaten kommer, utbrista: Stämmer det här – är jag verkligen släkt med alla mina DNA-släktingar!?

Det fungerar ju som så att när du tagit ett DNA-test, så matchas ditt DNA mot alla andra som DNA-testat sig. Finns det hos någon annan några DNA-bitar (så kallade DNA-segment) som är lika som dina DNA-bitar, då är ni släkt. Som svar på testet får du därför en lång lista med släktingar, så kallade ”matchningar” eller det vi brukar kalla dina ”DNA-kusiner”. De flesta får mellan 300 och 1500 matchningar i sin släktlista.

b2ap3_thumbnail_einstein.gifb2ap3_thumbnail_einstein.gifDu är släkt med alla dessa människor på något sätt. Men DNA visar inte exakt hur ni är släkt (om du inte testat ditt YDNA eller mtDNA, men det lämnar jag därhän i denna text). Istället beräknas ett troligt släktavstånd, baserat på hur mycket DNA ni har som är lika. Det är sedan upp till dig att jämföra släktträd och försöka klura ut hur ni är släkt. Och det är nu det börjar bli frustrerande… Ofta hittar du inget släktskap...

I din lista kanske det finns 20-30 personer, som beräknas vara mellan 3-männingar och 5-männingar (2nd cousin och 4th cousin på engelska). Så nära släktskap borde du ju kunna hitta ganska enkelt genom att jämföra ditt och matchningens släktträd. Trots det hörs med jämna mellanrum i Facebook-grupper och andra diskussionsforum desperata rop på hjälp från nyblivna DNA-släktforskare:  - Hur kan jag vara släkt med så många utan att kunna hitta kopplingen till mer än några få? Är vi verkligen släkt?! Vad gör jag för fel???

Svaret är att: Nej, du gör inte fel, men det finns flera fallgropar och felkällor att falla i.

För det första är det så att släktavståndet bara är en beräkning. En beräkning baserad på hur mycket identiskt DNA så nära släktingar normalt har. I många delar av Skandinavien är det så att befolkningen varit relativt liten och att därför mängder av ingiften skett mellan släkterna. Det gör att många av oss ärvt större mängder av identiskt DNA än "normalt". Om du och en matchning har ett beräknat släktavstånd som 4-männingar, kan det i verkligheten visa sig att ni är 9-männingar plus att ni är 11-männingar 8 gånger om. Det DNA-mässiga släktskapet ser då närmare ut än det är.

Kanske tänker du då att en 9-männing borde jag ju ändå kunna hitta. Ni bör då ha en gemensam ana i slutet av 1600-talet. Den kan inte vara helt omöjlig att hitta om båda har en bra släktutredning. Eller?

Du har stora mängder av släktingar!

Saken är den att om vi går 9 generationer bakåt, har du väldigt många anor, närmare bestämt 512 stycken. I din antavla finns då 511 faderskap. Din matchning har lika många faderskap i sin antavla. Det räcker med att ett enda av dessa 1022 faderskap är en annan fader än vad som står i källorna, så kan det göra det omöjligt att hitta släktkopplingen till din matchning.

Har du alla dina anor i Skandinavien kommer de flesta av matchningarna i din släktlista att vara mer avlägsna än vad som beräknas. Däri ligger ofta svårigheten att hitta släktskapen mellan er. De allra flesta släktskapen finns alltså i tiden före de skriftliga källorna. Och många släktskap är omöjliga att hitta på grund av att det finns en eller flera fäder som är ”felaktiga” i era antavlor.

Faktum är att vi alla har nästan ofattbart många avlägsna släktingar. Släktingar som kan dyka upp i våra DNA-resultat tack vare att det slumpat sig så att både de och vi råkat ärva små identiska bitar av DNA. 

b2ap3_thumbnail_Kusintabell.pngb2ap3_thumbnail_Kusintabell.png

Så här många släktingar har en person med anor i Sverige i genomsnitt. Antalet släktingar har jag beräknat baserat på befolkningsutvecklingen i Sverige och med hänsyn tagen till en viss andel anförluster.

Rent sannolikhetsmässigt är det klart att de allra flesta av dina mer avlägsna matchningar kommer att återfinnas bland dina hundratusentals 7-8-männingar eller ännu mer avlägset. Därför är det ofta omöjligt att finna kopplingen i antavlorna.

Finns det felaktiga matchningar?

Det diskuteras ibland om det finns DNA-matchningar som är rent felaktiga. Matchningarna kanske inte är släktingar trots att de har små mängder identiskt DNA. Det visar sig till exempel ofta när en person testat både sig själv och sina föräldrar att hen får matchningar som varken pappa eller mamma har. Då borde de vara falska matchningar. Om de vore släkt skulle de väl rimligen ha matchat antingen mamma eller pappa? I en del av dessa fall är det troligen en ren slump att man har små bitar av identisk DNA, men i många fall är det så att man ärvt små mängder matchande DNA-segment från både mamma och pappa och den samlade mängden gör att man räknas som matchning. Oftast är alltså matchningarna sanna och det finns ett släktskap. Men när man har endast små bitar identiskt DNA kan släktskapet ligga 1000 år tillbaka i tiden eller mer.

Hur ska du då tänka?

Med alla fallgropar och svårigheter som räknats upp, hur ska du då tänka och se på de släktingar du hittar via ett DNA-test?

Fokusera på de personer som är överst i din lista över matchningar. Det är till dessa matchningar som du troligen kommer att kunna finna släktkopplingen i de skriftliga källorna, förutsatt att det inte finns några ”felaktiga” faderskap på vägen. För de 90 sista procenten i din lista kommer du sannolikt aldrig att kunna finna kopplingen. Den finns troligen där, men den finns oftast i tiden före de skriftliga källorna. 

Ju fler som testar sig, desto fler närliggande träffar kommer du att få i din lista och ju fler släktskap kommer du att kunna hitta. Den främsta egenskapen en DNA-släktforskare måste besitta är TÅLAMOD.

Den som väntar på en god matchning väntar aldrig för länge…

Fortsätt läs mer
  5257 Träffar
  0 Kommentarer
5257 Träffar
0 Kommentarer

Mina mormödrar och jag

När man släktforskat ett tag och fyllt sin antavla med många personer, är det lätt att börja fundera: Undrar om jag forskat rätt? Är alla dessa anfäder och anmödrar verkligen mina släktingar? Har jag läst eller tänkt fel någonstans? Skrev prästen fel? Finns det familjehemligheter så att någon av mina anor har ”fel” föräldrar?

Risken för att fel smyger sig in ökar i takt med att antavlan växer och hur noggrann man än är att kolla i alla källor, kan man aldrig bli riktigt, riktigt säker. Eller? Kan man det? Ja, numera kan man faktiskt, när förutsättningarna är de rätta, bli helt säker. Det går nämligen i många fall att kontrollera släktskapen med hjälp av DNA-test. Till och med när det rör sig om släktskap flera hundra år bakåt i tiden.


De 10 kvinnorna i min raka mödernelinjeDe 10 kvinnorna i min raka mödernelinjeTa mina mormödrar till exempel. Jag har nio stycken. Ja, alltså, jag har förstås egentligen bara en mormor. Men jag brukar tänka på den långa raden av kvinnor på min mors raka mödernelinje som "mina mormödrar". Jag har spårat min mödernelinje tio generationer tillbaka till Brita Jonsdotter som var född ca 1630 och bodde i Bispgården i östra Jämtland. Tio generationer betyder tio risker till att jag forskat fram fel släktskap. Men i det här fallet vet jag att allt är rätt, jag är verkligen dotterdotterdotterdotterdotterdotterdotterdotterdotterson till Brita Jonsdotter!

Hur kan jag vara säker på det? Jo, jag har testat mitt så kallade mitokondrie-DNA. Det är den del av DNA som ärvs uteslutande från mor till barn. Ett DNA som jag alltså ärvt från min mormors mormors mormors… och så vidare. Testet visade att jag har en DNA-typ som bär namnet H23. Och jag vet att även Brita Jonsdotter hade H23, vilket innebär att min framforskade mödernelinje är korrekt.

Men… hur kan jag veta vad Brita hade för DNA? Hon levde ju för mer än 300 år sedan. Nej, jag har inte tillbringat någon mörk höstnatt på kyrkogården i Bispgården med spade och fotogenlykta, grävandes efter Britas Jonsdotters kvarlevor... Man behöver inte gräva upp de döda för att få fram deras DNA. Det är nämligen så att en annan släktforskare, som via sin raka mödernelinje härstammar från en annan av Britas döttrar, också har DNA-testat sig. Och denna släktforskare visar sig ha samma DNA-typ som jag, H23, en typ som är väldigt ovanlig i Norden. Detta bevisar att våra raka mödernelinjer sammanstrålar i en och samma kvinna. Och därmed vet vi båda att de släktlinjer vi forskat fram stämmer med verkligheten. Det är en skön känsla att veta säkert att släktlinjen verkligen stämmer ända ner till 1600-talet.

