Skillnad mellan versioner av "Visitkortsporträtt"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
 +
[[Fil:Visitkortsporträtt.jpg|right|150px]]
 
'''Carte de visite''' eller (på svenska) '''Visitkortsporträtt''' var en sorts små [[fotografi]]er som 1854 patenterades i Paris, Frankrike, av fotografen ''André Adolphe Eugène Disdéri''. Kortet framställdes vanligen enligt ''äggvitemetoden'' (albuminpapper) som var den dominerande metoden för framställning av fotografiska kopior fram till omkring 1890-talet. Ett tunt fotografi monterades på en tjockare papp. Fotografiets mått var 2,125 × 3,5 tum vilket monterades på ett pappkort 2,5 × 4 tum (6,4 x 10,4 cm).
 
'''Carte de visite''' eller (på svenska) '''Visitkortsporträtt''' var en sorts små [[fotografi]]er som 1854 patenterades i Paris, Frankrike, av fotografen ''André Adolphe Eugène Disdéri''. Kortet framställdes vanligen enligt ''äggvitemetoden'' (albuminpapper) som var den dominerande metoden för framställning av fotografiska kopior fram till omkring 1890-talet. Ett tunt fotografi monterades på en tjockare papp. Fotografiets mått var 2,125 × 3,5 tum vilket monterades på ett pappkort 2,5 × 4 tum (6,4 x 10,4 cm).
  

Versionen från 23 januari 2014 kl. 13.58

Visitkortsporträtt.jpg

Carte de visite eller (på svenska) Visitkortsporträtt var en sorts små fotografier som 1854 patenterades i Paris, Frankrike, av fotografen André Adolphe Eugène Disdéri. Kortet framställdes vanligen enligt äggvitemetoden (albuminpapper) som var den dominerande metoden för framställning av fotografiska kopior fram till omkring 1890-talet. Ett tunt fotografi monterades på en tjockare papp. Fotografiets mått var 2,125 × 3,5 tum vilket monterades på ett pappkort 2,5 × 4 tum (6,4 x 10,4 cm).

Fotografier i form av "Carte de visite" blev genast populära i maj, 1859 när (enligt en obestyrkt men ofta upprepad anekdot) fotografen Disdéri hade den goda lyckan att vara på rätt plats vid rätt tid när Napoleon III avbröt sin marsch för att posera för ett fotografi i Disdéris studio. Några år tidigare, 1854, hade Disdéri också patenterat en metod för att ta åtta separata negativ på en enda plåt.

Fotografierna gjordes i storlek som ett visitkort, och – till stor del beroende på Napoleon III:s besök i Disdéris studio — blev sådana fotografier mycket populära och byttes mellan vänner och besökare. Fotografier på prominenta personer såldes av fotografer och pappershandlare och blev till samlarobjekt och fyllde fotoalbumen.

Till Sverige kom modet i början av 1860-talet.

I början av 1870-talet tillkom de så kallade kabinettskorten, som också oftast var gjorda som albumintryck, men större, monterade på pappskivor i storleken 4,5 × 6,5 tum. Kabinettskorten behöll sin popularitet fram till tidigt 1900-tal, då Kodak introducerade Browniekameran och amatörfotografering blev en massrörelse.

Se även