Skillnad mellan versioner av "Turkiet"

Från Wiki-Rötter
Hoppa till: navigering, sök
(Förnamn)
Rad 10: Rad 10:
 
===Förnamn===
 
===Förnamn===
  
Minst ett förnamn, ofta två, sällan mer, ges till ett barn strax efter att han eller hon är född. De flesta namnen är könsspecifika (Mehmet endast för män, Ayşe endast för kvinnor), och ofta är de turkiska varianter av arabiska namn som har en islamisk härkomst, men många moderna förnamn, som t ex Deniz, "Hav" och Ülkü, "Ideal" är rent figurativa turkiska ord och ges till nyfödda av båda könen. Namn ges till spädbarn av sina föräldrar som sedan registrerats hos [[civilregistret]] (MERNIS) medan barnets identitetshandlingar förbereds vid [[folkbokföring]]skontoret hos distriktets guvernör.
+
Minst ett förnamn, ofta två, sällan mer, ges till ett barn strax efter att han eller hon är född. De flesta namnen är könsspecifika (Mehmet endast för män, Ayşe endast för kvinnor), och ofta är de turkiska varianter av arabiska namn som har en islamisk härkomst, men många moderna förnamn, som t ex Deniz, "Hav" och Ülkü, "Ideal" är rent figurativa turkiska ord och ges till nyfödda av båda könen. Namn ges till spädbarn av sina föräldrar som sedan registrerats hos [[Civilregister|civilregistret]] (MERNIS) medan barnets identitetshandlingar förbereds vid [[folkbokföring]]skontoret hos distriktets guvernör.
  
Turkiska namn består ofta av ord som har särskilda betydelser i det turkiska språket. De flesta kan lätt skiljas från andra, från västeruropeiska eller arabiska namn. Officiellt erkända minoriteter, som [[armenier]], [[greker]] och [[judar]] använder namn på sina egna modersmål, men alltfler tenderar att namnge sina barn på turkiska för att undvika att diskrimineras. Etniska grupper som inte är officiellt erkända, t ex Zaza, Laz och det [[kurdiska]] folket måste namnge sina barn på turkiska, som är det officiella språket i Turkiet. Lagen om antagande och genomförande av den turkiska alfabetet från 1928, föreskriver att endast turkiska (latinska) bokstäver ska användas på födelsebevis. Eftersom den turkiska alfabetet saknar Q, W eller X, kan många kurdiska namn inte användas officiellt om de inte transkriberas.
+
Turkiska namn består ofta av ord som har särskilda betydelser i det turkiska språket. De flesta kan lätt skiljas från andra, från västeruropeiska eller arabiska namn. Officiellt erkända minoriteter, som [[armenier]], [[greker]] och [[judar]] använder namn på sina egna modersmål, men alltfler tenderar att namnge sina barn på turkiska för att undvika att diskrimineras. Etniska grupper som inte är officiellt erkända, t ex Zaza, Laz och det [[Kurder|kurdiska]] folket måste namnge sina barn på turkiska, som är det officiella språket i Turkiet. Lagen om antagande och genomförande av den turkiska alfabetet från 1928, föreskriver att endast turkiska (latinska) bokstäver ska användas på födelsebevis. Eftersom den turkiska alfabetet saknar Q, W eller X, kan många kurdiska namn inte användas officiellt om de inte transkriberas.
  
 
Som troende muslimer, brukar turkarna ge sina barn arabiska andranamn efter betydande muslimer för att markera sin religion, som t ex ''Muhammed'' och ''Ali''. Namnen anpassas dock till turkiskan t ex "Mehmet" (från Muhammed) eller Ayşe (från Aisha).
 
Som troende muslimer, brukar turkarna ge sina barn arabiska andranamn efter betydande muslimer för att markera sin religion, som t ex ''Muhammed'' och ''Ali''. Namnen anpassas dock till turkiskan t ex "Mehmet" (från Muhammed) eller Ayşe (från Aisha).

Versionen från 15 september 2010 kl. 00.04

Turkiet är en sekulär enhetsstat med republikanskt statsskick. Republiken Turkiet upprättades 1923 med Mustafa Kemal Atatürk som dess första president, sedan Osmanska riket upplösts efter första världskriget. Sedan dess har Turkiet blivit allt mer integrerat med väst, samtidigt som det odlar förbindelser med öst.