Att kunna verifiera långa släktlinjer är en av de stora möjligheterna med DNA-släktforskning. I takt med att allt fler testar sig, kommer allt fler släktlinjer att bli säkerställda. Och eftersom mina mormödrar finns i många andras antavlor, så har jag med mitt DNA-test hjälpt många andra att bli säkra på en del av sina anor. Tillsammans bygger nu vi släktforskare ett nät av DNA-verifierade släktlinjer. Vila i frid, mina mormödrar – tack för att ni fanns!

Fortsätt läs mer
  3717 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Magnus
Intressant inlägg och skoj att du kunde genomföra det tack vara att du och din avlägsnas släkting båda testat er!Rent teoretisk må... Läs mer
lördag, 23 januari 2016 23:51
3717 Träffar
1 Kommentar

Plötsligt händer det...

Under hela mitt släktforskarliv har jag letat efter min farfars farfars farfars far. Det har funnits ett förargligt gapande hål i antavlan då jag inte kunnat hitta vem som var far till båtsmannen Olof Wiberg, född 1762. Ända tills förra fredagen då denna min största släktforskargåta förvandlades till en av mina största släktforskarupplevelser… Men låt oss ta det från början.

b2ap3_thumbnail_OWIberg.pngb2ap3_thumbnail_OWIberg.png

Olof Wiberg står konsekvent antecknad med födelsedatumet 16/8 1762.

Redan för 20 år sedan kom jag i min släktforskning tillbaka till min farfars farfars farfar som bodde i Skön socken utanför Sundsvall, Men det har, trots ihärdiga försök, varit stört omöjligt att finna var han kom ifrån. Olof Wiberg var båtsman (soldat till sjöss) vilket inte gör det lättare, då båtsmän ofta rekryterades från andra delar av landet, t ex Stockholm eller Dalarna. Och dessutom gavs de nya namn, så Wiberg var säkert ett båtsnamnsnamn och inte hans släktnamn (om han nu hade något). Jag hade dock ett hyfsat utgångsläge då det fanns ett tydligt födelsedatum. Han skrevs konsekvent i alla husförhörslängder som född 1762 16/8. Alltså letade jag i församling efter församling efter en Olof född detta datum. Sökningen utökades till församlingar allt längre bort från Sundsvall men utan framgång.

Att se efter vilka som stod fadder vid dopet för en persons barn brukar ofta kunna ge ledtrådar till var hen kom ifrån, men inte heller här kunde jag hitta några ledtrådar värda att följa.

Jag hade förstås följt Olof framåt i husförhörslängderna tills han avled, men kom på att jag glömt att titta i dödboken (slarvigt av mig…). I dödboken stod Olof snyggt och prydligt antecknad. Men nu med namnet Nordlund!. Vad var nu detta? Varför hade han plötsligt fått ett nytt namn efter alla år som Olof Wiberg? Detta kändes som en viktig ledtråd och jag bestämde mig för att leta igenom alla sidor i husförhörslängden för tiden innan Olof blev båtsman. Det blev många sidor att gå igenom, men till slut dök det upp en ensam Olof Nordlund i byn Älva på Alnön, född 1762 . Inget yrke fanns antecknat men jag sökte rätt på mantalslängden för Alnö socken och där fanns han skriven som reservbåtsman.

b2ap3_thumbnail_ONorldlund.pngb2ap3_thumbnail_ONorldlund.png

Okej. Så Nordlund var uppenbarligen hans släktnamn och han fanns i trakten innan han antogs som båtsman. Men var kom han ifrån? Jag kunde följa honom i mantalslängden tillbaka till 1785, men där slutade alla spår. Och inte heller fanns det någon passande släkt Nordlund inom en 30 mils radie.

Hoppet är ju som bekant det sista som överger släktforskaren, så jag började gå igenom alla församlingar igen. Men nu övergav jag födelsedatumet 16/8 och letade istället efter alla tänkbara Olof som var födda någon gång under 1762-63. Många Olof fanns det och jag följde dem alla tills de antingen gifte sig eller dog… Bland dem alla hittade jag bara en som jag kände var en tänkbar kandidat, en Olof som föddes 11/11 1762 i Nora socken som son till en strandfiskare vid namn Olof Norström. Denne Olof flyttade från socknen 1779 utan några spår.

b2ap3_thumbnail_ONorstrom.pngb2ap3_thumbnail_ONorstrom.png

Långsökt, men strandfiskaren Olof Nordström kunde möjligen vara min farfars farfars farfars far.

Nu satt jag alltså med två personer framför mig:

Olof Nordlund, född 16/8 1762, okänt var.
Olof Norström, född 11/11 1762. Flyttade till okänd ort.

Kunde detta vara samma person? Tja, båda hette Olof, men där slutade likheterna. De hade olika släktnamn och olika födelsedatum… Det kändes väldigt långsökt. Jag letade i alla tänkbara (och ett antal otänkbara) arkiv från länsstyrelsen, flottan och tingsrätterna. Men inte ett enda spår som vare sig kunde visa eller avfärda någon koppling mellan de båda. Det känns tungt att erkänna det, men… Jag gav upp…

b2ap3_thumbnail_identisk.pngb2ap3_thumbnail_identisk.png

Var Olof och Olof samme person? Omöjligt att veta...

Låt oss spola fram till 2011 när möjligheterna med DNA-test för släktforskning dök upp. Nu tändes ett nytt hopp! Olof Nordlund var min farfars farfars farfar och det är min raka fädernelinje, vilket innebär att jag ärvt min egen Y-kromosom från honom. Och vidare från hans fädernelinje. Jag DNA-testade min Y-kromosom och hoppades på att finna någon annan DNA-testad person som var släkt med min fädernelinje, längre bak i tiden. Det gjorde jag visserligen, men DNA visade att vår gemensamme anfader beräknades ha levt för hela 3900 år sedan (inte mycket till hjälp…). Men det fanns en möjlighet till. Att leta reda på någon nu levande man som härstammade via sin fädernelinje från den Olof Norström som möjligen, möjligen kunde vara rätt far. Jag försökte därför följa hans andra söner framåt i tiden, men även de försvann från socknen utan att lämna spår. Jag gick även bakåt till Olof Norströms far, farfar och farfars far för att försöka hitta några obrutna manliga släktlinjer som överlevt till någon nutida person att testa. Men det var helt omöjligt att hitta någon sådan. Jag gav upp igen… På riktigt den här gången. Jag ställde in mig på att leva resten av mitt liv med det där hålet i antavlan.

Så ni må tro att förvåningen var stor när det för en vecka sedan ramlade in en ny DNA-matchning, en person i Västerbotten som visade sig bära på samma Y-kromosom som jag, Och DNA visade att vi har en gemensam anfader för max 400-500 år sedan. Äntligen fanns det ett spår att följa! Med darrande händer satte jag genast igång att följa den testade personens fädernelinje bakåt i tiden. Via svårfångade landbönder och torpare i en socken i södra Ångermanland sökte jag mig tillbaka och hamnade till slut på en sockenskomakare som hette Nils Norström, född 1756. Norström… Kände jag inte igen det namnet? Jo, det lät absolut bekant och det visade sig att denne Nils Norström kunde spåras tillbaka till Nora socken och att han var son till… strandfiskaren Olof Norström, min misstänkte farfars farfars farfars far! Yes!

Y-brygga.pngY-brygga.png

Y-kromosomerna binder ihop släkterna och avslöjar härstamningen för min farfars farfars farfar.

Plötsligt föll alla bitar på plats. Min Olof Nordlund var alltså verkligen samme Olof som var son till Olof Norström. Födelsedatumet i husförhörslängderna var uppenbarligen fel och han hade ändrat sitt släktnamn. Men DNA visar med all tydlighet att han hade samma Y-kromosom som Olof Norström i Nora socken. Det är ingen tvekan om att jag äntligen funnit fortsättningen på min fädernelinje. Jag är nu evigt tacksam för mannen i Västerbotten som DNA-testade sig och visade sig bära på nyckeln till gåtan! Tack vare att DNA gav en länk bakåt kunde min fädernelinje ledas vidare från 1762 ända till bonden Per Östensson i Nätra socken, född ca år 1500.

Y-linjeNy.pngY-linjeNy.png

DNA-bevisen förde fädernelinjen ytterligare 250 år tillbaka i tiden.

