Torpare

Från Wiki-Rötter
Version från den 1 april 2011 kl. 14.20 av Jojje (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Torpet Petborg och dess brukare.

Torpare kan dels syfta på landbor som arrenderade mindre jordbruksenheter, så kallade torp, dels användes det som beteckning på självägande jordbrukare på mindre fastigheter under 1/4 mantal.

Arrendet kunde erläggas såväl i form av dagsverken som in natura. Frälsetorp under godsen var ofta rena dagsverkstorp, där hela arrendet utgjordes av dagsverken. Det vanligaste var dock skattetorp, där arrendet vanligen erlades i fastställda kontanta eller naturabelopp, eller dagsverken i samband med slåtter eller liknande.

Torparrenden, dvs dispositionsrätten, skrevs oftast på lång tid, från 10 ända upp till 50 år. Mera sällan fanns en fastslagen rätt till ärftligt arrende, oftast då på kronotorpen. Det förekom även att kontrakten förnyades årsvis. Torparkontrakten kan återfinnas i häradsrättens småprotokoll.

Torparinstitutionen försvann slutligen från Sverige 1943 då dagsverken förbjöds som betalningsform för arrenden.

I Finland avskaffades torparinstitutionen tidigare, nämligen på hösten 1918, efter finska inbördeskriget, vars orsaker delvis kan tillskrivas torparinstitutionen. Torparna fick efter kriget rätt att inlösa sina torp, varigenom 45 000 nya jordbruk uppstod under 1920-talet.

Innehåll

Skattetorp

År 1743 får självägande bönder rätt att anlägga skattefria torp på sina ägor.

Kronotorp

År 1750 utökas rätten att anlägga skattefria torp på ägorna till att även omfatta kronojord.

Frälsetorp

Torp anlagd på frälsejord.

Se också: