Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
.png)
Få saker ligger oss så varmt om hjärtat som gamla porträttbilder. Inte sällan är bilderna bleknade, men det finns knep för att återställa dem.
Uddevallabon Lotta Leijon tog det hela ett steg längre när hon handkolorerade en bild av sin mans ana Ranghild Ahl - något som skedde i samband med att hon gick en onlinekurs hos Moderskeppet.
Primärt handlade kursen om restaurering.
- Jag fick lära mig jobba på ett sätt som var helt nytt för mig och använda något som kallas för lagermasker. I korthet handlar det om att man bygger upp bilden bit för bit, men originalet finns kvar där under. Det är otroligt bra att kunna bli av med damm, repor och fläckar på det här sättet, berättar Lotta.
Koloreringsmomentet var hon till en början mer skeptisk till.
- Det var väl sådant man gjorde förr i tiden, tänkte jag. Men så fick jag pröva på det och det var hemskt roligt. Vilket liv det blev i bilden!
Det är svårt att inte hålla med. Ranghild, som föddes i Västernorrland 1896 och är farmors mormors moster till Lotta Leijons dotter, blickar plötsligt emot oss med en helt ny intensitet.
Att skogsdungen bakom henne stod i grönska var inte svårt att gissa sig till. Hårfärgen var en annan femma.
- Man får göra så att man väljer en ungefärlig färg, sedan kan man gå tillbaka och justera. I det här fallet tyckte jag att hon såg blond ut på bilden så jag började med att göra henne blond. Sedan kom min dotter och tyckte "så här ska hon se ut". Det tyckte jag kändes som ett tecken, säger Lotta.
Enligt henne brukar gissningarna trots allt vara kvalificerade.
- Ofta ser man på en bild om någon varit ljus- eller mörkhårig. Rödhårighet brukar man också kunna se, tycker jag, på ögonfransarna till exempel. Och om man inte vill gissa går det ju att avstå också.
I nästa nummer av Släkthistoriskt Forum, som når sina prenumeranter runt den 6 februari, läser du mer om gamla porträttbilder och hur du kan stifta bekantskap med dina anor den vägen. Missa inte det!