I den här släktgåtan kunde inte lösningen hittas via arkivforskning, trots genomgång av åtskilliga hyllmeter med dokument. Istället stod lösningen att finna i den mikroskopiskt lilla Y-kromosomen. En liten bit DNA som jag ärvt från min nyfunne farfars farfars farfars far Olof Norström. En liten bit DNA som knäckte den gåta som jag kämpat med i hela mitt släktforskarliv. Det är detta som gör DNA så magiskt för oss släktforskare - att vi numera kan läsa de budskap som våra anfäder och anmödrar lämnat till oss i vårt DNA. Och att vi med hjälp av de budskapen kan hitta släktskap som inte lämnat spår i några arkivhandlingar. Magiskt!

Det här var den bästa julklapp jag kunde få och jag önskar alla släktforskare en riktigt GOD JUL!

Fortsätt läs mer
  6794 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Crister Lindström
Fantastiskt!
lördag, 19 december 2015 07:06
6794 Träffar
1 Kommentar

Gruppterapi för DNA-släktforskare

En av de mest spännande möjligheterna med att använda DNA i släktforskningen är att du kan kartlägga hur delar av din släkt förflyttat sig under tusentals år. På vägen kan du få reda på att du är släkt med en och annan förhistorisk människa, vars kvarlevor hittats vid någon arkeologisk undersökning.

Män kan göra detta genom att DNA-testa sin Y-kromosom (som ärvs från den raka fädernelinjen) och både kvinnor och män kan testa sitt mitokondrie-DNA (som ärvs via den raka mödernelinjen). Som svar på ett sådant test får du veta din så kallade ”haplogrupp”. En haplogrupp är benämningen på en grupp av människor vilka delar en gemensam anfader/anmoder och som har ärvt en särskild mutation av honom eller henne. När du vet din haplogrupp kan du få en bild av hur din fäderne- eller mödernelinje förflyttat sig genom årtusendena (se t ex kartan här nedan).

Här finns alltså stora möjligheter till släktforskning i tiden före de skriftliga källorna. Men de första ord en nybörjare inom DNA-släktforskningen brukar uttala när han eller hon får sitt testresultat är: -Hjälp! Vad betyder det här?!

Och det är inte så konstigt, för namngivningen av alla de hundratusentals grenar (haplogrupper) som ingår i det stora släktträdet för världens alla människor är inte helt enkel att få grepp om. Framförallt kan namnen på haplogrupperna i det manliga släktträdet vara knepiga att förstå. Jag tänkte därför försöka kasta lite ljus över hur du ska förstå svaret på ett test av din Y-kromosom, ett så kallat YDNA-test.

Wordcloud850px.pngWordcloud850px.png

Koder för YDNA-haplogrupper som finns hos testade personer med rötter i Sverige. Storleken på koden visar hur vanlig den är bland de testade i det så kallade ”Sverigeprojektet” hos Family Tree DNA.

Din plats i trädet

Alla människor härstammar ursprungligen från Afrika och för att beskriva släktskapet mellan alla män har forskarna skapat ett släktträd med ett antal huvudgrenar. Huvudgrenarna har givits varsin bokstav som namn. På varje huvudgren sitter tiotusentals mindre grenar och kvistar. Ett DNA-test visar vilken gren du tillhör. Så långt är allting ganska enkelt.

Y-tree.pngY-tree.png

Det som krånglar till det är att resultatet av testet redovisas i form av en kod. En kod som kan variera, trots att det rör sig om en och samma huvudgren. Till exempel betyder både R-M518, R-M198 och R-Z283 att du tillhör huvudgrenen R1a. Så när två personer säger ”Jag tillhör R1a” och ”Jag tillhör R-M512”, menar de samma sak.

De olika koderna står för vilken mutation som testet visar att du bär på. Varje mutation som upptäcks får ett namn bestående av en bokstav och en sifferkombination. Och sedan anges din haplogrupp i form av vilken huvudgren och vilken mutation du har, t ex betyder R-M269 att du bär på mutationen M269, vilken tillhör huvudgrenen R. Känns det krångligt? Egentligen är det inte så svårt, det gäller bara att ta reda på vilken huvudgren din mutation tillhör.

I Sverige tillhör t ex de flesta män gruppen I-M253. I-M253 betyder helt enkelt att personen har mutationen M253, vilken finns på en gren som sitter på huvudgrenen I. Ju mer omfattande test du gör, desto längre ut i trädet placeras du, desto närmare nutid kommer du och desto mer detaljerad släktforskning kan du göra med hjälp av ditt DNA-test.

För att underlätta identifieringen av vilken gren i YDNA-trädet du tillhör har jag här sammanställt en tabell med huvudgrenar och de vanligaste mutationerna som du kan få som svar på ditt första YDNA-test.

Huvudgren Haplogrupp
E E-L117
G G-M201
I I-M170
I1 I-M253
I-L22
I-L1302
I-P109
I-L813
I-CTS743
I-DF29
I-Z63
I-L258
I2 I-M223
J J-M172
N N-M232
N-M178
N-L1025
N-L550
Q Q-M242
Q-F1161
Q-F1513
R1a R-M512
R-M198
R-Z284
R-Z283
R-Z287
R-CTS4179
R-L664
R1b R-M269
R-U106
R-P312
R-L238
R-DF27
Som du kan se i tabellen så är huvudgrenarna I och R uppdelade i I1/I2 respektive R1a/R1b. Det beror på att dessa huvudgrenar består av två tydliga förgreningar. Därför brukar man säga att man tillhör haplogrupp I1 eller I2 istället för att bara säga att man tillhör haplogrupp I.

 

Hur tar du reda på en mer detaljerad placering i trädet?

Det svar du får på ett enklare YDNA-test är väldigt ”grunt”, d v s det visar bara vilken av trädets grövsta grenar du tillhör. För att komma längre ut i grenverket och få nytta av ditt YDNA-test i släktforskningen, kan du välja två vägar:

  1. Få hjälp av experterna att bedöma vilken gren du kan tänkas tillhöra och sedan testa just den mutation som finns på den grenen. Det finns möjlighet att beställa test av en enskild mutation men det finns även paket där många mutationer testas samtidigt. Experthjälp får du genom att gå med i ett projekt som jobbar med just din huvudgren i trädet. Du kan även få hjälp genom att gå med i det så kallade Sverigeprojektet. Det är spännande på detta sätt att leta sig ut i trädets grenverk, mutation för mutation, men det är en lång och omständlig resa. Det går ofta inte att med säkerhet förutsäga vilken gren du tillhör och du riskerar därför att testa många mutationer som det visar sig att du inte har. För att slippa detta är nästa alternativ en mycket snabbare väg.
     
  2. Gör testet Big Y. Då testas tio miljoner möjliga mutationer och du får, på en och samma gång, reda på alla mutationer du bär på. Du får med detta veta precis vilken av alla kända kvistar i trädet du tillhör och dessutom bidrar du med ditt resultat till upptäckten av nya kvistar.

Hur tolkar du din lista över matchningar/släktingar?

Förutom att ett YDNA-test berättar vilken haplogrupp du tillhör, får du även en lista på ”matchningar”, alltså andra testade personer som har resultat som ligger nära ditt. ”Nära” betyder inte nära i tiden, för släktskapet kan ligga mer än 1000 år tillbaka. Du kommer därför oftast inte att kunna hitta ert släktskap i några skriftliga källor. För att få reda på hur långt bak i tiden släktskapen ligger krävs ett fördjupat YDNA-test, antingen genom testet Big Y eller genom att testa kända mutationer som uppstått i historisk tid.

På Facebook och andra diskussionsforum ställs ofta frågor om haplogrupper och matchningar. Till exempel ”Jag har fått haplogruppen R-M269 och den ska vara ganska vanlig i Sverige. Ändå tycks jag inte ha så många släktingar. Vad beror det på?” eller ”Jag har fått svar på min morbrors YDNA-test och han är I-M253, är det några av er andra som tillhör samma?”.

På den första frågan blir svaret: -Jo, det är många i Sverige som tillhör R1b (alltså huvudgrenen där R-M269 finns), närmare bestämt ca 20% av befolkningen. Men det finns tiotusentals grenar och kvistar på denna R1b-gren. Och uppenbarligen tillhör du en av de grenar där ännu inte så många har testat sig. Därför får du inte så många matchningar på ditt YDNA-test, men det kommer säkert fler i takt med att nya personer testar sig.

Den andra frågan kan besvaras med. -Ja, det är jättemånga som har samma, det är nästan 50% av befolkningen i Sverige som tillhör grenen I1 (alltså huvudgrenen där I-M253 finns). Den mutationen uppstod för mer än 25 000 år sedan, så det är ganska ointressant vilka andra som har den. Det är först när man börjar jämföra mutationer som uppstått närmare i historien som det börjar bli intressant ur släktforskningssynpunkt.

För att kasta lite mer ljus över hur de vanligaste haplogrupperna grenar ut sig från respektive huvudgren tänker jag i kommande blogg-inlägg gå igenom de olika huvudgrenarna och deras tillhörande grenverk av mutationer. Håll utkik efter det :-)
 

Y-migration.pngY-migration.png

På denna karta ser du hur några av de vanligaste YDNA-haplogrupperna migrerat till Skandinavien, från det att de lämnade Afrika för mer än 50 000 år sedan. Med ett DNA-test får du veta till vilken av dessa grupper din fädernelinje hör. Och med förfinade tester kan du även kartlägga förflyttningen på en mycket mer detaljerad nivå fram till idag.

Fortsätt läs mer
  9141 Träffar
  0 Kommentarer
Taggad i:
dna
9141 Träffar
0 Kommentarer

Nu har proppen gått ur

Intresset bland släktforskare i Sverige för att använda DNA i släktforskningen har ökat under några år. Nu ökar det inte längre – det exploderar!

Det som på allvar fick proppen att gå ur var de flera hundra personer som DNA-testade sig vid släktforskardagarna i Nyköping. Deras testresultat har rullat in under de senaste två veckorna och aldrig tidigare har det rasslat in så många nya DNA-matchningar på kort tid.

DNA-matchningar? Vad är det? Jo, det fungerar nämligen som så att när du väl testat dig, lagras dina resultat i en stor databas och du får en lista på andra DNA-testade personer som visar sig vara släkt med dig, så kallade ”matchningar”. Och med jämna mellanrum rasslar det till i listan när nya släktingar läggs till, allt eftersom fler DNA-testar sig.

 

Sverigediagram.pngSverigediagram.png

Utvecklingen går spikrakt uppåt när det gäller antalet medlemmar i det så kallade Sverigeprojektet hos företaget Family Tree DNA, det företag där flest personer med rötter i Sverige testar sig. Förutom medlemmarna i projektet har mer än 3 gånger så många med rötter i Sverige testat sig.

Totalt är nu antalet testade med rötter i Sverige större än 10 000 personer och vi kan se att det växer i en rasande takt – en fördubbling varje år! I världen är antalet testade släktforskare idag fler än två miljoner.

Det här är en väldigt spännande utveckling, eftersom ju fler som testar sig, desto fler släktskap upptäcks. Släktskap som ger oss DNA-släktforskare nya roliga släktforskningsutmaningar. Detta eftersom DNA bara kan visa att vi är släkt, men inte exakt hur vi är släkt. Hur vi är släkt måste vi klura ut själva, tillsammans med våra nyfunna släktingar. Och känslan av att få en tidigare helt okänd DNA-släkting och sedan kunna hitta hur du är släkt – den känslan är nästan magisk. Magisk därför att du hittat din nya släkting genom att ni båda två bär på spår av er gemensamma anfader eller anmoder inom er själva. Små fragment av anorna som lever kvar i kroppens alla celler. Det är verkligen att känna historiens hjärtslag!

b2ap3_thumbnail_Nykoping-tops.pngb2ap3_thumbnail_Nykoping-tops.png

På Släktforskardagarna i Nyköping kunde man DNA-topsa sig på plats och mer än 200 släktforskare tog chansen att ta första steget in i den spännande DNA-världen.

 

Fortsätt läs mer
  3019 Träffar
  0 Kommentarer
Taggad i:
dna
3019 Träffar
0 Kommentarer

Nyfikenhet + slump. Sen var det kört!

Jag har alltid varit nyfiken. Men det fanns en tid då jag inte visste att jag var nyfiken på min egen släkt och på hur historien format våra bygder. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på släktforskning. Det var då. Före den där vårdagen 1989. Den där dagen då jag knatade in på biblioteket i Kramfors och råkade gå förbi en manick som jag inte lagt märke till tidigare. Någon sorts grön bildskärm med en rörlig glasskiva under. En mikrokortläsare.

b2ap3_thumbnail_lasare.jpgb2ap3_thumbnail_lasare.jpg

Nyfiken som jag är på hur saker fungerar, ville jag förstås undersöka hur den där maskinen fungerade. Jag hade fortfarande inte en tanke på släktforskning, det var ju tekniken jag ville undersöka. På en hylla bredvid stod en lång rad pärmar med församlingsnamn på ryggen. I pärmarna fanns en massa plastkort, som man uppenbarligen skulle stoppa in i läsmaskinen.

Jag valde pärmen för Ytterlännäs församling, ett namn jag kände igen eftersom min mamma kommer därifrån, slog upp pärmen och valde på måfå ut ett plastkort. Efter att först ha lyckats stoppa in kortet i läsaren upp-och-ner och sedan spegelvänt fick jag äntligen rätsida på det och fram på den gröna skärmen kom en massa halvsuddiga bilder från någon form av register.

Frustrerat försökte jag få en bild att hamna mitt på skärmen, men alla rörelser skulle göras spegelvänt, så de var inte det enklaste. Men till slut låg en fotograferad sida framför mina ögon. Och döm om min förvåning, när jag börjar stava mig igenom den handskrivna texten, namnet som står där längst upp på sidan känner jag ju igen. Det är min morfar! Johan Helmer Ulander i Bursjö by. Jag har alltså av en ren slump råkat få fram just den sida i födelseboken där min morfars födelsenotis finns! Helt osannolikt, men inte desto mindre sant.

b2ap3_thumbnail_bok.jpgb2ap3_thumbnail_bok.jpg

Ja, ni förstår ju vad som hände sedan. Jag blev kvar framför den där läsapparaten tills biblioteket stängde och personalen hotade med att kasta ut mig... Och efter den dagen var jag fast för släktforskningen för alltid. Det slumpmässiga besöket på biblioteket har sedan lagt beslag på många tusen timmar av mitt liv. För är man nyfiken på släkten tar forskningsutmaningarna aldrig slut. Och de tusentals timmarna har varit fyllda av upptäckarglädje, spännande levnadsöden, trevliga forskarkontakter och intressanta resor. Ja, ok då, även en och annan frustration över försvunna släktingar och saknade källor. 

Jag fasar för hur mycket jag skulle ha missat i livet om jag inte upptäckt släktforskningen. Jag hade inte fått förmånen att upptäcka hur gott arkivdamm doftar. Jag hade inte fått resa till Riga för att gå i fotspåren efter min anfader som var stadsläkare på 1500-talet. Jag hade inte fått glädjen att upptäcka att det finns svenska arkiv från 1700-talet bevarade från städerna kring Medelhavet, arkiv där jag kunde hitta igen och kartlägga min ”försvunne” sjömans resor. Jag hade inte fått veta, när jag i vårt 1700-talshus hittade den där stora spiken, att det var min egen anfader, spiksmeden Lögdberg, som smitt den vid Utansjö Bruk. Och inte minst… Jag hade förmodligen inte kommit på tanken att DNA-testa mig för att släktforska med hjälp av den senaste tekniken, vilket visat sig vara hur spännande som helst. Så tack till min nyfikenhet och slumpen som förde mig in på släktforskarbanan och tack till alla trevliga släktforskare som korstat min väg sedan dess!

Fortsätt läs mer
  1760 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Carin Olofsson
Helt otroligt. Här kan man verkligen tala om serendipity! Men släktforskningen är av någon anledning full av sådana "slumpar", vil... Läs mer
lördag, 18 juli 2015 13:06
Peter Sjölund
Ja, visst är det fascinerande hur många gånger vi släktforskare snubblar över saker av en slump. Det har hänt både en och två gång... Läs mer
söndag, 19 juli 2015 13:28
1760 Träffar
2 Kommentarer

En solskenshistoria - tack vare DNA

Buresläkten är en av Sveriges mest omskrivna och utforskade släkter med en dokumenterad och numera även DNA-verifierad stamfader i byn Bureå i Västerbotten - "Gamle Olof" född i slutet av 1300-talet. Men det finns fortfarande nya upptäckter att göra inom Buresläkten och den allra senaste gjordes häromveckan med hjälp av DNA.

b2ap3_thumbnail_Buhre.pngb2ap3_thumbnail_Buhre.png

Den nionde juli 1876 föddes en liten gosse på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Hans namn var Carl Fredrik och hans moder, Anna Charlotta Johannesdotter, uppgav ingen fader till barnet. När han två veckor senare överlämnades till Allmänna Barnhuset skrevs han in som Carl Fredrik Johannesson, men detta efternamn ströks senare och istället skrevs efternamnet Buhre. Buhre? Var kom det ifrån?

En uppgift finns i kyrkoarkivet att hans far skulle ha hetat F. Burman och till yrket varit telegrafist, men av honom finns inga spår i Stockholm. Om denne F. Burman var fader, vem var han isåfall? Via folkräkningen 1880 finner man en Fredrik Wilhelm Burman i Umeå som var telegrafassistent. Men inga uppgifter finns om att han skulle ha vistats i Stockholm.