Turkar i Sverige brukar definieras som personer i Sverige med turkiska som modersmål. Under 1950- och 60-talen kom många turkar till Sverige genom arbetskraftsinvandring. Det är av olika anledningar ganska svårt att ange exakta siffror om hur många etniska turkar från Turkiet som kan finnas i Sverige. Man kan dock i enlighet med turkiska föreningars medlemssiffror och andra statliga källor uppskatta att det kan finnas ca 30-55 000 etniska turkar i Sverige. Siffran inkluderar de etniska turkar både från Turkiet och Balkan-länderna. Det finns även etniska turkar från Bulgarien, Makedonien, Kosovo och Nordcypern i Sverige.

Kurder, assyrier/syrianer, armenier och andra etniska grupper från Turkiet har också i många fall inkluderas i statistiken över turkar i Sverige, även om de inte är etniska turkar, eftersom Migrationsverket i Sverige registrerar personer efter medborgarskap snarare än etnicitet.

Namnbruk

Förnamn

Minst ett förnamn, ofta två, sällan mer, ges till ett barn strax efter att han eller hon är född. De flesta namnen är könsspecifika (Mehmet endast för män, Ayşe endast för kvinnor), och ofta är de turkiska varianter av arabiska namn som har en islamisk härkomst, men många moderna förnamn, som t ex Deniz, "Hav" och Ülkü, "Ideal" är rent figurativa turkiska ord och ges till nyfödda av båda könen. Namn ges till spädbarn av sina föräldrar som sedan registrerats hos civilregistret (MERNIS) medan barnets identitetshandlingar förbereds vid folkbokföringskontoret hos distriktets guvernör.

Turkiska namn består ofta av ord som har särskilda betydelser i det turkiska språket. De flesta kan lätt skiljas från andra, från västeruropeiska eller arabiska namn. Officiellt erkända minoriteter, som armenier, greker och judar använder namn på sina egna modersmål, men alltfler tenderar att namnge sina barn på turkiska för att undvika att diskrimineras. Etniska grupper som inte är officiellt erkända, t ex Zaza, Laz och det kurdiska folket måste namnge sina barn på turkiska, som är det officiella språket i Turkiet. Lagen om antagande och genomförande av den turkiska alfabetet från 1928, föreskriver att endast turkiska (latinska) bokstäver ska användas på födelsebevis. Eftersom den turkiska alfabetet saknar Q, W eller X, kan många kurdiska namn inte användas officiellt om de inte transkriberas.

Som troende muslimer, brukar turkarna ge sina barn arabiska andranamn efter betydande muslimer för att markera sin religion, som t ex Muhammed och Ali. Namnen anpassas dock till turkiskan t ex "Mehmet" (från Muhammed) eller Ayşe (från Aisha).

Efternamn

Fram till införandet av lagen om släktnamn 1934, hade de flesta turkar inget efternamn. Enligt den nya lagen tvingades alla medborgare i Turkiet anta ett officiellt efternamn. Före dess använde manliga turkar patronymikon, dvs faderns namn följt av -oğlu ("son"), eller bara ett smeknamn i familjen, före sitt förnamn (t.ex. Mustafa-oğlu Mehmet, Köselerin Hasan). Turkar som härstammade från något av härskarhusen (adeln) begagnade ändelsen -zade ("ättling i den manliga linjen") (t.ex. Sami Paşazade Mehmet Bey).

Efternamn (soyadı) är numera släktbaserat namn som biläggs en persons förnamn enligt turkisk lag. De ska vara lika för båda könen. Släktnamn i Turkiet ska vara patrilineala dvs gå i den manliga linjen från far till dennes äkta barn utan någon förändring i form. Turkiet har avskaffat adeln, därför finns det ingen adlig typ av efternamn.

Enligt turkiskt namnbruk, tar hustrun sin (nya) makes efternamn, men om hon vill kan hon fortsätta att använda sitt flicknamn framför det officiella. Om hon skiljer sig tar hon tillbaka sitt efternamn. Barn utan känd far tar sin mors efternamn.