Där stoppade möjligheterna att komma vidare i de skriftliga källorna. Carl Fredrik verkade aldrig kunna få någon fader identifierad. Tills DNA-tekniken gjorde entré!

b2ap3_thumbnail_Skrmavbild-2015-03-07-kl.-11.35.40.pngb2ap3_thumbnail_Skrmavbild-2015-03-07-kl.-11.35.40.pngNyligen kom nämligen resultatet för ett test av Y-kromosomen hos Carl Fredriks sonson och det visade att han bär på Buresläktens unika Y-kromosom och att han därmed är agnatisk ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof i Bureå, Västerbotten!

Och inte bara det, resultatet visar även att hans släktlinje tillhör den DNA-verifierade Burman-grenen av Buresläkten. Vilket den misstänkte fadern Fredrik Wilhelm Burman också gjorde. Han var nämligen född i Luleå som son till komministern Oskar Burman, vilken är dokumenterat härstammande via sin raka fädernelinje från Buresläktens stamfader.

Därmed är det nu knappast någon tvekan om att telegrafassistenten Fredrik Wilhelm Burman verkligen var far till Carl Fredrik Buhre i Stockholm! Tack vare DNA-test har Carl Fredriks sonson äntligen hittat en farfarsfar och vi har fått ännu en DNA-bekräftad släktlinje som ökar kunskaperna om den spännande Buresläkten. Läs mer om DNA-undersökningarna av Buresläkten på buredna.sjolunds.se.

En riktig solskenshistoria :-) Det är nästan så man vill utbrista - släpp kromosomerna loss det är vår!

P.S.
Forskningen i de skriftliga källorna i Stockholm och fyndet av Fredrik Wilhelm Burman som möjlig fader har gjorts av Marie Buhre.

 

Fortsätt läs mer
  2339 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Urban Sikeborg
Tack, mycket intressant! Jag har lagt in en länk till detta blogginlägg till Wiki-Rötter-artikeln Bureätten (http://www.genealogi.... Läs mer
lördag, 07 mars 2015 21:19
Peter Sjölund
En klok synpunkt, Urban. Jag ska försöka komplettera släktlinjerna med namnen på de mellanliggande männen när jag får tid att göra... Läs mer
söndag, 08 mars 2015 00:02
2339 Träffar
2 Kommentarer

Julafton året runt

Det finns en särskild sort släktforskare som inte nöjer sig med julafton en gång om året. De har julafton var och varannan vecka! Ingen vet säkert när i veckan julaftonen ska inträffa, men den börjar alltid likadant: med att någon på Facebook förkunnar att ”Nu rasslar det…” Och sedan är cirkusen igång!

b2ap3_thumbnail_Julkulor.jpgb2ap3_thumbnail_Julkulor.jpg

-Jag fick 9 nya: AE, WS, IJK, VH, KRÖ, UT, KTT, OK, ROP.

-4 nya för mamma, varav en är svensk, en norsk och två amerikaner!

-En ny här med finska anor (MH). Kan det vara skogsfinnar i farten?

-Hjälp, jag kan inte se mina nya kusiner via telefonen. Måste hem till datorn!

-Jag fick också AE!

-Jag med!

-Hallå, det är jag som är AE! Jag verkar vara släkt med er allihop :-)

Så där håller det på halva natten. Vad är det som händer, undrar ni. Jo, det som händer är att det kommit nya DNA-resultat och att DNA-släktforskarna därmed fått nya DNA-kusiner - att det ”rasslat” i släktlistorna.

Det är nämligen så det fungerar om du har DNA-testat dig. Du finns då med i en stor databas och du får en lista på andra testade personer som är släkt med dig inom 10-15 generationer. Vi kallar dessa släktingar för DNA-kusiner och ungefär varannan eller var tredje vecka rasslar det till i listan och det dyker upp några nya ”kusiner”. Det är vid dessa tillfällen som det blir lilla julafton för släktforskarna och ovan återgivna konversationer tar fart i Facebookgruppen DNA-Anor där DNA-släktforskarna umgås.

Alla vill berätta om hur många och vilka nya just de fick denna vecka. Av hänsyn till de andra DNA-testade skriver man inga namn utan använder initialer, därav det något kryptiska kodspråket. Sedan vidtar en febril aktivitet för att försöka klura ut HUR man är släkt med den och den. DNA kan nämligen bara visa ATT man är släkt, inte exakt hur. Därför måste man jämföra sina släktträd för att försöka hitta vem den gemensamma anfadern eller anmodern kan ha varit. Det är inte så lätt och ofta hittar man ingen uppenbar koppling då släktskapet kan ligga långt tillbaka i tiden innan de skriftliga källorna. Men processen att försöka hitta den gemensamma nämnaren är väldigt rolig och när du lyckas uppstår ett riktigt sådant där släktforskarögonblick som är så härligt att uppleva. På köpet får du dessutom kontakt med en massa nya släktingar som du inte ens visste att du hade.

Så med DNA-släktforskning behöver du, till skillnad mot traditionell släktforskning, inte aktivt söka efter nya släktingar. Du kan luta dig tillbaka och så kommer nya släktingar till dig automatiskt! Men du måste förstås först ha gjort hemläxan och ha en bra pappersforskning i botten, så att du kan ta reda på hur ni är släkt. Annars är det hela ganska meningslöst.

Men roligt är det. Som en av släktforskarna i Facebookgruppen DNA-Anor uttryckte det: ”Tänk bara att få vara med om det "rassel" som inträffar flera gånger i veckan när det dyker upp nya kusiner. Glädjen i den här gruppen är inte att ta miste på!”

Så vill du försäkra dig om julklappsutdelning var och varannan vecka, se till att du är DNA-testad och har dokumenterat ditt eget släktträd. Då kan du också få vara med i det ständigt återkommande julfirandet!

 

Fortsätt läs mer
  1980 Träffar
  0 Kommentarer
1980 Träffar
0 Kommentarer

Släkt i paradiset

b2ap3_thumbnail_Klippor.jpgb2ap3_thumbnail_Klippor.jpgJag har precis kommit hem efter ett besök i paradiset – Seychellerna! I alla fall måste ögruppen Seychellerna vara det närmaste paradiset man kan komma här på jorden. Dessa bedövande vackra öar, mitt ute i Indiska Oceanen, bjuder dessutom på spännande släkter och DNA-blandningar. 

Seychellerna är ett land som består av drygt 100 öar och har en liten befolkning på endast 90 000 invånare. Huvudspråket är seychellisk kreol, men de flesta pratar även franska eller engelska.

Landet är en del av Afrika, men var under 1700-talet omväxlande franskt och brittiskt innan det 1814 slutligen blev en brittisk koloni. Befolkningen har därför rötter både i Östafrika, England och Frankrike. Hit flydde en hel del franska adelsmän undan den franska revolutionen 1789, varför många på Seychellerna även bär på franska adliga anor.

Det är alltså både en dröm och en utmaning att släktforska i landet. En utmaning inte minst för att de skriftliga källorna tyvärr håller på att förstöras i det varma och fuktiga klimatet. Här kan DNA vara ett värdefullt komplement för att nysta i de vindlande rottrådarna.

Under resan gjorde vi ett besök på den gamla kyrkogården från 1800-talet. Här ligger många av de tidiga immigranterna från Europa under gamla gravstenar som skulle passa perfekt i vilken skräckfilm som helst. Vi var där i skymningen då skuggorna började bli djupa och i luften över våra huvuden gled tiotals flygande hundar (jättestora fladdermöss) omkring. En härligt kuslig upplevelse!

b2ap3_thumbnail_Gravsten.jpgb2ap3_thumbnail_Gravsten.jpgEn person som jag träffade på Seychellerna har mor- och farföräldrar härstammande från Östafrika, Tyskland, Frankrike och troligen en judisk släkt från Östeuropa. Tala om intressant blandning! Jag, som nästan bara har svenska bönder och torpare i släkten, blir lite avundsjuk på en så spännande släkt...

Jag kunde förstås inte låta bli att prata om möjligheterna med DNA och nu tänker denne person DNA-testa sig. Det ska bli väldigt intressant att se vilka DNA-matchningar han får med sin blandade bakgrund. Och vad hans kvinnliga DNA, som ärvts från han mor, kommer att visa. Hans mor härstammar nämligen via en rak kvinnolinje från fransk 1700-talsadel. Spännande!

Om du någon gång får chansen att resa till Seychellerna – ta den! Och missa inte att besöka den historiska kyrkogården.

 

Fortsätt läs mer
  2494 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Claes-Göran Magnusson
Hade nästan räknat med att finna lite av dina gravstensbilder på billiongraves.com ... Läs mer
lördag, 15 november 2014 10:32
2494 Träffar
1 Kommentar

Vilket DNA-test ska jag välja?

Den vanligaste frågan från den som är nybörjare inom DNA-släktforskning är "Vilket DNA-test ska jag välja?" Och det enkla svaret är: "Det beror på…"

Det beror på vilket syfte du har med att göra ett DNA-test i din släktforskning. För att försöka hjälpa till i valet av DNA-test presenterar jag här nedan ett "test av tester".

Det finns flera företag som gör DNA-tester för släktforskare, men för enkelhetens skull fokuserar jag här bara på Family Tree DNA i Houston, Texas. Detta dels för att det är absolut vanligast bland svenska släktforskare att testa sig hos dem och dels för att de har det bredaste utbudet av DNA-tester för släktforskning.

Det finns tre typer av DNA-test. Dessa testar olika delar av ditt DNA:

Testet Family Finder ( s.k. "autosomalt" DNA)
Med detta kan du hitta nu levande släktingar (upp till 5-10-männingar) via alla grenar i ditt anträd. Andra testade personer, som DNA visar att du är släkt med, visas i en lista tillsammans med kontaktuppgifter (normalt brukar man få träff på 100-500 släktingar).

Testet Y-DNA
Här hittar du andra testade personer som är släkt med din raka fädernelinje via sin raka fädernelinje. Du får även reda på hur din rakt uppstigande fädernelinje migrerat från Afrika för 100 000 år sedan till där du finns idag. Endast män kan testa Y-DNA då kvinnor saknar den s.k. Y-kromosomen.

Testet mtDNA
Här hittar du andra testade personer som är släkt med din raka mödernelinje via sin raka mödernelinje. Du får även reda på hur din rakt uppstigande kvinnolinje migrerat från Afrika för 100 000 år sedan till där du finns idag. Både kvinnor och män bär på mtDNA och kan alltså testa detta.

Vart och ett av testerna har sina förtjänster, beroende på ditt syfte. Jag har här betygsatt testernas användbarhet från 1 till 5, där 5 är bäst.

Syfte Family
Finder
YDNA mtDNA Kommentar
Kontrollera ett släktskap som hittats i skriftliga källor i äldre tid betyg1.png betyg5.png betyg4.png Nyckeln är att hitta raka mans- eller kvinnolinjer från det släktskap som ska undersökas.
Undersöka om två nutida personer är syskon/halvsyskon betyg5.png betyg5.png betyg3.png YDNA om båda är män och mtDNA om båda är kvinnor
Hitta okänd fader inom 2-3 generationer betyg5.png Se nedan Se nedan Bäst är om man har en misstänkt, vars släktingar man kan testa. Men man kan ha tur även utan en misstänkt.
Hitta okänd fader längre än 2-3 generationer tillbaka
Om barnet till den okände fadern var en pojke som har manliga ättlingar
betyg3.png betyg5.png betyg0.png Bäst är om man har en misstänkt, vars släktingar man kan testa. Men man kan ha tur även utan en misstänkt.
Hitta okänd fader längre än 2-3 generationer tillbaka
Om barnet till den okände fadern var en pojke som inte har manliga ättlingar
betyg3.png betyg0.png betyg0.png Bäst är om man har en misstänkt, vars släktingar man kan testa. Men man kan ha tur även utan en misstänkt. 
Hitta okänd fader längre än 2-3 generationer tillbaka
Om barnet till den okände fadern var en flicka
betyg3.png betyg0.png betyg0.png Bäst är om man har en misstänkt, vars släktingar man kan testa. Men man kan ha tur även utan en misstänkt.
Hitta nu levande släktingar, 3-15-männingar betyg5.png betyg2.png betyg1.png  
Kartlägga släktgrenar i tiden före skriftliga källor betyg0.png betyg5.png betyg4.png Nyckeln är att hitta raka mans- eller kvinnolinjer
Verifiera din pappersforskning betyg2.png betyg5.png betyg4.png Kräver tester av många personers YDNA och mtDNA för att verifiera flera grenar
Ta reda på sin haplogrupp som kvinna betyg0.png betyg0.png betyg5.png Välj testnivån fullSequence
Ta reda på sina haplogrupper som man betyg0.png betyg5.png betyg5.png Välj minst YDNA37 (men helst YDNA67) samt för mtDNA välj testnivån fullSequence
Få ledtrådar till släktens geografiska ursprung betyg4.png betyg1.png betyg1.png Arvet av DNA är mestadels slumpmässigt, så det reflekterar inte alla delar av släkten
Kartlägga hur släktens raka fäderne- och mödernelinje förflyttat sig från ursprunget i Afrika för hundratusen år sedan till idag  betyg0.png betyg5.png betyg4.png  
Söka biologiska föräldrar till adopterad pojke betyg5.png betyg3.png betyg2.png  
Söka biologiska föräldrar till adopterad flicka betyg5.png betyg0.png betyg2.png  
Få fram ett helt släktträd ur ditt DNA betyg0.png betyg0.png betyg0.png Det går inte att få fram ett färdigt släktträd ur ditt DNA. Krävs alltid pappersforskning i botten.
Få veta hur stor andel Neanderthalgener du har i ditt DNA betyg3.png betyg0.png betyg0.png Grov uppskattning kan fås. Testet Geno2 från National Geographic ger troligen aningen högre säkerhet.
Ha roligt och få nya släktingar betyg5.png betyg5.png betyg5.png Du får garanterat nya släktingar och gör nya spännande upptäckter!

En sådan här sammanställning är naturligtvis lite förenklad för att bli överskådlig för den som är nybörjare, men ger förhoppningsvis en bra grund när du ska välja dina första DNA-test.

För att få maximala nytta av dina test, kan du följa följande checklista:

  1. Välj ett eller flera tester
  2. Beställ på nätet hos Family Tree DNA
  3. Topsa dig med det testkit som kommer på posten och skicka sedan tillbaka det
  4. Gå med i projektet "Swedish DNA" hos Family Tree DNA, för att få hjälp att tolka ditt resultat och enkelt kunna jämföra dig med andra testade från samma område. (det finns förstås även andra "landsprojekt" om de passar dina rötter bättre)
  5. Titta på dina resultat och undersök de matchningar med andra testade som du får
  6. Dela med dig av ditt släktträd till dina matchningar för att försöka hitta var släktkopplingarna finns
  7. Försök hela tiden lära dig mer om vad dina resultat betyder och vad de säger om din släkt

Här finns mer nyttig information att läsa inför och efter ditt DNA-test:

  1. Facebook-gruppen DNA-anor, där alla vi som håller på med DNA-släktforskning träffas och diskuterar
  2. Bloggen Anfyndet och bloggen Gröna Stubben har flera bra artiklar om DNA-släktforskning. Och på min egen blogg finns en del tips och råd.

Det finns även andra företag som erbjuder DNA-tester för släktforskare. Här hittar du 23andMe och här hittar du AncestryDNA.

Jag vill vara tydlig med att jag inte har något som helst ekonomiskt samröre med företaget Family Tree DNA. Jag är bara en av de frivilliga administratörerna för projektet Swedish DNA. Och jag tycker DNA-släktforskning är så himla roligt!

Fortsätt läs mer
  65556 Träffar
  5 Kommentarer
Taggad i:
dna
Senaste kommentarer i detta inlägg
Patrick von Brömsen
Väldigt överskådligt och bra sammanställt!
lördag, 23 augusti 2014 10:12
Barbro Stålheim
Jätte bra Peter! Tack för denna överskådliga tabell!
lördag, 23 augusti 2014 21:27
Caroline Lundgren
Så bra, jag gick in och kollade på hemsidan och blev inte klok på vad som skiljde mtDNA med den begränsade analysen och den fulla.... Läs mer
tisdag, 09 december 2014 15:53
65556 Träffar
5 Kommentarer

Fara finns för "fel" far

När vi släktforskare använder kyrkböcker, brev, muntliga traditioner och andra källor i vårt sökande efter släkten måste vi alltid hålla i minnet att källorna kan innehålla felaktiga uppgifter om släktskap. Medvetet eller omedvetet har släktskap nedtecknats som inte överensstämmer med verkligheten. 

När vi börjar använda det nya verktyg som vi släktforskare fått tillgång till – DNA-analys – så är förhållandet annorlunda. DNA ljuger nämligen aldrig... DNA-resultat kan förstås ofta vara svårtolkade, men när resultatet är tydligt, så säger det sanningen om ett släktskap. 

b2ap3_thumbnail_Pappabild.pngb2ap3_thumbnail_Pappabild.pngDet brukar cirkulera uppgifter om att det är ganska många barn som har en annan fader än den officiella. Siffror på 1-2 och ibland upp till 5-10 procent brukar nämnas. När nu 1000-tals släktforskare DNA-testar sig, borde det innebära att en och annan får sig en överraskning. 

Och visst händer det! Under de tre senaste åren, när jag varit synnerligen engagerad i DNA-släktforskningens tillväxt i Sverige, har jag stött på tre fall.

Första fallet är en man som, efter att lyssnat på ett av mina föredrag, bestämde sig för att testa både sig och sin far med ett s k FamilyFinder-test, ett test som visar släktskap inom ca 5-10 generationer via alla grenar i personernas antavla. När resultaten kom tyckte han det såg konstigt ut och jag fick titta på det. ”Kan det se ut så här?” undrade han. Och nej, det kunde det inte… Testet visade att de visserligen var släkt men inte närmare än i bästa fall 6-männingar. För att vara riktigt, riktigt säker beställdes då även ett s k Y-DNA test (Y-DNA ärvs från far till son utan att blandas med moderns DNA). Men även detta visade med all tydlighet att det inte rörde sig om far och son.

Denna helt oväntade upptäckt blev förstås väldigt jobbig för familjen. Men släktforskare som han är, kunde han ändå se ett ljus i mörkret – han fick ju plötsligt en massa nya spännande anor att släktforska på!

Nästa fall är en kvinna som önskade få reda på sin fars Y-DNA. Då fadern inte längre finns i livet övertalade hon sin halvbror att testa sig, eftersom han ärvt sitt Y-DNA från deras gemensamme far. Hon beställde alltså ett Y-DNA test till halvbrodern och passade på att beställa ett FamilyFinder-test också. Man kan ju aldrig få för mycket DNA-resultat i sin släktforskning!

När resultatet kom visade FamilyFinder-testet helt oväntat att de inte ens var halvsyskon. De var överhuvudtaget inte släkt! Och DNA-jämförelser med andra släktingar visade att det var den före detta halvbrodern som uppenbarligen hade en annan fader…

Fall tre inträffade alldeles nyligen. En man hörde av sig och berättade om sitt testresultat. Han har testat sig själv och dessutom en manlig kusin på sin pappas sida. Båda har testat sitt Y-DNA, som de båda har ärvt från sin farfar. En farfar som ska ha varit gemensam. Deras Y-DNA visar tydligt att så inte är fallet, de är inte släkt! Minst en av dem har alltså en annan far eller farfar än han trott.

Nu visade det sig i detta fall att resultatet inte var en total överraskning. Mannen som hörde av sig berättade att han i hela sitt liv haft en känsla av att pappa inte var hans biologiske pappa och att DNA-resultatet bekräftade detta. Han började fråga runt bland personer i omgivningen och det kröp fram att det bland bekanta pratats om vilken annan man som kan ha varit inblandad. Nu har han letat upp en son till den mannen, fått honom att testa sig och väntar med spänning på att få en bekräftelse på att han är en halvbror.

Det har alltså dykt upp ett antal fall där den DNA-testade släktforskaren upptäckt att pappa inte är pappa. Men det tycks inte vara så många som man kunde förvänta sig. Med tanke på att 1000-tals i Sverige nu testat sig borde det vara fler, om de siffror som brukar nämnas skulle stämma. Men alla berättar förmodligen inte för omgivningen om sin upptäckt. 

När man ger sig in i DNA-släktforskningens spännande värld, ska man alltså vara väl medveten om att man kan råka ut för sådana här överraskningar. Å andra sidan är det sällan rätt att säga att någon har ”fel” far. Även om det uppdagas att biologin går en annan väg än man trott, så är ju pappa alltid pappa!

Familje- och släktband kan vara väl så starka även om det biologiska släktskapet visar sig inte finnas. Oavsett vad ett DNA-test visar är nog oftast den sociala familjen viktigare än den biologiska familjen. Hur som helst är det för den inbitne släktforskaren bara bonus om man får två pappor – då har man ju dubbelt så mycket att släktforska på :-)

Fortsätt läs mer
  4630 Träffar
  0 Kommentarer
Taggad i:
dna
4630 Träffar
0 Kommentarer

Ett huvud kortare

Ett huvud kortare

Under den franska revolutionen grävdes lämningarna efter det som ska ha varit den franske kungen Henri den IV (1553-1610) upp. Det mumifierade huvud, som sades vara kungens, har bytt händer ett antal gånger genom åren och finns nu i en samlares ägo (märklig hobby kan jag tycka…).

Bevis för att det verkligen är kungens huvud lades under 2013 fram i form av en DNA-jämförelse med en näsduk, vilken sägs vara indränkt i blodet från kung Ludvig XVI, som avrättades under franska revolutionen. Ludvig XVI var sonsons sonsons sonsons son till Henri IV och de båda hade alltså samma Y-kromosom (det DNA som ärvs från far till son utan att blandas med moderns).

Det gamla, och delvis nedbrutna, DNA som hittades i huvudet och i näsdukens blod uppvisade stora likheter, vilket tolkades som att det tillhörde samma manslinje. Tills förra veckan, då belgiska forskare i en färsk undersökning med hjälp av genetisk genealogi visade att varken huvudet eller näsdukens blod kan tillhöra någon i kungalängden.

Forskarna lyckades nämligen förmå medlemmar av det spanska och tidigare franska kungahuset, vilka är ättlingar via sitt raka fäderne till Henri den IV, att lämna DNA-prov. Deras Y-kromosomer visade sig vara identiska, vilket bekräftade att de bär på kungasläktens Y-kromosom, som därmed visar sig tillhöra DNA-typen R1b-Z381. Och då DNAt från huvudet och blodet från näsduken tillhör DNA-typen G, kunde forskarna med lätthet konstatera att huvud och blod inte kan komma från de båda utpekade kungarna.

Detta är ett bra exempel på hur genetisk genealogi, alltså kombinationen av släktforskning och DNA-testning, är ett kraftfullt verktyg för att lösa historiska gåtor. Men man kan ju inte låta bli att fundera över hur samlaren som har det numera icke-kungliga huvudet i sin samling känner sig idag…

Släkten House of Bourbonb2ap3_thumbnail_Bourbon.png

De tre DNA-testade männen

 

Fortsätt läs mer
  3171 Träffar
  0 Kommentarer
Taggad i:
dna
3171 Träffar
0 Kommentarer

En hälsning från Sibirien

C4a1c. Koden stirrade på mig... Som ett kryptiskt schiffer på en gammal skattkarta, bad den verkligen om att bli löst... Och jag kunde förstås inte motstå utmaningen att lösa en släktgåta!

 

C4a1c är benämningen på en så kallad "haplogrupp". En haplogrupp är ett begrepp inom DNA-släktforskningen som betecknar en grupp av personer som har liknande DNA-typ och därmed är släkt. Haplogrupperna benämns med olika bokstavs-/sifferkoder och när vi i Sverige DNA-testar oss, tillhör vi vanligen grupper med namn som H2a, U5b, J1c eller T2.

 

Men vi ska inte tillhöra C4a1c! För att travestera Tage Danielsson: Den DNA-typen är så ovanlig att den inte finns! Fast bara lite…

 

Men trots det har en kvinna här uppe i norr visat sig ha just DNA-typen C4a1c. Och det är hon ensam om i hela Europa! Denna DNA-typ liknar det DNA som fanns hos Maya- och Inkaindianerna. Detta kittlade naturligtvis fantasin rejält och jag var förstås tvungen att dyka ner i detta mysterium. Var kunde detta ovanliga DNA ha kommit ifrån?

 

Eftersom den typ av DNA vi har att göra med här följer den raka kvinnolinjen genom generationerna, blev första steget att kartlägga kvinnans mödernelinje så långt möjligt. Hennes mormorsmormorsmormorsmormorsmormor visade sig vara Malin Biörsdotter, född ca 1652 i Själevads socken utanför Örnsköldsvik. Malin Biörsdotter är alltså den första kända kvinnan i Europa som burit detta ovanliga DNA. Men var kom det ifrån? Var hade hennes mödernelinje sitt ursprung?

 

En resa på 800 mil

Svaret dök upp strax innan jul, när jag satt och googlade C4a1c för att se om det kommit några nya rön. Det hade det! En ny rysk forskningsrapport hade just publicerats. I forskningsprojektet hade man DNA-testat nästan 600 personer i olika ursprungsbefolkningar och där fanns drygt 50 personer med just denna DNA-typ. Och nu kommer det spännande: De tillhör alla ett folk som kallas Evenker och lever i östra Sibirien, 800 mil från Örnsköldsvik!

 

b2ap3_thumbnail_C4a1c-karta.jpgb2ap3_thumbnail_C4a1c-karta.jpg

 

Så någon gång före 1600 har alltså en kvinna från östra Sibirien kommit den långa vägen till norra Ångermanland och därmed fört med sig det ovanliga DNA:t till Sverige. Sådant här sätter verkligen igång fantasin. Hur kom hon dit? Var det en förflyttning som skedde över flera generationer eller var det en enskild kvinna som flyttade hela denna väg?

 

Om förflyttningen från Sibirien till Sverige skett över många generationer, tvärs genom Ryssland, borde det ha lämnat spår i form av fler personer med DNA-typen C4a1c "på vägen". Men det finns ännu inga DNA-testade personer väster om Sibirien, som visat sig ha denna DNA-typ. Nu kan det förstås bero på att slumpen gör att ingen av dessa eventuella DNA-bärare ännu testat sig. Men vad skulle kunna vara alternativet?

 

Vikingar?

En tanke är att det skulle kunna vara så att vikingar seglat längs nordostpassagen i ishavet och vid den sibiriska kusten tagit med sig någon eller några kvinnor hem. Vikingar seglade bevisligen till Murmansk vid ishavskusten, så varför inte ännu längre? DNA har tidigare visat att vikingarna tycks ha tagit med sig kvinnor från Nordamerika till Island och om de seglade så långt åt nordväst, kan de mycket väl ha seglat lika långt åt nordöst.

 

Fyndet av DNA-typen C4a1c utanför Örnsköldsvik väcker många frågor och sätter fantasin i rullning. Det är detta som är så spännande med DNA. Det öppnar en springa i en dörr mot den djupa historien och låter oss kika in. Ju fler som testar sig i världen, desto mer öppnar sig dörrspringan och låter oss förstå lite mer av vad som hände i en tid långt före de skriftliga källorna.

 

P.S.

 

Nu har det tillkommit en person till i Sverige som bär C4a1c. Och när vi följer den personens mödernelinje, visar det sig att den kommer från en 1600-talskvinna i Själevads socken. Hon var därmed granne till Malin Biörsdotter! Dessa två kvinnor har alltså en gemensam anmoder före mitten av 1600-talet och denna anmoders mödernelinje härstammar från Sibirien.

Fortsätt läs mer
  4250 Träffar
  8 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Barbro Stålheim
Intressant, man bara undrar hur detta har gått till! Om det hade varit 1700-tal hade det kanske inte varit så konstigt med tanke p... Läs mer
måndag, 10 februari 2014 11:51
Peter Sjölund
Ja, visst är det spännande! Människors rörlighet har helt klart varit stor även före och under medeltiden. Med hjälp av DNA kan ma... Läs mer
måndag, 10 februari 2014 21:37
Claes-Göran Magnusson
Tack för artikeln, den var intressant. Man blir sugen på att kolla upp sitt DNA ...
tisdag, 11 februari 2014 12:24
4250 Träffar
8 Kommentarer

DNA revolutionerar släktforskningen



b2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_dna-bild-liten.jpgb2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_dna-bild-liten.jpg

Hitta släktingar världen över och spåra släktens ursprung ända tillbaka till Afrika för 200 000 år sedan. Identifiera okända fäder eller hitta
spår av samer bland dina anor. Det och mycket annat är vad du kan göra med ett DNA-test för släktforskare! 

Jag som skriver detta heter Peter och är sedan tre år tillbaka helt såld på den nya tekniken och de möjligheter den ger oss släktforskare. I Rötterbloggen kommer jag framöver att berätta hur du som släktforskare kan använda DNA i sin forskning och hur du tolkar resultaten när du gjort ett DNA-test.

Nytt släktforskarverktyg

Det är fascinerande möjligheter som öppnar sig för oss släktforskare när vi nu kan börja nyttja hypermodern teknik för att hitta och pussla ihop de spår från vår släkt som finns lagrat i det DNA vi alla bär på. Precis som mikrofilmen och de skannade kyrkoarkiven revolutionerade släktforskningen i kyrkoarkiven gör nu DNA-revolutionen det möjligt att finna släktsamband som är omöjliga att hitta via traditionell släktforskning. Vi får samtidigt ett verktyg för att kontrollera om den traditionella släktforskningen är korrekt.

Nya släktingar

När du gör ett DNA-test för släktforskare, hittar du en mängd nya släktingar, som du tidigare inte hade en aning om. Släktingar som du inte hade kunnat hitta via traditionell släktforskning. Själv har jag fått kontakt med nya supertrevliga släktingar i USA, Polen, Kanada, Ryssland, Indien, Norge och Finland. Vi är inte så nära släkt, men då delar av vårt DNA är identiskt blir släktskapet känslomässigt nära.

b2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_Karta_new_relatives.pngb2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_Karta_new_relatives.png

Mina nya släktkontakter efter DNA-test

 

Jag har även hittat en mängd, tidigare okända, släktingar på närmare håll i Sverige och nästan varje vecka dyker det upp någon ny släkting. Det märks verkligen att DNA-släktforskningen växer lavinartat i Sverige och det finns nu ett stort antal svenska släktforskare som även blivit mycket aktiva DNA-släktforskare. På Facebook finns en grupp, DNA-anor, där vi är närmare 1000 släktforskare som dagligen för livliga diskussioner och utbyter information om släktingar och hur man bäst nyttjar den DNA-information som våra DNA-test givit oss.

Vi ÄR våra anor

Allt det DNA som vi bär i våra kroppar har vi ärvt från våra anfäder och anmödrar. Vissa delar av detta DNA har ärvts i princip oförändrat genom 1000-tals generationer. Med ett DNA-test kan du därför få reda på vad din anfader på raka fädernelinjen eller anmoder på raka mödernelinjen för många tusen år sedan bar på för DNA. Och tvärtom innebär det att när arkeologerna hittar lämningar av forntida människor och lyckas analysera deras DNA, så kan man se om de var våra släktingar!

 

b2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_H23-Skelett.jpgb2ap3_thumbnail_b2ap3_thumbnail_H23-Skelett.jpg

Precis detta har hänt mig. För ett år sedan lyckades forskarna DNA-analysera ett 40-tal skelett som hittats i norra Tyskland. Och det visade sig att en av individerna, en kvinna, hade exakt samma DNA-typ som jag har – vi är alltså släkt! Och hon är 7000 år gammal! Det är en mäktig känsla, men jag måste nog skaffa mig ett större släktforskarprogram…

Slutet för arkivforskningen?

Innebär DNA-tekniken att det snart är slut med att söka svaren i arkiven och att läsa handlingar med gammal handstil för att hitta sin släkt? Nej, tvärtom! För att dra full nytta av DNA-informationen måste du ha en bra ”pappersforskning” i grunden. Men DNA är ett oerhört kraftfullt komplement till den traditionella släktforskningen. Och med hjälp av DNA kan du hitta släktsamband som inte går att hitta i de skriftliga källorna eller som ligger långt tillbaka i tiden innan vi har några andra källor.

DNA ger bara information om släktskap, det säger inget om hur dina anor levde, vad de gjorde eller hur de var som personer. Hur fascinerande DNA-släktforskningen än är, så finns det inget som matchar känslan av att sitta med ett flera hundra år gammalt dokument i handen och veta att min egen släkting hållit i det eller kanske till och med skrivit det. Eller att läsa en berättelse i en dombok som detaljerat beskriver vad min släkting gjort eller vad han sagt. Så framtidens släktforskning kommer att bygga på att vi nyttjar både arkiven och DNA-labben!

DNA-revolutionen har bara börjat och jag hoppas att så många släktforskare som möjligt vill vara med på den spännande resan mot framtiden! Jag ska försöka ge lite guidning på den resan och i framtida inlägg kommer jag här att skriva om bl a följande:

-Hur funkar DNA för släktforskning egentligen?

-Vilket test ska jag välja?

-Måste man gräva upp farfar för att få veta vad han hade för DNA?

-Fader okänd – hur kan DNA hjälpa mig?

-Vad får jag veta om släkten om jag gör ett DNA-test?

-Är det någon skillnad på DNA-test för kvinnor och män?

Fortsätt läs mer
  6649 Träffar
  5 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Eva Johansson
Det verkar så intressant med DNA-forskning. Lite svindlande nästan, med de möjligheter som verkar finnas. Jag tror att det får bli... Läs mer
fredag, 17 januari 2014 13:07
Staffan Knös
DNA testerna ger spännande möjligheter i släktforskningen, men resultaten ska användas med förstånd. Är det någon som vet hur mång... Läs mer
måndag, 20 januari 2014 17:12
Peter Sjölund
Eva, helt klart måste man ha tid att ta hand om alla uppgifter man får efter ett DNA-test och att kontakta de mest intressanta av ... Läs mer
måndag, 20 januari 2014 19:15
6649 Träffar
5 Kommentarer

Bloggare

Ted Rosvall
221 inlägg
Eva Johansson
191 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Camilla Eriksson
85 inlägg
Mats Ahlgren
45 inlägg
Helena Nordbäck
29 inlägg
Peter Sjölund
16 inlägg
Fredrik Mejster
13 inlägg
Gästbloggare
10 inlägg